Google+ Followers

fredag 27 september 2013

Det blir rätt underfundigt när någon använder ordet kondenserad istället för koncentrerad.

Någon mig närstående dotter, satt på en bänken nedanför den bautastora statyn av Franklin Roosevelt i Oslo och funderade rakt ut i luften. Men istället för att säga koncentrerad, sa hon kondenserad.

Jag gissar att de norska oljepengarnas inverkan och det våldsamma nattlivet vi hade fört i dagarna två hade sugit musten ur hjärncellerna.

Herr H är dock aldrig ur schack, utan nappade snabbt på felsägningen. Han ställde sig i värsta tänkar-posen , stödd mot räcket och sa, med en ljudlig suck:

- Nu försöker jag att tänka väldigt kondenserat på det du sa!

Vad jag gjorde? 

Ja, jag röstade med fötterna som vanligt. Men nog skuttade skrattet runt i magtrakten och mina läppar röjde mig nog, eftersom jag fick en knuff i sidan av dottern, som satt på bänken bredvid mig där vi satt och såg ut över Oslos hamn, medan jag vilade mina kryckförsedda ben.



- Kan du inte sätta dig i Franklin Roosevelts knä, precis som du gjorde när du var liten i statyn av Selma Lagerlöft, så tar jag ett foto på dig, försökte jag mig på.
- Tok heller, sa hon, jag blir höjdrädd bara jag stiger upp på kökstrappstegen.

Jag antar att det var en alltför tryckimpregnerad tanke att tänka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar