Teckenspråkskursen på Vara folkhögskola under en vecka, vete gudarna hur jag ens överlevde. Orkade inte ens sitta tillsammans med mina kurskamrater vid matbordet och höra samtalen som vajade hit och dit. Önskade mig bara bort till en lugn och stilla plats där jag kunde lägga mig ner och inget mer krävdes av mig.
När jag kom hem så lämnade jag blodprover i en studie jag ingår i. När jag blev uppringd därifrån förstod jag direkt att det var något som inte var ok.
Alarmerande blodvärden kardiologen som är studiens läkare skulle skicka remiss omgående, ville jag att det skulle gå till Sahlgrenska eller husläkaren. Eftersom jag ville överleva så valde jag att det skulle skrivas remiss till husläkaren.
Remiss i handen från husläkaren vid Axessmottagningen och iväg till kirurgakuten vid Sahlgrenska, eftersom blodvärdena sjunkit ytterligare de här dagarna sedan blodprovstagningen.
Sedan slog den berömde tvärniten till.
Tid till operation Sahlgrenska "inom en vecka" har nu blivit flera veckor. Nej jag är inte förvånad och det lär knappast någon annan heller som varit i den berömde kön för människor man inte bryr sig om att ta hand om.
A bit tired...
"Återkommande magblödningar som sjukvården förskaffat mig, eftersom de nödvändigtvis skulle tvinga i en en massa smärtstillande på fastande mage", vid den tredje knäoperationen år 2010 (i vaket tillstånd) blev det iltransport med ambulans till Östra sjukhuset för blödande magsår, allt sammanhängande med det smärtstillande pillerbruket på fastande mage, trots att jag själv rensat bort 3/4 av alla piller som låg i doskoppen och känt att det här vansinnet inte var ok.
Som om det inte kunde räcka när jag kom från Kirurgakuten på Sahlgrenska gick jag och lade mig när jag kom hem. När jag skulle stiga upp och besöka "lilla tronsalen" för vissa behov kunde jag inte göra det, ryggen vägrade i sten att lyda mig. Från att ha haft ont på morgonen i ryggen hade det nu gått till under dagen att jag inte kunde stiga upp! Jag vrålade som en besatt till Herr H, som i stort sett är mer eller mindre döv om man inte vistas i samma rum som honom, att han skulle hämta mina kryckor.
Halvgråtande, halvtjutande, kvidandes lyckades jag hasa mig in på toaletten. När jag satte mig ner så kom tårarna därför att det gjorde så fruktansvärt ont. Så låg jag och genomled fredag, lördag och söndag försökte stiga upp så pass mycket och röra mig trots de våldsamma smärtorna, att jag inte skulle riskera blodpropp eller förvärra situationen ytterligare.
Måndag då gav jag upp och ringde 1177 och rådgjorde, kunde det hänga ihop med den inre blödningarna som man förstod var åter på G, eller hade jag fått ett akut diskbråck i ländryggen?
Hon på 1177 undrade "hade jag verkligen inte blivit inlagd med en gång och fått blodtransfusion". - NOPP!
Liggande sjuktransport till och från Mölndals sjukhus som har ortopedakuten här i avgrundsträsket Göteborgs sjukvård.
DEN smärtsamma resan och tiden hade jag kunnat bespara mig själv. Inte ens en CT av ländryggen. Jag undrade om det verkligen kunde slumpa sig så att blödningen som helt uppenbart pågick igen, inte kunde hänga ihop med det plötsliga ryggproblemet i ländryggen?
Nej, inte då jag kunde nog tänkas bli liggandes i ett halvår! HÄPP! Då kanske det skulle ha gått över....
A bit tired!
Ätit kycklinglever (kräk!) självmedicinerat mig med Sideral Forte (enda järnmedicin som min mage pallar med).
Och min omgivning är orolig... har jag verkligen inte ännu fått någon tid på Sahlgrenska, det var ju inom en vecka.
Det finns inga intentioner att gå till botten med vad sjukvården själv har ställt till med och varför de ständiga magblödningarna ännu pågår.
And I´m just a bit tired!
Jag är orolig vad som hinner hända min lilla Elsa på demensboendet, som jag hade lyckats ta jättekliv med att enbart läsa Bäckenboken som jag varit delaktig i. Hennes man på äldreboendet i samma hus...
Bilservice och däckbyte med dubbdäcken inkl. bilbesiktning fick ställas in i all hast, därför att bilägaren och chauffören ligger däckad.
A bit tired!
Så nästa dunk i skallen:
Men jag kunde ju be Herr H öppna sovrumsfönstret och släppa in lite av det fina vädret. Ha´nu en riktigt GLAD PÅSK och skön helg!!!
Alla dylika huvudlösa yttringar kan man inte annat än att kräkas åt, speciellt som man gjort knut på sig själv i alla tänkbara lägen för vederbörande och lagt ner åtskilliga hundra timmars jobb för att hjälpa.
Just a bit tired!
Jag tänker på min favorit Forrest Gump med sin resväska och chokladask och sina erfarenheter i/om livet:
“Life is like a box of chocolates. You never know what you're gonna get.”
