lördag 26 december 2020

Annandag jul - Den helige Stefanos dag och har rubriken Martyrerna.

 Vem är då helige Stefanos?

Någon som sägs ha blivit stenad för sin tro på Jesus. 

Jag kan säga att man kan mentalt bli stenad för mindre, genom att inte kunna hoppa rätt ca 20 tal gånger, åtminstone, varje dag: Du talar för högt. Du talar för lågt. Jag kan inte höra därför att (här startar en vårflod av anledningar). Jag hör mycket bättre - 👀 faktiskt allt vad ni säger. Jag hör inget av vad ni säger...

Vad drabbas jag då av för straff denna Annandag jul? Något som kanske kan liknas vid Maronering. Men av någon anledning känner jag det inte som något straff, utan mer som en välsignad befrielse att bli förpassad till ensamheten. Äntligen en dag där jag kan få äga mina egna tankar, utan att behöva tänka på andras behov, eller ständigt bli avbruten i det jag håller på med.
 

Därför att ut från kökets frukostbord tågar nu ett protesttåg, som en fullfjädrad serietecknare skulle finna mycket inspirerande. Den förste med sin frukostbricka, den vars kors jag vägrar bära. Efter följer den som vet - han har nu hört, bärande på sin frukosttallrik. Kvar blir jag ensam i köket med min frukosttallrik med det utdömda straffet: Maronering (?)💫

Oj, tänker jag, vad skönt! Då kanske jag kan få vara fullständigt asocial idag, då kan den enväldige domaren ta över resten av dygnet!

Det är inte utan intresse jag ser fram emot vad denna dag skall bära med sig.

Imorse fick jag något så ovanligt som sovmorgon, utan att någons mobil lät högt i sovrummet, ett klocklarm satts igång som inte stängdes av, av den som valt att sätta igång den. Hör man inget är man inte brydd över dylika petitesser arla morgonstund, eller att den som blir väckt bara hunnit sova 3 timmar.

Man hör inte heller när hela köket förvandlas till något som liknar porslinskrossning, ljudbangar med smällande dörrar och lådor som stängs. Jag brukar försöka parera så att jag inte befinner mig där när så kan ske. Det går inte så bra ihop med egen förvärvad tinnitus, som var ett extra bonus från det som hände mig på tingsrätten den där vårdagen 1989, då himmel och jord bytte plats på bråkdelen av en sekund.

Vadå? Det är väl normala ljud i ett kök. JA det är det, men bara när det utförs av någon som själv är normalt hörande...

Denna Annandag julmorgon vaknade jag till en rad insikter. Helt andra insikter:

Spegelbilden berättade för mig att jag numera har en frisyr som mer liknar den som Kristina Lugn bar. Inte samma falnande röda förstås, eftersom det inte varit min naturliga hårfärg.

Jag vet inte om Kristina Lugn var befriad från världsliga våndor. Jag vet bara att jag är det, men också klart medveten om att jag är ett resultat av min uppväxt och en egen inre kärna, som jag vet att jag är född med, eftersom jag känner mina egna tankar, som jag vet att jag hade redan som liten.

De var mina egna redan då, även om jag förstår att jag i mångt och mycket kommit att gå i min fars fotspår. En far som jag hade svårt att förstå, när det begav sig. Han missade t.o.m. vad som var min älsklingsfärg då, som liten.

Merde!

Det är länge sedan även han klev på resan med enkelbiljetten i sin hand och jag inser hur mycket som har förändrats i mitt liv sedan dess. Mitt ursprungliga jag har förstärkts, blivit synligare eftersom jag är långt ifrån det undfallande jag under väldigt många år också släpade på och barlasten av hänsyn till, där mitt jag förblev underordnad.

Inte så att jag blivit hänsynslös, eller inte kan ändra mig om jag inser att jag tänkt fel, men jag känner mina moraliska tankar/gränser alltför väl för att schackra med dem i fortsättningen. Vet vad det står på kvittot då.

Jag är långt ifrån någon Elmer Diktonius, som var en diktare sammansatt av motsatser: Älska eller hata livet.

Det är bara i samtal om sakfrågor jag kan bli riktigt förbannad.

Men i övrigt vete gudarna om jag är så unik. Jag tror inte det.
Between grief and nothing I take grief.

Orden är inte mina utan kommer ifrån en av William Faulkners romaner som slutar med just de orden.

Jag vet bara att det pris vi människor får betala för all kärlek, det är sorg. Sorgen vår ständiga följeslagare.

Jag inser att inte ens mina egna barn är mina, de var bara ett tillfälligt lån jag höll i min hand ett slag, men ständigt bär med mig i mitt hjärta.
Hur mycket de än anser sig bära på just den rätta sanningen, vet jag hur det förhåller sig.

Jag ler lite inåtvänt och tänker att det är det som är det svåra här i livet, att först med handen i backspegeln kunna urskilja mönster, som kanske t.o.m. gick spårlöst förbi, eller inte fästes så stor vikt vid, när det väl skedde runt omkring.

Det går aldrig att plocka något ur sitt tidssammanhang eller händelseförlopp. Enbart den ständigt närvarande känner till alla parametrar, som alltför ofta blir okända för den som bara sitter vid sidan om och betraktar.

Svårare än så är livet faktiskt inte! - Så komplicerat är livet!


måndag 21 december 2020

Karlar/Män det är komplicerade varelser, helt upenbarligen kan de inte hålla mer än en boll i luften.

De verkar inte ha något reglagehandtag för vänskap med en kvinna, utan tror på fullt allvar att det alltid handlar om SEX. Då talar jag inte om klockan 6, utan om det där andra högst privata.

De förutsätter alltid att man är intresserad av någon form av sexrelation, fastän det är helt uppenbart vad man har för syften: vänskapsrelation!

Jag vet inte hur många gånger jag i mitt liv stött på problematiken, men den står mig upp i halsen och mer därtill.

Det är rätt uttjatat att man från en mans perspektiv aldrig kan tänkas ha någon annan form av relation än just sex. Kan de verkligen bara vara vän med andra män?

Hur förkrympt är inte ett sådant tankesätt?

Jag undrar om det är reptilhjärnan som är så välutvecklade hos dem (män), eller är det testosteronförråden hos dem som spelar dem ideligen ett spratt.

Jag har stött på detta så många gånger i mitt liv, så jag börjar bli rätt "mätt" på det hela. Det spelar liksom inte någon roll hur gamla de än är, så är det samma gamla visa, om och om och om igen.

Ibland när jag försöker att se på det hela med en smula humor så tänker jag, att jag egentligen borde låta tatuera i pannan och inte bära pannlugg, så att det är fullt synligt vad jag har för inställning till det andra könet:

Jag är bara intresserad av att prata med dig även om du är en man!

Jodå, jag HAR stött på kvinnor som tänkt sig mig som deras privata sexobjekt, men tack och lov har de inte varit i något större antal. Men de har också varit tämligen svåra att kunna ta budskapet, att jag INTE är intresserad!

Fastän kanske det betyder, att jag egentligen borde låta tatuera in i pannan:

Jag är bara intresserad av att prata med dig, sex för mig är bara en siffra eller ett klockslag!



Det kanske därför inte är någon slump, att min absolut bästa vän av det motsatta könet var en homosexuell man. Det var rätt avkopplande att kunna sitta och diskutera män med honom! Vi var konkurrenter om män, samtidigt som han alltid sa: att jag var kvinnan som fått honom att överväga om han inte skulle byta tankesätt... och så skrattade vi gott åt det! Därför att vi båda visste att det var inte ens tänkbart.

Jodå, jag har haft en och annan killkompis under livets gång, men de är allihop döda nu. - Resten har alltid haft en dold agenda, som de tagit upp ur de nedre källarregionerna, som det passat för stunden.

fredag 18 december 2020

När livet bara står och väntar på att få fortsätta.

Det är en underlig känsla att vakna mitt i natten och känna som om det brådskar, fastän livet bara är satt på "vänt".

Den där väntknappen lyser allt starkare och det är som om en störtflod av det mitt liv innehållit kommit emot mig. Möter mig allt mer påträngande. Kräver av mig att veta. Svara då.

OM du inte svarat innan den 15:e tolkar jag det som ett JA.
Vi hör av oss innan fredag och lämnar besked.
Nej, vi har inte gjort något fel, det är så här det skall vara!
Du får vända dig någon annanstans.

På annat håll. Annorstädes. Annan plats.

Men det är ju ni som...

Din tur i kön är 173....en halvtimma senare: Din tur i kön är 48...

Du kommer nu att få 9 olika val...

När valen väl är gjorda väntar bara ytterligare en kö. Ytterligare bara ett goddag yxskaftsvar. Frågorna blir hängande kvar i luften, ej besvarade!

Ändå: Vad bra att du hör av dig till oss.

Hur kan vi hjälpa dig?

Men det kommer inga svar och jag har inga svar att ge, därför att jag är bakbunden i vanlig ordning. Det är så liten och fnuttig en människa är och så uthängd, utsatt, ständigt i klorna på andra människors godtycke.

Godtycke tänker du kanske. Så är det väl ändå inte!

JA, det är precis så det är. Det är i en märklig tid vi lever i, människorna har blivit allt mer tvärsäker på hur det skall vara, ändå förstår jag med ålderns och erfarenhetens rätt, att det här är alldeles uppåt väggarna. Det är som om människornas sunda förnuft rykt all världens väg.

Bara det att vi alla nu mer eller mindre är hänvisade till den nya tekniken: mobiltelefoner! Den nya fantastiska tekniken!

Är den?

Ljudet är så miserabelt att det låter som när min mamma på 50-talet försökte att föra ett telefonsamtal med andra sidan Atlanten med sin kusin Lea i Los Angeles, därför att något inrikestillstånd var inte att tänka på att få. Kommunistjakten pågick som bäst... Hon kunde ju rent av vara spion!

Hö hö hö... min mamma spion? Tja, visserligen visste hon direkt när min syster hävdade att de inte tjuvrökte bakom garaget, eller allt annat.

Hon var precis som min äldste son en gång beskrev mig, när han var tonåring och till sina vänner sa: Akta er för min morsa, hon är kuslig, hon har ögon i nacken!

Nutidsmänniskorna då, är de också en morsa med ögon i nacken?

Nix! De är och förblir mentalt bortresta medan avgrunden närmar sig i allt snabbare takt.

Jag sitter och ser ut i mörkret.

Det är vilsamt med nattens mörker. Larmet har tystnat och det är den tid på dygnet jag alltid känt, att det är en annorlunda frid som råder. Konstigt nog är det den tid på dygnet då jag känner en större samhörighet, trots att jag sitter här helt ensam i nattmörkret.

Med vadå? slår det mig plötsligt. - Ja, jag vet! Helt plötsligt inser att jag vet:


Artattack är Hansson de Wolfe Uniteds femte studioalbum från 1985. Skivan var det sista som gavs ut innan bandets upplösning 1986. Där spår 3 "Utanför tullarna" är speciellt tillägnad Lynn Munthe de Wolfe (1951-1985).

lördag 21 november 2020

Nu för tiden känner jag mig som den gamle stinsen,

som gått i pension och nu sitter på en bänk vid järnvägsstationen och tänker: ”Där kommer ett tåg. Det ger jag f-n i. - Där kommer ett till tåg. Det ger jag också f-n i.

Jag läser i TV-tablån och den omkringliggande texten och tänker lite förstrött:

Jaha, Petra Mede, har fått covid19 och ersätts nu av någon annan. Dessa s.k. rolighetsprogram bedömer jag vara minst av allt roliga. Petra Mede måste vara ett av de värsta bottennappen som släppts fram i TV-rutan.

Min kusin Karin som är bosatt i Tyskland ringde mig sedan Petra Mede hade varit konferencier i Melodifestivalen. Karin var förskräckt över vad det var för hemsk människa som fick representera svenska folket inför människorna ute i Europa. Tyvärr hade jag ingen som helst förklaring att ge min kära kusin.

Hur kan man ens försvara något eller någon, som hade svurit som en borstbindare och betett sig så taffligt åt att stilikonen och vett och etikettdamen, Magdalena Ribbing borde gett upp och tagit sin Mats ur skolan över det "nya folket i public service tjänst".

Men det var inte det som fick Magdalena Ribbing att kasta in handduken, det var sorgligt nog det som många råkar ut för, ett fall i hemmet som hade ändat Magdalena Ribbings liv. Synd! Jag saknar verkligen den damens kristallklara sunda förnuft.

Detta eviga svärande har i alla fall fått mig att använda fjärrkontrollens knapp rätt frekvent. Jag som är uppväxt i svordomsbältet orkar inte med alla dessa svordomar längre!

Men jag märker till min förfäran, att jag själv börjat nyttja detta språkbruk privat och t.o.m. skriver det ibland, när jag fått nog av idioti som flödar fritt!

Helt plötsligt har jag fullt ut förstått det där med att vara ett gott föredöme, trots denna inledning i mitt blogginlägg. Men det var mer ämnat att illustrera min sinnesstämning, denna regnrikliga novemberdag, i Coronapandemiens fotspår, som alltmer fått mig att känna mig uppgiven över alltfler myndighetspersoner och människor.

Jag satt häromkvällen och hade bestämt mig för att göra ett riktigt eldprov, jag skulle se på det urartade TV-programmet "Så mycket bättre". - NEJ, jag pallade inte med det utan fick slå av TV:n, svordomarna fullkomligt haglade samt ett språkurval som inte hörde hemma i TV-rutan. JAG är INTE intresserad över deras personliga åsikter om tingens varande i ett program, som skall handla om musik och musikaliska upplevelser inget godtycke. - Halvlulliga typer som sitter och suger i sin en massa alkohol, trots att alltfler vittnat om att de hamnat fullständigt fel p.g.a. just alkoholen/drogberoende!

Så mycket värre
kunde det knappast bli, så jag knäppte av TVn gick rätt upprört ut till köket och satte på en kopp te, satt och stirrade ut i mörkret medan jag sippade på mitt te. Undra om det var det här som min pappa menade och talade om, när han hade slutat att begripa sig på människorna och deras handlingar?

Hela det svenska samhället har rasat ihop på alla tänkbara fronter, inte bara "den sk fria median", som är allt annat än oberoende eller fri. -  Public service, SVT och SR ansvariga eller ens de som skall sköta kontrollen att de efterlevs, verkar inte heller ha så många aktiva och ännu fungerande celler kvar innanför pannbenet, eftersom de inte ens förstår skriven svenska, utan föredrar att låtsas som om det regnar!

Dekadensen är numera så utbredd att det är att likna vilket U-land/diktatur som helst. När inte ens domstolarna, förvaltningsdomstolarna, Regeringen förstår vad de håller på med och övriga instanser inte ens drar sig för att fara med osanning, då återstår bara att konstatera att det mesta befinner sig i fritt fall.

Granskningsnämndens Gunnar Aspengren han förstår i vart fall varken svenska eller sammanhang. När programmen är så många att det inte ens går att sätta fokus på någon enskild del utan brister i objektivitet och allt bara är en enda sörja: Valet i USA och de enorma summor som Public service har lagt ner på detta med valvaka, föresnack, mellansnack, eftersnack och nu ett snack som aldrig tycks vara till ände om valfusk! HELA den här soppan har lyst med all frånvaro av saklighet och objektiv rapportering, vi bor INTE i USA!

Jag skulle uppskatta att få veta vad detta enorma jippo, valet i USA, har kostat oss skattebetalare, vars Regering redan lever på lånta fjädrar. Hade det gällt en normalperson istället för den svenska Regeringen hade den redan varit satt under förmyndare!

HUR mycket har detta tagit av den redan snåla budgeten att lägga på kvalitetsprogram, kan man verkligen undra över. Dessutom i en tid när Sverige har så mycket av egna problem, att det mer känns som ett land i fritt fall.

Ännu ett bevis på hur sjukt det kan bli är, när "Arga snickaren", Anders Öfvergård, åker hem till kändisar, som har både penningresurser och stekta sparvar som flyger ut och in i deras munnar. Jiises vad är det här tecken på? En verklighetsflykt i kolossalformat?

Jag skall inte klaga alltför mycket, jag har faktiskt lyckats hitta hantverkare som både gjort väl ifrån sig och gjort det som de skulle. Det är dessa som fått mig att ännu inte helt och hållet gett upp hoppet om mänskligheten. - Förut har jag kunnat lita på mina egna förmågor, utom när det gällt El & VVS, takläggningsarbeten där jag vet att där är det förbjudna områden. Det är inget som jag själv skall hålla på med!

Min egna Golgatavandring i hantverksbranschen den började med att jag testade den här s.k. "Pensionärpoolen", som skulle byta vindskivor. Jiises! Bortkastade pengar. Jag hade lika gärna kunnat gräva ner pengarna i lervällingen, som nu omger huset.

Den här målar/skrivarateljén skulle jag kunna skriva en hel roman om! Ingen skulle dessutom tro att den var sann, inte heller hur många år den har pågått!

För att inte tala om vårens alla prövningar, där tillhör den nya elfirman och takläggaren ljusglimtarna, som ännu inte fått mig att bara sätta mig ner och ge upp!

Men de här
jag anlitat och betalat för att de skulle fixa huset, eftersom jag inte längre har en kropp som mäktar med mer p.g.a. det som hände mig på tingsrätten, de tillhör en smärre mardröm.

Jag skulle bli himla glad om jag ens kunde hitta någon som påminde om riktiga hantverkare, som kunde måla mitt hus klart, istället för det eländet som kallade sig hantverkare och som jag blev tvungen att avpollettera tillslut, därför att de höll på att förstöra hela huset. Oljefärgburkarna från Claesons Trätjära de står fortfarande i fina travar ute i hallen. Men hantverkarna som skulle fixa huset, de flög iväg med en del av den avsatta kassan och lämnade ett fullständigt kaos efter sig.

De kunde varken tvätta huset, byta de brädor som behövde bytas ut och än mindre att måla huset. - Istället står jag nu här med skägget i brevlådan och vet hur mycket annat som måste fixas, men min kropp är och förblir totaldemolerad, kriget mot AFA och förvaltningsdomstolen fortgår fortfarande så här 30 år senare!

Den lär sluta med en sväng till hos JK, förhoppningsvis med ett annat utfall eftersom Göran Lambertz, f.d. JK, som med en dåres envishet hävdat att Quick var den rätte Appojauremördaren, med därtill tillkommande "grädde på moset", inte längre är kvar på den myndighetsstolen. Men säker kan jag aldrig vara, det kan bara en dåre vara som är säker på att vi har ett ännu fungerande Sverige.

När jag ser ut på min tomt som mest av allt liknar en övergiven korsning mellan lervälling och insjö, p.g.a. allt som behöver ordnas även där, då känns den som en bagatell i jämförelse med det 30-åriga kriget  som arbetsskadan antagit formerna av.

Den är fullt jämförbar med den kräknivå som TV-utbudet har att erbjuda: Lasse Kronérs fullständiga och totalt obegripliga återtåg i TV-rutan! En del saker i livet verkar kunna uppstå i just de ögonblick, där jag tänker, men nu går det inte längre att detta skall kunna fortgå. Men det kan det!

När det gäller Lasse Kronér handlar det om en fullvuxen karl, som skickat foton av sin snopp och en enorm flodvåg med sms till den unga kvinna, som varit i beroendeställning. Alla dessa evighetshistorier som ständigt pågår under ytan och räcker denna ens där?

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/2MKay/svt-profilen-tryckte-upp-handen-mellan-mina-ben

För mitt vidkommande har det ingen som helst betydelse, att åklagare inte för dessa övergrepp till åtal. Jag har suttit på första parkett och jag har sett så många kvinnor lämnas därhän av rättsväsendet, att den kvoten är överfull för decennier sedan!

Jag slår numera inte ens på TV-n därför att jag vägrar åse en programledare med ett insmickrande, glättigt nylle i Doobidoo och allra minst i ett program där barn är medverkande, "Årets sockerbagare".

Synd på deltagarna både i Doobidoo och barnen i Sockerbagare, dessa hade jag mer än gärna tittat på, men mitt ställningstagande till både Lasse Kronér och även näste obegriplige karl: Fredrik Virtanen, är och förblir orubbligt. - Jag har sett nog av den sortens män, som är helt oförstående inför sin egen framfart, eller vad orsak och verkan heter och hur de susar fram i andras liv, som om inget har hänt!

Det har å andra sidan fört något riktigt gott med sig, jag har lärt mig att verkligen uppskatta män som respekterar flickebarn, unga kvinnor, eller fullvuxna damer. Det finns även de män som inte ens fått någon grundläggande kurs i vett och etikett, men de har den normala respekten för en annan människas liv. Det räcker gott och väl och blir över.

Jag kan idag bara konstatera att varken religion, eller ett snedvridet manligt översitteri är något som jag överhuvudtaget har någon som helst överseende med längre. - Jag har helt enkelt fått nog! Hos mig går det inte att urskulda sig längre. Kvoten är fylld!

Jag bara undrar när detta U-land som Sverige ännu är, när det gäller jämställdhet och varför patriarkala manschauvinister, som ständigt får göra sig hörda i samhällsdebatten och ute i samhället, har nått vägs ände.

Hur många sekel till skall det behöva ta, innan alla dessa religiösa, alla övriga manschauvinister och översittare äntligen skall förstå sin plats i mänsklighetens historia?

Sitt vackert och tro inte att du är Guds fullkomlighet personifierad, du har lång väg att ännu gå, innan du ens kan räknas som människa.


 

 

 

torsdag 12 november 2020

Historien om det svenska samhället - det har verkligen blivit en smärre mardröm att försöka sig på att beskriva.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/kent-ostlings-berattelse-om-kampen-mot-doden-lag-sovd-36-dagar

Lyssna på berättelsen om en svårt Covid19 patient, som varit nedsövd under lång tid. I 36 dagar låg han nedsövd uppkopplad till en Ecmo, hjärt- och lungmaskin, men inte ens han har getts möjligheter till att få återkomma i den takt kroppen orkar, utan har bara dessutom konstaterat det tyvärr alltför många före honom har kunnat konstatera, du måste vara frisk om du skall orka slåss mot byråkratin och inte minst mot försäkringskassan.

Min förhoppning är att alla dessa beslut som fattas på Regeringsnivå slutligen kommer att drabba dem själva, som sitter på envåldshärskarmakten.

F.d. statsministern Fredrik Reinfeldt, som själv begåvats med att ”stekta sparvar som flugit in i munnen” . Han har haft den korrupta makteliten i världen bakom sig hela tiden. Han tyckte t.o.m. att ”vi svenskar skulle öppna våra hjärtan”, medan han själv i egenskap av statsminister inte ens drog sig för att jaga ut cancersjuka i arbetslivet och fråntog gravt funktionsnedsatta möjligheterna, att inte ens att låta en del av dem behålla livet p.g.a. neddragningarna inom LSS.

Det som är mest beklagansvärt i hela den historien är att våra förvaltningsdomstolar, anser att det var helt ok att göra så. Mao är man totalt rättslös i Sverige idag om du inte är kriminell förstås.

Det skall man också  ta i beaktande, när man betänker att svenska skattebetalare försörjer alla dessa människor, ibland på livstid, människor som vällt in i Sverige p.g.a.. en totalhavererad Migrationspolitik. Sedan undrar man varför dylika saker som rasism, politikerförakt, våldsdåd, klaner, kriminella nätverk och en allmän råhet sprider sig som en löpeld i landet. För att inte tala om de religiösa avarterna, som hör hemma i något annat och tidigare århundrade.

Idag går det inte att öppna en tidning, eller lyssna på nyheterna utan att möta det fullständiga haveriet, som mer påminner om hur Pandoras ask kommit att öppnas fullt ut.

Jag satt och såg filmen ”438” dagar häromkvällen på TV. Filmen som skildrar journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson verklighetsbaserade erfarenheter om tillståndet här i världen. Jag fick aldrig tillfälle att se den när den gick på biograferna och var därför tacksam att filmen nu kunde ses på TV.

Fakta är att den 1 juli 2011 greps journalisten Martin Schibbye tillsammans med fotografen Johan Persson i Etiopien. De misstänktes för terrorbrott efter att från Somaila tagit sig in i området Ogaden.  De vistades i området för att rapportera om de övergrepp som flyktingar vittnat om pågick där och kopplingarna det hade till oljeföretaget Lundin Petroliums verksamhet i regionen projekt i Ogaden, där f.d. statsministern Carl Bildt, som även haft andra viktiga politiska engagemang, men ändå varit i allra högsta grad involverad i oljebolaget.

Det som blir anmärkningsvärt är att Carl Bildt var nämligen Sveriges utrikesminister åren 2006–2014, men också samtidigt suttit i Lundin Oils styrelse från år 2000, han kan rimligen inte ha saknat insyn i vad som skedde under åren 1997-2003 i oljebolaget.

Trots att Carl Bildt själv förnekat sin inblandning och helt uppenbart än en gång ägnat sig åt ”den tysta diplomatin”, som vi alla vid det här laget vet att det är ingen diplomati alls. Hade det överhuvudtaget varit fråga om något sådan ”diplomati” hade Dawitt Isaak varit frigiven för länge sedan och han är inte ensam om den saken.

När det gäller ödet som Martin Schibbye och Johan Persson mötte i Etiopien, tillhörde också det mer magstarka, men man får vara glad över att bara en skenavrättning ägde rum. De båda tvingades till fullständig underkastelse och fick medge sådant, som inte var med sanningen överensstämmande. Det är så man funderar hur pengamakten egentligen kan se sig själva i spegeln.

Det som är fullständigt klarlagt är dock att svenska oljebolaget investerade mångmiljonbelopp för att kunna exploatera det sudanesiska träsklandet för oljeutvinning. En del av pengarna misstänks ha gått till regeringen, som på så sätt kunnat finansiera kriget mot gerillan. Som tack såg regeringen till att driva bort befolkningen runt oljekällorna. Vittnen finns om hur regeringen släppte klusterbomber över befolkningens enkla lerhyddor med halmtak.

Enligt rapporten Unpaid dept från 2010 ska omkring 12 000 människor ha dödats och 160 000 personer tvingats på flykt mellan åren 1997-2003 från ett område kallat "Block 5A" där bolaget ville ha sin verksamhet. Lundin Petroleum förnekar att de bidragit till förtrycket mot civilbefolkningen. De hävdar i stället att de hjälpt till med utveckling i området.

Det här påminner starkt om det statligt ägda gruvbolaget LKAB i Malmberget, där har också ortsbefolkningen drivits på flykt och tidvis utsatts för det som måste räknas som rena baggböleriet. De som blivit kvar och där LKAB:s egna höjdare, utropat enklaven för "Malmbergets utvecklingsområde!"

Hur det ser ut där?

Tja, föreställ dig Beirut eller någon annan krigszon, så kommer du bra nära sanningen. Det är dessutom samma stuk på det hela, men svenska miljöåklagaren förväntar jag mig inte skall göra något här heller, trots att bolaget medgett att de ständigt överskrider miljödomstols beslut.

Det är lika sorgligt överlag med svensk domstol oavsett vilket namn och hierarkiordning de än har.

Rättegången mot Lundin Oil, skulle man nu mot förmodan försökt att sätta sig in i åtalet och rättegången mot oljebolaget, hade man nog varit flintskallig vid det här laget, eftersom inte ens åklagaren får ta del av materialet som man krävt från bolaget.

OM jag är förvånad över utgången?

Knappast, jag har blivit tämligen luttrad med åren.

Inte blev det  heller så mycket bättre för filmmakarna, som insåg att problemet var bara att för att det ska bli obekvämt för Bildt måste man lägga fram bevis. Hur skall man kunna lägga fram några bevis, när det finns en hel armé oljepengar som backar upp?

Det är inte heller oväsentligt att märkliga turer kantats av oljebolaget. År 2009 sålde Lundin Petroleum sina områden i Ogaden till Lundin-kontrollerade Africa Oil, som då ägde majoriteten av landets prospekteringsrätt. Du förstod kanske inte det här sista, det är bara det som i dagligt tal brukar kallas för "same shit, just different name".

Har det nu blivit bättre vid den nya socialdemokratiska och synnerligen anmärkningsvärda Regeringssammansättningen, där MAKTEN är det primära och landets väl och ve kommer i sista hand?

Knappast!

Bara det att vi har en vice statsminister i ett parti, MP, som tidvis inte ens hade suttit kvar i Riksdagen om det hade varit val, det talar väl om något sitt tydliga tecken hur det står till med hälsotillståndet i DEMOKRATIN Sverige.

Lekstugan fortsätter och nu är byråkratin så urartad att hela samhället vittnar om en fullständig kollaps. Det har gått snabbt utför i landet Sverige.

Man kan verkligen bli kräkfärdig för mindre!


 

tisdag 3 november 2020

Hur en pandemi fungerar och hur man kan stoppa den med rätt enkla medel.

Det är inte direkt Rocket Sciens det handlar om:

 

En valde att stanna hemma och stoppade spridningen till resten.

Har du fortfarande svårt att förstå hur det går till att stoppa spridningen?


måndag 28 september 2020

fredag 11 september 2020

Märkligt att svenska Regeringen inte gör mer för den svenska medborgaren och Ki-forskaren Ahmadreza Djalali heller.

 https://www.expressen.se/tv/nyheter/hor-dodsdomde-svensk-iranierns-egna-ord-inifran-fangelset/

Dödsdomen har fördömts av EU-parlamentet, FN-experter, Amnesty och Ahmedreza Djalalis kollegor vid Karolinska Institutet i Sverige.

Ahmadreza Djalali
greps under en föreläsningsresa i Iran 2016 och anklagades för spioneri och dömdes till döden.

Han har nyligen fått veta att dödsdomen kvarstår.

När man ser bilder av hans forna jag och i nuvarande tillstånd så förs man onekligen till tankarna av bilder av fångarna i koncentrationslägren, fullständigt utarmade!

Ibland undrar jag mer än andra dagar över vilken värld vi lever i. Vad finns det för intresse att plåga ihjäl människor? Är det verkligen någons religion att ta död på en annan människa? Vilken religion förespråkar det? Handlar det inte mer om makt hos dem som tillförskansat sig makten?

Sveriges Regering visar också enfaldigt prov på makt, som dessutom värnar kriminella, företrädesvis utlänningar i vårt samhälle. Det är en enorm platsbrist i våra svenska fängelser. Redan 2019 hade vi ca 2700 personer som inte kunde avtjäna sina fängelsestraff därför att fängelserna (anstalterna) är fulla och överbelagda. Vad siffran blir i år vet nog ingen ännu, för att inte tala om alla de som ännu inte ens dömts. Bara där ligger enorma balanser eftersom även rättsvärlden rasat ihop.

Det här borde Regeringen ha hanterat för länge sedan. Framförhållning är verkligen inte den här Regeringens starkaste sida och också tydliga tecken på ett samhälle i raskt förfall.

Centerpartiledaren Annie Lööf var emot att Sverige skulle överlåta fängelsestraffen till de länder, som de dömda kommer ifrån och menade att vi har svenska medborgare som sitter fängslade i andra länder. Precis som om det skulle vara någon ursäkt för att inte förlägga fängelsestraffen till de länder där de hör hemma och ta hem våra egna medborgare så att de kunde avtjäna sina straff i svenska fängelser.

En win win situation helt enkelt, eftersom det bara skulle innebära en normalisering av de bistånd som vi redan vräker ut ur statsbudgeten. Dessutom skulle det innebära enorma besparingar på den redan hårt ansträngda statskassan p.g.a. den sedan decennier havererade migrationspolitiken, där den s.k. integrationen haft allt övrigt att önska och mer liknar en försöksstudie i jävlighet, utan varje form av hänsyn till vare sig de drabbade och Sveriges egna medborgare, som den fullständiga inkompetensen slår allt hårdare emot.

Vi är numera prisgivna åt en maffiavärld!

I andra länder använder man "den svenska modellen", som ett varnande tecken. Omvärlden pekar finger åt Sverige både när det gäller straffskalor och migrationspolitiken och den här Regeringen sitter bara handlingsförlamad och låter Sverige förblöda på alla tänkbara sätt och planerna nu dessutom, att försämra ännu mer. Det är redan i full gång genom att försämra & urholka arbetsrätten bl.a.

Svenska medborgare går med stormsteg emot riktig träldom, medan politikerna ser till att berika sig själva.

Det finns inget led längre som fungerar ute i samhället. Beklämmande är bara förnamnet, eftersom de i Regeringen värnar den egna makten framför Sveriges framtid och överlevnad.






lördag 5 september 2020

Djävulens advokater ?

Ett fenomen som vissa tror är något nytt. Så väl är det tyvärr inte alls.
Men det har blivit aktuellt med den advokat som är involverad i försvaret av kriminella nätverk.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/flera-aklagare-anmaler-kand-advokat

Advokatsamfundet är också en maktfaktor som inte någon normal människa heller förstår vad de håller på med, dessutom har de sina tentaklar precis överallt i maktens korridorer och vad "god advokatsed" betyder det kan man länge fundera över, utan att hitta något som känns rimligt.

Nu vill jag verkligen poängtera att det gäller inte alla advokater eller jurister i domstolarna, men tillräckligt många för att jag allvarligt skall vara bekymrad över vad det är för yrkesgrupp som kan husera i stort sett fritt och efter eget godtycke, både när det gäller lag och ordning, men inte minst när det gäller överdebiteringar.

Jag kommer ihåg de väl så saltade räkningarna som jag reagerade över redan när jag var kontorsslav på tingsrätten, med en lite extravagant titel. Vid några tillfällen ägnade jag mig en stund åt att räkna ut hur rimliga de var och min lokalkännedom hur många som arbetade på advokatbyrån.

Det var få tillfällen när arvodena kapades såväl vid rättegångar som vid handläggningen av konkurser.

På nära håll har jag kunnat konstatera att t.o.m. ej färdigutbildade advokater (jur.kand) försatt sina klienter i en ohållbar situation. De har helt enkelt gett fel råd, inte känt till hur det förhåller sig och därmed förorsakat sin klient våldsam överskridning av kostnader. Ett nog så lukrativt område där man borde restriktivt infört näringsförbud för en hel del personer.

Det där med debiteringar får mig att än en gång tänka på historien om advokaten, som står inför Sankte Per, som säger:
- I vanliga fall släpper vi inte in sådana som du här, men du har tur, därför att att vi har ett speciellt erbjudande för tillfället, som innebär att du tvingas tillbringa lika lång tid i helvetet som du har levt. Men sedan får du komma hit upp till himmelriket och stanna här i all evighet.

Advokaten går med på det.

- Bra, säger Sankte Per, då skickar jag dig ner till helvetet och låter dig stanna där i 666 år.
- Vad menar du? säger advokaten, jag är bara 51 år!
- Fullt möjligt, svarar Sankte Per, men häruppe går vi efter hur många timmar man har fakturerat.




tisdag 1 september 2020

Annie Lööfs (C) återkomst i politiken - med munländret som fortsatt glappar ohämmat

 https://www.dn.se/nyheter/sverige/annie-loof-det-har-kravts-valdigt-mycket-for-att-komma-tillbaka/

Annie Lööf berättar om sin dramatiska nedkomst med dottern som föddes 12 veckor för tidigt.

Den erfarenheten har även jag, även om det var betydligt tidigare än så och något mer dramatiskt. Men precis som Annie Lööf fick jag ta del av en sjukvård som då ännu inte havererat och hade sålunda en helt underbar barnläkare, Anders Dimberg, länge vid min och min dotters sida. Han fullkomligen räddade livet på henne mer än en gång. Det räckte inte med det, utan han berättade för mig om de fattiga kvinnorna som han hade besökt, som inte hade tillgång till kuvöser och därför fick begagna sig av "fattigmanskuvöser". Något jag tog fasta på sedan min dotter kunde kopplas lös från respiratorn inne i kuvösen.

Det räckte inte där utan jag hade även en förutseende gynläkare, som förstod att graviditeten skulle sluta med en katastrof, det var bara en tidsfråga. Trots att hon själv var på fest den kvällen när det började urarta, gav hon order om till lasarettets personal vad de skulle göra. Hon förstod vad som skulle komma att hända och gjorde sig själv därför tillgänglig utanför arbetstid!

Fortfarande kommer denna känsla av tacksamhet tillbaka, när jag läser om Annie Lööfs berättelse i Dagens Nyheter om dramatiken kring hennes tumultartade förlossning, eller det kanske inte ens heter förlossning när man inte föder barn på normalt sätt.

Jag var till skillnad ifrån Annie Lööf inte vid medvetande, när min dotter gjorde entré, utan jag fick senare föras i rullstol från IVA till neonatalavdelningen när jag själv hade lyckats klara ut den värsta pärsen. Däremot hade jag min syster vid min sida under hela tiden när "lyset var nedsläckt". Enligt personalen hade hon inte ens åkt hem för att äta eller sova, utan hela tiden suttit vid min sida och även tagit del av vad som hände med min dotter.

Fortfarande kan jag slås av tanken, att hade jag inte redan befunnit mig på Gällivare lasarett, hade varken jag eller min dotter överlevt. En sådan händelse blir man tillbakakastad till så snart man möter den i någon annans skepnad.

Annie Lööfs berättelse i Dagens Nyheter var en berättelse, som människor skulle må bra av att ta del av. Jag tänker närmast på nymodigheten med Baby Shower, som importerats från USA och som verkar lovligt urspårat med tanke på, att det inte är någon självklarhet med en graviditet eller ens födelse.

Jag kunde verkligen ta del av Annie Lööfs berättelse, dvs. ända tills det samma gamla positivet halades upp igen: "främlingsfientligt parti". Då antog hon åter den där gapande, irrelevanta damen, som man får klart för sig när man hör henne skrika, att hissen inte verkar gå ända upp.

Man kan verkligen ställa sig frågan vilka som är de främlingsfientliga, de som förstår att det inte går att ha en ohämmad migrationspolitik, eller de som "öppnat våra hjärtan" och för en så oansvarlig tillika havererad migrationspolitik, som är så inhuman att man baxnar!

Ideligen får man läsa om, ta del av, historier där människor sitter fast i åratal och i slutändan blir utslängda ur det här landet, inte helt sällan p.g.a. någon byråkratisk miss och horribla handläggningstider, medan man behåller grovt kriminella "därför att man inte kan utvisa dem".

BAH!


Problemet med dessa politikerembrion är att de inte själva behöver bo i en omgivning som är fyllt av bilbränningar, våldsamma upplopp som i min värld faktiskt handlar om terrorverksamhet, skjutningar, skolor som inte klarar av sitt uppdrag, en våldsam segregation med parallella samhällen, öppen knark- och prostitutionshandel, utbredd kriminalitet, förnedringsrån, kolossal bostadsbrist, fundamentalism, dessa horder av unga män som driver runt som rovdjur och inte minst omvänd rasism!

Det är något allvarligt som har hänt i Sverige, när t.o.m. polisen måste ha eskort hem till skydd för sina liv och friheten inskränkts p.g.a. den utbredda kriminaliteten, ändå klamrar sig dessa faktaresistenta vid fixa idéer, som har föga verklighetsförankring. För dem handlar det hela enbart om makt!

Jag minns hur det var bara för ett ca 15-20 år sedan. Idag kan jag säga att jag undviker att besöka en hel del av Göteborgs vackra stadsdelar om nöden inte kräver det. Därför har jag inte heller besökt en hel del av dessa torghandlare, som jag gärna både handlade och tillbringat mycket tid i trevliga samtal med förut. Helt enkelt människor emellan.

Det hela blev synligt när jag i slutet på 90-talet blev inkallad till en skola där eleverna burit kaststjärnor & kättingar och skolans ledning satt helt handfallna över situationen. Vid mina samtal med "kanaljerna" framgick att det faktiskt bara försvarade sig, de var dödligt rädda för fraktioner ifrån andra skolor, som drev omkring. Det var fullt krig mellan högstadieskolorna!

Så sent som i höstas, när jag hämtade ut ett par biljetter i Blå Ställets kassa till en författarfrukost, pågick knarkhandeln helt öppet och ogenerat mitt emot Angeredsgymnasiet. Det pågår överallt i dagens Göteborg. Sedan kan väl de inkrökta politikerna i Göteborg & Regeringspartierna få fortsätta att sova och tro att de har gjort det som krävs i insatsväg. När de dessutom påstår att de har koll på situationen tror man knappt sina öron och ögon.

Annie Lööfs egna flickor behöver aldrig riskera att utsättas för det som vi andra inte kan undgå att se i vår närmiljö. Men det kommer väl kanske en dag när även hon inser att hennes flickor inte räknas som fullvärdiga och jämställda kvinnor, som de är födda till. Inte heller kan låta sina döttrar utsättas för den bistra tillvaron och utsatthet som råder idag i Sverige fastän de är födda i Sverige. Helt enkelt ha en inskränkt frihet.

Jag tänker på vilken enorm frihet jag själv har växt upp med, trots ett ständigt närvarande & underliggande kvinnoförakt, som med handen i backspegeln lyst igenom även i mitt liv. Men det går verkligen inte att jämföra. Dagens Sverige är en förlorad värld, det är de kriminella som tagit över den reella makten. Jag tänker på hur det var på Sicilien och speciellt tydligt i Palermo, det är ingen större skillnad faktiskt.

Man kan hyckla om mycket, men i slutändan står man inför sanningar som visar sig att man skjutit sig själv i foten!

Det borde verkligen Annie Lööf år 2020 vara medveten om, istället för att fortsätta vifta runt som den bortskämda unge hon faktiskt ännu är.




söndag 9 augusti 2020

Är du en muspappa, eller är du en råttpappa?

Nu tror jag i och för sig att det även är hänförligt till "det kvinnliga könet" också.

Jag läste något mycket intressant som "vetenskapen" kommit fram till. Muspappor är bättre att ta hand som sina ungar än råttpappor. I en ny studie kan detta spåras till en gammal del av hjärnan, hypotalamus.

Musens celler frisätter längre mängder dopamin, vilket i sin tur leder till höga nivåer av prolaktin.

Prolaktin är i sin tur ett hormon som utlöser moderskapsfunktioner hos honor i många arter, inklusive människan.

Detta har framkommit i en ny studie, som utförts vid Stockholms Universitet, Karolinska Institutet i samarbete med University of Otago i Nya Zeeland, där man har kunnat konstatera att detta leder till att mushanar är mer benägna att ta hand om sina ungar.

De plockar upp dem när de kommit vilse, för dem till boet och ser till att de håller sig varma. Hos råttpapporna såg forskarna inget av dessa beteenden - förrän de behandlades med prolaktin!

På motsvarande sätt kunde forskarna få muspappan, att tappa intresset för sina ungar, genom att "sakta ned" nervcellerna som leder till höga nivåer prolaktin.

Eftersom jag nu bevittnat åtskilliga vårdnadstvister där jag mer än en gång opponerat mig hur domaren i målet resonerat. En av våra rådmän sa till mig inför en sådant beslut:

- Men Gun, vad vill du att jag skall göra? Skall jag göra som kung Salomo, hota att klyva barnet mitt itu så de får varsin halva?

- JA, svarade jag, framför den tanken till de båda föräldrarna redan i ett inledande stadium, då vet man också vem det är som egentligen har barnets bästa för sina ögon och vem som bara är den som ägnar sig åt att odla det egna egot.

En förälder som inte ger sig i kast med att utsätta sitt barn för dylika saker, är också den föräldern som har barnet bästa för sina ögon. Det är inte rimligt att föräldrar skall få strida om vem som skall ha vårdnaden och definitivt inte med den utredning som socialtjänsten gör. Det är så många gånger som socialtjänsten fullständigt har fallerat och blivit till rena katastrofen för barn.

Socialtjänsten har helt enkelt ödelagt barn och deras framtid för evigt. Barn blir fråntagna inte bara sin barndom, utan i allt högre grad även sina vuxna liv. Ibland får t.o.m. barnet plikta med sitt eget liv. Överlever de får de sår som aldrig vill läka. Inte sällan blir de dessutom konflikträdda som vuxna, som ett extra bonus.

I verkliga livet har jag upplevt så många föräldrar som verkligen inte har något "normalt beteende" till sina barn. De gör inget annat än på alla tänkbara sätt ödelägger sina barns liv, drar sig inte ens för att "sakna barnet", när de i själva verket är fullständigt likgiltiga när barnet väl är där.

Det verkar bara vara någon form av "habegär" som de drivs av.

*****

Jag tänker på en kvinna som var barnlös och satt av ett längre fängelsestraff. Hon sa något som verkligen var träffande och var en glasklar analys, efter att vi hade fått bevittna ännu en mamma som grät i högan sky efter sina barn. När jag och kvinnan blev ensamma kvar i rummet, sa hon med sammanbitna tänder:

- Jag blir så in i helvete less på alla de här som sitter och "längtar" efter sina barn, gråter över att de inte får/inte kan träffa sina barn, men när de väl kommer ut så gör de inget annat än lever sina egna liv och skiter fullständigt i sina barn. Om man nu tycker så mycket om sina barn då borde man rimligen också bete sig på ett helt annat sätt.

Hon hade helt rätt!

Det gäller även föräldrar som är på fri fot och jag önskar verkligen att samhället fått ett nytt redskap i sin hand, för att vi skall slippa ifrån alla dessa i djupet skadade barn. Det är inte bara fråga om vårdnadsutredningar, eller vem som är den mest lämpade föräldern. Det finns många andra fall där man borde kunna åberopa att ett sådant prov tas, därför att då skulle man slippa ifrån fullständiga rättshaverier i dess förlängning.

Alldeles nyss fanns ett inlägg från en person, som handlade om de här personerna som nyttjar prostituerade, huruvida de var lämpliga föräldrar. Jag riktigt hajjade till därför att jag hade sanning att säga inte tänkt i de banorna tidigare. Vad har de för värderingar som förälder? OM man nu är villig att köpa en annan människas kropp, som ett stycke kött?

I förlängningen tycker man då som förälder, att det är ok att det egna barnet, oavsett kön, kan bli föremål för samma öde att köpas, ibland t.o.m säljas som slavar?

Ännu ett steg längre, alla dessa våldtäktspersoner, våldsverkare & krigsherrar är det här lösningen - ett enkelt blodprov för att konstatera om de är i avsaknad av prolaktin?

Håller vetenskapen äntligen en lösning på ett aldrig sinande problem?

JA, jag är benägen att tro det.

Anmärkning för den som inte är uppdaterad i den Bibliska historien:

Ett känt fall som Kung Salomo dömde i var när två kvinnor påstod sig vara mor till samma barn. Då de inte kunde komma överens tog Salomo barnet och drog sitt svärd. "Om ni inte kan komma överens så hugger jag barnet i två bitar så att ni får lika stor del var".
"Nej, sa ena kvinnan, jag vill inte att barnet skall dö. Då är det bättre att den andra kvinnan får det".
Salomo gav barnet till den kvinna som gav bort med motiveringen att "man kan inte ge bort något man inte redan äger".