Landstingsledamöter och nötboskap i jämförelse

Ändra inlägg | Ta bort inlägg - den 3 juli 2008, kl 15:40 http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=3831313 Socialdemokraterna i landstinget gillar inte att bli jämförda med nötboskap. Detta skall vara den verkliga anledningen till uteslutningen av de tre ledamöterna ur partiets landstingsgrupp. Det står att läsa i dagens NSD. Man kan väl tycka vad man vill om uttryckssätten, men onekligen finns mycket att önska inom vissa samhälleliga strukturer. Dessutom är det så att liknelsen med nötboskap, det ÄR faktiskt att misskreditera nötboskapen. Jag har dessvärre haft all anledning att åter konfronteras med denna fruktansvärda betongkoloss landstinget, där sans och balans tycks vara en bristvara! I det här fallet gällde det inte det illa skötta landstinget i Västra Götaland, dvs Göteborg, utan just det i artikeln gällande landstinget. Det här är bara EN av många berättelser, dvs toppen av ett isberg: Två enormt glada och förväntansfulla föräldrar får kl. 10 ett välskapt gossebarn. Klockan 18 har himmel och jord bytt plats, därför att då lyfter ambulanshelikoptern från Gällivare lasarett. Ombord på ambulanshelikoptern finns den lille, nyfödde hjärtegossen. Han är nu på väg till Göteborg för en hjärtoperation. Så långt allt väl. Men sedan kommer vi till resten. Föräldrarna har att själva på egen hand och nästa dag, ta sig via reguljärflyg från Gällivare till Göteborg. De hinner inte få något med sig, det är en del av saken, som det kanske inte är så mycket att göra något åt, men därtill är steget långt till, att en nyförlöst mamma har att irra runt på Arlanda, förutom att barnet redan separerats från sina föräldrar dagen innan. Alla som överhuvudtaget rest från Gällivare till Göteborg med flyg och via Arlanda, vet vad det kan innebära i normalfallet. Det här ÄR inget normalfall! Jag kan lugnt påstå att mitt hårfäste lättade till oanade höjder, när jag fick situationen klar för mig. Väl i Göteborg har de bott på Ronald MC Donalds. Jag kan inte ens föreställa mig vilka tankar som funnits i dem. Då är inte ens alla praktiska ting inräknade, där de inte heller vetat så mycket om. Dagen innan det nya uppbrottet hann bilbarnstol etc. landa i deras medvetande. Men avfärden härifrån blev också hastig. Från ronden gått hade de 1 timma på sig till flyget hem till Gällivare. Glad och lycklig mamma talade jag med via mobiltelefon, när de alla befann sig på Luleå flygplats. Själv stod jag då i Ronald MC Donalds entré och undrade vad som hade hänt, eftersom de var spårlöst borta. Glad och lycklig blev jag när jag fick klart för mig, att de var försvunna av "rätt anledning". Historien har fått ett bra slut, därför att pacemakern är på plats och allt har gått vägen. Men jag kan inte låta bli att undra över vilka efterdyningar detta kan ha och vilka järnspett det är som styr och ställer i landstingen, där något sådant kan få hända! Jag har fött ett prematurbarn vid Gällivare lasarett -86. Jag och min dotter har fått den bästa tänkbara omvårdnaden och vård av personalen. Men jag vet av egen erfarenhet, att en dylik händelser tar mycket lång tid att landa i. Så här snart 22 år efteråt, kom känslorna tillbaka i anledning av en akademisk avhandling. Det var i våras som den skulle presenteras för en filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademien vid Göteborgs universitet. Den avhandlingen handlade om föräldrars delaktighet i sitt barns vård vid nenontal intensivvård. För det här föräldraparet, med sitt nyfödda hjärtebarn, finns tillräckligt av svåra moment och en framtid att hantera. Därför är det rent oförlåtligt, att utsätta människor för ytterligare trauman i en dylik situation. I synnerhet då detta enbart beror på stelbenthet, brist på flexibilitet och sunt förnuft! Fotot är min dotter Elisabeth och vid den tidpunkt, hon egentligen skulle ha varit född.