Jag fick en inbjudan till en rysk vodkafest.

- den 24 januari 2012, kl 14:22

Nu kunde det i och för sig inte vara en mer illa ställd inbjudan, eftersom jag inte inmundigar denna ryska nationaldryck. Inte ens undantagsvis, sedan jag sluppit ifrån envetna kollegor, som gett mig kommentarer av typen: "men smaka för fan och bli som vanligt folk", i ett skede av livet då jag insett att dessa dryckesvanor är absolut inget för mig. Det är inte jag.

I mitt stilla sinne har jag då tänkt, att det är just det jag inte vill bli: "Som folk i de norrländska skogarna, som dricker tills ögona blö´r och förståndet är passerat för länge sedan."

Visserligen köpte jag med mig från tax-freeshopen i St Petersburg, en liten flaska av vardera havtorns- och körsbärsvodka, som sägs vara en dryck som det vanliga ryska folket fixar till för eget bruk. Men de har blivit stående där bland de andra resgodsen och bara blivit till kaffesmakduttar för besökare vid något enstaka tillfälle.

Efter ett litet mailande fram och tillbaka, stod det klart att det hela rörde sig om en mer buskisfest, där man skulle bära attribut från Sovjettiden. Något som finns även här på den här adressen, efter en del resor till Prag och nu även till St Petersburg. Det hela skulle också ta avstamp ifrån det kulturella, som varit det som fört mina vingar till denna förening. Men naturligtvis ingick vodkan i denna fest, dock som ett frivilligt inslag.

Mina minnen från alla de föreställningar, som har gått av stapeln på Nordan i Malmberget. Det är barndomsminnen som inte förbleknar och som varit anledningen till att jag föredragit, att behålla ett kulturliv. Även över gränserna. Fritt från allt vad politiskt mischmasch heter.

Innan Nordan i Malmberget revs fanns en sagolik repertoar, som så här med handen i backspegeln känns märkligt unik. Detta hände i den norrländska urskogen, där t.o.m. odlingsgränsen borde ha varit ett naturligt stopp för allt växande. Jag är än i denna dag glad och tacksam över att ha fått växa upp i en miljö, som varit mycket tankeväckande. Det har gjort mina egna val i livet betydligt lättare, vad jag vill ägna mig åt och vad jag avstår.

Mitt bidrag till rysk vodkafest bestämdes att bli, en del ur en ofärdig dikt i Vladimir Majakovskijs självmordsbrev. Då han på kvällen den 14 april 1930 sköt sig själv.

Kärlekens båt har krossats
mot vardagens rev.
Vi är kvitt
vi två.
Ingen anledning att föra bok
över smärtor
bekymmer
och gräl.
Det finsk/ryska svårmodet hänger där och guppar tillsammans med den rena glädjen, allt i en befriande mix. Ryktena om att självmordet egentligen varit en order från Stalin, att låta mörda Majakovskij, kunde handlingarna med Glasnost inte bekräfta. Men glädjen över att Majakovskij funnits kan bli till en vodkafest.

Häromkvällen såg jag dokumentären "De bortklippta". En rörande familjehistoria, som fick sin tänkvärda upprinnelse i slutet av dokumentären. http://svt.se/2.149955/1.2673252/

Hur möter omgivningen självmord och vad står det för.