tisdag 12 november 2013

Övningskörning pågår. Iakttag största möjliga tystnad ifrån baksätet!

Det är söndag och Fars Dag, dottern övningskör med Herr som som Co-driver och jag sitter förpassad till baksätet och är därmed belagd med att hålla tyst!

När vi närmar oss Kungälv och Bohus fästning tornar upp framför bilen, säger Herr H till dottern:

- Vi kör till Brobacka istället och fikar. Sväng in här.

När hon svängt efter hans direktiv åtskilliga gånger, säger han efter en stund, när vägen smalnat av betänkligt och det börjar bli helt uppenbart att han missat en och annan vägskylt, t.ex. den vi skulle ha svängt av vid. Men jag är beordrad att hålla tyst, så jag är tyst t.o.m. när jag ser att vi antagligen är på väg ut mot väglöst land, eftersom jag inte alls känner igen det som någon mer farbar avfart.

Jag och dottern, som lugnt rattar vidare, hör honom säga:

- Jag får ta upp kartboken. Få se nu, vad var det här för väg....



Efter en stund av bläddrande och läsande senare säger han:

- Ja, jag har inte en aning om var vi är.



Inget som torde ha kommit som någon överraskning för den kvinnliga populationen i bilen. Det här är sista bilden som jag tar ifrån baksätet



eftersom terrängen inte direkt uppmanat till fotografering. Vi har nu kommit in på en guppande, vindlande kostig, där vägkanter saknas och avgrunden hotar ständigt. Men som bitvis är en fullständig gyttjehistoria, med översvämmas farväg och gropar som får Gropen i Malmberget, att inte känna sig helt ensam. När vi kommer till ett avsnitt där det ligger massor av timmer vid kostigen är det rikligt med gyttja och groparna avtar inte precis i antal. Så här i efterhand ångras bittert att foton inte togs. Oavsett vilket är det en färd genom in the middle of nowhere, som känns som om den pågår i en evighet, fastän det står Alingås 33 (vill jag minnas) på någon skylt, innan det blir helt omöjlig terräng.

Herr H:s stämma bryter den långa tystnaden i bilen:

- Den är ju helt värdelös den här kartboken, inget finns utsatt på kartan som vi passerat hittills.

Utsatt och utsatt, det är inte precis några vägskyltar det är fråga om vi passerat, utan mer namn på vete gudarna vad, som är utsatta. Vita namnskyltar med röd kant runt om, som jag sanning att säga aldrig sett tidigare.

När han för andra gången beklar sig över att han inte hittar något på kartan, som motsvarar de markeringar vi passerar, kan jag inte hålla tyst längre och bryter den stränga order jag fått om att hålla tyst ifrån baksätet.

- Det var ju vääääldigt konstigt! Menar du verkligen, att inte upptrampade kostigar, som korsar denna kostig inte finns utsatta på en Sverigekarta?

Jag hinner knappt avsluta meningen innan ett par mötande bilar passerar oss i en väldig hastighet. Av hastigheten att döma och att de kommer körande helt och hållet på mitten av kostigen, tyder det på att de bor någonstans efter denna avkroks avkrokar.

Undra om inte blodtryckets undertryck steg från farliga 100 till halvdöda 130, innan vi en evighet senare kom fram Alingåsvägen.

På väg upp till den gamla kaffestugan i Brobacka, genom våta höstlöv som täcker marken, funderade jag på vad jag skulle kunna tänkas äta från deras utbud. Men glatt överraskad upptäcker jag, att de har LCHF alternativ på menyn. Inte illa för en populär kaffestuga mitt ute i skogen, eftersom de stora kafeerna inne i stan inte har det.

Det är en intressant omgivning som finns vid Brobacka, även om man vid en första anblick inte inser det, när man antingen svänger av mot Alingsås, eller fortsätter vägen upp mot Anten, Gräfsnäs eller Sollebrunn. Det är därför inte föga förvånande, att det spelats in film här i de här trakterna. Utbudet är rikt och varierande, det finns nog egentligen inte en enda miljö som inte kan återskapas i de här regionerna.


2 kommentarer:

  1. Verkar vara lagom hastighet av hastighetsmätaren att döma.

    SvaraRadera
  2. Jodå, hon uppförde sig exemplariskt.

    SvaraRadera