- Jag tycker det är viktigt, att texten är innehållsrik. När man jojkar måste man få ut energin på rätt sätt. Texten och jojken måste fungera bra ihop.
Hennes jojk anses vara av det personliga slaget. Ungefär som om all musikkomposition inte skulle vara av det personliga slaget.
Sámi Grand Prix är som den samiska motsvarigheten till Melodifestivalen, för den som nu mot förmodan inte kände till det.
Förr om åren brukade dottern kväva sina nysningar, men efter ett otal påstötningar från min sida om det olämpliga i att göra så, lät hon nysningarna ända ut i något, som måste betraktas som en snärtig, energirik jojk. Det går liksom inte heller att ta minst på vad det är för personligt innehåll hon vill förmedla.
Varje gång hon ger utlopp för dessa, låter det i pianots klanglåda, så det är rekorderliga toner det är fråga om. Det går inte heller att ta miste på att det är fråga om ett större energiflöde!
Mari Bonie "Elle" är inte jojk, men väl sprungen ur samma urbefolkningstradition. Något som jag verkligen blir rörd av att lyssna till. Så behagligt njutningsfullt, fastän jag inte begriper ett enda ord av Mari Bones texter, känns det som om jag gör det ändå.
Det finns en same, Ola Stinnerbom, som nu infört som tradition att jojka vid Samernas nationaldag här i Göteborg. Det är häftigt att höra honom. Den lille späde gestalten ger plötsligt uttryck för något, som verkar sprunget ur tidlöst ursprung. Så mycken kraft, så mycken energi. Alla som går förbi, stannar upp och lyssnar andlöst till honom.
Jag har också hört Mari Bonie "sjunga", vackert.
SvaraRaderaGlad Påsk till dig och din familj.
Önskar "Mad Max"
U 2 och tack för omtanken. - å du, nu får vi ägga upp oss ordentligt!
SvaraRadera