Google+ Followers

måndag 14 september 2009

Hur står det till egentligen?


- den 14 september 2009, kl 12:28


Det är den fråga som jag serverar idag. Jag gör det, förhoppningsvis utan att stamma när jag skriver. Så blev det igår med min blogg. Jag upptäckte det till min fasa imorse: samma blogginlägg två gånger på raken!

Jo, jag förstår nog vad en del av mina "beundrare" tänkte igår:

- Jaha, skall hon tjata ihjäl en också! Räcker det inte med att eländet bloggar? Inte skriver det jag vill?! Nu skall hon börja skriva om samma blogg fler gånger också!

Nej, den här tekniken på NSD och jag, vi har inte varit i fas med varandra, sedan det "bättre bloggverktyget" presenterades. Lika illa var det väl i början av mitt bloggande, då kunde man lätt "bli med" det där N-ordet med tillägget "barn". Ett uttryck som min mamma och tanter i hennes åldersklass använde, som var ett skämtsamt uttryck, när något verkligen hade gått åt skogen och som man kunde bli smått galen över. Men det var långt innan alla N ord blev klassat som rasism, trots att det är ett ord som kommer ifrån latinet och funnits i vår egen historia i nästan 500 år! Sålunda långt innan USA:s slaveri från Afrika uppstod och som blivit anledningen till att ordet blivit rasismklassat.

Men jag undrar om man kanske skulle kunna få använda det där andra ordet för samma sak. Utan att bli klassad som rasist. Det andra ordet var "blåmän". Det här med det rasistiska ordet begriper jag faktiskt inget av. Då borde väl vit, gul och röd också vara rasistiska, eller har jag något tankefel? Men "blåmän" det låter ju inget kul för den där goda bruna, runda saken, som ibland har kokos på sig och ibland pärlsocker: "Blåbollar", låter det gott? Så fasen heller! Eller "blåkyssar"? Lika illa där. Men i den här stan går det utmärkt att gå fram till kafédisken, peka och säga:

- Kan jag få en sån där rasistboll och en kopp kaffe.

Det funkar och man får dessutom reda på vad personen ifråga bakom disken har för egna åsikter om saken. Jag ägnar mig sålunda åt "åsiktsregistrering", när jag ibland faller för frestelsen med den där godsaken, som jag älskat sedan jag var barn. Men egentligen är det nog bara en önskedröm, att den skall smaka lika gott som den hemmagjorda varianten. De kommer aldrig i närheten av hur himmelsk gott en hemmagjord dylik tingest smakar.

På tal om N-bollar. Jag minns en saknad, älskad tant, som hade ett brödfat med en jättestor brun rund kula i mitten. Den kulan var förvillande lik en N-boll. Dock utan pärlsocker. Jag satt och stirrade på den och tänkte:

"Måtte den stora n-bollen, finnas kvar när det blir min tur".

Sedan att den saknade pärlsocker var bara en fördel, därför att jag har aldrig varit någon sockernasse. Hjärtat klappade hårt, innan brödfatet nådde mig och det var min tur. Den var kvar! När jag skulle greppa tag om den, utbröt skrattet runt bordet.

Äldsta dottern i huset, hennes skadeglädje visste dessutom inga breddgrader. Det är märkligt det där. Men på något sätt så förstår jag, att det som man var som barn, det sitter banne mig i resten av livet. Jag tror fortfarande på att allt gott skall hända mig och hon förblev lika bedrövligt von oben och samma sladdertacka. Hur mycket man än ställde upp för henne i hennes problematiska liv, förblev hon bara något, som man aldrig någonsin kunde lita på. Det värsta av allt det var att hon på fullt allvar trodde, att man inte lagt märke till vad hon pysslade med. Hon är inte ensam i den genren....

Det här med "det mest förbjudna". Lika illa är det att drista sig till en jämförelse med han som hette H. Han som skulle bilda det nya ariska riket, där bara de "rätta människorna" skulle få leva, resten skulle dödas och inte att förglömma: dödades. Allt vad man bara hann! Det där med "de rätta", "de utvalda", det är faktiskt ett påhitt som såg dagens ljus i Sverige och upprätthålls numera av helt frivilliga krafter! Men det var faktiskt Sverige, som bistod H med "rasforskningen". Det var här man bedrev den rent ut sagt vidrig rasforskning i vårt äldsta lärosäte.

Nej, på det hela taget, när jag tänker på vissa saker som passerat i mitt liv. Inser jag att jag kommer nog att gå till historien som "hon som inget förstod". I alla fall om man skall tro en del omdömen.

Men ett förstår jag, NSD:s nätbilaga tjänar inte på, att inte ha en tjänst som tar in inläggen till debatt så fort de är skrivna. Kontrollera dem kan man väl pyssla med i efterhand istället. Det måste gå på ett ut, eftersom det kommer in inlägg, som jag kan tycka borde ha varit refuserade på två röda. Men så är inte verkligheten. Det kan stå något helt oförargligt och ändå kommer det inte in.

För att bevisa att de där som önskar mig till något "betydligt varmare ställe", än där jag nu befinner mig. Sol och 17 grader. Skall jag tjata på om en sak, som åter med dagens nätbilaga, visar att jag alls inte är helt fel ute:

Gällivare kommun håller på att dräneras på folk. Det kommer kommunen att göra så länge Malmbergsfrågan inte kommer till någon omedelbar lösning. Den kommer också att påverka hela kommunens skatteunderlag och allt annat runt omkring. Det är inte som signaturen Elin skrev i min blogg: hennes gubbe jobbar i LKAB, själv bor hon i villa i Gällivare. Hon vill inte skriva på "namninsamlingen om en helhetslösning för Malmberget NU", därför att då riskerade hennes man, att få sparken från LKAB och hennes villapris i Gällivare skulle få sämre värde, hon måste tänka på sig själv och sina barn, som skall ärva!

Men sanningen är att det är just precis det signaturen Elin skall göra om hon vill att hennes hus i Gällivare skall bli värdelöst på sikt. Elin kommer att drabbas av samma sak, som malmbergarna nu gör med sina hus. För vem vill väl satsa något i en utflyttningskommun, som kommer att ha fler pensionärer än unga, som vill stanna kvar?

Skall man vakna upp, innan tåget har gått, måste man göra det NU och med en rejäl gemensam kraftansträngning dessutom! Här behöver kommunen på stört blanda in näringsdepartementet, miljöministern, socialdepartementet, justitiedepartementet och regeringen, för att ordna upp den uppkomna prekära situationen. LKAB har fullständigt tappat greppet om sans och balans. Det som LKAB förut stod för, det är en saga all och den som inte insett det vid det här laget: är riktigt, riktigt illa ute!


Boverket och till viss del även länsstyrelsen och tack och lov kommunens egen MoB, har gjort det. Men det räcker inte! Nu måste alla hjälpas åt och ge sitt bidrag till en omedelbar förändring. De som nu vill bo kvar i Malmberget, utan att hindra gruvbryningen, skall naturligtvis ha rätten att göra det. Men vill man ha en framtid och inte finna att framtiden kommit bakifrån, då kan det nog allt vara en bra början, att skriva på den namninsamling, som några driftiga nutidsmänniskor i Malmberget har sett till att den kommit till stånd.

Skriv på deras "namninsamling för en lösning av Malmbergsfrågan NU":

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3747

---------

Bilden kommer (med hennes medgivande, naturligtvis) från en mycket flitig & inspirerande person, som ständigt inspirerat mig till "egentillverkning" av dylika tingestar: http://bigganed.blogspot.com/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar