tisdag 31 maj 2011

Et tu, Brute? = Även du, min Brutus?


- den 31 maj 2011, kl 23:38

Det var väl ungefär den sammanfattning som fanns från historieundervisningen under skoltiden av den romerska epoken. Det var ett evigt krigande och annekterande av länder. Alla de våldsamma intrigerna och maktkampen verkade aldrig ha någon ände i den systematiska upprabblingen. Jag har verkligen grubblat på det här med skolundervisningens historia som förmedlades och vad det i själva verket kan vara att ta till sig alla dessa kulturperioder. Jag har också undrat över om det är så att skolboksförfattare har något torrt dödande inom sig.

Det är ett fenomen som jag rakt inte kan förstå. Därför att är det något som mitt liv varit vikt åt är det verkligen konst, historia och biografier, för att inte tala om alla dessa otroliga lämningar som ännu finns från de olika kulturepokerna, där romartiden är en av dem som återfinns runt om i Europa, som högst närvarande. Dröjer sig blicken kvar över andra sidan av Medelhavet i Egypten, då kan man bara torrt konstatera att Julius Caesars trupper klantade till det rejält och brände ner hela Alexandrias unika och enorma bibliotek. Ovärderliga skriftrullar från bl.a. antiken fanns bevarade i form av skrifter från Platon, Sokrates m.fl.

Sedan tycker jag att det är väl värt att påminna sig om att vår egen kalender faktiskt kommer från Julius Caesar. Där han lämnat ett spår av sig själv i form av månaden Juli. Hans möte med Kleopatra i Egypten blev på många sätt livsavgörande för honom. Men man skall också komma ihåg att mycket av vår egen rättshistoria är sprungen ur den romerska epoken.

Den som gjort felcitatet "Et tu, Brute?" känt, är Shakespeare. Det är i hans pjäs "Julius Caesar" som man i originalet kan läsa det numera bevingade citatet. Varför Julius Caesar sägs ha uttalade det, väljer jag att inte röja för den som vill ta mitt boktips inför sommaren på allvar och själv inte minns hela det historiska med exakthet.

Det ÄR en våldsam historia, där krigen och döden och de makabra krigslisterna går som en västanvind genom böckerna. Men det är en intressant och reflekterande historia, eftersom man får följa Julius Caesars och Brutus liv sedan de är små pojkar, alla deras möten med andra människor och det historiska vingslaget där de är en högst närvarande del av.

Serien omfattar inte mindre än fyra halva tegelstenar. Men de är en fröjd därför att författaren Conn Iggulden, har gjort en ordentlig research och han är noggrann med att tala om eventuella avvikelser, därför att materialet han haft tillgång till varit så vidlyftigt, att han varit tvungen att skala bort mycket av de verkliga händelserna.

Jag har i vanlig ordning gjort valet av CD-böcker, eftersom mina förmågor att hålla i böcker i läsläge är tämligen begränsade. Vilket i vissa fall bara är en fördel. Blicken är fri och man blir inte lika inkapslad, som när man läser en bok. Jag fann de tre första på ICA Maxi till ett vrakpris och behövde sålunda bara beställa det fjärde sista, som också var till ett bra pris. Antagligen eftersom böckerna nu fått några år på nacken, de utgavs 2009. Vem vet de kanske rent av finns på biblioteket för utlåning.

Den första boken heter: "Roms portar"
Den andra: "Kungars död"
Den tredje: "Svärdens fält"
Den fjärde och avslutande: "Krigets gudar"

Alla nu som har tonåringar, eller är en tonåring, som hellre ägnar sig åt fantasy och massaker i alla möjliga påhittade tappningar. Ta denna serie på allvar. Den tilltalar unga och gamla och en bit av Europas egen historia är mycket lättillgänglig. Vill man förstå världen och sammanhangen, kan man börja med att betrakta ruinerna och lära sig något ur dem. Böckerna är dessutom fängslande.

Personligen har jag så sent som i början på året åter stått öga mot öga med ännu en skulptur av Julius Caesar i Sevilla, där alla romerska härskarna i kronologisk ordning omgärdade innergården av detta herresäte konstruerad helt efter en förlaga av Julius Caesars egendom.

Det hela är faktiskt rätt smått fantastiskt därför att överallt i Europa kan man fortfarande ta del av det som roms krigare förverkligade i form av städer, byggnader, bad, broar, portar, murverk, fästningar, akvedukter och inte minst vägar. Vägar som man fortfarande bara kan förundras över när man beträder dem. De ligger där och med ens förstår man att tidens vindslag fortfarande finns och att alla vägar bär till Rom.