Google+ Followers

tisdag 20 augusti 2013

Finns verkligen ett radioliv efter Kjell Alinges Eldorado?

120 minuter att softa in på "det bästa ur Eldorado". Mjae, det vete gudarna om det verkligen var det, det bästa. 

Jag minns en del söndagskvällar i Malmberget, då jag legat andlös i sängen och bara insupit detta sagolikt, underbara radioprogram, helvilt och ändå så helt obeskrivligt roligt, allvarligt och allt det där andra på en gång. Hur mycket ny musik rann inte genom mina öron....

Gud vad jag älskat det här programmet och det helvimsiga störtsköna snacket, som är så unikt för just Kjell Alinge. För att inte tala om hans mycket unika radioröst.

Vad skulle väl söndagkvällarna på radion ha varit om inte Kjell Alinge hade funnits på P 2...

Jag önskar att de kunde ge ut hela upplagan på 200 timmar, eller vad det nu var Kjell Alinge har hunnit snacka sig igenom i sitt Eldorado. 

Kjell Alinges men även Torten Ehrenmarks program skulle jag kunna betala skjortan för att komma över. Det är riktig örongodis det! 

Lite halvjolmig musik blev det dessvärre mellan varven i detta Eldoradopotpurri, men vem har väl glömt sådana artister som Adolphson & Falk, Eva Dahlgren etc.


Det här får i allra högsta grad bli till en hyllning, inte bara till mina söndagskvällar i Malmberget, utan det som är mitt egen livs "Vintersaga". Min mamma hade två artister som hon gillade, kanske inte så mycket för deras musik, utan de härliga människor som de var. Den ena var Lill-Babs och den andre var Jerry Williams. 


De båda gjorde sina årliga nedslag på Folkets Park, som låg mellan Gällivare och Malmberget, där mina föräldrar arbetade åtskilliga frivilliga timmar tillsammans med en herrans massa underbara människor, som var och en gjort stora avtryck i mitt då mycket unga barn&flickhjärta. I mitt fotoalbum finns några riktiga godbitar från den tiden.

Man arbetade mot en macka och kaffe, jodå, ungar drack kaffe på den tiden och arbetade gjorde väl även jag och min syster på sätt och vis. Själv minns jag det eviga kontrollräknandet av småmynten, som alltid blev min och min systers uppgift, för att inte tala om stämningen i kaffestugan, som var hjärtat i hela verksamheten.

- Folkets Parks entré räddades till eftervärlden genom, att portalen fick ta plats ute vid MMCK:s klubbstuga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar