- den 11 oktober 2008, kl 11:02
Jag tror att det är en myt som härmed kan avlivas för gott!
Förra helgen när det var nordens största orkidéutställning på Kviberg, fanns bland besökarna massor av män, en hel del av dem helt på egen hand. Alltså inte ens ditsläpade av någon kvinnlig partner! Myten om män och växter kom rejält på skam, när det visade sig att dessa män bunkrade upp rejäla mängder orkidéer och av samtalen att döma var rena virtuoser.
Mina iakttagelser bekräftades också i GP där det stod att läsa bl.a. om en man som bodde i en helt vanlig liten lägenhet. Han hade gjort ett "fynd" på 70 stycken orkidéer! Visserligen miniorkidéer, men ändå. Vårt hus hyser många växter, men jag vet sanning att säga inte om vi ens lyckas komma upp till det antalet på insidan av huset, trots många samplanteringar med stora växter i.
Mina egna första orkidéer kom faktiskt från sönerna på min födelsedag och Mors Dag. Jag hade i likhet med de flesta, bara tittat på orkidéer och tänkt: "nej, det där är inget för mig, sådan energi har jag inte. Jag kommer ändå bara att ha ihjäl dem på två röda".
Det visade sig vara det mest korkade resonemanget jag hittills fört, eftersom de dels stod i blom länge och dels att jag gjorde inget annat än pytsade på en skvätt vatten. De hade en väldigt lång blomning. När blomningen var över förberedde jag mig på att komposten snart skulle få ett nytt tillskott. Det var helt fel och stora ögon fick jag, när det helt plötsligt en dag fanns nya blommor på G. HUR var detta möjligt? Jag hade ju inte gjort något. "Ja, ja tänkte jag, det var väl en tålig typ", men när det hela upprepade sig med nästa orkidé, började jag förstå att jag fått det mesta om bakfoten.
Men det var då det.
Nu finns orkidén här i huset för att stanna och fascinerande är de. Det finns säkert olika knep för olika orkidéer. En del av dem bör nog inte komma i min vård. Mitt eget knep är bara att jag ser till att de inte STÅR i vatten, har stenar i botten på ytterkrukorna för att det skall kunna finnas vatten i botten på ytterkrukan. Jag låter de krukor som de är inköpta i hänga med, men vart tredje år ungefär, får de ny orkidéjord(dvs bark) och den gamla krukan sköljs ur. De här glasrören som jag har en del av orkidéerna hängande i, har ofärgade glaspärlor i botten där det alltid finns vatten (men alltså inte når upp till själva krukan). Det verkar som om ljus både kring rötter och växt och luftfuktighet är hemligheten bakom framgången. Det gamla övergivna sexkantiga akvarium har fått bli en orkidéernas barnkammare, innan de vuxit till sig och får flytta ut.
Orkidéer återfinns inte i vanlig jord, de växer i sin "bark" en del har blandningar av specialpreparerad mossa för att hålla luftfuktigheten, men t.o.m. på en träbit eller brädskivor funkar det, bara de hänger ljust och har det fuktigt omkring sig. Vad jag förstår kan man köpa de som helt hänger bara på en gammal trädbark, men då skall det till att duschas med vatten var och varannan dag. Alltså inget för slöa mig. Men i akvarie funkar sånt bra, då hålls den luftfuktighet som krävs. Gamla blomstänglar och luftrötter klipps inte av förrän de signalerat, att nu är de faktiskt nedvissnade helt och hållet. Förunderliga växter som tycks leva enbart av viss luftfuktigheten och ljus. Inget annat! De har helt och hållet kullkastat alla mina förutfattade meningar om hur växters överlevnad går till.
Under dessa år som nu hunnit förflyta, har jag lyckats omvända många tvivlare. De senaste tvivlarna, som är överraskade över att de nu har nya blommor på G lät båda två som om de trodde att ett mirakel skett, när de ringde för att berätta om tilldragelsen. Jag känner igen känslan.
En man som valde att placera sin orkidé på jobbet, fick smeknamnet "Ernst" av arbetskamraterna. Alltså inte alltid full pott så länge fördomarna finns.
Jag kommer hädanefter att "klippa in" ett nytt foto någon gång då och då i min blogg. De finns ett och annat foto att "ösa ur", det visade sig att det hade blivit nästan 300 bilder av olika orkidéer från utställningen.
Så håll tillgodo med lite orkidéblommor så här inför den kalla, vackra, norrländska vintern...
Förra helgen när det var nordens största orkidéutställning på Kviberg, fanns bland besökarna massor av män, en hel del av dem helt på egen hand. Alltså inte ens ditsläpade av någon kvinnlig partner! Myten om män och växter kom rejält på skam, när det visade sig att dessa män bunkrade upp rejäla mängder orkidéer och av samtalen att döma var rena virtuoser.
Mina iakttagelser bekräftades också i GP där det stod att läsa bl.a. om en man som bodde i en helt vanlig liten lägenhet. Han hade gjort ett "fynd" på 70 stycken orkidéer! Visserligen miniorkidéer, men ändå. Vårt hus hyser många växter, men jag vet sanning att säga inte om vi ens lyckas komma upp till det antalet på insidan av huset, trots många samplanteringar med stora växter i.
Mina egna första orkidéer kom faktiskt från sönerna på min födelsedag och Mors Dag. Jag hade i likhet med de flesta, bara tittat på orkidéer och tänkt: "nej, det där är inget för mig, sådan energi har jag inte. Jag kommer ändå bara att ha ihjäl dem på två röda".
Det visade sig vara det mest korkade resonemanget jag hittills fört, eftersom de dels stod i blom länge och dels att jag gjorde inget annat än pytsade på en skvätt vatten. De hade en väldigt lång blomning. När blomningen var över förberedde jag mig på att komposten snart skulle få ett nytt tillskott. Det var helt fel och stora ögon fick jag, när det helt plötsligt en dag fanns nya blommor på G. HUR var detta möjligt? Jag hade ju inte gjort något. "Ja, ja tänkte jag, det var väl en tålig typ", men när det hela upprepade sig med nästa orkidé, började jag förstå att jag fått det mesta om bakfoten.
Men det var då det.
Nu finns orkidén här i huset för att stanna och fascinerande är de. Det finns säkert olika knep för olika orkidéer. En del av dem bör nog inte komma i min vård. Mitt eget knep är bara att jag ser till att de inte STÅR i vatten, har stenar i botten på ytterkrukorna för att det skall kunna finnas vatten i botten på ytterkrukan. Jag låter de krukor som de är inköpta i hänga med, men vart tredje år ungefär, får de ny orkidéjord(dvs bark) och den gamla krukan sköljs ur. De här glasrören som jag har en del av orkidéerna hängande i, har ofärgade glaspärlor i botten där det alltid finns vatten (men alltså inte når upp till själva krukan). Det verkar som om ljus både kring rötter och växt och luftfuktighet är hemligheten bakom framgången. Det gamla övergivna sexkantiga akvarium har fått bli en orkidéernas barnkammare, innan de vuxit till sig och får flytta ut.
Orkidéer återfinns inte i vanlig jord, de växer i sin "bark" en del har blandningar av specialpreparerad mossa för att hålla luftfuktigheten, men t.o.m. på en träbit eller brädskivor funkar det, bara de hänger ljust och har det fuktigt omkring sig. Vad jag förstår kan man köpa de som helt hänger bara på en gammal trädbark, men då skall det till att duschas med vatten var och varannan dag. Alltså inget för slöa mig. Men i akvarie funkar sånt bra, då hålls den luftfuktighet som krävs. Gamla blomstänglar och luftrötter klipps inte av förrän de signalerat, att nu är de faktiskt nedvissnade helt och hållet. Förunderliga växter som tycks leva enbart av viss luftfuktigheten och ljus. Inget annat! De har helt och hållet kullkastat alla mina förutfattade meningar om hur växters överlevnad går till.
Under dessa år som nu hunnit förflyta, har jag lyckats omvända många tvivlare. De senaste tvivlarna, som är överraskade över att de nu har nya blommor på G lät båda två som om de trodde att ett mirakel skett, när de ringde för att berätta om tilldragelsen. Jag känner igen känslan.
En man som valde att placera sin orkidé på jobbet, fick smeknamnet "Ernst" av arbetskamraterna. Alltså inte alltid full pott så länge fördomarna finns.
Jag kommer hädanefter att "klippa in" ett nytt foto någon gång då och då i min blogg. De finns ett och annat foto att "ösa ur", det visade sig att det hade blivit nästan 300 bilder av olika orkidéer från utställningen.
Så håll tillgodo med lite orkidéblommor så här inför den kalla, vackra, norrländska vintern...
Debatten startad av Tommy
SvaraRaderaStartad: 2008-10-12 10:49:37
Det finns 4 kommentarer.
Tommy, I RIKTIGA män återfinns en knapsu! Låter gott med det tilltänkta intaget.
Anmäl >Gun (2008-10-14 12:55:09)
Hörrödu Gun, uppriktigt sagt, så bor det nog en rätt stor "knapsu" i mig.
å´inte f-n blir den mindre av att jag smyckat mitt högra öra med en ring. =)
Finns väl inget i köket som slår aromen från krukor med färska örter? Skulle vara doften från en knippe dill;)
Nu ska jag ansa färsk blomkål och koka en god soppa.
/T
Anmäl >Tommy (2008-10-13 15:24:01)
Tommy, men då vet du också vad Mikael Niemi sa. Kontentan var ju att i varje äkta karl bor en lite knapsu. Varje riktig karl av dignitet har väl eterneller, dvs krukväxter som någon illasinnad person burit dit för att önska dem en snabb död. - Du menar att du köper en knippe blandade morötter. Snön ligger väl tät på kryddland och grönsaksodlingar nu, eller?
Anmäl >Gun (2008-10-12 22:26:44)
Hej!
Håller verkligen med dig! För vilken macho-man vill bli titulerad "knapsu"? ;)
Apropå programmet "Tornedalingar" i Kunskapskanalen.
Ett förövrigt mycket bra program.
Jag kan tycka att det är jättevackert med blommor och blomsteruppsättningar av allehanda slag, men inte riktigt så vackert, att jag skulle ödsla någon tid på blommor. Jo, när jag köper blommor till min älskade, då kan jag lägga ner både tid och pengar.
Annars handlar det mest om krukväxter, du vet sådana jag använder till att "piffa upp" maten med. =)
/Tommy
Anmäl >Tommy (2008-10-12 10:49:37)