torsdag 30 september 2010

"Fjärilen i Glaskupan"

- den 30 september 2010, kl 14:48

förstora
sänds ikväll på TV 2 kl. 23.30.

Synd med den dåliga sändningstiden, men jag kan varmt rekommendera den filmen. Det kanske finns möjligheter att spela in, alt. hyra den om John Blund är på besök just den här tiden.

Själv såg jag den när den gick på bio, men tänker se om den, även om det innebär att det kommer att bli ett avslaget träningspass imorgonbitti.

Filmen kommer också att bli en god start inför de två bloggar som följer. Den är inte bara tänkvärd på alla möjliga sätt, utan även verklighetsbaserad och handlar om Elles chefredaktör Jean-Dominique Bauby.

Dessbättre är det en fransk film och den har därför undgått det slisksöta, som det troligtvis hade blivit om Hollywood hade slagit klorna i Baubys öde.

Se den!

söndag 26 september 2010

Söker du ett utmanande jobb med lön under 10:-

- den 26 september 2010, kl 17:31

förstora
om dagen.

Är kvinna, minst 20 år. Frisk med god kondition och en del lite andra egenskaper, som du kan läsa om på http://www.varldenstuffastejobb.se/

Kooperation Utan Gränser söker dig som kan tänka dig en korttidsanställning där:

Lönen är under 10 kronor dagen (1,25 USD)
Arbetsdagen oftast varar från soluppgång till solnedgång
Du arbetar med hårt kroppsarbete både i jordbruket och i hushållet
Det saknas kollektivavtal, medbestämmande och elektricitet

Du behöver inte känna dig ensam. Cirka 700 miljoner bondekvinnor i fattiga länder jobbar redan under de här villkoren. Just nu är det kvinnorna i byn Kirwara i Kenya som behöver ett extra handtag under sådden.

Men även om arbetsvillkoren är tuffa så kommer du att möta framtidstro. I byn sker gemensamt arbete för att förbättra livsvillkoren och Kooperation Utan Gränser driver biståndsprojekt. Att satsa på kvinnliga småbrukare är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Du hjälper till i jordbruksarbetet, men ska även dagligen dag informera hem till Sverige om din arbetsdag. Arbetet pågår under tre veckor.

För att fullt ut komma in i gemenskapen och dela vardagen på lika villkor är en egenskap helt avgörande. Att du är kvinna. Sista ansökningsdag är 4 oktober.

Börja gärna redan nu att fundera på vad du ska packa i resväskan. Får du jobbet lyfter flyget från Arlanda den 8 november klockan 21.00.


*********

Helt otroligt vilka volontärjobb det finns nu för tiden, där man skall söka i bästa castingform för att ens komma med. Behöver "gamla svenska hederliga Kopra" verkligen dessa nya grepp för att locka människor till volontärarbeten, som det finns gott om ute i världen till världens behövande?

Författarfrukost med inslag av mycket lätt-

- den 26 september 2010, kl 13:13

förstora
och svårtuggat!

Fyra förlag var i år respresenterade på lördagens författtarfrukost, i anledning av Årets Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg. Det är inte utan att jag undrar hur gamle August Stridberg, som satt i sin befästning "Blå tornet" Drottninggatan 85, drack absint och hatade kommatecken, hade hanterat dessa 7 minuter som författarna fick tillgodo för att berätta om sin nya bok:

Åke Edwardsson "Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem"
berättade att han trots deckarförfattarskapet alltid skriver om relationer mer än mordgåtor. Den här boken säger han är en desperat kärleksroman. En äkta hembygdsroman om Vrigstad, där sedvanliga ingredienser återfinns, som i vilket samhälle som helst.

I Vrigstad har man som devis: "Vi reser inte längre första dan än att vi kan sova hemma på natten". Man anar sig till en viss inkrökthet och det förekommer allt det här, som finns som inslag vart som helst i Sverige. I romanen finns återberättat verkligheter, som t.ex. att det är några stollar som öppnar älgsafari och bjuder in tyska turister på allsköns "äventyrsmoment". Men det är också ett samhälle där man trodde, att det här med högertrafiken aldrig skulle slå igenom. Så se upp när ni passerar Essomacken, löd Åke Edwardssons budskap.

Kristina Ohlsson "Tusenskönor".
som är en uppföljare till "Askungen". Man kan väl hoppas att hon inte skriver lika forcerat och otydligt som hon pratar. Något sammanhängande resonemang kan jag därför inte återge. Det hela gick i alla fall ut på att hon redan som liten läste mycket sagor och fascinerades av att (tror jag det var) Ronja Rövardotters pappa Mattis: tar från de rika och ger till de fattiga, trots att han har 12 anställda. Sedan svischade hon över till själva skrivande och... nej, jag gav upp. Vi var inte ens ense vid bordet vad det var hon hade sagt.

"Täppas" Fogelberg "Kärlek mellan frysdisken och hundmaten"
Täppas är alltid Täppas, när man slipper ta del av hans verkligen svarta sidor, som i förra boken "Trött, fet & 50". Den här boken verkar däremot vara lite mer lustfylld och innehåller en samling små berättelser. Boken handlar om de olika liv han levt. Dvs. han räknar dem i tre olika svärmödrar och vars och ens speciella egenheter av nattkissnödighetsproblem. Jag själv lägger nog till, efter att han läst "Trött, fet & 50" att han tappat bort lite fler liv än enbart svärmorjämförelserna. Täppas har fem barn, alltså har det har varit många möten mellan "frysdisken och hundmaten" där han säger sig stått och hånglat till omgivningens förskräckelse.

Täppas berättade också om den tid han bodde med sin hustru i Norrland och räknades som kastlös, eftersom han inte hade snöskoter, eller andra brukliga norrländska attribut. När han åkte med sin hustru till Gällivare lasarett för att hon skulle föda barn, kom det sig att han efter förlossningen steg in på pizzerian i Gällivare. Där huserade en nyfiken skvallerkärring, som ville veta vad det nyfödda flickebarnet skulle heta. Eftersom han stod inne på en pizzeria, sa Täppas att det nyfödda flickebarnet naturligtvis skulle heta Oregano. Men i själva verket fick hon faktiskt namnet Tullamaja. Jag bara undrar vad det stackars flickebarnet skulle ha fått heta om det nu istället hade varit MD:s korvkiosk han istället hade besökt. Han avslutade det hela med att berätta om kapitlet "flossade långkalsonger". En sagolik berättelse, som gick via ett flygplan som kraschlandat i Afrikas öken där beduiner omringade flygplanet och där sensmoralen blev "ta alltid med dig ett par flossade långkalsonger".

Karin Alvtegen "En sannolik historia"
Är en berättelse om finansvalpen som har precis allt, inkl. tillslut en längtan efter döden. Men riktigt så blir det inte, därför att ödet griper in och han möter den sista entusiasten, som flyttat ut i norrländska ödemarken och vars hela tillvaro klappat ihop. Det finns också inslag av en riktig norrländsk byfåne. Karin Alvtegen förknippar jag själv med kriminalhistorier och ond bråd död. Sanningen är den att hade hon inte mött en person, som frågade henne om hon alltid måste ha ihjäl folk, hade hon nog med största sannolikhet slutat att skriva. Hon var "dödligt" less på våld och insåg att det måste ske en förändring av den värld vi lever i. För att själv skaffa sig en förändring av världen, gick hon en kurs om hjärnan och insåg att alla individer har helt olika verklighetsuppfattning. Det blev en nystart på hennes skrivande.

Arvid Lagercrantz "Mitt galna liv"
Det är också precis det som boken handlar om. Han sitter med en papperskorg på huvudet och blir nedbrottad av personalen på psyk och finner en trygghet i det. När han tillfrisknar bestämmer han sig för att ta reda på hur hans liv varit och finner att han på sätt och vis har en 150 sidor lång "dagbok" i form av journalanteckningar förvarade hos Landstingsarkivet. Där möter han inte bara läkarnas utförliga beskrivningar, utan även svensk byråkrati: De första 9 sidorna är gratis, sida 10 får han betala 50:- för, medan resterande kopior kostar 2:-/stycket. Det blir en märklig berättelse om hans eget liv han får tag i, där bl.a. hans far har uppgett, enligt journalanteckningarna, att "Arvid alltid varit labil". Han möter även där en beskrivning av sin egen mor.

Malin Persson Giolito "Bara ett barn"
Hon är själv en "byråkrat" och detta är hennes andra bok. Hennes första bok "Dubbla slag" handlade om hur hon själv fick sparken som advokat. Denna nya bok handlar däremot om utsatta barn och vad som blir konsekvensen, när skolan slår larm om missförhållanden kring barn. Hennes utläggningar i ämnet fick mig att sätta mig kapprakt i stolen, eftersom jag inte på långa vägar anser socialbyråernas handläggningar i just det ämnet är någon höjdare. Dessutom föga rättssäkert sett ur barnets perspektiv och har mycket övrigt att önska. Svenska barn är tämligen rättslösa enligt min bestämda mening. Hon berättade också att hon hade tillägnat boken till sina tre döttrar, antagligen pga. det dåliga samvetet. Därför att skolan fick ta hand om hennes barn, som hon försummade under skrivandet om vårt samhälle och utsatta barn. Hon menade att egentligen borde boken ha tillägnats helt andra personer och säger: "Det finns människor som inte blundar för dessa barn och som egentligen borde ha tacket, istället för de tre egna barnen som jag tillägnat boken". Jag kommer högst sannolikt att läsa boken.

Nisse Simonson "Livet är inte så tokigt om man betraktar alternativet"
Författaren är född i Strömsund, men bosatt i Östersund. Hans yrke var att karva i människor, dvs. han var kirurg med specialinriktningar. Sedan han drabbades av reumatism och av den anledningen inte kunde fortsätta i sitt yrke, blev han en flitig föreläsare. Det var också så Dorotea Bromberg på Brombergs Bokförlag kom i kontakt med honom och sa till honom, att han måste absolut skall skriva en bok för hennes förlag. Det här är mannen, som har en sagolik skön humor, besitter insikter långt utöver det vanliga. Den boken kommer jag definitivt att läsa och jag kanske inte ens stoppar där. Det här är inte hans första bok, utan han har utkommit med flera titlar. http://www.nissesimonson.se/index.html

Anne Holt, "Frukta inte"
Det här är hennes 17:e bok. Till yrke har hon många strängar på sin lyra, hon är jurist, journalist men har även varit Norges justitieminister och därmed inblandad i PST (Norsk säkerhetspolis). Hon har också ett politiskt engagemang. Hon berättade att hon är en professionell lögnare och det hade yppat sig på det viset, att hon varit noga om att värna sitt eget privatliv. Det hade fått till följd att hon inför tysk press vid ett tillfälle sagt att hon hade 11 barn. Vid nästa bokutgivning hade hon sagt att hon hade 8 barn. För att gången efteråt säga att hon hade 5 barn. När hon så träffade samma journalist ännu en gång, sa han att det trodde han inte på, när hon sa att hon hade ett barn. Vilket nu faktiskt råkade vara sanningen.

Efter att han sett henne på Skavlans talkshow igårkväll, efter GP Speedwaytävlingarna, funderar jag verkligen vem hon egentligen är: Dr Jekyll eller Mr Hyde? Under författarfrukosten och presentationen över boken talade hon om, att HAT är vår tids största problem och när vi inte är villiga att kommunicera med alla. Det blev tvärtemot vad hon hade att säga om SD i Skavlans talkshow senare på kvällen. Där hon berömde Sverige som tog emot så otroligt många fler flyktingar än någon annat Skandinaviskt land. - Eftersom samma anmärkningsvärda och allvarliga signaler skickats ut från Svensk Riksdag och Regering och en allmän mobb råder i landet mot SD, har det här i Göteborg fått synnerligen allvarliga och obehagliga konsekvenser, som nu kan betraktas som en överhängande risk för mord på SD-politiker, kanske t.o.m. på SD-väljare.

Det är precis det som jag befarade direkt, när jag åsåg hur detta löpte fritt, utan alla former av saklighet och i synnerhet med tillåtande av den allmänna mobb från toppolitikerhåll, som de själva var med att medverkade till. Det har nu övergått i det allvarliga läge, som jag med en gång befarade skulle bli en konsekvens och torde vara ett solklart fall för SÄPO att hantera! Sätter sig inte Sveriges Regering och Riksdag ner och fundera hur de skall hantera saken fortsättningsvis och även markerar vart gränserna går, kommer det sannolikt att löpa fritt och utan varje tillstymmelse av kontroll och jag bara undrar vem av SD:s politiker, eller väljare, som kommer att bli första mordoffret:
http://gt.expressen.se/nyheter/1.2149958/sd-politiker-misshandlad Det är många mörka krafter, som satts i rörelse och getts näring med budskapet att allt är tillåtet!

Klas Gustafsson + Gösta Ekman "Farbrorn som inte vill va´ stor"
Det är en biografi som Klas Gustafsson skrivit om Gösta Ekman, efter att ha fått tillgång till Gösta Ekmans privata arkiv: dvs. 4 pappkassar och 1 plastkasse med privata brev och fotografier. Men Klas Gustafsson och Gösta Ekman har också haft 23 timmar av samtal. Av presentationen av boken att döma finns stora likheter med Gösta Ekman som privatperson och urtypen av det han uppvisat i sketchen "Aftonbladet eller Expressen". Han har svårt att välja vad som egentligen är bäst. Det blev anledning till skratt, när Gösta Ekman med egna ord berättade om hur hans eviga kalkylerande kan bli ett hinder t.o.m. för ett enkelt dopp i havet. Tillslut har så många om och men dykt upp, att det blivit för sent att bada.

*************

Så långt författarfrukosten på SAS Radisson (Elite Hotell) Avenyn Göteborg.


*************

Under bokmässans öppnande i torsdags höll Amnesty en bönestund i Domkyrkan i Göteborg för journalisten Dawit Isaak. Han har sin arbetsplats i Domkyrkan i Göteborg, men av honom själv har inte synts ett spår de sista nio åren. Där finns enbart hans foto upphängt och ett ljus brinner ständigt för honom. Dawit Isaak är på många sätt unik, eftersom han är svensken som saknar fullständiga rättigheter. Han sitter fängslad i ett dödslägerlikt fängelse i Eritrea, sedan nio (9) år tillbaka, utan att vara formellt anklagad för något, eller dömd för något.

Esayas Isaak var också med på bönestunden i Domkyrkan i Göteborg och tände ett ljus för brodern. Esayas Isaak sa:

- Jag hoppas att Dawit får Europaparlamentets Sakharov-pris. Den typen av uppmärksamhet kan kanske tvinga den eritreanska regeringen att ge besked om Dawit. Han sa också att han tror att svenska Regeringen måste byta strategi. Den tysta diplomatin fungerar uppenbarligen inte.

Dawitt Isaak bror Esayas Isaak är starkt kritiskt till radiostationen "Eritreansk röst", som sänder från Göteborg.

- Den är regimens förlängda arm. Vi har anmält ett inslag för att markera, att man inte får häva ur sig vad som helst, sa han.

Ett tiotal förlag och organisationer publicerar gemensamt boken "Hopp - historien om Moses och Mannas kärlek och andra texter" av Dawit Isaak. Den började att säljas i samband med bok- och biblioteksmässan i Göteborg.
http://knuff.se/isbn/9789185849468/hopp-historien-om-moses-och-mannas-kaerlek--andra-texter

Hela behållningen av boken går direkt till Dawitt Isaaks fond. Dawit Isaak har här i Sverige tre barn och hustru, som berövats honom.

lördag 25 september 2010

Tittarrekord är noterat

- den 25 september 2010, kl 14:42


och vid vårt lunchbord ett diskussionsrekord, som så småningom i vanlig ordning trillar in på sedvanliga villovägar.

Anledning?

Jo, det stod en notis om att säsongsavslutningen av "Sommar med Ernst" från Järnboås sågs av 828 000 personer, vilket är tittarrekord för "Sommar med Ernst" totalt för någon säsong. I snitt var det ca 710 000 tittare per avsnitt, 62 procent av dessa är kvinnor och det finns en stor bredd på åldersgrupperna. Den största delen är barnfamiljer samt ensamstående som bor i småstäder.

- Det är ju en total omöjlighet att de med säkerhet kan säga att det sågs av 62 % kvinnor! sa jag klentroget.
- Nej, så är det, svarade herr H.
- Menar du på fullt allvar att signalerna, som varje TV ger ifrån sig och som kan avläsas, även kan tala om vilken form av person som sitter framför TV?

Människosläktets manliga sida gav åter uttryck för det, som vetenskapen sedan länge redan vet: Kvinnor och män är helt olika!

Åter blev en gammal och väldebatterad händelse åter aktuell för diskussion. Den räknas numera som rena klassikern hemma hos oss, men som visar hur det i praktiken fungerar:

Herr H sitter bakom ratten. Vi är på långresa och vi passerar "Höga kusten", när jag säger:

- Där har de kaffe och våffla, det lät väl gott efter en så här lång stund i bilen.
- Mmm, säger herr H och kör lugnt vidare.

Dottern låter också uppbåda sin stämma från baksätet, när vi passerar ytterligare skyltar där det står "Kaffe och våffla".

Vi hinner väl köra en si så där 15 minuter efter de flertaliga upplysningarna, innan polletten trillat ner i den manliga hjärnan och vi nu befinner oss i total ödemark, när han utbrister:

- Det skulle vara gott med en kopp kaffe och kanske rent av en nygräddad våffla till.
- Men... ÖH! DÖ! Vi passerade just flera sådana för ett tag sedan, protesterar jag.

Samtidigt som jag mentalt redan gett upp. Eftersom jag nu vet, att medan herr H lugnt kör vidare, pågår kalkylering i hans huvud huruvida han skall stanna och vända, eller om det kan tänkas dyka upp något fler erbjudande om "kaffe och våffla". Mycket riktigt så materialiserar sig den sistnämnda frågeställningen av herr H och lika givet blir det kvinnliga svaret:

- Tror du att det kvinnliga könet är fjärrskådare också? undrar jag.
- Men va, ni kunde väl ha sagt till att ni ville stanna där, svarar herr H.
- Det sa vi ju också att vi ville, säger vi då i en mun.
- Det gjorde ni väl inte, säger herr H.

Förvirringen är total i hans huvud, det råder det ingen som helst tvekan om.


*******

Fotot taget vid Pripps lunchrestaurang i Högsbo, där finns damer med en räv bakom örat.