fredag 31 december 2010

Behövs det inte en bloggförnyelse, så här inför ett nytt år?

- den 31 december 2010, kl 13:53


Ett nyårslöfte kanske kunde vara en genialisk, ljus idé, eller i vart fall en bra början till något nytt och innovativt, tänkte jag.

Det kunde kanske gå att fixa till en hysterisk blogg, som blev i rena rama kioskvältarklassen. Den skulle vara så att reklaminslagen ständigt hoppade och rullade runt, så att de som läste bloggen fick bära solglasögon och hålla ett stadigt tag i skrivbordsskivan för att inte halka av stolen. Rena rama Lisebergskarusell på högvarv helt enkelt. Vore det inte ett smart drag så säg.

Ja, jag menar: NU är det bara de där, som påstår att jag tillhör "gnällarna". De som trillar av stolen, får dimsyn, eller hjärnsläpp så fort jag skriver ordet "LKAB", sammankopplat med några andra ord som tragiskt nog har kommit att tillhöra ämnet. Det där unika folkslaget som borde få hålla föredrag på Handelshögskolan, istället för finansminister Anders Borg. De "djupa tänkarna" som bor i Gällivare kommun, de skulle i alla fall få alla studerande att trilla av stolen av skratt. Det finns nog ingen som på allvar skulle tro att det var ett föredrag i ekonomi eller samhällsplanering kontra gruvdrift. Högskoleeleverna skulle nog mer tro att det var nya varianten av StandUpComedy.

Njae, vara sanningssägare blir man inte "profet i sin egen hemstad" av. Det har aldrig inträffat och kommer heller aldrig att ske. Speciellt inte som Jantelagen är ständigt närvarande, med orden "komma här och komma - VEM tror hon att hon ÄR?! Hmpfff..." (följt av en rejäl utblåsning.)

Det hela fick till följd att jag joddlade runt bland "populära bloggar" för att utröna hemligheten bakom koncepten.

Ett av alternativen torde onekligen vara att skriva en blogg, där man visade upp tuttarna si så där i förbifarten, mellan varven, samtidigt som man intygar att man inte tänker visa upp tuttarna: NO WAY! Snabbt hamnar man då på en av de ledande tio-i-topp-listorna. "Miss Pussy" tror jag är ett starkt bloggnamn att slå sig i slang med och vinjettbilden är naturligtvis given:

OM det är jag på bilden? Mjae, nära nog, kan man väl kanske säga, utan att gena alltför mycket med sanningen. Textinnehållet är då av klar underordnad betydelse och kan vara precis vad som helst av "allmänintresse". Typ:

"Idag vaknade jag hittade bara en gammal knastertorr ostbit i kylskåpet jag hatar morsan är sjuk sköterska återkommer senare under dagen om mitt intressanta liv".


Läsaren får andas där det känns lämpligt, sätta ut kommatecken, punkter och nytt stycken samt gissa sig till om/vart särskrivningar finns etc....

En annan variant vore onekligen det som slår allra, allra bäst:

"Min väg från 246 kg till 42 kg".

Då tar man en bild på hur man ser ut, när man liknar en havande valross med dålig hållning och uppenbarligen har hamnat på snedkurs i tillvaron:

Jo, jag erkänner, det ÄR jag som är valrossen på bilden, med läsglasögonen halvvägs ner på näsan och plastmugg i handen. Året är 2007 och vi är på väg från Venedig (flygplatsen), när jag helt plötsligt slås av tanken, att jag inte den här gången heller smakat på den "specialvätska", som Venedig är världsberömd för. - Man kan inte dö nyfiken. Det är min devis om livet. Dock finns det mycket, där jag definitivt kommer att dö nyfiken, utan att ha testat, eller ens kommit på tanken att testa.

Nästa innovativa bloggförslag jag hamnade på var naturligtvis där reklamen kommer att kantas av diverse hormonpreparat. Men i synnerhet kosttillskott från diverse GymGrossister. Sådana jätteförpackningar som fyller återvinningstunnorna proppfulla på Skogomeanstalten och får blodet att lämna ansiktet tvärt, sedan man läst innehållsförteckningen.

Livet och bloggen består endast av hur man äter, tränar och proppar i sig preparat. Här är det en given framgång på reklamsidan och intäkterna kommer att strömma in, som på ett pärlband.

Någonstans där kring normalvikt och där man ser ut som normalmänniskan på bild, låter man sig inte avskräckas. Ty, hu och hej, där nöjer man sig ej. Utan det fortsätter att rulla på tills bilderna visar på en korsning av en anorektiker i sista stadiet och ett "DET" pga. alla hormonpreparat som stoppats in i foderluckan och alla inre organ gjort en tvärnit.

Det påminner mig om en tjej som vi bodde granne med på Lasarettsgatan i Göteborg. När hon flyttade in i huset hösten 1991, var hon en söt och tjejig-rolig sak med mycket vackert ansikte och helt normal kropp med kvinnliga former. Hon hade på den tiden nära till skratt och småpratade alltid när man mötte henne. När vi flyttade ut december 1998 såg hon ut som en krigshärjad turk i ansiktet, som genomkorsats av sju svåra år. De sista somrarna såg hon rent bedrövlig ut, när hon visade upp sin bara mage och märkliga kropp. Hela hon såg ut som en knölsvanhals och humöret såg ut att vara på konstant under nollstrecket. Livsglädjen verkade totalt ha runnit ur henne de sista åren. Gymmet och speglarna hade tagit över hela hennes liv.

Då är steget inte långt till ett annat vinnande koncept för en framgångsrik blogg. Bloggnamnet är tämligen givet:

"Stålkvinnan" Ja, det hörs på namnet vad denna blogg handlar om. Hon är en livs levande "Lifting Machine" och hör sen.

Då får man börja med en bloggbild, som visar att det är ett långvarigt arbete som ligger framför, det kanske går att kapa Herr H:s lurviga ben till vinjettbilden (?)

Liiite måste man väl få bluffa genom tillvaron. Det har ju blivit så populärt och allmänt vedertaget, att det t.o.m. länge varit allmänt gångbart inom toppolitikernivå:

- Nej, jag lovar jag har aldrig i hela mitt liv köpt någon Toblerone på arbetsgivarens plastkort. Jag må ha varit slarvig, men jag har baske mig aldrig haft några skulder jag inte betalt, fordonsskatt, P-böter, dagisavgifter, eller miljoner som försvunnit ur mitt bolag. (eller hur det nu lät)...

Eller varianten:

- Jag hade ingen aaaning om att det var en sexklubb alt. prostituerade, jag besökte. Jag trodde det var familjeflickor, som var ovanligt rappa med att gnugga och gno och ville polerade lite huller om buller.

Problemet är bara att då måste man redan från början ha någon bild att visa upp! Det är där som problemen börjar hopa sig likt åskmolnen ovanför huvudet. Därför att nu krävs bilder på riktigt uppumpade damer, som i tävlingsklass visar upp musklerna från belyst scen, med domare och hela tjofaderittan. De står där rad på rad. Det ena fotot efter det andra. Signifikativt är att de ser allmänt malplacerade ut i vinglande klackeskor med högst besynnerlig fotställning och gång. Dessutom iklädda bikinis. BH:n hänger på tre kvart med slaka BH-kupor. Det hela verkar mer som en överloppsgärning, att överhuvudtaget ha någon BH. Och varför ens bikini? De är så välinoljade och välgrillade, att de väcker tankarna om broilers på utegrillen en sensommarkväll, när bina surrar omkring i trädgården, yra och förvirrade av alla dofter.

Men är det då realistiskt att JAG, skulle kunna förvandlas till en dylik sak? Jag fick riktigt tänka till. Jag var t.o.m. och skramlade runt bland träningsböckerna i dragskåpet. Inte Yogaböcker... inte Thai Chi... men här... Arnold Schwarzenegger "Bodysharping - Styrketräning för kvinnor. "

Efter ett kortvarigt bläddrande insåg jag, att jag skulle dö om jag ens försökte mig på att lyfta den mängden skrot. Möjligen skulle hemträningen kunna funka med kvastskaft och annat ur städförrådet. Prylarna i städförrådet lever ändå ett fredat liv och har inte precis blivit utnötta av alltför flitig användning. Det är inte såpa och rotborste, som gäller på parkettgolv i hela huset och av andra mer dunkla anledningar. Vi kan väl säga så här. För enkelhetens skull: Jag är djurvän och rädd att djurrättsaktivister skulle ta sig in i huset om de fick reda på att jag jagar livet ur alla dammråttor och förstöra dess "naturliga patina". Alla slags råttor är också levande varelser. I alla fall kan man förledas att tro det, som de ynglar av sig.

Alltså gick det bort. Jag försökte mig då på att kika lite på vad de manliga populära bloggarna hade för sig. Men blev det verkligen till det bättre?

"Försakaren", dvs. den som egentligen lider av bulimi. Vräker i sig och vars hela blogg är ett enda bildfrosseri i olika matuppläggningar, som ser ut att kunna föda hela kvarterets befolkning och ett sidobord med "försakarens" våta dröm: godis, chips, läsk, pizza mm. Det är så mycket godis, kakor och annat slisk, slask, att man misstänker att det skett några rånkupper mot godis- konditori och matföretag! Naturligtvis finns det bilder från gymmet också. Helst närbilder på uppumpade vader där blodådrorna ser ut som ringmaskar. Det riktigt luktar svett och beväring genom bilderna av Biceps och Z-stångcurls.

Ett annat alternativ vore att skriva "en massa lappar", som går att fylla tillvaron med. Problemet är bara att vi bor på ett så litet villakvarter och sedan tillkommer det värsta problemet av alla. Utvidgar jag gränsen för lapparna, då står jag öga mot öga med HA och de andra hårdkokta grabbarna och där går t.o.m. gränsen för vad jag anser vara hälsosamt för framtiden.

Nej, jag fick återvända till de kvinnliga bloggarna igen.

Jag hittade en. Låt oss för enkelhetens skull kalla henne för, "Kajsa Gatuknapp", känd från "Bonde söker fru".

Enda kriteriet som krävs är att man varit med i någon dokusåpa/förnedrings-TV och så går livet som på en räkmacka. Det är populärt att vara populär, utan att vara populär. Jag blir lika förvånad varje gång någon frågar mig om den och den.

- Jaha, undrar jag då och vad gör hon eller han då?

Ingenting visar det sig. Men känd från TV är tydligen ett bra argument. Men än så länge har de inget program som heter "Bonde söker Gnu". Kan jag inte ens söka till någon förnedrings-TV? Förresten vad skulle en bonde med mig? Kylarprydnad på traktorn?

Alltså gick det också i stöpet! (Den med bonden och jag, som kylarprydnad).

Vad är då nästa vinnande bloggrecept?

"Satkärringmorsan", som är totalneurotiker och inte klarar av sitt föräldraskap och som kan få vem som helst, att t.o.m. chansa att de på Soc. har "en bättre dag". Men redan där sket sig hela projektet. Dessutom, mina barn är fullvuxna och de skulle nog bara göra mig till ett paket behändigt vakuumförpackat, eller tro att det var någon nyskapande nyårspjäs, som jag skrev på för att försöka prångla ut till TV eller Stadsteatern och därför samstämmigt säga:

- Nu har morsan fått det riktigt stora hjärnsläppet, undra just om det är åldern som börjat ta ut sin rätt?


tisdag 28 december 2010