Nyheterna gjorde mig mer matt än febern: LKAB och andra "oskyldiga" typer.

Idag har man publicerat på LKAB:s hemsida, något som får dem att än en gång framstå som rena rama helgonskaran.
http://www.lkab.com/Alla-nyheter/Malmfaltsnyheter/?ni=5804&c=&m=

Undra just om man inte kan fordra, att alla de här ansvariga ljushuvudena skall bära ljuskrona. Ja, jag menar så att alla kan känna igen dessa personer, när man möter dem i folkvimlet.

Ljushuvud med gurknäsa.

Jag vet inga andra länders företag, som är så oskyldigt anklagade som svenska statens ägda bolag. EU-domstolen gick i sin dom i mars 2012 på kommissionens linje och menade, att Sverige har åsidosatt sin skyldighet att se till att alla anläggningar drivs i överensstämmelse med kraven i direktivet. Efter domen sände kommissionen Sverige en formell underrättelse med begäran om besked hur domen ska efterlevas. Efter att ha bedömt svaret drog
kommissionen slutsatsen att två större anläggningar (ett stålverk och en gruva),

Gissa vilket gruvbolag? 
Men HUR kunde du gissa, att det var LKAB? 
Är du synsk?
 
fortfarande drivs utan de tillstånd som krävs enligt artikel 5.1 i direktivet. Eftersom nästan ett år har förflutit sedan domen, och inga tecken finns på när situationen ska åtgärdas, drar kommissionen Sverige åter inför domstolen. Nu är det riktigt skarpt läge, men det verkar Konungariket Sveriges Regering högaktningsfullt ge kattsingen i, de är väl fullt sysselsatta att grilla korv. TRAV-korv (gnägg) kanske man kan förmoda...

I skuggan av nya larmrapporter om en stundande klimatkatastrof gör även svenska statens största bolag, Vattenfall, en rekordsatsning på kol och gas. De ökar därmed utsläppen av koldioxid kraftigt i flera år framöver. Vattenfall hade ett utsläpp på 89 miljoner ton i koldioxidutsläpp 2011, enbart i Sverige uppgick Vattenfalls koldioxidutsläpp 2011 till 49 miljoner ton. Svenska statens bolag, storsatsar på smutsig energi, ändå hindrar det inte Vattenfalls VD, att tycka att Vattenfall tar ett stort samhällsansvar i Tyskland.

Han har väl gått i samma skola, som LKAB:s VD har.

En till som gått i samma skola, är nog den mamma, som vädjar till Göteborgs kommun: 

- Låt killarna gå vidare med sina liv nu.

Sedan kommunen krävt rekordbelopp om 100 miljoner för den nerbrunnna Torslandaskolan, som brann ner till grunden i november 2009. 
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1333445-friade-torslandapojkar-kravs-pa-100-miljoner 
Eldarna idag 20, 21 och 22 år gamla påstås, som det måste förstås, av de upprörda anhöriga, att trion saknat insikt om vad som kunde ske. Sålunda är det helt ok att notan skall läggas på "någon annan". Vad jag förstår vid en lättare ekvation, så har de varit myndiga och definitivt straffmyndiga, det finns inget logiskt i att tända eld på något, som tillhör någon annan.

Det är på tiden att foten sätts ner i stort som smått.

Saknar man insikt om att hus kan påverkas av en sprickzon, och/eller aggressiv gruvbrytning, http://www.svtplay.se/video/1062186/27-2-19-30-textat
är det illa värre. Man har alltid ansvar för sina handlingar, speciellt då det drabbar någon annan. 


Importerar man billigt kött från Irland, som nu Dafgård gjort, så borde man också förstå, att ta det fulla ansvaret och inte tro att man kan freda sig med "att man inte visste".

Vapenhandlare är nu kopplade till hästköttskandalen.

http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1313038-vapenhandlare-kopplas-till-hastkottskandalen

Det här blir bara "bättre och bättre."

Vilka som varit medvetna om sannolikheten, att det här inte kan röra sig om fullvärdigt kött, känns verkligen inte som någon glasklar historia.

Nyss upptäckte man att IKEA Sveriges köttbullar innehöll hästkött (Ingvars billiga köttbullar) och ännu fler affärsverksamheter är nu inblandade i hästköttskandalen, som den döpts till inom EU.


Herr H han brukar beställa Ingvars köttbullar, när vi käkar på IKEA. Jag hävdar och har alltid hävdat, att det där är inte köttbullar! Det påminner inte ens om smaken av riktiga köttbullar. De är lika mycket icke-köttbullar som "Mamma Scans köttbullar", eller något annat färdigfabrikat köttbullar. 
När mina söner ännu bodde hemma döpte de om "Mamma Scans köttbullar" till "pruttbullar". Det luktade faktiskt riktigt gruvliga fjärtar, när förpackningen öppnades. 

Jag glömmer aldrig när jag och dottern bodde lite spartanskt i Umeå under ett par veckor och köpte därför en burk färdiga köttbullar. Vi stirrade och luktade på de här sakerna, som låg på tallriken i någon brun dallrig röra, som skulle föreställa sås, innan vi försiktigt smakade på det vidunderliga inköpet. Sedan var vi rörande ense om att Doggy hundmat, sannolikt måste både lukta och smaka bättre. Det blev bara makaroner och tomater till den middag.


Själv avstår jag alla former av dylika köttbullar, liksom jag inte äter hambugare hos McDonalds. Jag föredrar helt enkelt något som inte smakar och luktar som välanvänd, panerad disktrasa.

Däremot vill jag minnas, att jag gillade hamburgerkött på den tiden det var hamburgerkött, dvs. hästkött och inte något mystiskt substitut. Hamburgerkött med en utsmetad klick pepparrotsvisp, var alls ingen tokig smakkombination.

Men käka köttavfall det känner jag inte alls för, eller tanken på djur som är fulla av diverse kemikalier. Det är verkligen inte mat. Men det är inte heller kyckling eller kött som är fullsprutade i nitriter, för att väga tyngre. Då kan jag lika gärna käka bönor, ägg eller ost för att få mitt proteinbehov tillgodosett.

Girighetens ansikten blir allt fler och finns nu precis överallt. Moralen och etiken är en klar bristvara i dagens samhälle. Det gäller t.o.m. skitungarna som rånar varandra, men inte att förglömma hela spannet däremellan och ända upp till de övre lagren av makteliten. 

När media manglade ut nyheten om 20-talet fifflande LKAB-arbetarna i Kirunagruvan http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5450188 blev jag inte det minsta lilla förvånad. Ett statligt ägt bolag, som själva inte föregår med gott exempel mot dem de drabbar. Skall man jämföra summorna, som det handlar om i de båda fallen. Tja... döm själv.

För mig har i alla fall gränsen mellan ren och skär maffiametod och alla andra former av girighet helt enkelt suddats ut. Jag vet helt enkelt inte vilka som egentligen är värst av dem. Det måste bli dött lopp.

Gnägg...
  

Varför ber fotografen Elisabeth Ohlson Wallin drottning Silvia och Camilla om ursäkt?

Jag vet inte hur det är med en sådan märklig människa, som jag uppriktigt sagt tycker att Elisabeth Ohlson Wallin mer och mer framstått som. 

Men i min lilla värld betyder det, när man ber någon om ursäkt, att man verkligen ångrar sig.  

Elisabeth Ohlson Wallin ångrar inte ett dugg, att hon skapade "sitt konstverk." (Det där med "sitt" är också verkligen diskutabelt, eftersom det även innefattar stöldgods.)

Jag vet inte, men har det inte blivit lite för många av denna sorts personer, där inget längre tycks vara heligt. 

Elisabeth Ohlson Wallin hon framför sina taffliga ursäkter staplade på hög i gross och parti, på sådant sätt att man kan inte annat än bli matt och slå sig för pannan:

Jag ville väcka satiren i Sverige, jag tyckte att den sov.

Drottningens stab borde bytas ut och få folk, som förstår konstens roll i samhället.

Elisabeth Ohlson Wallin påpekade också, att hon såg väldigt allvarligt på drottningens anmälan, men beklagade att det gått så långt. I stället tipsade hon drottning Silvia om att börja arbeta aktivt mot rasism och nazism, på samma sätt som drottningen ger sitt stöd för alzheimersforskning.

Vad Elisabeth Ohlson Wallin själv ägnar sig åt för "omtanke om medmänskligheten", framgår dock inte av historien. Men drottning Silvia ägnar sig i alla fall åt betydligt fler medmänskliga gracer än så.

Även den stackars Camilla Henemark, som fått löpa gatlopp i media, bad Elisabeth Ohlson Wallin om ursäkt på samma taffliga sätt, därför att hon hade använt sig av en nakenbild på Camilla Henemark i fotomontaget:


Det var inte meningen att såra och inte fråga om lov innan jag använde bilden. Jag var rädd att hon skulle säga nej helt enkelt.

BAH! Jag slår mig för pannan och undrar:

Var kommer alla knäppgökar ifrån? Är det någon större invasion från yttre världsrymden som äger rum?

Merci, ciao zäme, tschüss alla ni som drabbats av härskarskaran. Nu utgår jag och gör ett nytt försök att röja upp i "förrådet" (hobbyverkstan) för femtioelfte gången, bara under de tre sista åren.

Ovanstående tingestar är i alla fall uppfriskande och lämnar ingen dålig eftersmak i munnen!

Jag gillar negerbollar, negerkyssar och finska pinnar, men inte flottiga berlinermunkar..

Jag står fortfarande lika förvånad över uppståndelsen kring negerbollar. Det står så i min kokbok: negerbollar. Den trycktes på den tiden, när det läckra bakverket inte var lika med rasism.

Själv lägger jag inga dylika värderingar på bakvärk, eller var det bakverk, det stavades.

När jag konfronteras med negerbollskriget, så tänker jag bara med en enda lång suck: Men ursääächkta, vad har negerbollar med det nedsättande ordet neger att göra? 

Jag tillagar då mina negerbollar av havregryn, smör, vaniljsocker, kallt kaffe, kakao, strösocker och rullar dem i kokos alt. pärlsocker.

Inga av dessa ingredienser är tillverkade av nermalda människor med mörkare hy. 

Väst-Trafik (Värst-Tragik) har en otroligt uppiggande kundsyn.

Kan man annat än riktigt glädjas åt, den lilla finurliga hälsningen via Göteborgs-Posten, så där på lördagnatt, när man börjar fundera på när nästa buss M Ö J L I G E N kan dyka upp. Med Värst-Tragik är det ingen självklarhet, men hälsningen går helt i fil med deras affärspolicy:

- Resenärerna hänvisas till taxi, egen bil eller fotvandring.

Liten upplyftande plötslig fotvandring på 18 km i högklackat och festklätt, mitt i natten, på dåligt upplyst och starkt trafikerad väg (väg 190), som saknar gångbana. 

Självklart har alla, som ställt bilen för att kunna gå på fest en lördagskväll, eller helt enkelt bara tillhör gruppen unga arbetslösa, eller studeranden, 400:- extra i fickan för att kunna åka taxi helt apropå istället för den inplanerade bussresan för några svenska pesetas.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1312192-buss-beskots-utanfor-grabo

Visste man inte bättre kunde man tro, att bostaden låg i en liten byhåla och inte i en av Göteborgs stadsdelar, som har 4 611 innevånare och ligger inbäddad inom Göteborgs stadsgräns och dessutom har egen vändplats för bussar!

Om bussen nu hade beskjutits åtskilliga kilometer bort och i en helt annan kommun, så varför inte kunna köra bussen inom Göteborgs stadsgräns i alla fall. Det är normalfrågan, som uppstår hos en tämligen normalbegåvad person. Men på Väst-Trafik tänker man inte som man kan förvänta sig. Bussen hade beskjutits i Gråbo, som tillhör Lerums kommun.

Det måste vara ena riktiga prickskyttar med ammunition, som går så långt, att man av ren rädsla från Väst-Trafik inte törs skicka ut några bussar på behörigt avstånd ifrån skytteplatsen. Det är att göra liknelsen: Om det är inbördeskrig i Syrien, så kan man inte köra bussarna i Turkiet heller. Det kan komma en överlöpande kula... är det så man tänker?

Tänk den där ÖB som trodde, att Sverige inte kunde försvaras mer än en vecka på sin höjd. Med sådana långskyttar som vi tycks ha i det här landet, är det inte kvantitet som gäller, utan kvalité. 

ÖB borde prya hos Väst-Trafik, eller rent av bara bli kund hos dem, då skulle han lära sig både ett och annat matnyttigt. Nya laterala tankar, som jag lovar att han aldrig ens skulle ha kommit på idén att han ens kunde tänka:

Eller vad sägs om det är praktexemplet, som de dessutom har satt ner på pränt: ca 2 minuters stopp för en Expressbuss (Orange Express), se det går verkligen inte an längre. Därför har man helt sonika dragit in även denna busslinje och 3 av 4 andra linjer, som trafikerat sträckan.

Håll i hatten för nu kommer förklaringen från Väst-Trafik: De här två (2) minuterna, som tydligen är helt olidliga. Det stör de här arma satarna, som redan sitter på bussen från Gråbo & Sjövik dvs. från helt andra kommuner, fastän busslinjen stannar inom Göteborgs linjetrafik för att sedan den väl nått Nils Ericssonterminalen/Centralstation, köra vidare och ta upp de här uffiga göteborgarna. De här från andra kommuner de är dessutom enligt Väst-Trafik i behov av att luta sig tillbaka för direktfärd in till centrala Göteborg.

Då har jag inte ens nämnt kungarna som bor i Brobacka och som också färdas på denna Expressbuss. (Brobacka som jag inte ens lyckats hitta några bofasta i, jag vet att det ligger att sommarfik där). I vart fall tillhör de också den här gruppen ömtåliga bussresenärer, som inte kan tåla folk inom Göteborgs stadsgräns på sin fina busstur, där de måste få luta sig tillbaka i lugn och ro. Två minuters stopp, skulle innebära att bussen förvandlas till, citat: Mjölkbuss!

Det är så mycket bättre att göteborgarna står där med indragna busslinjer, eftersom Väst-Trafik, Trafikverk, Trafikkontoret och Göteborgs politiker, kommit på att de skall gräva sönder och samma hela stan, för här skall fasen i mig åkas buss.  

Och inte bara det. Det skall f@n i mig cyklas, vare sig man kan det eller ej. Inte ens spårvagnarna eller bussarna går när det är lite snö, men cyklas skall det!

Men det är inte vem som helst som skall åka buss heller, om det nu mot förmodan fanns någon busstur kvar att åka med. Det finns det i alla fall inte för de som har långa sträckor in till de verkligen centrala delarna. De har inte längre några busslinjer att lita till, därför att antingen är alla linjer indragna, eller så är de fullproppade om de i bästa fall ens behagar dyka upp!

Det är väl konceptet till trängselskatt som hägrar. Några måste ju betala det "väl genomtänkta systemet", med trängselskatt!

Det skall alla som redan lever på marginalerna göra!

Göteborgs politiker, de har dessutom mage att påstå att det är REGERINGEN som har bestämt det här med trängselskatt, ungefär som om det vore ett gäng 3 åringar som är mottagare till amsagorna de valsar runt med. Men sanningen brukar alltid halka fram. Numera vet hela stan, att det är Göteborgs "starke man" Göran Johansson, såssialdemokratiskt f.d. kommunalråd så klart och Gu´bevars, som fick idén nedtecknat på ett papper, under något som mer påminner om poeternas afton, där man krafsar ner på pappersbordsduk, eller krogservett. Något som en vanlig vettig människa, dagens efter och åter vid sina sinnes fulla bruk och efter en natts sömn, knölar ihop och slänger i papperskorgen.

Men i det här landet. Nej, så är det inte längre....

Det är Sverige i den nya skepnaden, när vettet gått ur så återstår inte ens tomt skrammel! 

Hej hopp Generaldirektörer och andra snusförnuftiga befattningshavare, här skall vi ha det riktigt livat!

Å håll dig för guds skull i spiskroken! Om du har någon....  Här går vi med stormsteg tillbaka till Hedenhöstiden, där stadsarkitekten vill ha getter i Brunnsparken. Skall det drömmas skall det göras stort och sanslöst! 

Det måste väl betyda att hölassen, snart är på väg till Hötorget i Stockholm, om nu resten av Sverige skall följa den nya inslagna banan och Alfred Nobels gamla dynamitfabrik, som sprängdes i luften, kan åter flytta in i centrala Stockholm. 

Skall det va´så skall det väl!

Rovdriften inom gruvnäringen, så kan det bli när regeringen har vidöppna portar och t.o.m. bjuder på vad det kostar att ha prospekterat

Först blir tanken, när man läser vad bloggaren Nils Henrik Harnesk, vars blogg heter "En humanist i arbetslivet":  

"Men det var ju himla roligt skrivet."

Men det är det bara en liten stund. Roligt att läsa. Det är ungefär som att ha kissat ner sig, först blir det varmt, men sedan blir det bara otäckt. Därför att plötsligt inser man, att hur verkligheten ser ut, som dagens regering har ställt till det med. 

Det är verkligen inte längre frågan om någon utopisk läsning, utan istället fullt möjligt scenario: http://nilsharnesk.wordpress.com/2013/02/08/hallbar-regional-utveckling-eller-norrbotten-2050-backstage/

Nils Henrik Harnesk blogg vittnar om djupa insikter och jag förstår därför också varför det fått Handelskammarens VD Andreas Lind, att gå i spinn och landstingsrådet Kent Ögren, att vilja gråta.

Det är väl också antagligen därifrån den "nyfödda tanken om gruvskatt" plötsligt tycks har slagit till bland kommunalråden i norrlän. Dessvärre är det inte ett plötsligt uppvaknande till nya tankar, som skett hos kommunalrådet Tommy Nyström, som han låtit påskina. http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=7470700#forum

Det här är mycket, mycket gamla tankar, som fanns redan hos en utdöd politikerstam inom Gällivare kommuns politikerkår, som satt i kommunalfullmäktige. Redan när LKAB:s gruvnäring fick Kaptensvägen, att rämna och införliva sig med gruvan, helt plötsligt en morgon, fanns de kraven hos dåtidens politiker.

Det är också därför jag kunnat följa och även kunnat ha mina välgrundade påståenden, kunnat skriva utan att framföra några osanningar, att LKAB var lika "uppdaterade" då som nu, hur deras gruvverksamhet påverkade omgivningen! 

Mer noll koll än de har, när det gäller hur de drabbar omgivningen och hur deras gruvverksamhet påverkar, det är nog svårhittat och svårslaget!

Min egen pappa var politiker, när Kaptensvägen rämnade och han satt även i KF på den tiden. Han tillhörde den falangen politiker, som krävde att 1% skulle stanna inom kommunen, för att säkerställa återuppbyggnaden av det som gruvnäringen saboterade i samhället och för kommunen.

Men det var sossarna, som satt i ledningen då som nu och hur illa de har lyckats hantera situationen, är ju inte någon större statshemlighet precis. De har en inbyggd vana, att hantera Judaspengar. Detta gäller även när sossarna som suttit i regeringssits.

Speciellt solidariska eller leva upp till de är satta att i första hand värna om, ortsbefolkningen, det ingår fortfarande inte i deras politiska agenda.

Men LKAB kanske bjuder på jädrans goda och helt oemotståndliga snittar nu för tiden, på de där morgonmötena i LKAB, som jag har hört talas om. Vad vet jag. Det kanske också är därför som Judaspengen blivit allt mindre och avtalen desto farligare för dem som drabbats av det statligt ägda LKAB i Malmbergets gruvbrytning.

Malmbergsstandard?

Hade staten varit själva varit så förutseende, när det gäller miljöproblematiken som lämnas kvar. Då hade inte de gigantiska miljöproblemen heller funnits, där de drabbade kommunerna står med tvättad hals, sedan företagen dragit förbi och lämnat skiten, som någon annans huvudbry. 

Det som numera läggs undan för det ändamålet, om det ens är något, nå´mer, är helt enkelt inget skydd alls, eller någon garanti för något alls. Dessutom vad spelar det för roll, när t.o.m. statens egna bolag ständigt köper på sig utsläppsrätter.

Det är till att sila mygg och svälja kameler i den här hycklande regeringen och politikerkåren, både här på hemma plan och inom EU. 

För någon vecka sedan satt äldste sonen och hade högläsning ur Dagens Industri för mig. Han läste om hur det statliga Vattenfalls verkliga utsläpp var kontra, normalsvenskens utsläpp. Normalsvensken som jagas med blåslampa! Han trodde nog att jag inte redan visste det, som han läste.

"Tolfkanten" i Malmberget

(Tidningsklipp från oktober 1952 - Norrlandsfolket http://polkagris.nu/wiki/Norrlandsfolket): 
 

Ett av Malmbergets många kuriosa från en gången tid, som ännu inte skattat åt förgängelsen är den inte obekanta "Tolvkanten".

Det var Malmbergets första kiosk och för bortåt en mansålder sedan den enda. Hur många. innehavare som regerat i Tolvkanten är för undertecknad okänt, men av den som jag tror var den första och som folkhumorn genast döpte till "August i Tolvkanten" har jag ett svagt minne. 

En innehavare jag minns mycket bättre, var Karl Elving, uppsalaskomakaren, individualistisk anarkist, debattör och syndikalistisk föredragshållare. Kalle skötte sin tolvkant själv. Några elektriska värmekaminer fanns inte på den tiden, två stora fotogenlampor utgöra värmekällan.

Tolvkanten blev under Kalle Elvings tid ett kärt tillhåll för alla som önskade en uppbyggande diskussion, ty där diskuterades allt mellan himmel och jord från de djupsinnigaste socialistiska teorier till den grå, vardagens många små problem. Tolvkanten blev ett slags mötesplats för hela det manliga Malmberget, och där mötte man människor av alla typer. Från den mest trångbröstade fanatikern till den vidsynte toleranten.

* I Tolvkanten köpte vi våra tidningar, tidskrifter och 25-öres böcker, tobak och snus, och önskade man sig en uppbyggelsens stund var det bara att fälla ett ofördelaktigt yttrande om något samhällsproblem, som gick emot Kalle Elvings uppfattning, så genast var han villig att ta upp den kastade stridshandsken. Det var nog fler är en malmbergare som glömde bort, att den lagvigda hemma väntade på husets kallade herre med middagen, och hur många fruar som fick några extra grå hårstrån under sådan väntan låter vi vara osagt.

* Jag vill minnas att det var författaren Hedenvind-Eriksson, som före sin debut som författare levde en vinter i Malmberget. I Tolvkanten fann man honom så gott som dagligen med slokhatten neddragen för ögonen, tyst lyssnande på de ibland, för att inte säga ofta förekommande hetsiga debatterna. Men aldrig hörde jag honom yttra sig.

* En som man vid vissa tillfällen kunde finna i Tolvkanten var Malmbergets otvivelaktigt färgstarkaste person, smeden P. A. Tegman. Vem kommer att skriva den mannens historia? Tegmans insats i Malmbergets arbetarrörelse var för stort för att tillåtas falla i glömska.

Tegmans intresse för arbetarrörelsen var stort. Ingen torde ha så ha energiskt arbetat för Norrskensflammans tillkomst som han och han var tidningsbolagets första ordförande och sammanhållande kraft. Ett lika energiskt arbete nedlade han vid Norrländska Socialdemokratens tillkomst. 

Folkets hus i Malmberget hade väl ramlat omkull, om inte Tegman varit med sin aldrig svikande energi och kampvilja. Två kooperativa handelsföreningar som Tegman var med om att bilda ramlade omkull, men det tredje försöket lyckades över förväntan. Och där står nu Malmbergets konsum, som ett lysande monument över en persons obändiga tro och aldrig vikande entusiasm och aldrig slocknande kampvilja.

* Tegman och Kalle Elving drabbade samman mer än en gång. Bägge var tränade, belästa debattörer, ingen begärde något hänsynstagande. Hade man nöjet att få lyssna när dessa två drabbade samman visste man, att man lyssnat till någonting som inte får kallas för vardagsmat. De var som Kiplings "East is east and west is west and the two shall never meet": 

En gång när jag hade turen att få lyssna till de båda kämparna då de båda var i högform blev jag något förvånad. Jag hörde Elving säga: "Det har du rätt i" Och ögonblicket därefter: ”Va fan sa jag nu för dumhet?"

* Många ungdomsminnen är förknippade med den gamla Tolvkanten, som jag nu ser är förflyttad till Dennevitz, minnen från seklets början, från arbetarrörelsens stora jäsningstid, minnen av män som i vardagslag ingalunda syntes avvika frän mängden.

Men nu i ålderns senhöst, när man objektivt granskar deras arbete, förefaller de vara giganter och synnerligen märkliga män, så avskilda från dagens jasägare som natt och dag. Män med "råg i ryggen", som stod för sin uppfattning, kämpade för densamma mot alla odds, män med järnhård vilja och veka i hjärtat som små barn. Män som ägde kurage att fälla en tår av medlidande utan att skämmas. Det var en tid full av hänförelse, en härlig tid, en oförgätlig tid.

A. N.

"Tolfkanten" är, sedan Dennewitz dukade under av LKAB:s gruvbrytning, åtbördad till Torget i Malmberget. Var den kommer att hamna efter LKAB gett Malmberget dödsstöten, står väl än så länge skrivet i stjärnorna. Synd bara att denna kuriosa inte ens är öppen sommartid, med någon form av fornstora ändamål. - Dagens Tolfkant ser något magerlagd ut i jämförelse med den ursprungliga. Den ursprungliga hade dessutom fönster och dörr, som synes:

Den ursprungliga "Tolfkanten"

PS. Vem denne signaturen A.N. var, det har jag trots efterforskningar inte lyckats nå någon klarhet i. Men är det någon som känner till det, vore jag tacksam för den uppgiften. I annat fall gräver jag vidare i Mediearkivet som finns här i Göteborg och ser om någon 25-öring kan trilla ner. DS.

Dennewitz: http://sv.wikipedia.org/wiki/Malmbergets_Dennewitz

Krav på skärpt gruvlag vid LKAB Malmberget.

Nog är det helt otroligt, att svenska staten och dess bolag LKAB beter sig mot de egna medborgarna, som man bara kan förvänta sig av en riktig diktaturstat, utan några som helst former av skrupler.

Den här regeringen och andra glada kålsupare i riksdagen, har undanröja alla former av rättssäkerhet för den enskilde, eftersom man ständigt har urholkat rättssäkerheten och banat väg för en regelrätt rovdrift. 

Regeringen måste genom bolagsdirektiv ta sitt fulla ansvar för miljö-, rätts- och samhällskonsekvenser. Hur har man annars tänkt sig att vi skulle kunna leva upp till att vi värnar om rättssäkerheten i det här landet. 

Det går inte att stå där, som stammande pappenheimare, som både statsminister Reinfeldt och näringsministern Peter Norman gjort. Då skall vi inte ens nämna de här framskuffade personerna inom LKAB. Dessa skrattade t.o.m. biopubliken ut.

Det är så man börjar fundera om de har svårt att begripa, eftersom frågeställningarna rinner av dem lika fort som vatten på en gås och det är rena rama "goddag yxskaft-svaren", som de presterar.

Rena rama ynkedomen är det att det förslag, som nu är framlagt om krav på skärpt gruvlag, kommer från Villaägarnas Riksförbund och inte från dem, som faktiskt är ägarna och LKAB, som är upphovet till de digra problemen: http://www.villaagarna.se/Paverka/Villaagarnas-opinionsbildning/Utredningar/2013/Krav-pa-skarpt-gruvlag/

Eftersom nu ägaren staten och LKAB är så valhänta, borde de rimligen ta hjälp av Tyskland. Det är precis som Villaägarnas Riksförbund skriver, "man behöver inte uppfinna hjulet på nytt":

http://www.villaagarna.se/Global/Dokument/Utredningar/2013/RAPPORT%20OM%20PROBLEMEN%20I%20DEN%20SVENSKA%20GRUVLAGSTIFTNINGEN%20OCH%20M%C3%96JLIGA%20L%C3%96SNINGAR.pdf


Som kanske noterats så tog jag inte med Kiruna, som står i Villaägarnas krav om skärpt gruvlag. Mig veterligen har inte en sten förflyttats ännu i Kiruna, även om det flitigt basunerats ut om stadsflytten under flera år nu. Medan man väl dolt vad som sker i Malmberget, där ser det ut som en regelrätt krigszon i stora stycken. För att inte tala om det regelrätta ohälsosamma gruvdammet, sprängningarna, de ständiga skalven, som skakar sönder ledningar, mark och byggnader. Blockningarna som skett är faktiskt där folk bor, sålunda i dess omedelbara närhet. Det hela är helt sanslöst!

Fåntrattarna inom LKAB har t.o.m. försökt att omskriva de regelrätta skalven till skakningar. Otal sprängningar varje dygn och regelrätta skalv, det är en del av den bistra verkligheten. 

LKAB:s mätningar påminner mycket om de förra mätningarna, när man körde armeringsjärnen upp och ner i marken och tyckte, att det var en bra mätmetod. Nu har man t.o.m. tagit bort mätutrustning där det blir för stora utslag. Helt sanslöst!

Man kan inte gröpa ur en fettisdagsbulle heller hur mycket som helst, utan att den också säckar ihop tillslut. Här är det fråga om att marken rämnar och visar också tydliga tecken på, att det händer mycket, som kommer att bli helt uppenbart inom kort. Hela kommunen är på fallrepet, eftersom det ena vansinniga avtalet efter det andra skrivs på, mellan kommunens företrädare och LKAB.

12 februari Fettisdagen och åter blir vi påminda om att Semlan gått till historien, som vårt främsta kulinariska mordvapen.

Undantaget Erik den XIV "Ärtsoppan" förstås. För att inte tala om "Nyköpings gästabud", där det blev helt andra saker än att smörja kråset. Kung Birger fängslade sina inbjudna bröder, hertingarna Valdemar och Erik och sedan slängdes de båda bröderna i fängelsetornet i Nyköpingshus, där de helt sonika fick svälta ihjäl...

 

I vart fall firas fettisdagen i nästan alla svenska hem och i de flesta länderna i världen. Dagen har namn som Mardi Gras, Shrove Tuesday, Faschingsdienstag och Fastlagstisdag.

 

Hemma hos oss avlöper Fettisdagen traditionsenligt med hemlagade bröna bönor och naturligtvis stekt fläsk till. Vissa år har det väl genats med bruna böner via färdiglagade i rulle från affären och då har endast smakförhöjande åtgärder vidtagits med bönorna. Först när bruna bönor och det stekta fläsket sjunkit undan brukar det vara dags för dagens höjdpunkt: semlan.

 

Några kulinariska händelser lär dock inte inträffa i det här hushållet idag och hade det inte varit för, att jag en synnerligen sprituell dag skrev ner detta blogginlägg, hade det inte ens blivit det. Dagisbacillsöverföringen har funkat alldeles ypperligt och idag är jag däckad, lugnt sagt.

 

För en skåning kan ordet fettisdagsbulle kännas främmande. I Skåne där man verkligen har sina egna hyss i många fall, där åt man nämligen länge de fyllda bullarna på måndagen, som kallades "Bullamåndag". (Ibland önskar jag att det fanns någon ljudbank, som man kunde länka till, för att höra uttal!)

 

När jag var en liten brakskit brukade vi alltid äta semlan i en djuptallrik med varm mjölk till. Något annat sätt var inte tänkbart att äta en semla på. Det ville till att man slevade i sig rätt snabbt för att inte råka ut för det som i de flesta fall skedde. Själva bullen hann bli en uppblött historia av den varma mjölken. 

 

Här i Göteborg är det vanligt att hitta semlor till försäljning redan i mellandagarna. Dvs. mellan jul och nyår. DET känns inge´ vidare, eftersom den gamla traditionen blivit ett buisiness as usual istället för ett bibehållande av traditionerna. 

 

På senare år har dock dykt upp lite mer intressanta varianter av semlor och då talar jag inte om de semlor, som är så stora att de räcker till ett helt regemente. Utan jag tänker på de små rackarna, som är bakas som en variant av Petit-choux. Wienersemla kallas de för. Inte alls så tokigt.

Men det är klart en riktig färsk liten kardemummabulle med hemgjord mandelmassa och riktig grädde - finns det inget som slår. 

 

Så övergår jag till avdelningen "det kulinariska mordvapnet":

 

Det sägs att kungen Adolf Fredrik, Konung ADOLPH FRIEDRICH, om vi nu skall vara helt politiskt korrekta och det skall vi väl också försöka att vara. Han åt troligen ihjäl sig den 12 februari. Så lite suspekt firar vi, att någon ätit ihjäl sig. Svenskt så det förslår.

 

Men studerar man vad kungen egentligen stoppade i sig under denna supé, inser man rätt snart, att semlorna antagligen bara blev sista spiken i kistan.

 

Adolf Fredrik hade dessförinnan intagit något som man måste betrakta som en väl så riklig supé: Kungen började med att konsumera böckling. Följt av rysk kaviar. (Undra om han satt och slevade direkt ur en hink). Tredje rätten var hummer. Fjärde rätten var surkål. Femte rätten var en tallrik kokt kött med rovor. Först därefter blev det dags för hetvägg. Dvs. en bulle som serverades med kanel, mandelmassa och varm mjölk. Vad jag förstår skulle det ha rört sig om en inte alltför ringa mängd. Till samtliga rätter drack kungen champagne. 

 

Vittnen intygar att Adolf Fredrik var ”glad och nöjd” efter måltiden. Vid åttatiden på kvällen, när han satt vid spelbordet fick han emellertid magkramp, lutade sig över bordet och klagade över yrsel. Därefter steg han upp. Gick tio eller tolv steg och gled ned på en stol. Han knäppte upp västen och fick en varm servett över magen av sitt gemål, drottning Lovisa Ulrika. Kungen kastade huvudet fram och tillbaka mot vägg och stolskarm. Grep sedan tag i handlederna på två närvarande riksråd och dog sedan knall och fall. Klockan lär ha stannat på 20:15.

Obduktionsprotokollet är dock läsvärt: http://www.faktoider.nu/adolph_friedrich.html och en påminnelse om vår likhet inför döden och livet självt.

Men eftersom det sista som serverades var Semlor, har Semlan gått till historien, som vårt hittills främsta kulinariska mordvapen. Det roliga i hela kråksången är att förlagan till nutidens bloggare, som hette greve Johan Gabriel Oxenstierna, skrev om händelsen:  

"Det är ej att omkomma på det mest lysande sätt, utan att dö en prostdöd".

Ja, så kan man också uttrycka det, om ond bråd död begånget med kniv och gaffel och alltför rikliga mängder med dryck. 

Adolf Fredriks valspråk: Statens välfärd min välfärd. Det är väl också något att fundera över, så här med ett visst facit i hand.

 

 

Påven avgår, han orkar inte med & Lasange med dunkelt innehåll, som jag inte orkar med.

På senare tid har påven rullas in på en liten plattform på hjul i samband med processioner i Peterskyrkan. Knappast värt en höjning av ena ögonbrynet, eftersom det är det som tidigare påvar, när de börjat bli lite åldersnupna, har framträtt med. 

Lite av sagans prinsessa över det hela i alls in prakt, som hade en pumpa till kaross och möss, som drog ekipaget.

Tja, det vill säga vita springare ända tills klockan var slagen, all prakt försvann i ett nafs och allt fick sin normala skepnad igen.

Påvar brukar inte lämna sitt ämbete i första taget. De brukar t.o.m. ligga där på Lit de parade, med näsan i vädret och händerna knäppta över bröstet. Klädda i den påvliga utstyrseln.

Den här påven var ovanligt emlig. Undra nu vad tyskarna skall skriva, de som glädjestrålande skrev "Wir sind papst!" (Vi är påvar), när påven utnämndes år 2005, efter att sittande påve hade avlidit. Det är inte precis vanligt, att någon påve avgår, utan de brukar få bäras ut med näsan i vädret. 

Det lustiga är att vi gjorde om vår hall år 2005, sedan jag och Herr H fått en snilleblixt om tidningspapper på väggarna, som var vanliga på dass förr i tiden. http://gun-m-ek.blogspot.se/2012/10/pressrummet-skall-fa-nytt-utseende.html
Ganska nyligt gjorde vi om i hallen, eftersom vi mer än ledsnat på det brokiga "pressrummet". På många avsnitt var det just pressklipp och bilder över den döde påven, Salig Johannes Paulus II och den nytillträdde påven, Benedicus XVI. Med tanke på bönemattan, som pryder hallen (användes dock inte i det syftet, trots rätt väderstreck) kan man undra om en högre makt haft ett finger med i spelet.

En högre maktfaktor, som haft sitt finger med i spelet är dock i Findus Lasagne, som det stormats rejält om de sista dagarna. Så mycket till sagoliknelse finns inte i den historien, med hästköttet i Lasagnen istället för nötköttet, som påståtts varit innehållet. Det är snarare sagan om girighet och det temat saknas det sannerligen inte i sagans värld och allra minst i verkligheten. Girigheten är synonymt med dagens hälsotillstånd.

Sedan kan jag i ärlighetens namn rakt inte förstå, varför man ens köper färdiggjord djupfryst Lasagne. Det tar lika lång tid att slänga ihop en relativt hyfsad Lasagne fuskvägen, som att köpa en djupfryst historia, som man inte har en susning om vad den egentligen innehåller. Troligast mat utan mat... 

Men det tror jag det mesta i ej hemlagad mat är: Mat utan mat. Det är otroligt dålig bukfyllnad i bästa fall och det är bra många år sedan jag tappade tilltron på Livsmedelsverket. Mer noll koll än de får man väl leta efter. De tillåter att det finns mat utan mat i! Varför de gått igång den här gången förstår jag då rakt inte. Har Findus inte lobbat de rätta personerna, eller vad katten denna storm i vattenglaset? Hela matindustrin är rena rama katastrofen på alla tänkbara sätt!

Det går inte ens att köpa och betala för Fairtradevaror, utan att bli blåst. Man blir grundlurad så det bara skriker om det hela. Det duger alltså inte, att som konsument vara villig att ta sin beskärda del av ansvaret och betala för att varan skall vara producerad på humanväg, utan en massa skit i, eller runt omkring.

Det kallar jag för äkta dj-la girighet, som gör mig heligt förbannad! Sedan sitter de förnöjda direktörerna, håvar in storkovan och spelar oskyldiga intill det infantila. De har inte ens vett att skämmas, eller inse när slaget är förlorat. Nej, då uppvisar det ett ansikte, som är så lovligt dumma, att det borde genast införas ett Nobelpris i Äkta Dumhet & Girighet & Förslagenhet. 

Men det är klart, det skulle bli sådan väldigt konkurrens, så det skulle ju inte heller funka. Det vimlar ju av dessa personer överallt i våra samhällen jorden över.

Nu tappade jag nästan bort Lasagnen över att jag retar mig på girigbukarna. 

Med färdiga ostsås i pure pack (visserligen lite tillsatser där också, men alls inte lika hemska, som i andra färdiga produkter), lite krossade tomater i samma packning 
och färska Lasagneplattor, är det en smal sak dessutom, att fixa till det hela. Fyllningen kan bli precis det som man för dagen vill att den skall vara. 

Några halv eller självdöda kusar, som sprungit färdigt på V 75 och inte ens längre inkasserar en matlapp sedan de varit intill döden så fyllda av allsköns injektioner, det behöver man inte heller riskera att få i Lasagnen.

Funkar precis lika bra som en långsamt och ömsint ihopsnodd Lasagne. Man behöver inte ens fylla den med något i köttväg, går precis lika bra att låta bönor stå för proteinet. T.o.m. de finns i pure pack om man är bekvämligheten personifierad. Grönsaker är dessutom en smal och snabb sak att addera. Det tar faktiskt inte längre tid än den djupfrysta varianten med synnerligen dunkelt innehåll och näringsvärde.

Själen skall också ha sitt. Det är väl kanske det som påven har insett:

Inte Lasagne, men definitivt "granne med Gud".