Grammatica hur förhålla sig till Toni Alldén?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 3 juli 2009, kl 14:37

Jag vill helt enkelt svara dig signaturen Grammatica på ett anständigt sätt. Du själv skrev bl.a.:


"Nu, för att det sårar mig kolossalt dessa elaka och grymma kommentarer om en släkting. Jag mår så illa. Toni Alldén är normalt ingen dålig människa. Flera andra släktingar hukar sig bara skräckslaget inför dessa vidriga kommentarer. Tala blir silver men tiga är GULD!"

Dina ord är inte alls svåra att ta till sig. De är helt förståeliga. Jag ser det dessutom som väldigt viktigt, att de faktiskt också blir poängterade. Det här är en del av er verklighet. En del av det som smärtar. Det som inte syns utanpå.

Du och jag har tidigare haft diskussionsväxlingar i helt andra ämnen och jag upplever dig, som en väldigt vaken och finstämd person. Vi behöver ibland tid att tänka över vad den andra har förmedlat, så fungerar iaf jag. Säkert också du vad jag har kunnat utläsa av våra tidigare små diskussioner i andra bloggar om "väder och vind".

Kanske är det helt förkastligt, att vi har den här diskussionen helt öppet. Kanske är det så att den på sikt kommer att föra något gott med sig. Det kan man inte avgöra förrän väldigt långt efteråt. Min erfarenhet är iaf att kan man prata om saker och ting och inte vara så snar att tabubelägga, har man mycket att vinna. Helena Henschens bok "I skuggan av ett brott" är en klar pekpinne över vad som kan hända om tigandet tar överhand och man istället väljer, att sopa allt under mattan. På något sätt måste vi bli lyhörda för dem som redan har ett facit i sin hand.

Det finns ingen normal människa som på något sätt önskat hänga ut, eller skada er anhöriga. Det har inte heller varit NSD:s avsikt, de har redogjort för sina ställningstaganden och jag köper dem dessutom rakt av (se tidigare blogg och länk).

Snarare är det så att ni anhöriga har de stora massornas fulla sympati och förståelse! Visst finns det säkert en och annan, som kommer att betrakta er som "personae non gratae", läs bara t.ex. kommentarerna i min blogg om min person, så förstår du nog vad jag menar. Man kan inte bli älskad av alla här i världen (den som tror sig om det, saknar helt förankring i verkligheten). "Jorden fortsätter att snurra ändå", oftast på ett mycket bättre sätt, när man blivit av med onödig barlast, som ändå inte har något att tillföra i den egna tillvaron och man ser sig själv dessutom i en ännu tydligare bild. Vet ännu bättre vem man själv är och står för och vill med det egna livet.

Där ni befinner er, är både ett mardrömsscenario och även en sorg, det förstår varje normal människa. Det ofattbara har hänt. Men det finns en baksida av myntet, som du och dina släktingar "hukat er skräckslagna inför" och vars reaktioner ni inte förstått var de hör hemma. Ni kan av helt naturligt skäl inte länka ihop dem med den Toni ni känner. Men ni behöver egentligen inte gå längre än till svaret, vad ni själva tycker om hans handlingar för att ha en egen "mental hälsokontroll" och egentligen också förstå "varför" dessa "kolossalt elaka och grymma kommentarer".

Det går inte att bortse från det groteska som utspelat sig! Kommer det inga reaktioner på det, ja, då är vi illa ute som mänsklighet! Fördöma brott, våldsamma handlingar, förnekande och skuldbeläggande av offret, istället för att själv stå för sina handlingar. Det är det som skapat sådana reaktioner. Förstår du skillnaden?

Du anklagar mig också för samma sak, trots att jag bara citerat hans egna ord. Jag kan bara helt ärligt svara dig, om jag inte skulle fördöma hans ord, hans handlingar när det gäller Carolin, då vore det illa ställt med mig! Personen Toni Alldén, känner jag inte och jag kan därför inte heller döma ut honom som person. Men eftersom jag nu själv haft enskilda samtal med åtalade/även dömda personer, dvs. fört regelrätta samtal om deras livssituation och handlingar, men även arbetat rent praktiskt & kognitivt & pedagogiskt med dem, känner jag mig av helt naturligt skäl väl insatt i den problematiken.

Jag steg in i den här yrkesrollen redan på 70-talet. Därför kan jag också se, att här har hans barndom och hans egna tillkortakommanden under livet, hunnit ifatt honom och han har inte haft den professionella hjälp vid sin sida, som han borde ha haft, eftersom han med all övertydlighet har visat att han inte själv har kunnat hantera saken! Istället har det eskalerat helt åt fanders, rättfram uttryckt. Han har inte klarat av det här själv, utan han har gått ner sig allt djupare i den avgrund som öppnat sig inför honom. Så till den milda grad att han även har varit kapabel att utföra dessa handlingar!

Ur ett sånt bråddjup, med dessa minnesbilder ur egna handlingar tar man sig inte själv, om man inte ens tar första steget och berättar utan omsvep vad som hänt, steg för steg och varför. Trycka ner dylika saker, fungerar bara som än värre tryckkokare, än vad som hittills blivit i hans liv. Att inte vara saklig med en sådan person, är att göra den personen en rejäl "björntjänst". Det är därför det blir så många tragiska återfall. Dessutom är det så att bilden av vad som skett med honom på ett personligt plan, är inte alls svår för mig att se. Jag ser så många parametrar även om jag aldrig själv har talat med honom, utan enbart har haft uppgifter ifrån nätet + rättegången dag för dag, som jag stödjer mig på. Jag kan t.o.m. se av den hantering han haft av sitt offer och hans svar, vad det är han har gett uttryck för. Dessutom är jag helt enig med åklagarna, till 100% , han har inte svarat på alla frågorna!

Om du känner att jag skulle kunna vara dig till någon hjälp, får du mer än gärna höra av dig. Det är då lämpligt att göra det via NSD, så kan de förmedla din kontakt vidare till mig. Det kan vara nog så förvirrande att vara anhörig i "anstaltsvärlden". Det finns små resurser, men en del saker för att bättre "kunna hantera framtiden på bästa tänkbara sätt" både för er egen skull, men även för hans del. Han har i dagsläget försatt sig i ett Moment 22 av dignitet och hans nuvarande advokat är honom inte alls till hjälp, även om ni nu förleds att tro det. Hans ombud har helt inriktat sig på det juridiska, men borde efter så många år av att ha varit offentlig försvarare insett, att det finns även en person han också har att bära ansvar för!

Ni som känner TA som någon som inte har varit kapabel till att göra något dylikt, som han faktiskt har varit kapabel till att göra, befinner er nu i ett tillstånd, som man inte ens kan önska sin värste ovän. Era upplevelser är traumatiska, men som jag skrivit tidigare och som även NSD framfört har det funnits starka skäl till att få spekulationerna att upphöra, därför att ännu fler oskyldiga har hunnit skadats. NSD har helt enkelt bara stoppat ner foten "för att mota Olle vid grinden" och jag är tacksam för att de har gjort det i det här fallet! Det har dröjt lång tid innan åklagarna överhuvudtaget kunde ringa in honom och det i sig har skapat en problematik, som absolut inte är önskvärd eller acceptabel! Vårt samhället är uppbyggt på så sätt, att det är meningen att medborgarna har rätt att känna trygghet och rättssäkerhet.

Dessutom är jag fortfarande av den bestämda uppfattningen, att PO missat en väsentlig sak, precis som jag skrev i den inledande bloggen. Förutom att PO missbedömt situationen som rått på plats vid tidpunkten, alltså NSD: s egna förklaringar, har det också faktiskt kunnat vara så, att nya vittnen hade kunnat finnas till att bringa bevis till TA: s fördel. Trots dina inlägg kvarstår mina åsikter i den bloggen och jag undrar fortfarande: Har han gjort anmälan till PO, som en ursäkt till sina egna anhöriga över vad han förorsakat dem, eller är det här ännu ett uttryck av "förnekelse därför att han inte själv uthärdar sina egna handlingar"?

Sedan finns här en allmänmänsklig problematik som gäller, inte enbart här, det är inte så du skall tolka det som. Hur mycket ser vi egentligen av de människor vi har runt omkring oss? Vill vi bara se det fina och blundar för det mindre bra? Kan man tycka om en människa och ändå veta att den personen har andra sidor, som vi inte alls tycker om? De här frågeställningarna måste var och en fundera på. Därför att det säger mycket om vem vi själva är!

I nöden vet vi också "vilka som är ens vän och ens fiende", dvs. vem som är våra verkliga vänner! Är en riktig vän bara någon som hela tiden "jamsar med"? Är det, det?

Jag vet inte, men utifrån det perspektivet har jag en vän, som tidvis kan upplevas som en "finne i något onämnbart ställe", men utan honom skulle jag verkligen inte vilja vara!

Det är sannerligen ingen tröst, nu, för dig och dina anhöriga Grammatica. Men jag hoppas att du tar fasta på det jag skriver, därför att det är något, som jag själv ser håller i alla lägen och som är universalt vad som än drabbar oss under livsvägen = Det är inte av det lätta man lär sig mest av här i livet, det är faktiskt det svåra, dvs. om vi tar det till oss, betraktar det rakt upp och ner och osminkat:  

"så här blev det, hur går jag nu vidare och bygger upp något på en ny fast och hållbar grund"! Bygga något på förnekelse och på samma lösa grund, det vet alla som har försökt, det fungera inte! Inte sällan upprepar sig istället historien. Det går inte heller att bortförklara, eller tiga ihjäl. Dessutom är det helt fel, att tiga ihjäl saker och ting, det finns inget som försvinner, eller blir ogjort för att man tiger ihjäl saker och ting. Det krävs mod att vara människa och visa vem man är även i de ofördelaktiga rummen!

För er kommer det att ta tid innan läkningsprocessen kan ta vid och det gör den inte så länge rättsprocessen pågår. Det här är att likna vid dödsfall, en skilsmässa, eller vilken annan traumatisk händelse som helst som drabbar oss. Vi människor är inga ljusknappar med två lägen: On eller Off.

Jag vill gärna belysa något från ett yrkesperspektiv, eftersom du är avogt inställd till åklagarnas arbete. När man väl trätt in i en människas sfär, som begått något brott då blir det personen ifråga, som man har framför ögonen som gäller. VAD har den personen verkligen gjort och VAD har den inte gjort? Ibland slutar det med, att man kommer fram till att inget brott har begåtts, likväl som att man inte hittar tillräckligt med bevisning och då kvarstår bara misstanken dvs. "brott kan ej styrkas." Varje situation är unik och man måste utgå ifrån att varje situation är något nytt och arbetar därför alltid förutsättningslöst.

Man vill bara att hela sanningen skall komma fram, inget annat. Det är också därför det finns teknisk bevisning och sakkunniga, bara för att eliminera risken för att ingen "erkänner ett brott som de inte begått", eller att fel gärningsman döms, eller att rätta saker inte framkommer vid en domstolsförhandling. Något offer har inte kunnat själv berätta om händelseförloppet i det här fallet, därför har det varit åklagarnas skyldighet, att inte bara styrka brottet mot rätta gärningsmannen, utan även vara hennes röst, genom de fynd de har kunnat påvisa.

Som du vet var det inte helt enkelt, att ens hitta honom efter så pass lång tid. Han hade dessutom lagt ut så många rökridåer och nekanden i sten. Systematiskt har det varit så, att inte förrän han har blivit överbevisad har han medgivit något. Ett problematiskt dilemma! Sedan att åklagarna envisats med att fortsätta hävda, att han inte berättat hela sanningen, beror enbart på att debet och kredit helt enkelt inte går ihop! Bara en sådan enkel fråga, som han ännu inte gett något rimligt svar på: "varför skjuta henne om han redan trodde att hon var död"? Han är jägare, brukar han skjuta ett djur som han uppfattat som dött? Vad han svarat på det vet du ju.

Jag förstår inte vart du fått för dig att experterna inte är överens om hur det hela gått till. Hon har inte varit död när han skjutit henne, dessutom stämmer inte heller vinkeln av skottet med att hon skulle ha legat ner. Han kan inte ha berättat hela sanningen om händelseförloppet. - Han kanske helt enkelt inte orkar konfronteras med den sidan av sig själv. - Det som hävdats från den tilltalades ombud i tingsrätten, har åter granskats på nytt. Skärpningen i skrivningen från hovrätten visar också sina tydliga tecken. Åklagarnas upprepade frågeställningar "VAD hände Toni?" har varit helt befogade.

Hur skulle du själv ha agerat i åklagarnas ställe? De har faktiskt bara skött sitt jobb och dessutom på ett helt föredömligt sätt, så långt det överhuvudtaget låtit sig göras!

Den högteknologiska värld vi lever i idag, blir på gott och ont, det har nu du och dina anhöriga vittnat om. Men jag vet inte om världen hade blivit bättre av att tiga still. Det känns inte som om det heller är en hel sanning.

Vi hade den debatten också när det var fråga om min blogg om Annika Östberg. Man får väl anse hur mycket som helst, att hon sonat sitt brott, genom den långa tid hon suttit inne. Men så länge en människa omskriver det som den varit involverad i och i synnerhet nedskriver sin egen "skuld", eller förflyttar ansvaret till någon annan person, är en högriskperson och inte på långa vägar klar att stiga ut i samhället bland andra människor. Just det kriteriet har vi skapat i våra lagar. "Landet skall med lag styras", det var ett stort men viktigt steg, som vi skall värna om och hålla fri ifrån godtycke!

All förändring börjar med en själv! Utan det fungerar det helt enkelt inte. Sedan må man tala sig hur varm som helst inför yttre omständigheter, som har provocerat, eller trängt fram en handling. Det är inte så verkligheten fungerar. Man är alltid själv, enbart själv, ansvarig för sina egna handlingar.

"Tiden läker alla sår" sägs det, ungefär som om tiden skulle vara någon doktor. Så är det inte. Ärren blir vi aldrig befriade ifrån, oavsett vad de än handlat om. Med tiden lär vi oss att förhålla oss till saker och ting, när vi väl bestämt oss för att ställa oss de frågor, som jag redan skrivit om. Däri ligger hemligheten, att gå vidare med livet, bättre rustad inför framtiden.

Det här blev lååångt, men förhoppningsvis har du hittat något, som kan vara till någon tröst och hjälp och att du kanske på ett bättre sätt förstår mitt sätt att tänka/vara och också allmänhetens "elaka och grymma kommentarer".

Årligen ägnar jag energi åt att göra något rent handfast till alla de barn, som har föräldrar i fängelse (anstalt), eller alla hemlösa, eller alla de som lever på skuggsidan av tillvaron. Även om mina bidrag är som en droppe i havet, är det ändock en droppe! Många droppar blir något helt annat, det vet alla som stått ute i ösregnet. När jag får göra gott för andra, då mår jag som allra bäst. Vilken strömning man själv tillhör i livet, det är väldigt viktigt att ta reda på. Kanske är det meningen, att du också "Grammatica" skall lära dig något ur allt det här svåra och kanske är det så, att det finns en alldeles speciell uppgift du har att fylla just pga. det som nu skett.

Vi måste lära oss att bli mycket bättre på, att göra rätt saker för dem som drabbats, eller drabbat!