En del år i mitt liv har inte varit roliga att summera. Det här är ännu ett av dem.

Jag vill helst inte sammanfatta det här året, utan jag försöker mentalt att låtsas som om det är vanlig dag imorgon, inte nyårsafton då jag normalt brukar göra en mental sammanfattning av året som gått.

Somt här i livet förstår man när det blir tillspetsat, att de tillhör ändå kategorin en fis i rymden.

Det känns som om slutsummeringen av det här året inte kommer att bli klar förrän jag vet om det är en metastas de har upptäckt i ena lungan. Det kanske jag kan få veta på torsdag då jag skall bli radioaktiv. Jag skulle egentligen ha blivit det redan på onsdag men jag hann precis innanför dörrarna hemma, när de ringde från Sahlgrenska och meddelade att leveransen från Finland med radioaktivt ämne hade blivit försenat och undersökningen måste skjutas till torsdagen istället.

Det betydde att allt det där andra också fick skjutas på, när jag lade på telefonluren kändes som om jag var en kork som ploppade upp och ner i en flaska, allt eftersom omgivningen gungade.

Men pinan kanske förlängs ännu mer och då vet jag kanske inte något förrän de har sövt ner mig och tagit prover i lungan och allt det där andra som lungläkaren vid Sahlgrenska talade om skall ske och hela scenariobilden.
Vilket ju inte heller var så bra, men det hade i vart fall känts som en befrielse mot det andra, som de har tagit med i beräkningen som troligt och därför skyndas på för att vinna tid.

 

Snacka om att balansera på eggen in i det nya året. URK!

Premiärministern i Kosovo, Ramusch Hardinaj, som dubblat sin egen lön för att vara snyggt klädd i tjänsten

han har ingen slipsnål. Det brukar varje man av klass ha, eller så är det så att han inte har någon klass överhuvudtaget, utan bara är en sedvanlig girig uppkomling.

Jag hittade en lämplig en på Tradera för 35:-, tillkommer frakt för 15:-. 

 Tja och så vad svenska posten vill ha i portoavgift till Kosovo, vilket kan bli en väldigt dyr historia.  

Jag skickade nämligen ett brev och ett julkort till Tyskland häromdagen och trodde nog fotsulorna skulle lätta, när jag fick pynta upp 46:-.

- Det är snart lika billigt att själv köra ut posten, beklagade jag mig åt kassören.
- Ha! Det var väl ingenting, lät damen bakom mig meddela, skall man skicka ett sketet brev inom Sverige som säkert kommer fram, då måste man håva upp 77:-!

Men hur var det nu med premiärminister i Kosovo, Ramusch Hardinaj, som ansåg att snygga kläder ingår i hans jobb. Han måste vara snyggt klädd. Jag blev så himla nyfiken på vilken extravagant man det måste vara. Men hu´vad besviken jag blev: https://www.google.se/search?q=Ramush+Haradinaj,&client=firefox-b&dcr=0&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwiB3PC7m63YAhVEKFAKHWCSAiUQ_AUICigB&biw=1680&bih=925

Jag kunde inte riktigt, med tanke på bilderna, förstå hur behovet av snygga skjortor och slipsar hade uppkommit. Eftersom det var det han hade angivit som skäl för att dubbla sin lön, trots att han är en premiärminister i ett land där 1/3 lever i extrem fattigdom och 2/5 är arbetslösa.

Ja, jag vet jag är en jubelåsna, som tror att folk i maktens korridorer har någon form av eftertanke eller moral.

Kosovo är ett av Europas fattigaste områden och enligt uppgifter från Världsbanken lever 1/3 av befolkningen under fattigdomsstrecket.

Arbetslösheten är väldigt hög, enligt CIA (ja, t.o.m. jag hissnade över vem som satt även denna uppgift på världskartan), hälften av Kosovos befolkningen är arbetslös. Korruption är utbredd liksom fattigdom. Brottsligheten är hög och ökande i landet. Kosovo har stora problem med den organiserade brottsligheten, som ökat kraftigt under 2000-talet och som anses vara en av världens största procentuellt sett ur antalet invånare i landet. Kosovo är på grund av fattigdomen starkt beroende av bistånd från västländerna.

Jag beundrar emellertid det prövade folket i Kosovo, som på staketet utanför regeringskansliet i Pristina hade hängt upp ca 300 slipsar i olika mönster och färger, dessutom en massa skjortor till det. Det säger faktiskt en hel del om läget i landet.

Nu kan väl Premiärministern Ramusch Hardinaj ändå inte ha några klädproblem, utan har ett rikligt utbud att välja bland. Det utbudet är nästan lika långt som hans kriminalhistorik på Wikipedia:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ramush_Haradinaj

Tänk vad underbart det hade varit att kunna skriva ett idel positivt blogginlägg så här inför jul - Men det går inte att dra ner nattmössan och låtsas att vi har lagar som fungerar i Sverige.

På mycket bred front är det bara ett enda stort godtycke som gäller:

En 55-årig lastbilschaufför som erkänt att han styckat sin fru släpps på fri fot. Han nekar till att ha mördat henne.

Mannen har suttit häktad sedan i juni, misstänks för brott mot griftefriden och mord på en ort i Stockholmstrakten i början av april.

Han påstår att frun dog i en olycka och att han sedan gjort sig av med delar av kvarlevorna genom att elda upp dem i en grill!

I samband med att rättegången avslutades på fredagen, sa advokaten att frisläppandet tyder på att mannen kommer att frias för misstankarna om mord.

– Han är otroligt lättad. Han känner att han har fått någon form av gehör för det han har sagt hela tiden: att han inte avsiktligen har tagit sin frus liv, säger hans advokat.

Ja, det verkar ju väldigt logiskt att man vill dölja någons död genom att stycka henne och lägga henne på grillen! Jag hoppas att media följer upp och offentliggör rättens resonemang kring mordet/dråpet. Rätten kanske rent av kommit på det praktiska med att han också sluppit undan problemet med nitrit i köttet inför grillningen.

Mörda någon nu för tiden, även på ett bestialiskt sätt, kan lika gärna klassas som grov misshandel, om nu åklagaren har råkat pinkat in det reviret i sitt åtal. I annat fall blir det en frikännande dom.

Flera av de uppseendeväckande domarna är de rena avrättningar, som inte lett till livstidsfängelse, utan strafftiden har varit uppseendeväckande låga. Till det kommer naturligtvis generösa straffrabatter och att inte heller behöva sitta av hela sitt straff, som domstolen dömt till. - Också en politikerabrovinsch.

Sociala medier har svämmat över av protester och upprörda reaktioner efter hovrättens dom då sex tonårspojkar, som i tingsrätten fälldes för grov våldtäkt på en 15-årig flicka i Tensta, friades. På websidan namninsamlingar.se har hittills över 50 000 skrivit på en protestlista där man kräver att Riksåklagaren tar fallet till Högsta domstolen för en ny prövning. Sannolikheten för att det skulle ske är lika troligt som att Gotland tillhör Nord Korea!

Riksåklagaren t.o.m. tycker att det är ok, att man kan undgå ansvar för någons död trots att det enl. 3 kap Brb förutsätter att den, underlåtande har haft en särskild handlingsplikt (SOU 1996:185. s 329) i linje med ”Garantläran”: en person befinner sig i uppenbar livsfara och ett ingripande skulle fordra mycket ringa ansträngning. Varvid straffvärdet i grova fall, vilket ett dödsfall torde vara, sträcker sig så högt som sex års fängelse. Jmfr. Göta Hovrätts dom (B132-10).

Det sistnämnda fallet omfattar även min syster, som lämnades att dö i sin ensamhet under vidriga förhållanden, trots att vi slagit larm till Räddningstjänsten ett flertal gånger om, att hon vari i akut behov av läkarhjälp och inte bara till Räddningstjänsten, som skickar dylika fall till socialkontoret!

Man kanske lika gärna kan slänga upp alla patienter på kopiatorn hemmavid. Nej, hela det här samhällets ständiga fallerande det är som den värsta mardröm för dem de drabbar. Praktiskt nog har politikerna också tagit bort möjligheten till Beredskapsläkare, som kan åka ut till den sjuke/a. Här hade ett helt vanligt enkelt blodprov räddat livet på min syster! Men istället dröjde det från 25 september till 6 oktober innan jag lyckas larma hennes gamla sjukvård att rycka ut. Men då de åkte ut var det bara för att konstatera, att det redan var försent. I min systers fall fällde t.o.m. IVO, men inte ens det bryr sig Riksåklagaren om. - Efterspelet till hela den här soppan skall jag inte ens dra här. Men jag lär ha anledning att återkomma.

Fallen börjar nu bli travade i väldiga högar där tjänstemän, eller ansvariga inte agerat och fått till följd att den hjälpbehövande har antingen hunnit dö i sin ensamhet, som i min systers fall. Men hela registret har hunnit bli ruggig läsning där t.o.m. barn har hunnit misshandlats till döds, trots att socialtjänsten fått in larm/orosanmälan, alt. att boende på särskilt boende som inte fått läkarhjälp, istället för att inse att någon behöver läkarhjälp är valet att droga ner personen!
Det har varit helt uppenbart i alla dessa fall, att något varit väldigt, väldigt galet. I min systers fall var hon så allvarligt sjuk att hon var helt apatisk och inte kunde sköta de mest basala i sitt liv. I andra fall har jag läst skrämmande rapporter då det gått att få tag i något brottstycke, svenska myndigheter och sjukvård sållar och undandrar sig offentlighetsprincipen, när det t.o.m. finns fullmakt av anhöriga.

Man väljer helt sonika bort anhörigas åsikter om stundens allvar. Så var det i min systers fall, eftersom hon sist familjen träffade henne bara någon månad innan, då var hon fullt kapabel till eget liv.

Arbetsskadelagstiftningen fungerar inte heller. Staten svindlar och drar av i maskopi med skadereglerande bolaget till förfång för den arbetsskadade, trots att det står i arbetsskadelagstiftningen formuleringen "som du skulle ha haft förutan arbetsskadan". Dylikt struntar både Försäkringskassa, förvaltningsdomstolar och även Kammarkollegiet där sluttampen avgörs efter åtskilliga års malande och överklaganden.

Jag undrar om det var det som lagstiftaren hade i åtanke, när arbetsskadelagstiftningen kom till stånd och att den egentligen bara skrevs för "skoj skull", en dag när lagstiftaren bara hade långtråkigt och behövde något att skingra tankarna med. Men jag undrar om det egentligen kan bli mycket tokigare än så här, när inte ens anmälda arbetsskador av arbetsgivaren får gehör hos Försäkringskassan. Det är inte bra med politikerförakt, men det går inte att sticka under stolen med att allt fler börjat fungera hur det är ställt innanför pannbenet på våra politiker inom Regeringskansliet/ock Riksdagen.Tja, förutom då att de lever efter egna regler, som inte hör hemma inom den normala arbetsmarknaden i Sverige.

Kammarkollegiet slutdestinationen för en arbetsskada, den rättsinstansen är helt uppenbart en elefantkyrkogård för avlagda jurister, med föga insikter om vad kan ingå i ett arbetsskadeärende. Inte ens så enkla saker som normala löneuppflyttningar har de helt uppenbart missat att höra talas om, utan dömer till förmån till staten att råna sina skadelidande medborgare!

Förvaltningsdomstolar som får jiddra fritt med sanningen, saknas det inte heller bevis om.

Riksrevisionens uppgift verkar bara vara något, som tillhör den allmänna kverulansen i politikernas ögon och därför inte är något att ta fasta på, vad de än skriver eller argumenterar i sina beslut.

Det är inte bara Göteborg, som fullständigt håller på att ödeläggas av politikerna: https://www.riksrevisionen.se/sv/OM-RIKSREVISIONEN/Pressrum1/Nyheter1/2012/Riskfyllda-och-ineffektiva-miljardsatsningar-pa-infrastruktur/

utan det finns bevis på fler (ursäkta uttrycket) praktarslen: statens egna ägda bolag LKAB, kryper glatt under stängslet och oavsett att det drabbar privatpersoner, miljön eller något annat väsentligt. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/riksrevisionen-kritiserar-lkab-och-regeringen

Här ligger hela granskningsrapporten och underlaget https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/riksrevisionens-granskningsrapport/omvandlingen-av-kiruna-och-malmberget---bristande_H5B534

Det är svidande kritik mot våra politiker i Regeringen, liksom hos det statligt ägda LKAB. Den s.k. "Malmfältsgruppen" har Riksrevisionen malt ner till grus. Det får mig i alla fall inse, att jag är inte helt tappad bakom vagnen, eftersom det hela tiden varit min åsikt. Det saknas inte dokumentation i frågan:

https://data.riksdagen.se/fil/BD954F94-DD98-41F8-84D9-89B4563CD90B

I onsdags dristade jag och Herr H oss att köpa med oss lite mat, efter att vi hade varit och uträttat en massa ärenden. När vi stod där och beställde undrade han bakom kassaapparaten var vi kom ifrån. Det var dialekterna som väckte intresset. Jag svarade att jag kommer från Malmberget och att Herr H dessvärre var en rejält urspårad Hallsbergare. Så hamnade vi per automatik in på läget i Sverige, eftersom han var bekant med gruvbrytningen i norr.

Inte vi som tog upp det utan han, som medan vi väntade på att maten skulle bli klar att ta med, hade att berätta om en egenföretagare som ramlat och slagit sig så illa att det också krävdes operation, förutom då att han var fullständigt slagen sönder och samman efter att ha ramlat nerför en stege, när han varit på ett monteringsjobb. Men eftersom det inte finns någon sjukvård i Göteborg att tala om, gipsade de hans frakturer och först om ca 2-3 veckor skulle han kunna få bli opererad!

Som grädde på moset: Försäkringskassan hade uppgett till den skadade egenföretagaren, att eftersom han var egen företagare var det högst osannolikt att det skulle godkännas som arbetsskada!

Kort sagt är det rena rama plundringstågen som drar genom landet, precis som det var under de krigsglada och utsugande kungarnas tid!

Nu undrar vän av ordning, är det inte lika bra att vi överlåter hela Sveriges verksamhetsområden till Svenska Spel istället.

"Kristus Tröstaren" är en klassicistisk staty av Bertel Thorvaldsen, det känns som om den här ateisten som driver denna blogg börjar bli alltmer i behov av just det.

Följetongen Ingvar Oldsberg programledare i Bingolotto - snälla rara befrias ifrån att behöva läsa namnet Ingvar Oldsberg fler gånger i media!

Öppet mål, säger Ingvar Oldsberg själv, när han och hans advokater (pluralis) stämmer produktionsbolaget Warner Bros för att de gett Oldsberg silkessnöret från TV-programmet "Bingo-lotto", allt enligt min morgon/dagstidning Göteborgs-Posten. Dvs. när tidningsutdelaren orkat bära ut tidningen. Tidningsutdelaren kanske kan sätta upp en väckarklocka på önskelistan till tomten.

Idag fanns ännu ingen tidning i brevlådan vid sista kollen här vid 10-tiden. Om det överhuvudtaget kommer någon Göteborgs-Posten i brevlådan, det står skrivet i stjärnorna. Igår anlände den igen väldigt sent, eftersom Herr H plockade in den när han anlände hemmet sen eftermiddag. Den fanns inte där när jag hämtade in posten, som dräller in här med de olika postbilarna kring 13-14 snåret.

Men bortsett från tidningsbud som strular, finns det inga öppna mål inom juridiken. Det är dessutom regel 1 att lägga bakom örat.

Eftersom det nu är fråga om ett program, som har viss anslutning till idrotten, så borde man ställa frågan till Ingvar Oldsberg: när är det mål? 
Är det när bollen rullar i mål?
eller är det när domaren säger att det är mål?
Svårare än så är det inte, vare sig det gäller juridik eller idrott.

Sedan är det beklagligt att man behållit Ingvar Oldsberg som programledare, om problemen redan har funnits när han arbetade med "På spåret". Vilket nu var för  några år sedan. Det är väl ett par omgångar, som minaretutroparen Kristian Luuk och domaren Fredrik Lindström haft hand om det programmet.

Ingvar Oldsbergs egen hänvisning till Björn Hellberg, den andra programledaren i "På spåret", tar jag på samma sätt som jag viftar bort flugor i ladugården. De är två helt olika personer och varför Ingvar Oldsberg ens drar in Björn Hellberg är en gåta.

Ingvar Oldsbergs förvåning över att ingen framfört några problem kring hans arbetsstil, eller sig ens kunna förstå att det varit problem, det är också så man slår sig för knäna. Helt uppenbart är det så att just det har funnits som en röd tråd. Det är ju inte så att det är en Ingvar Oldsberg produktion det varit fråga om, utan han har varit anställd programledare. - Tja, dessa förvirrade äldre machomän. Jag har slutat att bli förvånad över dem alla.

Enligt tidningsfloden behåller dessutom Ingvar Oldsberg full lön i ytterligare 1,5 år. Vilken normal arbetstagare har vid snart fyllda 73 år dylika arbetsvillkor? Jag tror att det är dags att den här machokultureliten vaknar upp om hur verklighetens människor har det runt omkring sig. Det finns ingen lag som går att hänvisa till för någon som om bara någon månad fyller 73 år.

Ett tåg har spårat ur vid tågstationen i centrala Karlstad (det fanns inga bilder från Göteborg på webben). - Dock är det inte  "Loket" som spårat ur... blink, blink...  - Foto: Örjan Bengtzing/P4 Värmland

Jag tittar inte längre på Bingolotto där mina barn tvångsanslutits till barnarbetet inom idrotten, med att sälja Bingolotter. Det är många Bingolotter jag sett mig nödgad att köpa för att inte försätta mina barn i regelrätt barnarbete, som nasare dessutom. När vi flyttade från vår lägenhet i centrala Göteborg, rensade jag ut en hel kartong gamla bingolotter, som jag sparat bara för att få en uppfattning om hur mycket bingolotter jag sett mig nödgad att köpa.

Jag läste inläggen i en FB-grupp om just Ingvar Oldsberg och Bingolotto. Jag tror folk har lite att göra när man t.o.m. orkar engagera sig i det också och bilda FB-grupp. Någon skrev: utan Ingvar Oldsberg blir det inget Bingo-lotto, eftersom han är Mr Bingo-Lotto. Det sade man också om Leif Loket Olsson och inte vet jag, det programmet tycks ju ha överlevt den förlusten också. I mina ögon är i alla fall Leif Loket Olsson Mr Bingo-lotto. The one and only, dessutom.

Jag ser fram emot när Bingo-Lotto (Bingolotto) byter ut Ingvar Oldsberg till två kvinnliga programledare istället: Anita Sjödin och Lotta Engberg, som skall varva det hela. De kanske rent av skall byta namn på programmet till Bingo-Lotta de bingodagar som det är Lotta Engberg som är programledare.

Vem vet, bytet av bulldozern, kanske rent av blir anledningen till att jag köper två  Bingolotter till uppesittarkvällen, eftersom jag hyser vissa planer om att då bevilja mig själv en friruta i tillvaron! - Det kanske t.o.m. kunde kännas bra att återuppleva Bingo-lotto, nu när tvångsanslutningen genom barnens idrottande är en saga all sedan två decennier sedan.

****************
PS. Såg att det hunnit bli 100 talet läsare av det här blogginlägget, innan jag själv hann läsa igenom texten och rätta de värsta språkgrodorna och klipp-och-klistra-in-typiska-felen. Inte lätt att leva i tidspressens tidevarv och ha någon som står och stampar liksom en kissnödig hund med orden "är du inte färdig än, är du inte färdig än", då blir det ibland som det blir och någon korrekturläsare finns inte heller på plats. DS.

David Batras "Elefanten i rummet" fick mig att inse,

att det var länge sedan jag motionerade skrattmusklerna så mycket på en och samma dag.

Helt underbart suveränt rolig föreställning! Det är faktiskt 90 minuter fyllda av skratt. Inte enstaka flabb utan hela tiden. Samtidigt som igenkänningsfaktorn faktiskt var stor.

David Batra kan faktiskt konsten att t.o.m. häckla politikerna, utan att för den skull bli plump. Sedan att han varit i den här branschen i 23-24 år och kan yrket ordentligt det behöver man inte betvivla.

Sist jag såg en stå-up-föreställning med David Batra var "Det var ju tråkigt det här".

David Batra och Ann Westin är mina absoluta favoriter bland stå-up-komikerna.Men sedan bytet av Anna Kindberg Batra (=elefanten i rummet), som partiledare för moderaterna, det begriper jag som sagt var inte alls. Det tycker jag är allmän machokultur i dess fulländning och inget annat, vilket inte hedrar det partiet.

Jag hade nog faktiskt hellre sett Anna Kindberg Batra som statsminister än Stefan Löfvén. 

Barnbarnet och bonusbarnbarnen, de har en tendens att hålla mig alert i knoppen och kroppen.

3-åringen som är doktor som mamma är, hon fick mig att le vid frukostbordet imorse. Men si det skulle jag inte ha gjort.

Hon spände genast ögonen i mig, satte händerna i sidan där hon satt uppflugen på den blåmålade höga barnstolen vid köksbordet.
- Vad skrattar du åt, undrade hon barskt och såg ut som ett åskmoln.
- Å inget särskilt, svarade jag helt sanningsenligt. Men jag förstår inte varför du tror att pappa är hemma och inte på jobbet. Du vet ju att han är på jobbet.
- Nä, för tänk det är han inte alls! Han är hemma! sa hon segervisst.

För någon tid sedan presenterade hon teorin för mig och hennes farfar om föräldrarnas arbeten. Hon hävdade att hennes mamma sov på jobbet. Kan väl vara till viss del sanningsenligt en del nätter hon jobbar, men knappast under dagtid. Men den värsta drönaren av de båda föräldrarna var nog allt hennes pappa.

Enligt henne så körde han först den äldre av hennes storebröder till skolan, sedan släppte han av den andra storebrodern på den obligatoriska förskolan, henne på förskolan (dagis) och sedan åkte han hem!

- Jasså, svarade jag med visst intresse och vad gör han hemma då, kunde jag inte låta bli att undra.
- Ingenting! svarade hon och sög i sig det sista i drickyoghurten med ett sörplande ljud. Helt viss om att hennes lilla 3-åriga gestalt hade genomskådat vuxenvärldens lättja.

Det blev upptakten till ett längre samtal henne och mig emellan.

Men jag var inte så lite road, när vi åtbördade den lilla bestämda damen till hennes föräldrar framemot kvällskvisten med orden:

- Jaha, nu är ni allt avslöjade båda två! Lilla 3 åriga doktorinnan har minsann berättat vad ni gör om dagarna, sedan ni skuffat undan barnen på morgonen och så berättade jag vad hon hade sagt.

Det fick till följd att hon någon vecka senare var mer uppdaterad över vad hennes mamma gjorde på jobbet. Jag antar att hon antingen fått en förklaring, eller rent av en liten rundvandring på sjukhuset en arbetsfri dag.

Men imorse hade hon suckande sagt inledningsvis, medan jag dukade fram frukost till oss:
- Jag längtar efter min familj!

Förklaringen var säkert att hon var rätt trött. Det är tidiga mornar inte bara för henne, utan även för oss som skall sitta i Göteborgs alltmer dramatiskt tilltagande trafikstockning och kaos för att hämta henne en dag i veckan. Hon hade avböjt att bli hämtad kvällen innan iklädd pyjamas, dvs så sent som möjligt för att sova över och inte behöva stiga upp så okristligt tidigt och hasta iväg på morgonen. Hon ville sova hemma med mamma. Ett argument nog så viktigt att ta fasta på och en självklarhet, att den biten måste hon själv bestämma över.

Men hennes längtan efter familjen imorse fick mig att förklara, att mamma jobbade, pappa jobbade, storebror 1 var i skolan, storebror 2 var i förskolan och ensam kunde hon ju inte var hemma. Det var då invändningen kom ifrån henne, att pappa var hemma!

- Va? sa jag, pappa är ju på jobbet!
 -Nähä, det var han inte alls!
Hon visst på bättre råd: han hade åkt hem efter att han hade släppt av storebröderna och henne, det visste hon!

- Jaså, sa jag det var ju märkligt, eftersom din pappa och jag har en överenskommelse om att sitter farfar och jag fast alltför länge i trafikstockningen så hämtar vi inte upp dig hemma hos er, utan antingen vid storebror 1:s skola, eller vid storebror 2:s förskola, eller om det skulle ha kört ihop sig rejält i trafiken hämtas du vid hans jobb, eftersom det är svårt att beräkna hur länge man skall sitta i trafikstockningen. Som du förstår är pappa på jobbet, eftersom vi fångade upp dig utanför skolan och inte hemma hos er.
- Pappa jobbar inte! Han är hemma! svarade hon buttert.

Nu följde en längre dialog och det hela slutade i att jag fick skicka ett sms till hennes pappa, där hon var helt med på noterna vad det skulle stå i sms:et. Pappa skulle skicka en selfie från där han var, ett litet bildbevis om han var hemma eller på jobbet. Han fick en förklaring om varför denna märkliga begäran kommit, så jag frågade om det kunde stå så innan jag skickade iväg sms:et. Hon nickade, det var ok.

Snabbt som ögat dök en selfie upp på hennes pappa och hans omgivningen i min mobil, där han helt uppenbart befann sig på jobbet. Men det hjälpte inte. Hon stod på sig pappa var hemma.
- Nu tror jag du skojar med mig, sa jag. Var finns alla de här bilarna som syns genom de stora fönstren där pappa sitter på jobbet. Inte är det från ert köksfönster och inte heller in mot er tomt på baksidan av huset. Det är från pappas arbetsrum på hans jobb!
Hon vek inte ner sig.
- Det var visst hemma selfien hade tagits!

Jag insåg att jag skulle förlora diskussionen, så jag övergick till selfien istället.
Uppenbarligen räckte det att se pappa på en selfie och prata om honom en liten stund. Därför att bara någon sekund efteråt blev helt plötsligt skala clementin själv, sedan farfar tagit av den första biten av skalet och sitta i farfars knä och äta clementin det som var viktigast och längtan efter familjen som bortblåst.

Sedan har dagen gått helt i en bestämd och mycket försigkommen 3 årings anda. Det är helt otroligt vilken energi och vad som rör sig i denna 3-årings huvud. Ibland glömmer man helt enkelt bort, att hon trots allt bara är 3 år.

Naturligtvis hade hon verkligen inget bråttom hem som vanligt, utan drog och drog på det hela, saker hon bara måste göra innan hemgång blev bara fler och fler i vanlig ordning. Visserligen ingen önskan idag om att hon inte ville åka hem, men en massa saker som hon måste göra innan hon kunde åka hem. Det var inte förrän hennes farfar sa till henne:
- Nu får du skynda dig att komma hit och ta på dig kängor och ytterkläder, för att åka hem till din familj som du längtat så efter idag. Annars kommer jag att somna där jag står. Jag är jättetrött.

Naturligtvis slocknade hon direkt hon kommit in i bilen. Det är inte bara vi som är trötta efter intensiva dagar.

Politiker och i synnerhet Göteborgspolitiker har jag aldrig förstått mig på - Notan för enbart polisens insatser vid EU-topmötet i Göteborg gick på 52 miljoner.

Jag vågar inte ens tänka tanken ut vilka kostnader det egentligen slutade på, eftersom i princip allt stod stilla i övrigt. Människor som inte kunde komma fram till sina jobb, verksamheter och affärer som fick digra inkomstbortfall etc. etc. 

Något snille som ens försökt att räkna ut vilken verklig kostnad det här handlar om?

Jag tror inte att jag är ensam om som undrar vad den verkliga notan blev på denna mycket illa planerade tillställningen från Regeringskansliet sida. - För det är väl på allvar ingen som tycker att man fixar till ett EU-toppmöte så där i sista andetaget.

Göteborgspolitikerna menade att det skulle vara bra för Göteborgs anseende och skulle gynna Göteborg i framtiden, att EU-toppmötet befunnits här på plats.

Men efter att ha slöläst Göteborgs-Postens rubriker på webben, eftersom jag bara inte orkade hasa mig ut till brevlådan och fiska upp dagens GP, kan man läsa följande nyhetsinslag:
http://www.gp.se/nyheter/ekonomi/chockbeskedet-acl-l%C3%A4gger-ner-fraktlinjen-till-g%C3%B6teborg-1.4885327

Man lägger nu ner en fraktlinje mellan USA och Göteborgs hamn. Jag behöver väl inte ens nämna vilka som sitter i kulisserna och inte har kunnat hantera det här betydligt bättre än så här.
I princip var och varannan dag kan man läsa om hur Västlänkens planering gått i stöpet rent kostnadsmässigt, men också hur pensionärer lever under EU-fattiggräns och skillnaden mellan eliten och vanligt folk blir allt mer, samtidigt som miljarderna för det ena stolleprojektet efter det andra påbörjas. Korruptionen och maktmissbruket ständigt visar upp nya ansikten.

Igår handlade Peter Hjörnes ledare i Göteborgs-Posten om Bokmässan i Göteborg, "de godas" maktkamp mot yttrandefriheten. Ja, det blir bekymmersamt i allra högsta grad eftersom det samtidigt blir allt tydligare att människohandeln enbart här i Sverige blir allt mer omfattande. Sexslavarna, de kriminellas maktövertagande över hela samhället tycks gå under radarn för de här "goda" människorna. Personligen har jag inte lyckats urskilja några som helst protester bland politikerna och "de godas" sida hur man tycker sig skall ta dylika saker på största allvar.

Än så länge har jag aldrig sett Göteborgs politiker anordna något torgmöte på Gustav Adolfstorg i protest mot allt detta bedrövliga som håller på att skjuta hela samhället i sank. Det enda de verkar vara intresserade av är att till varje pris vigga röster till Socialdemokraterna inför nästa val. När man t.o.m. anordnar ett torgmöte dagen innan NMR:s ett hundratal förvirrade anhängare, skall "ta över Göteborg". - Nämen vad är det för stollar som sitter som politiker i Göteborg, för att inte tala om de "goda" som verkar behärska konsten att "sila mygg och svälja elefanter" i dess fulländning.
Är det inte dags att sätta alla politiker i Regering, Riksdag och kommunalt under förvaltning? Uppvigling och hjärntvätt av "goda" själar är det som de ägnar sig åt.

Personligen kan jag tycka att måttet varit rågat för länge sedan. Läser man t.o.m om bönder som inte fått sina utbetalningar från EU på flera år, pga. skit i maskineriet här i Sverige under hänvisning till IT-problem. Tja, då är det väl dags att fundera på om man överhuvudtaget skall fortsätta med den här arbetsordningen i demokratins (host host) Sverige.
Jag vet i alla fall vad min mamma hade sagt om hon hade levet: Ja, så går det när man har bocken till trädgårdsmästare!

Fotot vårt bidrag till pepparkakehustävlingen, som var ägnat till att bidra till de utsatta i samhället, som julen enbart är en plåga för. En tävling som i slutändan fick helt andra förtecken pga. tävlingsarrangörerna. Det blev vårt sista år vi bidrog till något dylikt, eftersom egennyttan helt uppenbart var/blev större än ändamålet.

Några timmar kvar till första advent och här lyser ljusstakar och annat obligatoriskt till första advent med sin frånvaro.

Jag var så osmart att jag åkte ut och handlade med dottern, efter att hon hjälpt Herr H att hänga dit dörrar och fönster på vårt lilla nybygge ute på tomten. Det fixar inte min kropp, den har haft nog med att kvistlacka alla fönster & dörrar och därmed också vända på dem. Ty det finns ju som bekant en ut och insida på  fönster och dörrar.

Min dotter hon är som Alfons Åberg: ska bara...

Hon skulle bara köpa en amaryllis och en julstjärna (blomman). OK det går snabbt tänkte jag min jubelåsna, då hinner jag tillbaka och kan börja att dammtorka och ställa fram elljusstakarna i fönstren. Hänga upp lite julgardiner i köket och byta dynor på stolarna som hör till. Lite så där opretentiöst röjning också för att det skall se lite anständigare ut, nu när dörrar och fönster sitter där de skall: på den nya byggnaden och inte längre står och barrikaderar inomhus.

När vi stod i kassan efter bara inköp av amaryllis och julstjärna, som hade utvidgats av ska bara köpa också.... slutade hennes saldo på dryga tusenlappen och nu var vårfloden igång insåg jag rätt snabbt, efter att ha lyssnat på hennes utläggningar över vad hon skulle pynta med på hemmaplan.

Jag flinade och sa, när hon stod och himlade med ögonen och knappade in på  kortautomaten för att godkänna saldot:
- Ta det inte så hårt, du har ju varken egna barn eller bil som slukar dina pengar.

Själv hade jag fått med mig helt oplanerade två orkidéer, för inalles 99:- och en utomhusväxt till halva priset. Den ena av orkidéerna hade ska bara, stått och hållit i, men kommit på att hon inte visste var hon skulle lyckas tränga in den någonstans. Jag snappade åt mig den ur hennes hand och förklarade att nu skulle den bo hemma hos mig istället.

- Bli inte förvånad om den en vacker dag är borta och har flyttat hem till mig, svarade hon.
- Den dagen den sorgen. Jag tror nog jag skall överleva det, sa jag.

Vi skulle kvista in på TGR i Allum, Partille, eftersom vi kommit på att vi nog skulle passa på att köpa ett presentkort i lämplig affär i Allum till yngste sonens/yngste brorsans sambo, som fyller år på tisdag. Bättre att hon själv fick välja vad hon ville ha hade vi kommit fram till. Annat var redan planerat och inköpt till födelsedagsbarnet och TGR brukar ha roliga presentförpackningar hade vi också kommit fram till. Vi kläcker onekligen goda idéer tillsammans. Fastän Herr H hävdar att det är två personer med en och samma hjärna.

Men vägen till TGR var inte rak, därför att när vi passerade restaurangen på samma plan, luktade det förrädiskt gott. Vi tittade på varandra: jodå, vi var faktiskt vrålhungriga båda två!
Vi fick en välbehövligt paus och lite tjatter kring maten.

TGR där fyndade vi julklapp till lillprinsessan, som gillar pink and purple och lite annat ska bara, inklusive den tänkta presentförpackningen.

Sedan blev det ska bara prova blå sammetsklänning, som ska bara fick syn på hos Ginatricot. Jag rynkade på näsan där jag stod och vinglade på kryckorna utanför provhytten, eftersom det saknades sittplats att slå sig ner på. Jag studerade när hon drog på sig sammetsklänningen, som på klädgalgen hade sett mycket intagande ut:
- NIX, den urringningen var verkligen inte klädsam, sa jag och dottern höll med.

Våldsamt lång kö fram till kassan:

- Jag går ut och sätter mig på en bänk innan knäna viker sig, sa jag och linkade iväg och lämnade henne åt sitt öde i kassakön.

Men när hon hade stått i provrummet hade jag noterat att ena hennes känga hade ett hål i sidolädret. Favoritskorna, påstod hon, vars skoinnehav påminner mer om en tusenfotings än en (1) kvinnas skoinnehav.
-Sure baby, svarade jag och himlade med ögonen.

När hon kom ut släpade jag med henne till närmsta skoaffär:
- Nu köper du nya kängor och de där du har på dig kommer inte ens att lämna Allums entrédörrar!

Ska bara hade en massa invändningar. När hon kom dragandes med ett par högklackat istället, som var mycket snyggare än de låga kängor jag hade tagit fram och som hon gillat, tittade jag på henne med den där berömda blicken, som fått mina barn och barnbarn att inse, att nu var det inte längre länge för diskussioner. Inte förhandlingsbart mao.

- Jaha, då får du väl köpa två par skor då, sa jag. Men ett par låga kängor skall du ha som du kan gå i till vardags.

Ska bara kapitulerade och akterseglade de högklackade paret.

- Jag kan ju lika gärna behålla de nya skorna på, kom ska bara på då.
- Låter bra, svarade jag.

Hon tog de gamla, med inbyggd lufthål i, i ena handen och när vi kom till närmsta stora soptunna, stod hon och tvekade med skorna svävandes ovanför det stora hålet i soptunnan.

- Glöm det! svarade jag, de duger inte ens att ha ute i trädgården och dessutom har du redan tillräckligt många till det ändamålet, som du ändå inte använder. Men om du vill kan vi ha en liten minnesstund för dina gamla dojor, innan du släpper ner dem i soptunnan och undrade vilken psalm vi skulle sjunga.

Hon släppte taget om skorna, som landade med en duns i soptunnans botten.
- Gråt en liten stund, så blir det nog bra, sa jag.

Hon låtsashulkade och så gick vi vidare och nu trodde jag verkligen på allvar, att vi faktiskt var på väg ut till bilen.

Men då gjorde ska bara en tvärnit vid Cervera.

- Oh, en sån där mässingljusstake med knorr som jag länge önskat ha, utbrast ska bara.
Diskussion avlång eller rund. Avlång passar bättre till både ditt vardagsrumsbord och bardisk, tyckte jag. Ska bara stod och tvekade, men hon ville ju så gärna ha den.
- Men köp den då, svarade jag. Det är ju bättre att du köper sådant som du verkligen vill ha än en massa skräp, som blir till engångs och bara ställs undan för att aldrig mer se dagens ljus. Dessutom extrapris just nu, ett par hundringar billigare, så varför inte. Den hade t.o.m. jag kunnat tänka mig att köpa. Men just nu behövdes sannerligen helt andra prioriteringar: takshingel, isolering, väggpaneler etc. för att inte tala om behovet av elmannens tjänster och gräva i backen 50 cm i åtskilliga meter. Ingetdera som lär vara gratis.

Mina tankar snuddade också vid senaste veckans googlande: Hurtigrutten från Bergen till Kirkenäs under midnattssolens tid. Amsterdam där Rijksmuseet åter öppnat efter att ha varit stängt i flera år och annat smått och gott i Amsterdam. Så den där kryssningsresan längs Volga i det okända Ryssland:
https://www.iventustravel.se/kryssning-moskva-astrachan-2017
Jag hann försvinna långt in i min egen lilla drömvärld innan jag återvände till verkligheten.

Var hon medlem. Nix men blev det.

När jag trodde att vi äntligen var på väg mot bilen, gjorde hon en tvärnit vid utgången till Cervera.
- Jag fick ett presentkort på 50:- för att jag blev medlem. Jag ska bara köpa de där....
- Okey, gör det då, jag går mot bilen så kommer du efter när du är klar, svarade jag och gick ut i friska luften. När jag kom ut regnade det och jag fick en stark känsla av att jag hade suttit i finnbastun med kläderna på de sista timmarna. Borde ingen komma på idén, att man skulle kunna hänga av sig ytterkläderna medan man är inne i affärerna, eller i det här fallet ett köpcentra.

Det hann bli ett till stopp för inköp av lite dunkmjölk till Herr H och lite annat som ska bara skulle ha, eftersom vi kom överens om att hon skulle hålla i det gemensamma adventsfikat imorgon. Efter att ha droppat av henne med alla kassar och kartonger med växter i, rattade jag hemåt.

- Det var värst var du varit borta länge, svarade Herr H.
- Mmm det blir så när man är ute och shoppar en amaryllis och en julstjärna med ska bara.
- Vad köpte hon nu då, undrade Herr H, som har viss kännedom om mor & dotters utflykter och ska bara slaget.


Jag berättade lydigt om alla turer och tillade:
- Men nu har jag så ont i mina knän, att det känns som om benen skall vika sig vilken sekund som helst, om jag tar ett enda steg till. Jag orkar bara inte knalla runt och fixa här. Det känns som om jag skulle kunna lägga mig ner och dö på stört!

Det tyckte inte Herr H var någon bra idé och svarade:
 - Jag tror nog att dina adventsplaner inte dör om de får vänta på sig ett par timmar, eller i värsta fall tills imorgon. Nu skall jag adventspynta i köket.
- Jasså, svarade jag helt paff. Vad hade du tänkt göra då, undrade jag.
- Jag skall göra maränger, svarade Herr H.