Oj, det var visst en sån´ här dag, när t.o.m. skorna tycktes ha hamnat på fel fot.

Jag förstår att min första ingivelse var helt rätt, i morse.

Jag skulle aldrig gått ur sängen idag, utan legat kvar och lekt Motala (För dig som nu inte är tillräckligt mogen, vill jag bara tala om att "på min tid" gjorde man motstånd i Motala, eller rättare sagt tillverkade motstånd i Motala.)

Men det kunde jag inte. Ligga kvar. Därför att ett mobilsamtal med bilreparatören igår, gjorde det helt uppenbart, att det var alldeles nödvändigt att komma in med bilen på stört. Igår gick det bara inte. Hela gårdagen gick i ett svep ända fram till kvällen, som avslutades med dikter av Peter Nilsson på Café Hängmattan. Han läste dem otroligt bra och det fanns lite vackert pianoklink till, som blev en bra ram till hans uppläsning. Du kan gå in och lyssna på och läsa om hans begåvning här från hans hemsida, Glöm inte att lyssna till Helge Skoogs förkortade uppläsning av en av Peters noveller: http://www.peternilssonskriver.se/index.html

Gud så trött jag var i huvudet och kroppen, när vi ramlade in innanför ytterdörren igårkväll. När jag lade ner huvudet på huvudkudden kändes det som om hela huvudet var uppkopplat till något strömförande surr.....zzzzzz


Jag skyndade till bilreparatören på morgonen, bara för att finna att det var fler som tycktes ha fått två vänsterskor tillgodo denna dag. Stackars de på bilverkstan! Jag fick återvända hem och komma åter kl. 13.00. Med tanke på att de skulle stänga kl. 14.00, så verkade det inte som om deras dag heller var helt lyckad. Till råga på allt regnade det. Inget skyfall men lagom blötande regn.


Kl. 11 satte jag mig och hade tänkt tända ett ljus och vara ett med min lille Sockernasse, som begravdes idag. På dagen exakt 44 år sedan min egen mamma begravdes och min lille Sockernasses älskade moster "Bisse". Men "hushänget" ringde då, prick kl. 11.00 från sjukhuset. Han hade vaknat vid 5-snåret av att han hört mig säga hans namn och undrade vad jag ville. Det kanske var meningen, att vi skulle pratas vid den här stunden istället. Jo, jag tror det. Det känns som om det blev en bra lösning på det hela. Klumpen i magen kändes betydligt bättre av att höra hans röst i telefonluren.


Så här långt hade jag hunnit med två kompletta klädbyten sedan imorse. Det skulle bli fler. När jag väl satt och väntade på bilen, passade jag på att läsa lite kurslitteratur. Men det var svårt att koncentrera sig. Telefonerna ringde i ett i ett, folk stod och stampade och ville så mycket...


Ett gott omen infann sig slutligen! Bilen blev fixad. Den här verkstan är precis lika bra som min gamle goe Klas i Gällivare på macken. Numera är Klas Guds härskaras lille politiske bilreparatör, han och sankte Per har nog ett och annat att diskutera om. I alla fall blev det en massa pengar TACK och bilen klar några minuter över 14! Ytterdörren låstes efter mig...

Slurk vad pengar har en tendens att försvinna snabbt... men vad skönt det är, när en sten faller från ens bröst och man inte behöver oroa sig mer.


Dessvärre hade jag fått på mig ett par långbyxor, som var exakt 1 cm för långa för de här skorna. Vet ni vad som händer, när ett par byxor suger åt sig vatten från varenda vattenpöl, som marken är täckt av?


Det är liksom inte enbart byxbenen som blir blöta och T U N G A! Sockorna blir blöta och det kippar vatten inne i skorna tillslut. Blöt som en dränkt katt återvände jag hem. 

- Sätt på kaffe, sa jag till dottern, så åker jag på tappen och hämtar ut det här rek:et som har kommit sedan jag bytt kläder. När vi fikat skall jag gå och lägga mig och vara i fullständig komaläge.


Trodde jag ja... ett telefonsamtal ändrade på mina planer om sängen - paulun...

Nya kläder och ut igen för att jaga reda på kattsand och kattmat, men då vägrade jag stiga ur bilen. Jag satt kvar i bilen och väntade och såg hur regnet fyllde hela tillvaron med dripp dropp i en snabb takt.


Det är inte så tokigt att vara hemma i ett varmt hem, även om det är rätt stökigt p.g.a. den frenesi som råder i huset. Många bollar i luften. Dottern på fest hos klasskompis som fyller år. Jag ensam hemma. Men det är inte så tokigt livet ändå, fastän det fortfarande är regntungt och grått ute. Löven håller på att spricka ut och det luktar vår i luften. Liljorna, tulpanerna och alla de andra blommorna och rabarbern håller på att sticka fram rejält, sina trotsiga själar ur jorden.

Ge rum jag vill opp, sa rabarberknopp. Han sprängde av styrka han glödde av hopp...