Ibland blir det väldigt roligt när man gör parodi på telefonköer som vi alla möts av idag typ: "Din beräknade kötid är 109 år 293 dagar och sexton minuter".

Jag har själv visserligen avslutat min Göteborgs-Posten prenumeration, när chefredaktören Christofer Ahlqvist aviserade att "nu skulle Göteborgs-Posten minsann jaga Rysslandstroll". - Eftersom man aldrig kommit på tanken och på allvar jagat USA, som inte gjort annat än ständigt varit involverad i nya krig, skavde det liiite väl mycket för att jag skulle kunna acceptera det. Dessutom föredrar jag att tänka själv, vill inte matas av politisk smörja. Redan som 10 åring insåg jag hur världen såg ut rent politiskt.

Lite synd med prenumerationen kan jag tycka, eftersom vårt hushåll hade prenumererat på Göteborgs-Posten sedan 1991 och tvångsflytten till Göteborg.

Ja, det var mer eller mindre en tvångsflytt, eftersom jag inte kunde hålla på att resa från Malmberget till Göteborg för att få den vård jag behövde med ett litet barn som någon form av ofrivilligt "resebagage". Det var inget liv för ett litet barn, att dras in i också! Det fanns annat av allvarligare karaktär involverat i det hela, som t.ex att detta lilla barn höll på att bli bortrövad ur barnvagnen inne på Tempo! Man behöver inte vara raketforskare för att förstå att det också hängde ihop med Appojauremordutredningen, som gått i stå och publiceringen i NSD, av en omdömeslös journalist och ett ännu mer glappande polishus!

Dessutom höll inte ekonomin för detta eviga resande, även om det nu var en arbetsskada. Som arbetsskadad inser man hur illa och godtyckligt vårt rättssamhälle är. Det är rent ut sagt ett evigt godtyckligt tyckande, som inte vilar på någon rättssäkerhets grund. Man får klara sig bäst FAN man vill och förmår! Den där rättssäkerheten med arbetsmarknadens parter, som skall garantera att man inte kommer ikläm. Det är enbart DIKT &  LÖGN! Klarar inte ens Domstolsverket att garantera det, så VEM skulle då göra det?

LÄS nu för guds skull rätt. Det var en arbetsskada jag åsamkats på min arbetsplats, Gällivare tingsrätt och pga ett läckande polishus till NSD i en dubbelmordutredning, som blivit vida känd och där dömde Thomas Quick sedan länge blivit friad i högsta instans. MEN som den f.d. Justitiekanslern Göran Lambertz, som enligt egna uppgifter gillar att "kladda" och sålunda av JK fått ersättning för detta kladderi. (Något som också varit en biprodukt i min arbetsskada).

Den f.d. justitiekanslern har dessutom med en dåres envishet fortsatt att saluföra att Thomas Quick, som den rätte mördaren, till och med skrivit bok, vilket gjort mitt liv fortsatt fullständigt ohållbart! Hela det här gänget har dessutom skaffat sig kvinnlig talesperson som angriper mig privat på social media och talar om hur "dum i huvudet jag är som inte förstår att Thomas Quick är den rätte mördaren" till dubbeltältmordet i Appojaure. Alla dessa mordutredare inklusive den f.d justitiekanslern Göran Lambertz finns med på hennes facebookvänsida! Präktigare rättshaveri än så går knappast att skåda!

Efter detta låååånga sidospår skall jag återkomma till den verkliga orsaken till mitt blogginlägg.

Göteborgs-Postens "Världens gång" och kåseri av Kristian Wedel, som glatt mig under så sanslöst många år.

Denna gång handlar det om den slagfärdige Kristian Wedel, som möter en av alla dessa nya sortens försäljare, som alltid propsar på att man skall vika ut hela sitt privatliv. Något som man aldrig bett om att få göra dessutom. Kristian Wedel häcklar nu med svar av den nya moderna knapptryckarmodellen, välj 1 för ...2 för... osv. 

Det hela rinner på som det nu gör i alla val, man hamnar i den ena  omöjlig återvändsgränden efter den andra. I verkligheten är det så och kling klang så befinner man sig i yttre världsrymden. Det vill säga helt enligt den "nya världsordningen" prisgiven åt teknikens värld: INGEN kontakt överhuvudtaget!

Det hela slutar med att Kristian Wedel återvänder till den sannolikt mer än snopne försäljaren, med orden "Hur var din kundupplevelse". Något som man numera dessutom krävs på och får en att sitta där med hela foderluckan på vid gavel och inte har blivit ett dyft klokare.

https://www.gp.se/livsstil/varldens-gang/din-beraknade-kotid-ar-109-ar-293-dagar-och-sexton-minuter.895f0085-4f9d-4e2e-8ad9-01d6428f7be9

Den klurige Kristian Wedel, ett foto som jag snott från webben.

Kommer NATO att iscensätta en "fejk" historia, där man låtsas att Ryssland anfallit? - Ja, allt talar tyvärr för det nu.

 Krigsgalningarna i Sverige och EU de slår ideligen nya och vansinniga rekord.

Brittiska Apache-attackhelikoptrar "öppnar eld" i Finland

Vi vet nu att brittiska Apache-helikoptrar har utfört skarpa uppdrag i Finland under övningen Mighty Arrow 25, som är en del av Natos pågående ansträngningar att "stärka försvarssamarbetet i norra Europa".

WOW säger jag bara, tror de på fullt allvar att alla är hjärntvättade? 

Natos jätteövning Formidable Shield 2025, som är världens största missilförsvarsövning och som just nu äger rum i norra Norge, bara några kilometer från gränsen till Ryssland. 

Samtidigt fortsätter vår egne krigsivrare statsrådet Pål Jonson, vad han nu är, fågel eller fisk, det är svårt att säga, men på de svenska medborgarnas sida är han definitivt inte. Från dag 1 har han talat om den fullskaliga invasionen i Ukraina och citat av Pål Jonsson vår "försvarsminister" som sågat Trumps fredsplan från dag 1: "ingår inte i något vi stödjer. Planen går emot det NATOs allierade länder har sagt, enligt Pål Jonson (M)".

Jag lyssnade nyligen på allmänhetens frågor ställda till Pål Jonson, det var Göteborgs-Postens "Makten med Carlsson Teknitskaja". Ursäkta uttrycket, men hur f-n vill man ens ikläda sig någon roll som någon journalistisk förmåga. Inte en enda motfråga till Pål Jonson enbart stryka honom medhårs och nicka till allt han sa! 

Krigsivraren Pål Jonson fick ohämmat tala om att Sveriges överlevnad är viktigare än din!

Jag är glad över att jag sade upp den Göteborgs-Posten efter att ha varit prenumerant sedan 1991, när chefredaktören gick ut och förklarade på avisans första sida, att nu skulle GP jaga rysstroll! - Inte jaga sanningen med alla till buds stående medel, utan jaga "rysstroll"!

Men där vid Carlsson Tekniskajas s.k. utfrågning, framkom av Pål Jonson av de där 400 miljarderna som skulle lånas sannolikt inte ens var 400 utan betydligt mer! - Våra krigstörstare håller på att ta framtiden ifrån dem som framtiden tillhör, förutom att de vill skicka ut dem att dö för främmande makt. Inte ens för Sverige!

800 miljarder har de kastat in i det mest korrupta landet i hela Europa. Zelenskyj han skrattar hela vägen till banken.

När media går ut och skriver exakt samma formulering och inte minst samtidigt, oavsett i vilket land som det publiceras, då är det allt annat än rumsrent! Man behöver knappst vara raketforskare för att förstå det. Tänker på när Bidens suspekta son, Hunter Biden var aktuell i sin minst sagt uppseendeväckande brottslighet, då talade alla SAMSTÄMT om "barnet". Ett barn som är mer än fullvuxet agerat täckmantel för biofabriker i Ukraina sålt USAs oljereserv för att inte tala om det privata promiskuösa levernet.

Det har också varit ett himla väsen över att ryska fartyg har tankats via annat fartyg i Östersjön, alltså på vatten som inte tillhör NATO eller någon annan stat överhuvudtaget, då höjer i vart fall jag ett ögonbryn och undrar om de är fullständigt spritt språngande galna.

Jag är ingen älskare av vare sig Putin eller Trump, eller någon annan maktelit. Inte heller något annat lands härskare, utan förhåller mig neutral. Jag är uppväxt i ett icke korrupt politiskt hem och vet vad människor är kapabla till. Min egna historia på mödrasidan vet vad det är fråga om i Ukraina, men det är varken första eller sista gången som etisk folkrensning ägt rum vare sig det gäller Sverige eller något annat land, inte i Israel heller för den delen.

Se och lär om du är historielös!

https://www.youtube.com/watch?v=7sVTeoOzQK8

Förstår man inte heller vad NATO är för organisation, så är det hög tid att förkovra sig även där: 
NATO : ett monster på katastrofkurs - Hans Myrebro - häftad (9789198309614) | Adlibris Bokhandel

 

Det har kommit ut uppgifter om att man sett, att Ryssland nu har gjort truppförflyttningar mot finska gränsen. - VAD trodde krigsivrarna att det skulle kunna få något annat resultat?

NATO har hela tiden byggt på nya baser mot Ryssland, under årtionden!
VAD hade de förväntat sig att Ryssland skulle göra, sitta och fundera över "men det var ju tråkigt det här, undra vad NATO vill?"

När CIA och den "fredsälskande Nobelpristagaren" Barack Obama, som startade fler krig än han ärvde, på allvar satte igång det som skett i Ukraina med händelserna i Majdan 2014, då var åtminstone inte jag förvånad över något längre, utan förstod vad som komma skulle.

Det hjärntvättade svenska folket kommer nog inte att vakna förrän de inser att Sverige är bankrutt och utom all räddning. Tillbaka till fattig-Sverige, men det är inte första gången som folk fått svälta och inte äga byxorna på rumpan. Det har skett fler gånger i Sveriges historia. Så intet nytt under solen. 

Jag har dock fått ett strimma av hopp, när vår "politiska vilde" Elsa Widding i Sveriges Riksdag meddelade, att hon startar ett nytt parti i Sverige. Partiet skall presenteras den 12 juni och kommer att få pålästa representanter över hela Sverige, det kommer inte att vara som nu i Sveriges Riksdag med "kunskapen i det allra närmaste obefintlig" och partipiskan allområdande!

Det finns ingen i Sveriges Regering som har svarat på någon enda fråga i de interpellationer som Elsa Widding har ställt i Sveriges Riksdag! Deras svar, vare sig de heter Pål Jonson eller Jakob Forssmed, står och läser innantill utan att svara konkret på någon fråga Elsa Widding ställt till dem. Jakob Forssmed vet inte hur många covidvaccinsdoser han har tagit!

Jag kan svara på det å Jakob Forssmeds vägnar: NOLL (0) han ingår i det invigda att det är ett biovapen, som skall minska världens  befolkningen.

Trumps regering har inte enbart presterat snömos, utan en hel del bra saker. Sverige skulle behöva en egen Elon Musk som skär i korruptionen.

Tänk att inte en enda rad skrevs eller rapporterade om att det var Elon Musk rymdfarkost som hämtade hem astronauterna, som satt fast ute i rymden!

Nu vill globalisteliten ha piloter, som inte är covid"vaccienrade", till sina privatjet som de flyger runt med och säkert inte heller få blodtransfusion från några andra än ovaccinerade. Undra just varför ... haha.

Inte är det de skarpaste hjärnan som för närvarande sköter världsordningen.

Grannen klipper just nu gräset! Hade han väntat en stund till hade det fått ske med pannlampa.

Första klippningen är slaget för många år sedan - nu även den sista klippningen. Men 14 november det måste vara ett rekordet.

Det sorgliga är att det inte längre går att göra enkla sökningar på webben längre, man städar bort det mesta för att dölja sina dunkla förehavanden, så det är ingen idé att ens försöka leta reda på dessa.

Men jag minns fortfarande vad jag skrev. Fotbollsgänget på kvarteret hade precis bänkat sig framför sina TV apparater, man hörde publiksurret genom de öppna balkongdörrarna, intet ont anande de att de det året skulle få pisk av en "kärring"! Efter det dog gräsklippartävlingsandan på kvarteret och jag sörjer det inte direkt, eftersom jag aldrig har förstått mig på stora gräsytor och manliga gräsklippningstävlingar.

Lugnet infann sig därefter på kvarteret och man kunde sitta utomhus, utan att behöva försöka överrösta alla gräsklippare. Man slapp också bli väckt i ottan av surret av gräsklipparorgier. Det där med dagg ingick inte i deras medvetande heller.

Men det hade varit roligt att hitta igen dessa inlägg men också den, när gräsklippsvinnaren, dvs. grannfrun klippte häcken. Inte bara häcken, utan även elsladden till den mackapären👀

Löven försvann i år ur träden redan när första riktiga höststormen anlände. Den kom som en objuden gäst om natten och kastade runt trädgårdsmöblerna i trädgården och gjorde träden nakna. Dahliorna dukade under strax därefter, när första helt oväntade köldknäppen anlände lika överraskande om natten. Knölarna ligger nu i vinterförvaring i sina små jutesäckar.

Äpplena är skördade. Men druvor och andra bär blev i år godis för fåglarna, orken räckte inte till mycket. Det är nog med att bara hänga i och försöka överleva.

I det här huset har hösten och fågelmatningen slagit till på allvar. Det är en rejäl anstormning av småfåglar i pergolan där fröautomaterna hänger. Jag anar mig till hur mycket skott som kommer att tränga ut mellan gatstenarna.

Nyligen skjutsade jag en överoptimistisk hustomte, att hämta fågelmat av paket "större dignitet". Fågelmatningen har han övertagit för åtskilliga år sedan. Jag håller koltrastarna med äpplen, som faller ner från träden och ger dem en rejäl fylla, sedan de jäst.

 - Jag orkar ta paketet med fågelmaten på bussen, sa han. 

 NO WAY, tänkte jag, men vem vill såra en man, som alltjämt tror att han är i full vigör. Inte jag i alla fall.

Han kom stånkande med paketet från utlämningsstället och fick in det stora paketet i baksätet med viss frustande och pustande möda.

- Det var visst lite tyngre än jag trodde, konstaterade han.

- Mmmm...svarade jag bara och log inåtvänt.

Första advent närmar sig med stormsteg, men jag tar det med lugn och ro.

Vad jag tycker om bloggverktyget? Det blir bara värre och värre, ju mer de ändrar och mixtrar. Det ser inte klokt ut!

Den 351:a dagen 2021 - om jag tappat styrfarten i min blogg?

Nej, jag är bara matt av allt som den här tillvaron, landet och världen och inte minst en hel del människor har att överösa mig och alla andra med.

Det är så mycket galenskap, att det går runt t.o.m mitt huvud. Jag som är van att hålla väldigt många bollar i luften samtidigt.

Vad skall jag skriva om när det finns hur mycket som helst som är och bara varit rent ut sagt TOKgalet & HELsjukt!

MAKT det både förblindar och rycker ner människan till dess lägsta nivå. Så låga att de befinner sig i ett gränsland och nivå, som inte ens jag som har bra fantasi ens kunde drömma om, att det skulle kunna existera i verkligheten.

Jag vet inte vad som varit värst i år egentligen.

Det är vansinnigt svårt att rangordna något, eftersom en del saker går på djupet av min själ och fått vittgående konsekvenser.

Jag har nog därför mentalt gjort något som jag var rätt bra på redan som barn. Då begav jag mig bokstavligen ut på vandring, till mina föräldrars stora fasa.

Ungen, en brakskit hög var plötsligt borta!

Jag kunde vara borta en hel dag, utan att någon visste var jag var. - Men själv visste jag. Jag har alltid varit mitt bästa resesällskap och vän, som jag alltid har kunnat lita på.

Inte så att jag nu fysiskt har kunnat ta mig ut och bort från världens larm, utan jag har nog mer eller mindre mentalt stängt ner.

Jodå, jag slåss fortfarande för andras och min egen rättvisa och självklara rätt att få vara. Men jag har nästan slagits ner i fotknölarna över konstaterandet hur rymliga samveten och egoismen som människor är begåvade med bara ohämmat flödar fritt, som en vårflod.

Människans egoism har jag nog varit medveten om i hela mitt liv, men nu börjar jag ärligt och uppriktigt bli alltför gammal för att köpa mer av rena dumheter och fullständig idioti.

Det vette fasen om jag ens skulle orka titta mig själv i spegeln om jag var som en hel del människor av idag är.

Jag tror inte det!

Ibland undrar jag om det är fler än jag som tycker att det är nog nu, eller om de är så anpassningsbara, att de bara knyter näven i byxfickan en stund för att sekunden efteråt fortsätta som om inget har hänt.

Men JAG har fått nog nu!

Vi kan inte fortsätta att vara helidioter!

Jodå, jag lovar jag skall försöka att sätta ord på det som rör sig inom mig, så att det blir begripligt. Men inte just nu. Jag behöver sortera upp mina travar för att kunna reflektera, gör årets bokslut.

Men det är onekligen något svårt att tänka klart, med grannens eldande som sipprar in genom hela huset och den andra grannen som förvandlat hela trädgården till ett blinkande tivoli i stickande blått, som skär ända längst in i huvudsvålen och gör ögonbottnarna blinda på två röda sekunder så fort jag inte hinner väja undan med blicken. Till det, det gröna och allt det där andra som blinkar och rullar i alla andra tänkbara stickande kulörer.

Jag får koncentrera mig på att försöka att rikta blicken till den andra grannen, som tack och lov bara har stilla ljusslingor i en dämpad belysning, eftersom jag inte kan tänka tanken ut att leva bakom nedfällda persienner.

Snön ligger inte längre vit på taken, men det verkar som om endast jag på kvarteret är vaken.

Om några timmar skall jag åka in till stan och få min tredje spruta mot covid, även om jag ännu inte återhämtat mig från biverkningarna. Den första sprutan var värst, jag trodde inte jag skulle kunna överleva om sanningen skall fram. Men frossan håller i sig och den enorma tröttheten som golvar mig, den är olidlig.

Jag som tänkte, när man talade om vaccination: OM de så kommer och stoppar in en pistolpipa i ena näsborren på mig kommer de inte få mig att ta någon vaccination mot Covid. Jag gör som vanligt: jag håller mig undan smitthärdar och iakttar försiktighet istället.

Men det var inte riktigt så tillvaron och verkligheten fungerade. Därför att där fanns både barnbarn, mina åldisar på demensboendet och äldreboendet. Inte minst att inte jag heller har förskonats från döden, som även drabbat min tillvaro. Förlusterna har varit enorma. 

Men en del människor inser jag, att jag skulle med lätthet kunna vara förutan:

den 233:e dagen 2021 - En kärleksförklaring till livet självt.

 På tåget till Stockholm hamnade jag bredvid en destinerad herre. Till att börja med dunsade jag ner på min fönsterplats, som han uppenbarligen hade siktat in sig på. Jag var definitivt ett streck i räkningen! Det syntes långa vägar. Liksom att han hade bespetsat sig på fönsterplatsen. Alltså inte världens bästa inledning på ett par timmars rätt intima samvaro tänkte jag och halade upp en pocketbok och började läsa. Men var för trött för att orka. Lät boken sjunka tillbaka i knäet. Ögonen sökte sig ut genom tågfönstret, medan det i huvudet fortfarande pågick ett mail, som jag skrivit mitt i natten. 

Efter en liten stund la han demonstrativt över halva Göteborgs-Posten på mig, jag ignorerade det hela och så satt vi där och tjurades sida vid sida, axel mot axel. – ”VAD är det med karlar som gör, att de alltid skall ta sån djävla stor plats!? De sitter med benen brett isär! De hänger halva kroppshalvan över på ens säte! Ignorerar att de pressar ihop en, som gammelfarmors rynkade knytband i örngotten! Sitter man inte på delade säten, så kan man ge sig den på, att de fullkomligt kraschlandar, med tunga rumpor, rakt ner på en! De bryr sig inte om att de sitter på en! De sitter lugnt kvar som om inget har hänt! Medan man själv sitter där och känner sig som en mosad mashmallow under deras tyngd!”

 Jag bestämde mig för att droppa dessa funderingar. Orkade inte ånga upp mig mer, dessa hade definitivt också sugit ur mig den lilla kraft, som överhuvudtaget fanns kvar inom mig. Nu satt hela jag där med både utflutna tankar och ett totalt utflutet inre, hela landskapet sympatiserade uppenbarligen med situationen, därför att nu var även det också totalt platt och utflutet.

 Plötsligt upptäckte jag att jag mentalt hade återuppstått ur halvkoman och tankarna hade åter börjat torna upp sig inne i huvudet: Jaha, nästan suckade jag åt mig själv och mina tankar och det skulle onekligen bara bli värre och värre. Vart finns egentligen min tankegräns? Men jag bara är sån, det går inte att hejda, det är som att försöka hejda en hel lavin med en tesked!

HUR skulle han reagera månntro, om jag halade upp handväskan, fick den där blicken som kärringar på rea har, där de forsar fram mellan fyndborden? De är oftast lite märkligt munderade de där tanterna, med sina raka kappor i efterkrigsmodell och med hattar, nedtryckta långt ner i pannan, med osäkrade armbågar och handväskan i högsta hugg. Den där enormt stirriga mördarblicken som de brukar ha, den är inte att leka med! Det har inte sällan hänt att de slitit plagg ur mina händer och väst: "JAG såg den först!" Av pur förvåning har jag kapitulerat och blixtsnabbt släppt plagget ur mina händer. Låtit dem rycka det ur mina händer! Det är inte utan att jag känt mig i samma tillstånd, som jag gjorde i folkskolan när jag neg för fröken, sträckte fram handen och sa "Godmorgon, fröken!"

 Jag kanske kunde försöka att med ett vrål dunka handväskan i skallen på honom? Direkt efter det, gå till förnyad attack. Innan han hann begripa vad som hade inträffat, efter det klockrena slaget i huvudet med handväskan. Jag skulle stirra honom stint i ögonen, medan jag skrek fram det värsta djungelvrål, så att håret smetade sig bakåt i värsta orkanfrisyr: ”SITT på ditt säte som du har betalt för och INTE en enda millimeter på MITT!" - Ungefär som i den där reklamen för något medel mot halsbränna, som gick på TV för något år sedan. När hon öppnade munnen kom ett enormt eldklot ur hennes mun! - Där man snacka om halsbränna!

 Mjae… skulle kanske inte bli fullt så roligt utan sån halsbränna? Kanske jag skulle kunna köra med lite Mr Bean-stuk istället? Hala upp måttbandet och hummande börja mäta mig fram till vart gränserna går, för hans säte och mitt säte och flytta ihop hans fötter. Kanske t.o.m förankra dem? Lite snabblim på golvet innan jag placerade om skorna med hela han i? Kanske kunde stabilisera det hela lite genom att knyta ihop skosnörena? Fösa ihop benen, putta in honom en bit på sitt säte, medan jag hummade runt med måttbandet, la huvudet på sned och bar mig lika allmänt knepigt åt, som bara Mr Bean kan göra. Dvs krafsa mig lite i huvudet.  Lägga armarna i kors och ha pekfingret uppsträckt i tänkarställning mot ena kinden, se ut som jag "tänker". Därefter surra fast honom i hans fåtölj med lite blåa spännband, såna som de har på extrapris på Biltema! Då vore det väl själva faen, om han inte skulle kunna hålla sig på sin sida av fåtöljen?

 Jag kände hur leendet började sprida sig i min kropp och nådde både mungipor och ögon. Jag sneglade lite på honom och såg, att han satt helt uppslukad och gravallvarlig, där i sin egen lilla värld av börsnoteringar och affärsnytt. Han skulle bara veta vad jag satt och ruvade på.

- ”Biljettkontroll,” mässade en plötsligt uppdykande röst vid vårt säte.

Han sträckte fram sin papperspacke med biljetter. Men innan han hade kunnat sträcka fram sin pappershög till konduktören, hade han fiskat upp den ur kavajfickan, vilket fått till följd att han hade kört in sin armbåge i sidan på mig. ”Men okey då, tänkte jag, herrar först!”

När han och konduktören var klara med sina förehavanden, skickade jag fram mitt SJ-priokort och körkortet, rent demonstrativt strax under hans näsa. Vilken oanad reaktion! DÅ tinade hela han som en glasstrut i sommarsol, han var den nyfikna typen!

Vid framkomsten till Stockholm, hade vi diskuterat det mesta som överhuvud-taget går att diskutera, högt som lågt! Det visade sig att jag hade blivit ihop-skuffad av en riktigt trevlig herre, att föra diskussioner med! Som om det inte hade räckt, somt hade också hunnit utspela sig. Han hade varit och snott kaffe och te i restaurangvagnen. Ja, snott och snott. Han hade stått där tålmodigt och väntat en mycket lång stund, därför att han hade på bästa gentlemannamässiga vis erbjudit sig för, att hämta kaffe till sig och te till mig.

Han och en annan man hade stått där en bra stund och jag själv hade börjat fundera på om han möjligen hade gått för att plantera kaffebönorna och göra det på det grundliga sättet. Han kanske var så grundlig på den fronten också, tänkte jag ett slag, därför att han hade trots allt berättat, att han i likhet med  mitt huskryss, alltid stryker sina skjortor själv!

Men så förhöll sig inte saken. Det hade helt enkelt inte dykt upp någon, som skötte ruljansen i restaurangvagnen. Sålunda hade han lessnat tillslut och helt sonika knallat iväg med sitt kap, utan att betala. Hela han såg ut som julafton, när han kom vinglandes med pappbrickan med de två plastmuggarna, med det, skulle det visa sig, smått diffusa innehållet. Han berättade att han hade tagit sista slatten kaffe och det betvivlade jag inte för ett ögonblick dvs. att det verkligen förhöll sig så. Han såg nämligen ut och lät ungefär som betjänten i "Grevinnan och betjänten", som brukar sändas på nyårsaftonen, när betjänten i ett synnerligen överförfriskat tillstånd dricker ur blomvasen och hotar med att "döda katten".

Kaffet hade väl stått och gottat till sig ända från arla morgon och nu var sen eftermiddag. Tevattnet var fisljummet. Knappt så att tepåsen ville släppa ifrån sig någon färg överhuvudtaget, trots att jag pressade ihärdigt med skeden emot påsen. Alltså hade hans stöldraid inte varit något större kap precis. Men 2 x 10:- vad får man inte offra sig för i dessa kristider?

Vi satt och förde en diskussion huruvida jag kunde betraktas som en hälare eller ej, medan vi förtärde dessa drycker av dunkel karaktär och ursprung. Ja, jag menar jag kände ju till förfaringssättet på vilket otillbörligt sätt dessa drycker, fosterfördrivningsmedlet och det fisljumna diskvatten, hade kommit i hans ägor. Men jag hade ju inget betalt för det. Kunde det betraktas som en förmildrande omständighet, månntro, undrade vi samstämt?

Väl ute på perrongen i Stockholm, tog han mig i hand till avsked och försvann i vimlet. En stund senare när Söders Höjder dök upp i mitt synfält, mindes jag  min älsklingsfarbror, som bott där när han levt. Så kom också minnet av den där kulna, blåsiga morgonen. Då han hade följt mig till flygbussen och hur jag banade mig genom den nästintill fullsatta bussen, medan jag ideligen vände mig om emot honom. Hans hår fladdrade i vinden, ansikte var ett enda stort leende och hans hand vinkade glatt hela tiden. Det hade alltid varit svårt att skiljas ifrån honom. Det hade det varit ända sedan jag varit barn och det var som om han hade känt det på sig. Därför att helt plötsligt ropade han: ”Hejdå min gullunge och kom ihåg, att livet är ett pärlband av små kärleksfulla möten!”

Jag vet inte om det var hans ord, eller om det var det, att de aldrig hade sett en 32-årig gammal gullunge förut. Men när flygbussen åkte iväg, var det inte en enda hand i bussen, som inte vinkade glatt till honom!

Hans ord gör sig ständigt påmind om alla de där små mötena, som till en början kan te sig tämligen triviala. Men som kan visa sig vara små kärleksfulla möten människor emellan, på livets resa mellan här och där.

Det här vägguret tog jag hem till mig, efter att han hade hastigt avlidit, de där hemska året då så många nära och kära försvann som på ett radband. NU hänger den där i ett bedrövligt tillstånd, flyttgubbarna bröt av något i upphängningen av pendeln, tror jag. Jag har därför lyftat av loden och pendeln. Nu flera år efteråt är jag fortfarande på jakt efter någon som kan fixa igång vägguret. - Klockfarbrorn som hade lovat att fixa den försvann spårlöst - men skam den som ger sig, jag har hittat en tråd till honom....

 

Nu för tiden känner jag mig som den gamle stinsen,

som gått i pension och nu sitter på en bänk vid järnvägsstationen och tänker: ”Där kommer ett tåg. Det ger jag f-n i. - Där kommer ett till tåg. Det ger jag också f-n i.

Jag läser i TV-tablån och den omkringliggande texten och tänker lite förstrött:

Jaha, Petra Mede, har fått covid19 och ersätts nu av någon annan. Dessa s.k. rolighetsprogram bedömer jag vara minst av allt roliga. Petra Mede måste vara ett av de värsta bottennappen som släppts fram i TV-rutan.

Min kusin Karin som är bosatt i Tyskland ringde mig sedan Petra Mede hade varit konferencier i Melodifestivalen. Karin var förskräckt över vad det var för hemsk människa som fick representera svenska folket inför människorna ute i Europa. Tyvärr hade jag ingen som helst förklaring att ge min kära kusin.

Hur kan man ens försvara något eller någon, som hade svurit som en borstbindare och betett sig så taffligt åt att stilikonen och vett och etikettdamen, Magdalena Ribbing borde gett upp och tagit sin Mats ur skolan över det "nya folket i public service tjänst".

Men det var inte det som fick Magdalena Ribbing att kasta in handduken, det var sorgligt nog det som många råkar ut för, ett fall i hemmet som hade ändat Magdalena Ribbings liv. Synd! Jag saknar verkligen den damens kristallklara sunda förnuft.

Detta eviga svärande har i alla fall fått mig att använda fjärrkontrollens knapp rätt frekvent. Jag som är uppväxt i svordomsbältet orkar inte med alla dessa svordomar längre!

Men jag märker till min förfäran, att jag själv börjat nyttja detta språkbruk privat och t.o.m. skriver det ibland, när jag fått nog av idioti som flödar fritt!

Helt plötsligt har jag fullt ut förstått det där med att vara ett gott föredöme, trots denna inledning i mitt blogginlägg. Men det var mer ämnat att illustrera min sinnesstämning, denna regnrikliga novemberdag, i Coronapandemiens fotspår, som alltmer fått mig att känna mig uppgiven över alltfler myndighetspersoner och människor.

Jag satt häromkvällen och hade bestämt mig för att göra ett riktigt eldprov, jag skulle se på det urartade TV-programmet "Så mycket bättre". - NEJ, jag pallade inte med det utan fick slå av TV:n, svordomarna fullkomligt haglade samt ett språkurval som inte hörde hemma i TV-rutan. JAG är INTE intresserad över deras personliga åsikter om tingens varande i ett program, som skall handla om musik och musikaliska upplevelser inget godtycke. - Halvlulliga typer som sitter och suger i sin en massa alkohol, trots att alltfler vittnat om att de hamnat fullständigt fel p.g.a. just alkoholen/drogberoende!

Så mycket värre kunde det knappast bli, så jag knäppte av TVn gick rätt upprört ut till köket och satte på en kopp te, satt och stirrade ut i mörkret medan jag sippade på mitt te. Undra om det var det här som min pappa menade och talade om, när han hade slutat att begripa sig på människorna och deras handlingar?

Hela det svenska samhället har rasat ihop på alla tänkbara fronter, inte bara "den sk fria median", som är allt annat än oberoende eller fri. -  Public service, SVT och SR ansvariga eller ens de som skall sköta kontrollen att de efterlevs, verkar inte heller ha så många aktiva och ännu fungerande celler kvar innanför pannbenet, eftersom de inte ens förstår skriven svenska, utan föredrar att låtsas som om det regnar!

Dekadensen är numera så utbredd att det är att likna vilket U-land/diktatur som helst. När inte ens domstolarna, förvaltningsdomstolarna, Regeringen förstår vad de håller på med och övriga instanser inte ens drar sig för att fara med osanning, då återstår bara att konstatera att det mesta befinner sig i fritt fall.

Granskningsnämndens Gunnar Aspengren han förstår i vart fall varken svenska eller sammanhang. När programmen är så många att det inte ens går att sätta fokus på någon enskild del utan brister i objektivitet och allt bara är en enda sörja: Valet i USA och de enorma summor som Public service har lagt ner på detta med valvaka, föresnack, mellansnack, eftersnack och nu ett snack som aldrig tycks vara till ände om valfusk! HELA den här soppan har lyst med all frånvaro av saklighet och objektiv rapportering, vi bor INTE i USA!

Jag skulle uppskatta att få veta vad detta enorma jippo, valet i USA, har kostat oss skattebetalare, vars Regering redan lever på lånta fjädrar. Hade det gällt en normalperson istället för den svenska Regeringen hade den redan varit satt under förmyndare!

HUR mycket har detta tagit av den redan snåla budgeten att lägga på kvalitetsprogram, kan man verkligen undra över. Dessutom i en tid när Sverige har så mycket av egna problem, att det mer känns som ett land i fritt fall.

Ännu ett bevis på hur sjukt det kan bli är, när "Arga snickaren", Anders Öfvergård, åker hem till kändisar, som har både penningresurser och stekta sparvar som flyger ut och in i deras munnar. Jiises vad är det här tecken på? En verklighetsflykt i kolossalformat?

Jag skall inte klaga alltför mycket, jag har faktiskt lyckats hitta hantverkare som både gjort väl ifrån sig och gjort det som de skulle. Det är dessa som fått mig att ännu inte helt och hållet gett upp hoppet om mänskligheten. - Förut har jag kunnat lita på mina egna förmågor, utom när det gällt El & VVS, takläggningsarbeten där jag vet att där är det förbjudna områden. Det är inget som jag själv skall hålla på med!

Min egna Golgatavandring i hantverksbranschen den började med att jag testade den här s.k. "Pensionärpoolen", som skulle byta vindskivor. Jiises! Bortkastade pengar. Jag hade lika gärna kunnat gräva ner pengarna i lervällingen, som nu omger huset.

Den här målar/skrivarateljén skulle jag kunna skriva en hel roman om! Ingen skulle dessutom tro att den var sann, inte heller hur många år den har pågått!

För att inte tala om vårens alla prövningar, där tillhör den nya elfirman och takläggaren ljusglimtarna, som ännu inte fått mig att bara sätta mig ner och ge upp!

Men de här jag anlitat och betalat för att de skulle fixa huset, eftersom jag inte längre har en kropp som mäktar med mer p.g.a. det som hände mig på tingsrätten, de tillhör en smärre mardröm.

Jag skulle bli himla glad om jag ens kunde hitta någon som påminde om riktiga hantverkare, som kunde måla mitt hus klart, istället för det eländet som kallade sig hantverkare och som jag blev tvungen att avpollettera tillslut, därför att de höll på att förstöra hela huset. Oljefärgburkarna från Claesons Trätjära de står fortfarande i fina travar ute i hallen. Men hantverkarna som skulle fixa huset, de flög iväg med en del av den avsatta kassan och lämnade ett fullständigt kaos efter sig.

De kunde varken tvätta huset, byta de brädor som behövde bytas ut och än mindre att måla huset. - Istället står jag nu här med skägget i brevlådan och vet hur mycket annat som måste fixas, men min kropp är och förblir totaldemolerad, kriget mot AFA och förvaltningsdomstolen fortgår fortfarande så här 30 år senare!

Den lär sluta med en sväng till hos JK, förhoppningsvis med ett annat utfall eftersom Göran Lambertz, f.d. JK, som med en dåres envishet hävdat att Quick var den rätte Appojauremördaren, med därtill tillkommande "grädde på moset", inte längre är kvar på den myndighetsstolen. Men säker kan jag aldrig vara, det kan bara en dåre vara som är säker på att vi har ett ännu fungerande Sverige.

När jag ser ut på min tomt som mest av allt liknar en övergiven korsning mellan lervälling och insjö, p.g.a. allt som behöver ordnas även där, då känns den som en bagatell i jämförelse med det 30-åriga kriget  som arbetsskadan antagit formerna av.

Den är fullt jämförbar med den kräknivå som TV-utbudet har att erbjuda: Lasse Kronérs fullständiga och totalt obegripliga återtåg i TV-rutan! En del saker i livet verkar kunna uppstå i just de ögonblick, där jag tänker, men nu går det inte längre att detta skall kunna fortgå. Men det kan det!

När det gäller Lasse Kronér handlar det om en fullvuxen karl, som skickat foton av sin snopp och en enorm flodvåg med sms till den unga kvinna, som varit i beroendeställning. Alla dessa evighetshistorier som ständigt pågår under ytan och räcker denna ens där?

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/2MKay/svt-profilen-tryckte-upp-handen-mellan-mina-ben

För mitt vidkommande har det ingen som helst betydelse, att åklagare inte för dessa övergrepp till åtal. Jag har suttit på första parkett och jag har sett så många kvinnor lämnas därhän av rättsväsendet, att den kvoten är överfull för decennier sedan!

Jag slår numera inte ens på TV-n därför att jag vägrar åse en programledare med ett insmickrande, glättigt nylle i Doobidoo och allra minst i ett program där barn är medverkande, "Årets sockerbagare".

Synd på deltagarna både i Doobidoo och barnen i Sockerbagare, dessa hade jag mer än gärna tittat på, men mitt ställningstagande till både Lasse Kronér och även näste obegriplige karl: Fredrik Virtanen, är och förblir orubbligt. - Jag har sett nog av den sortens män, som är helt oförstående inför sin egen framfart, eller vad orsak och verkan heter och hur de susar fram i andras liv, som om inget har hänt!

Det har å andra sidan fört något riktigt gott med sig, jag har lärt mig att verkligen uppskatta män som respekterar flickebarn, unga kvinnor, eller fullvuxna damer. Det finns även de män som inte ens fått någon grundläggande kurs i vett och etikett, men de har den normala respekten för en annan människas liv. Det räcker gott och väl och blir över.

Jag kan idag bara konstatera att varken religion, eller ett snedvridet manligt översitteri är något som jag överhuvudtaget har någon som helst överseende med längre. - Jag har helt enkelt fått nog! Hos mig går det inte att urskulda sig längre. Kvoten är fylld!

Jag bara undrar när detta U-land som Sverige ännu är, när det gäller jämställdhet och varför patriarkala manschauvinister, som ständigt får göra sig hörda i samhällsdebatten och ute i samhället, har nått vägs ände.

Hur många sekel till skall det behöva ta, innan alla dessa religiösa, alla övriga manschauvinister och översittare äntligen skall förstå sin plats i mänsklighetens historia?

Sitt vackert och tro inte att du är Guds fullkomlighet personifierad, du har lång väg att ännu gå, innan du ens kan räknas som människa.

 

 

 

Mat som inte är mat är det verkliga hotet mot människan = bl.a. Corona blir följden.

Nattliga tankar, som jag väcks av:

Majoriteten av de kända fall av det nya coronaviruset, som inträffade före årsskiftet, de har koppling till Wuhan Huanan Wholesale Seafood Market i Wuhan. 

Tidigt fanns bilder på hur arbetare i skyddskläder fångat in en stor salamander, som ska ha rymt från Huanan Seafood Market i Wuhan där coronautbrottet startade.

Marknaden stängdes av myndigheterna i början av januari.

Jag tänker på den tiden när mina grabbar hade ett smärre zoo hemma hos oss. De hade även salamandrar ett tag och för mitt liv skulle jag inte ens tänka tanken ut att äta salamandrar! Ryser vid blotta tanken på dem...

IÄCK!!!

Jag tänker på de nya påhitt i "matväg", som bara enligt mitt sätt att tänka inte är mat. Det är bristen på mat som fått dessa människor att äta allt möjligt jox och vi västerlänningar är så himla korkade, att vi anammar allt möjligt utan att tänka efter.

När livet förvandlats till ett lotteri p.g.a att vara omgiven av Coronavirus,

det är då det infinner sig den där känslan, att närma sig kärnan av vad jag en gång fullt ut kunde unna mig att vara. Visserligen oftast sena kvällar och nätter när allt tystnat. Inga telefoner som längre ringde, ingen som längre pockade på min uppmärksamhet. Allt bara tyst och stilla.

Jag och den vilsamma tystnaden, den skinande månen och ibland också alla nattens stjärnor.

Igår talade en läkare om det jag redan visste. Sådana som jag kommer att prioriteras bort av sjukvården, när Coronan nått sin fulla spridning. Jag gissar att det faktiskt redan inträtt initialt. Det är väl det som Regeringens handlingsförlamning egentligen handlat om.

Vid en första anblick är oddsen mycket dåliga för egen del. Men så tänkte jag hela tankeflätan ut: hur mycket min kropp faktiskt har klarat av att hantera och trots allt det som sjukvården själv har utsatt mig för. Den har smittat mig med mördarbakterier, fixat blödande magsår som ännu 10 år efteråt inte hanterats med det som egentligen har krävts.
 På det hela taget inser jag att jag måste vara av ett mycket segt virke och att min kropp och knopp är "kämparlaget nr 1".

Inatt återvände ett par textrader, som jag inte tänkt på väldigt länge, trots att jag har en keramiklampa hängande i mitt köksfönster, där jag ristat in ett par strofer ur texten på 80-talet, när jag drejade lampskärmen.

Oberoende vad fursten säger

Hansson de Wolfe United

Jag håller mitt huvud högt
Längtan är mitt svärd
Jag söker mig en väg
I en förlorad värld
Tiden är ingenting
Bud och jord är ett
Allting är en väg
Om du förstår mig rätt

Oberoende vad fursten säger finns en rätt
Vet att du är alltid du med livets ögon sett

Jag visar mig som jag är
Sänder ut ett ord
Som faller sig till slut
I din jord
Jag lovar dig evig tro
Snuddar vid min kind
Svävar som en falk
I en befriad vind

Oberoende vad fursten säger finns en rätt
Vet att du är alltid du med livets ögon sett

Jag håller mitt huvud högt
Längtan är mitt svärd
Jag söker mig en väg
I en förlorad värld
I…

Oberoende vad fursten säger finns en rätt
Vet att du är alltid du med livets ögon sett
Oberoende vad fursten säger är du fri
Vet att du är alltid du men du och jag är vi

Källa: Musixmatch

Är Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson på PR-resa i Grekland - Turkiet ?

https://www.youtube.com/watch?v=sspNGLM1chU
En statsminister, Stefan Löfvén (S), som gör som han inte vill göra? - Jag förstår inte det resonemanget överhuvudtaget. Har man inte då gått vill i det egna navelluddet, dvs. man prioriterar makt framför det egna svenska folkets väl.

I hemliga dagboken berättade Tora Dahl om kärleksaffärerna med de kända författarna...

Dagböckerna skulle vara förseglade i 50 år och återfanns på Kungliga biblioteket, när Jesper Högström arbetade på en biografi över Gunnar Ekelöf.

https://www.dn.se/kultur-noje/i-hemliga-dagboken-berattade-hon-om-affarerna-med-de-kanda-forfattarna/
Knappast någon kioskvältare precis...

Mitt kaffe hinner kallna där jag blir sittande kvar vid frukostbordet och läser artikeln i DN. När jag läst klart sitter jag och tittar ut genom köksfönstret och låter blicken vandra mellan ingenting eller ingenting, som är det enda som finns att betrakta i form av utsikt.

Utsikten är inte som när jag bodde i Malmberget då kunde jag sitta och titta bort mot Dundret för att få tankarna på plats.

Därför går det lite trögt, inte lika lekande lätt som det gjorde när utsikten var Dundrets, eller är det rent av så att jag börjat bli trögtänkt. Tänker mer omständligt och holistiskt.

OBS. fotot är hämtat från FB och fotografen är Pernilla Oskarsson - Jag hade dock aldrig några träd som skymde utsikten till Dundret.

Jag har länge funderat på det där med att i skrift sätta på pränt det som skett i de intima stunderna i mitt liv. Det kommer att bli aktuellt om jag nu kommer till skott med att verkligen få ordning på mitt "epos"... Men inte ens i det skrivandet kommer jag att lätta på det sin flyter omkring i mitt inre medvetande och ibland gör sig påmind. Inte ens där, där fiktion och verklighet friskt kommer att blandas. 

Nu kanske du undrar (om du ens bryr dig om vilket som), varför jag funderat på det...


Jag hade i många år sparat mina små minidagböcker och gamla brev om det mest underbara, men också det mest sorgliga och kantstötta kapitlet i mitt liv. Dessa fick följa med i mitt gemensamma boende med den värste kränkaren jag någonsin stött på i mitt liv. Då skall gudarna veta att jag stött på många i mina dar'. Min "undangömda skatt" var väl paketerat och märkt och kunde absolut inte råda någon som helst tvekan om att detta var mina högst privata, som inte skulle läsas av någon annan än jag själv. Det t.o.m. stod på det väl inslagna paketet, att det var detta som gällde.

Naturligtvis var det av en sådan man som själv var häradsbetäckaren personifierad, ändå satt han och svartsjukt läste om det som hänt långt före hans inträde i mitt liv. OM han åtminstone hade hållit tyst om sitt grova övertramp, men icke!

Då gjorde jag något överilat som jag haft anledning att ångra 1000 gånger om. Jag gick upp på vinden och hämtade ner den uppbrutna förpackningen, gick ut på tomten och eldade upp allt. Fortfarande kan jag förnimma den där känslan av ett avgrundshål i mitt 26-åriga inre, när jag kastade in de sista in i elden.

Jag teg efteråt fastän han avkrävde svar av mig. Ville ha förklaringar till varför jag hade skrivit så och till råga på allt uppgav han, med en blandning av  triumferande och besinningslös svartsjuka, den ena strofen efter den andra, som han hade tjuvläst sig till. Ungefär som om jag var skyldig honom några förklaringar om mitt tidigare liv.

Det har flutit mycket vatten under mina broar sedan dess och jag skulle aldrig någonsin delge någon några detaljer ur mitt innersta som jag bevarat, som de mest värdefulla intima stunderna i mitt liv. Inte ens om jag blev tvingad att skriva en instruktionsbok för unga personers sexuella vägledning.

De bitar som kommer att flyta ut genom tangentbordet kommer att få en skepnad av det som jag tror är det mest läkande i en människas liv: Hämnd ur en humoristisk vinkel!

Inte förlåtelse utan hämnd. - Ett tack för senast helt enkelt - Om jag låter förgrämd? Nopp! jag känner mig inte det minsta förgrämd, kan bara känna ogrumlad glädje över att kunna betala tillbaka i rätt valuta.

Dessutom en annan sak: Det är ren och skär humor att beskriva någon översittare på det sätt denne gjort sig förtjänt av.

Den som aldrig försökt sig på att närma sig "pudelns kärna" på det viset har gått minste om många glädjestunder!

Ibland blir jag faktiskt väldigt trött och less på en del människor. - Säger jag det? NEJ, men jag tänker:

Det verkar vara i ropet att skriva testamente, pressen har ständigt nya annonser om testamenten - men när skall man egentligen upprätta ett testamente.

Aldrig så länge man har barn, anser jag.

Nu protesterar säkert de som har särkullsbarn involverade i sina liv och lagarna inte hunnit med att anpassa sig efter de nya liv, som numera är mer vanligt än ovanligt. Därför att särkullsbarn ärver alltid direkt oavsett om man är gift eller inte gift och särkullsbarn är alltid de barn som bara är den ena partens oavsett om man är gift eller ogift/sambo.

Hur man än försöker att lösa det hela blir det en kallsup i slutändan om man lyckats klara sig från ättestupan. Men då är det bättre lösning att det bara är den ene/a som äger boendet, kanske någon skarpsinning nu tänker: Nopp! Katastrof dessutom om de dessutom inte är gifta med varandra. - Livet är en ogenomtränglig snårskog...

Jag var nyligen involverad i ett tröttsamt samtal där jag försökte om och om igen förklara, det som helt uppenbart inte låter sig förklaras så himla lätt för en del personer.

Det man aktat sig dvs. för att betala av sina huslån kan i det här fallet visa sig vara en riktig fälla. Gena över problematiken med att teckna livförsäkringar till förmån för den andre/a för att kunna lösa ut särkullsbarn, det är också en högst tillfällig lösning, som förutom att den kostar en hel del pengar i försäkringspremier varje månad/år, inte heller på sikt kan vara någon lösning därför att:

1) Livförsäkringar gäller bara till viss ålder.
2) Det som till en början såg ut att kunna vara en lösning med att inte betala av huslån + livförsäkringar, hinner tidens tand ifatt om du nu inte har svintur att vara bosatt på en plats där du kan köpa fastigheter i parti och minut för samma summa som det kostar för en enda fastighet i storstadsområdena.

Den som överlever den andre riskerar fortfarande att bli bostadslös p.g.a. att den tvingas sälja det gemensamma boendet, eftersom särkullsbarn till den avlidne/a alltid ärver direkt. Det är enbart gentemot gemensamma barn som skyddet och uppskovet finns med barns rätt att ärva.

Vore det då bra att införa dylika lagar om särkullsbarns rätt att ärva? NEJ, tyvärr inte det heller, därför att det finns alltför många som prioriterar sina egna barn framför den andres barn.

Jag minns mannen som testamenterade sitt arv till sin hund, trots två egna barn. Man kan undra av vilken anledning, men totalt lottlösa blev de ändå inte eftersom man aldrig kan testamentera bort laglotten, vilket mannen helt uppenbart trodde att så skulle bli utfallet.

I brist på nattsömn låg jag häromnatten och löste korsord och stod då inför ett påstående, som jag inte vet vad som egentlige är helt sant eller inte sant och som jag kunde dra mig till minnes på ett "ungefär". Uppgifterna spretar och trots idoga sökningar hittar jag inte tillförlitlig källfakta. Det handlar om den kanadensiska advokaten Charles Vance Millar, som gått till historien att gilla practical jokes. Han avled halloweennatten 1926 av en hjärtattack 73 år gammal.
 
Förutom advokatbyrån, Millar, Ferguson & Hunter, var han en rik man, ordförande i O'Keefe-bryggeribolaget och en framgångsrik ägare till tävlingsstall. 1915 slutade hans hästar, Tartarean och Fair Montague, första och andra på King's Plate. I stället för att hämta ut sina prispengar före folkmassorna vid Woodbine, stannade den blyge och pensionerande Millar borta från banan och donerade senare de stora kontantprisen till sjukhuset för sjuka barn.

Millar som saknade nära släktingar påstods därför ha upprättat ett testamente av följande innehåll, det råder lite delade meningar om innehållet men här är en variant som jag själv pusslat ihop av det som verkar vara trovärdigt, varav den sista däremot är skrivet i sten.

- Sitt fritidshus nära Kingston, Jamaica, testamenterades till tre advokater som inte gillade varandra alls. Om någon sålde skulle kontanterna ges till Kingston City för vidare utdelning bland de fattiga.

- Aktier i katolska ägda ölföretaget O'Keefe testamenterades till protestantiska ministrar "aktivt engagerade och bosatta i Toronto.", dvs. till sju nykterhetsförespråkare.

- Aktier i Ontario Jockey Club testamenterades till tre berömda män, varav två av dem motsatte sig hästkapplöpningssatningar. Den tredje mannen, Abram Orpen, var en känd salong- och racerbanaägare som var bland de största namnen inom spel i Ontario.
 
Alla tre männen kunde bara kräva sina värdefulla aktier, värderade till 1 500 dollar per person, om de gick med på att göra det som en grupp. Om en avböjde skulle alla förlora.

Varav den sista dvs nr 9 var den mest udda och mest legendariska av allt och som ledde till att tidningsreportrar sopade offentliga register rent för att hitta troliga konkurrenter i det som kallades The Great Stork Derby. Intresset över hela landet ökade allt eftersom åren gick.

Testamentet föreskrev nämligen att resten av Millars förmögenhet skulle likvideras till kontanter och placeras under en period av nio år. På tioårsdagen av hans död skulle fondens saldo ges "till mamman som sedan min död födde det största antalet barn i Toronto, vilket framgår av registreringen enligt Vital Statistics Act."

 "Vinnarna" utsågs år 1938 och gick till fyra kvinnor. Det totala beloppet som skulle delas mellan dessa fyra kvinnor uppgick till en halv miljon dollar tack vare den avlidnes kloka investering i Detroit-Windsors biltunnel! - Undra vad den summan hade motsvarat i dagens penningvärde...

Där kan man snacka om "att leva vidare" genom sitt testamente. Vilket leder mig osökt till att alla sätt är bra utom de dåliga:

 Testamenten eller fullmakter som är upprättade i Sverige och som inte följer gängse normer - göre sig icke besvär! Jag hoppas innerligen att jag inte får anledning att återkomma av den anledningen och att Högsta domstolen fått en god och etisk riktig frukost innan de fattar något beslut och inser att likhet inför lagen gäller alla, även de som är gravt funktionsnedsatta.

»Du får praktiskt göra vad som helst, men kommer du hem och har dränkt dig, då får du smörj«

Barnuppfostran som jag kan ansluta mig till, till 100% och som uttalades av Lennart Bernadottes far prins Wilhelm.

https://popularhistoria.se/sveriges-historia/kungar-drottningar/hovet/lennart-bernadotte-mainau-blev-hans-livsverk?c_rid=63zc0rjx019EGAeBaDg1612613858%7C84052970&utm_medium=email&utm_campaign=nb_phi_se_son_uge1_2020-(831083)&utm_content=&utm_source=popularhistoria.se&email=E96FE7963C7487750465C2D28041FAE597CB2F730052A35B547BFD41EB10D2B5&utm_term=hovet

Den andra delen av denna svindlande livshistoria består av Lennart Bernadottes mor prinsessan Maria Pavlovna
https://popularhistoria.se/sveriges-historia/kungar-drottningar/skandalprinsessan-maria-pavlovna#cxrecs_s

Vill man lära sig riktig historia och inte påhittad svensk historia då skall man studera det svenska kungahusets alla förgreningar, så får t.o.m. den mest insnöade en bra inblick i saker och ting. Man slipper helt enkelt få sitt omdöme grusat av en massa  inslag av påhitt och fördomar, eller politiskt svammel.

En del av den vidareutbildningen kan t.ex. ske genom att bli medlem i Rojalistiska föreningen https://www.rojf.se/  ett utomordentligt sätt att förena nytta med nöje och fortbildning i ämnet allmänbildning. Föreningen ger ut en egen tidning, Rojalisten, 4 gånger om året. Det är en mycket läsvärd ”lektyr” också med sikte på allmänbildning, som inte begränsar sig enbart till Sverige. Här följer en länk för den som inte "orkar" surfa in på Rojalistens flik för att få insyn i vad det t.ex. kan handla om https://www.rojf.se/category/artiklar/

Eftersom nu Sverige har låtsas göra Barnkonventionen till svensk lag fr.o.m. 1.1.2020, så kan det vara viktigt för var och en att veta hur vi i Sverige överlåter till socialtjänstens minst sagt inkompetenta personer, att handha det dyrbaraste vi har här i livet: barnen!
https://blog.unicef.se/2018/06/13/barnkonventionen-blir-lag/

Jag skulle vid det här laget kunna skriva en hel avhandling om den vanvård, som barn blir föremål under ”socialtjänstens” tak och rättsväsendet som i ytterlighetsfallen använder denna verksamhet som avstamp i sina domar och beslut, trots att det inte är någon överdrift att hävda att socialtjänsten har noll koll. - Det är t.o.m. ett alltför milt uttryck!

Jag hittade detta underbara inlägg på FB för någon tid sedan, det säger en hel del både om barnuppfostran och kommunikationsproblematik.