Igår var det Fettisdag.

 Fastän i det här utsmetade landet där ingen tradition bibehålls, eller ens är viktig dök den första semlan 11 november 2024!

Semla serverad med varm mjölk kallades hetvägg. Ordet kommer från tyskans heisse wecke, som egentligen betyder "varma flikar". På 1700-talet bakades semlorna i form av kilar och fylldes med smör och grädde och serverades med varm mjölk.

Rent historiskt och den som gjorde "hetvägg" beryktad var vår kung Adolf Fredrik, som sades ha vräkt i sig så många hetvägg att han dog på kuppen. Fastän det var nog inte riktigt sant. Adolf Fredrik hade under en period i början av 1771 vistats på hälsohem. Enligt sägnen skall han vid återkomsten till Stockholm ha ätit en nog så präktig måltid, fått yrsel och fått ett slaganfall, som ledde till döden.

I bulletinen om kungens död stod följande att läsa: "Hans Maj:ts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, kött med rovor, hummer, kaviar och champagnevin". - Det lär också ha funnits anledningen till att konungen dessförinnan vistas på "hälsohem".

- "Det är ej av omkomma på det mest lysande sätt, utan dö en prostdöd" skrev den samtida greve Johan Gabriel Oxenstierna.

Under påtryckning från Rysslands tsarinna Elisabet utsågs Adolf Fredrik  till svensk kronprins 1743 efter hattarnas misslyckade ryska krig. Adolf Fredrik vars tyska namn var Adolf Friedrich, föddes på slottet Gottorp i Holstein-Gottorp - nuvarande Schleswig-Holstein i Tysklad.

Dock blev Adolf Fredrik inte ett verktyg för Ryssland, han bröt snart med Elisabet. Först blev han själv som kung en lekboll i partiernas händer. Till en början hade det unga tronföljarparet anslutit sig till hattpartiet, eftersom det på sedvanligt svenska partipolitik förespeglats utvidgad makt och vänskap. Men när hattarna segrat över mössorna vid riksdagsvalet varken kunde eller ville de infria sina löften. - Hattar och mössor det var det som vi svenska skolbarn fick lära oss om i skolan om svensk partipolitik, när jag växte upp.

Ett nytt parti bildades efter det, det så kallade hovpartiet och cirkusen fortsatte. Känns det igen med Olof Palmes (socialdemokraternas) berömda "pennstreck", när kungen miste sina befogenheter. Historien har en tendens att ständigt upprepa sig.

Fettisdagen är den sista dagen under förfastan och efterföljd av den s.k askonsdagen (onsdagen efter fet-tisdagen) som inleder den 40 dagar långa fastetiden före påsken (påskdagen). Datum för påsken bestäms av månen. Påsken infaller söndagen efter vårens första fullmåne, som börjar den 21 mars. I år börjar fastan den 5 mars och slutar den 17 april 2025.

Själv har jag haft en helt annan anknytning och medvetande om till just konung Adolf Fredrik, genom "Ettöreskyrkan", "Lappkyrkan" eller som den sedan PK inträtt döptes om till Gällivare gamla kyrka. Träkyrkan, som är uppförd i timmer och med spåntak. Kyrkbygget påbörjades 1747, men kunde invigas först 1754. 

För att finansiera bygget av kyrkan ålades varje hushåll i Sverige att betala ett öre årligen under fyra år. Därav har kyrkan även gått under namnet Ettöreskyrkan. Vid invigningen döptes den officiellt till Friedrich kyrkan efter kung Fredrik I. 

Jag tycker att det är väldigt synd att kyrkan inte fick tillbaka det ursprungliga namnet, "Friedrich kyrkan", eller åtminstone "Ettöreskyrkan", som jag växt upp med att den kallades och som vi fick lära oss om hur den kommit till. Vi berövar ständigt de som kommer efter oss, den rätta historien. 

- Ptf fnys: Lappkyrkan, kanske du tänker. Inga rynkade näsor eller försök till att dra något rasistkort med mig. Jag är av mycket lång samisk börd på mödrasidan och har på senare år blivit medveten om att jag måste försvara den delen av mitt samiska ursprung, inte bara på fädernesidan, som har inslag av både förlorad mark genom misskötsel, dvs. när Sverige var Finland. - Åter verka vi stå vid ruta ett igen och historien upprepar sig i det oändliga.

Jag har inga som helst problem med Lapporten, lappkast (på skidorna), lappmarknad eller att det snöar lappvantar. - När man städar bort saker och ting tappar man anknytning till de verkliga händelserna och DET är inte bra att skapa om historien. Den har varit genomrutten, är alltjämt ohämmat rutten så låt oss inte omskriva den.

Idag den 27 juli är det sjusovardagen. - Är du slö slapp och likgiltig, eller firar du den dagen och i så fall HUR?

Det skulle jag gärna vilja veta.

I alla fall tycks det bara vara i Finland som man ännu uppmärksammar den här dagen. Här i Sverige verkar vi ha tappat alla former av humor, eller möjligheter till glädjetillfällen, eftersom den här dagen bara var helgondag fram till år 1901 och hur den firades då, tror jag att jag överlever utan att veta, eftersom jag kan gissa mig till hur det gick till.

Jag vet att den här händelsen omnämns i Koranen, men vet inte vad den har för betydelse, eller om den uppmärksammas på något sätt.

I Finland firas dagen i bl.a. Hangö och Nådendal, där årets sjusovare kastas i havet.  - Mao så där lite lagom uppfriskande ha ha... och eftersom nu Nådendal är Mumintrollets förlovade land, gissar att en Lilla My-typ leder ikastandet i havet.

Men sedan blir det lite smått overkligt att tro på själva legenden. Därför att det är väl ingen som på fullt allvar tror på att de där sju/sjusovarna, Maximianus, Malchus, Marcianus, Dionysius, Johannes, Serapyon och Constatin som levde i Efesos under kejsar Decius tid, verkligen kunde ha sovit i 200 år, som legenden säger, eller som det nu faktiskt är mellan kejsar Decius och Thodosius II, 372 år.

Den bakomliggande historien är att kejsaren Decius lät bygga ett avgudatempel i staden och hotade att döda alla som inte dyrkade i templet. Det hade de här sju kanaljerna ingen lust att göra, så de delade ut sina ägodelar till de fattiga i staden och gömde sig i grottan i berget Celion.

När kejsaren fick reda på det lät han mura igen grottan för att de skulle dö av hunger och törst. Men två av murarna skrev ner männens liv och martyrium och lade in skriften mellan stenarna och det var väl tur det. Därför att när stenarna för grottöppningen bröts upp för att bygga ett stall vaknade sjusovarna. De trodde att de bara hade sovit en natt.

En av dem Malchus skickades ner till staden för att köpa bröd - så gick det med den skrönan att de hade delat ut alla sina ägodelar.

Då blev det liv i luckan eftersom männen han köpte brödet av trodde att han hade funnit en skatt. Malchus fördes därför till biskopen och borgmästaren, där han berättad att han dagen innan flytt undan kejsar Decius. Biskopen och borgmästaren följde med honom upp till grottan och där fann de brevet mellan stenarna som intygade männens historia. Biskopen och borgmästaren sände bud efter kejsar Theodosius, som reste till Efesos för att själva se miraklet.

Men säg den lycka som varar, sedan sjusovarna talat med kejsaren lade de sig ner och dog, varefter Theodosius lät resa en förgylld marmorsten på stället och befallde att alla biskopar som inte erkände uppståndelsen skulle avrättas.

- Hårda bud i Mellerud - annat var det i Gällivare.

Den här dagen var det tillåtet även för vanligt folk att sova länge, men den som steg upp sist fick göra något avskytt, som straff.

Som om det inte kunde räcka, andra folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. Det sägs också att regn på sjusovaredagen betyder regn i sju veckor framåt.

Idag har det inte regnat men jag har varit vaken större delen av natten, när jag äntligen somnade på morgonkvisten vaknade jag av att mobilen surrade till.

Så då undrar jag, om tillståndet jag är i idag, kommer det att bestå i ett helt år framöver. Jag känner mig lika pigg som utskiten äppelmos.

Rysk ikon - de sju sjusovarna - O´nej, jag har inte en tanke på att göra den ikonen, även om det känns liiiiite frestande.  Den är lite rolig onekligen.
Men min tanke är att jag bara skall göra klart de jag inte ännu har lyckas fullborda, det saknas lite pill här och där. Sedan skall jag nog ägna mig åt något annat än ikoner känns det som.
Jag har så många tavlor som står där halvfärdiga, som jag skulle behöva lägga ett kol på att färdigställa och så finns det i förrådet/hobbyverkstan massor av tyger, som ärvts från en syateljé. Det kanske finns en chans nu att göra det jag vill göra, eftersom min skrivar- och målarateljé efter sju bedrövelser och åtta tvärnitar äntligen ser ljuset i tunneln.

Dagen före julafton och jag har helhjärtat kunnat ägna dagen åt att i lugn och ro ha pratat och läst för min lilla Elsa 87 år.

En förtida julafton med julklappar till barnen, julklappsspel och julmat blev avklarad redan i lördags. 

Det är bara den "vanliga kvar", dvs. den på julafton. I år är vi därför bara vuxna, vilket gör det väldigt avslappnat och utflutet det blir helt enkelt inte nödvändigt med några exakta klockslag, utan det hela kan vara lite mer flytande. Med mindre barn närvarande krävs en helt annan tidsplanering och logistik. Även om jag vet att jag kommer att sakna detta inslag när julafton väl är här, man faller lätt in i trevliga vanor. Det tillhör den mänskliga naturen helt enkelt.

Jag och dottern tog oss en slappardag på stan i söndags. Vi åt italiensk lunch och köpte på hemvägen den julklapp som var kvar att inhandla. Nu bara detta julklappsrim att skriva vilket redan är halvt om halvt tänkt. Vi bestämde att det inte skulle bli fråga om någon julmat på julafton, utan förrätt, varmrätt och efterrätt av helt annat slag. That´s it! Inte det hejdlösa frossandet som all traditionell julmat brukar innebära.

- Men vi har ju skinka kvar sedan i lördags invände herr H, när han blev varse vad jag och dottern hade bestämt.
- Det får du väl ta till skinkmacka. Men klassisk julmat till julmiddag det kan du se dig i stjärnorna efter, svarade jag, som inte är någon älskare av skinka om den inte är socker/saltad.

Herr H motsatte sig inte det och bara det kändes skönt, att inte behöva argumentera om det. Sonen hade inte heller några invändningar över julaftons matplaner och vad vi tänkt till förströelse på julafton. Men sedan min mormor somnade in en julaftonsmorgon känner jag en annan sorts närvaro, som är svår att ta på. Det är en märklig julefrid som är svår att förklara.

Jag tycker om advent & julafton och den frid som jag alltid känt med julhelgen/december, men någon julmatsätare har jag aldrig någonsin varit. Det är för mycket helt enkelt för min smak. Jag är mätt av att bara se all mat innan jag ens hunnit börja äta. Det känns som om min kropp mentalt går i baklås vid blotta åsynen av dignande julbord, eller enorma bufféer.

Det har varit mycket som varit förlagt till december även i år och det får mig att med viss irritation undra varför folk är så dåliga på att ha en vettig planering över resten av året. Varför måste precis allt ske i december och helt så nära julafton som möjligt? Myndigheter förstår jag gör det för att frisera till balanser och det skall bli fint på ytan. Men hur fint är det egentligen? Vittnar det inte om en fullständig inkompetens?

Detta sistaminuten svallvågor som har vällt in över mig även denna jul gör att min hjärna inte kan slappna av förrän jag bara faller i någon form av plötslig TV-soffan-koma, vilket i sin tur får till följd att jag vaknar mitt i natten och hjärnan går på hög varv och sömnen uteblir där den egentligen borde finnas... och hela dygnet blir fullständigt förryckt. Jag går omkring som någon form av halvzombie. Det är inte roligt därför att vissa papper behöver en fullständig klasklar hjärna och hur skall det kunna vara det när det blir både tids- och sömnbrist.

Det är ju inte så att myndighets-Sverige sitter på post under jul/nyårshelgen. Därför borde införas ett allmänt förbud att lägga en sista svarstid till t.ex. 30.12....

Men det var då ett väldigt tjat om det som de historielösa politikerna valt att döpa om till Nationaldagen och hjärntrusten bara hakar på!

Det ena stolleprovet efter det andra håller nu på att söka reda på VAD som kan tänkas vara den "RIKTIGA" nationaldagen.

Jag är uppväxt med att fira Svenska Flaggans Dag och därför låter jag mig inte hjärntvättas.

Läste t.o.m. i Göteborgs-Posten där bara avarter till inlägg tas in, ju mer intelligensbefriat desto bättre. Där var det en som hade undertecknat med att han var historielärare, som skulle visa upp det mest skrattretande stolleprovet i den genren. - Gud bevare oss från dylika lärare! - Han hade radat upp en massa historisk goja utan att tänka på att, dagen faktiskt hetat SVENSKA FLAGGANS DAG och inte alls varit någon NATIONALDAG, som nu skvätträdda politiker gjort om den till i allt mer förfinad variant, numera så förfinad att den t.o.m. att den blivit röd dag!
Tro ja´ det, hur skall de annars kunna dela ut sina svenska medborgarskap och visa upp hur präktiga de är i sina förljugna världar?

Jag för min del tycker att de därför lika gärna kunde döpa om 6 juni till NYA SVENSKA MEDBORGARSKAPSDAGEN, därför att det är ju det som det hela numera handlar om, en politisk präktighetsdag vars baksida man gör säkrast i att överhuvudtaget inte skrapa det minsta lilla på. Då dyker det genast upp en helt del otrevligheter och såna´ är ju vi svenskar inte! - Besökt det judiska museet i Gamla stan i Stockholm, som invigdes 6 juni passande nog. ;) Där kan man finna gott om exempel på svensk skenhelig- och förljugenhet.

Så kunde de ju införa en nationaldag på "Alla Helgons Dag", då kunde ju alla politiska och förljugna helgonmänniskor få breda ut sig i sina förljugna och tillrättalagda världar. Ty rasister har vi ju aldrig varit i det här landet, OH NEJ, Gud förbjude, eller det kanske är Allah förbjude det numera borde heta.

Alla Helgons Dag, Festum omnium sanctorum, alt. Dominica in natiali sanctorum är en kristen högtid som firas till martyrers och helgons ära. Men det numera politiskt styrda och hjärntvättade folket kan inte ens längre hålla isär på Alla Helgons Dag, eller Alla själars Dag, vilket är två vitt skilda saker. Å andra sidan kan ju inte heller initiativtagarna (politikerna) skilja på äpplen och päron längre, så varför ha större krav på den hjärntvättades skara.

Det är märkligt det här, så fort politikerna blandar sig i något så går det åt skogen rejält!

Idag är det Valborgsmässoafton - hemma i Malmberget brukade vi grilla korv ute bland snödrivorna - ända fram mot morgonkvisten.

Trevligt brukade det vara att stå och rundtugga med människor som man ofta inte hade träffat på ett tag. Grilla korv över glöden gick ju inte heller av för hackor. Gott med en och annan grillad korvskiva som grillats över glöd. Men det skall vara korv från en korvring, inga grillkorvar som smakar plastförstärkare, som det oftast bjuds på så snart det skall grillas korv här på sydligare breddgrader:

Den här traditionen är verkligen något som jag saknar i den här gudsförgätna landsändan, där det är eldförbud och några dylika traditioner inte finns, inte snödrivor heller för den delen.

Det var en sörlänning som en gång påstod att jag måste fabulera, skulle man stå ute en hel kväll och natt i snön skulle man ha frusit ihjäl.Medan sanningen faktiskt är den, att det var stört omöjligt att frysa. Förutsatte naturligtvis vinterskor på fötterna och ullstrumpor i skorna. Men blev det minsta lilla kallt gick man bara närmare någon av brasorna, så var det lilla problemet snabbt avklarat.

Myntets baksida var dock att de kläderna var så inpyrda i rök att de omedelbart fick gå till tvätt och vädring. Men det var det värt 100 gånger om!

Sedan flytten till Göteborg har det fått bli Chalmers Kortegen genom stan och eventuellt ett restaurangbesök efterår, men nu är det länge sedan jag gjorde det också, faktiskt inte sedan år 2010 när jag hamnade på kryckor, för evigt verkar det som, eller i vart fall till det inte heller fungerar längre. Vilket Gud förbjude!

Men att stå och vingla på kryckor eller hänga är lite för tufft helt enkelt. Det låter sig helt enkelt inte göras. Studsa runt på kryckor med en medhavd regissörsstol på stan ter sig som ett tämligen utsiktslöst projekt rent praktiskt.

Numera ägnar jag Valborgsmässoafton åt lite mer sparsamma utsvävningar, eftersom inte ens H M Konungens inbjudningar till hans födelsedagskalas tycks komma fram:

Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.

Nej, det var inte jag som kom på den genialiska formuleringen, det gjorde diktaren Edith Södergran (1892-1923). 

Men jag slogs av tanken idag, när Herr H kom bekymrad in i köket och berättade att han hade på skoj skickat ett sms till de vuxna barnen eftersom han själv är emlig och inte tänker sticka näsan utanför ytterdörren trots påsken som pågår som bäst. Till min yngste son hade han skickat ett sms med texten:

"Glad Påsk! Fråga din sambo när hon tänkt dra till Blåkulla".

Svaret lät inte dröja från min yngste son i ett sms:

"Glad Påsk! Hon tog kvasten och sa att hon skulle till jobbet".

Men så var Herr H bekymrad över det uteblivna svaret från min dotter. Jag fick starta en större utredning vad som hade hänt. Han hade skickat ett sms till henne imorse och då istället med texten: 

"Glad Påsk! När åker ni till Blåkulla?"

Svaret hade kommit tämligen omgående ifrån henne:

"I am out of office. Please revert later".

- Jaha, sa jag och vad är det du undrar över?

- Hon brukar ju alltid svara mig, sa han. Men jag skickade det här imorse kl. 09:25 och hon har inte svarat något ännu.

- Jaha, sa jag vad är du inte förstår? Hon har ju svarat, så vad är det du undrar över, svarade jag än en gång.

- Jag tänkte att hon kanske fått nytt nummer eftersom hon fått ny mobil, när den gamla stängt av sig helt plötsligt. Har du fått tag i henne på hennes gamla mobilnummer, fortsatte han, skulle ni inte ut idag tillsammans.

- Javisst har jag det och du har ju också fått ett svar av henne. Vad var det du inte förstod av det svaret du fått, att hon var vaken en ledig dag kl. 09:25, eller att hon är min dotter? 

- Men hon har ju inget svarat, fortsatte han.

- Det har hon visst. Tänk nu efter! Det här är faktiskt roligare än du begriper. Man kanske inte skall leka lustig om man själv inte är så slagfärdig och kan hänga med i galoppen, svarade jag.
 

I skrivande stund ler jag ännu inombords. Jag kanske inte varit en helt värdelös barnuppfostrare i alla fall. Barnen har i alla fall fått humor med sig in i vuxna livet.  :)

 

 

Midsommarafton 2017.

Det blir inga svenska traditioner idag, varken sillen, jordgubbarna eller blomkransen runt mitt alltmer grånande vitnande hårsvall.

- Farmor är du gammal? frågade 5 åringen när han fyllde år och vi var ute och lunchade tillsammans.
- Hurså, undrade jag, tycker du att jag är gammal?

Så hade vi ett långt samtal om när en liten flicka, blir en flicka, som helt uppenbart blir en tjej och när en tjej blir en mamma. För att inte tala om när en tant blir en gammal tant. Men jag var ju alltjämt en mamma konstaterade han, alltså kunde jag inte vara någon gammal tant, trots att jag hade fått jämföra med fingrarna, hur mycket 5 år och 66 år egentligen var. Han stirrade rätt ihärdigt på mina fingrar som fortsatte att om och om igen spreta upp i luften i jämförelse med en hands fingrar som var hans ålder. 

Han gjorde nog en ny analys efter fingerjämförelsen: Jag var ju bara hans farmor, som fick sätta mig på en stol när hans och mina fotbollsmatcher blev långa. Det var ju det där med de sönderslagna knäna, men det hade ju ingen betydelse eftersom jag kunde både spela Pippi Långstrump spelet (anm. hans favoritspel för närvarande, som man kan spela hur många var som helst utan att han ledsnat medan man själv drar en djup suck inombords), leka kurragömma och brottas med honom. Men stolen blev ju samtidigt en bra målbur där han kunde göra mål, konstaterade han.

När vi så småningom hamnade ute vid Bergums ekologiska bärodling för att köpa deras jättegoda småtomater, sedan vi hade hämtat hans födelsedagstårta hos Svenheimers konditori i Gamlestan, visade det sig att han ännu inte hade släppt tankarna huruvida jag var gammal eller ej.

- Det är bra att du inte är för snabb att fatta beslut. En del saker kräver nogsamma överväganden, svarade jag honom, när han nu funnit nya infallsvinklar, efter tomaträknandet och valet bland alla vackra blomsorter i regnbågens alla färger. Själv fastnade han för en gul ros i kruka, som han ville skulle bli hans egna. Sagt och gjort.
 
I vart fall blev det alltför långa hypotetiska tankar, så det kunde den lille filosofen inte säga, trots att hela hans ansikte med det stora bruna ögonen tittade allvarligt granskande på mig, medan jag spände fast honom i barnbilstolen, innan hans lilla ansikte sprack upp i ett kärleksfullt leende och utslaget kom:
- Nej, jag var nog bara en helt vanlig tjej, en tjejfarmor. Hans tjejfarmor, tillade han som för att cementera att beslutet nu låg fast.

Jag skall säga att resonemanget som sådant, det kände jag att han hade rätt i. Jag kan för mitt liv inte känna mig gammal, även om jag är rätt bekymrad över min spegelbilden, som förnuftsmässigt säger mig något helt annat och som jag mellan varven inte kan värja mig inför. Men kommer nu hans teori att bara vara tillfälligt uppskjutet? Jag vet ju inte vad han kommer att tycka, när han fyller 6 år, eller 10 år eller rent av 20 år.

Så här inför ännu en midsommarafton, som är långt ifrån behängd med alla måste, som ständigt verkar tillhöra människans midsommaraftnar, finner jag att allt det där är jag alltjämt distanserad ifrån. 

Någonstans inom mig har jag behållit det lilla barnets glädje att kunna leva i stunden. Jag känner verkligen inte att jag missar något. Än kan jag alltjämt glädjas åt att bara kunna njuta av att jag har vaknat av fåglarnas kvitter och solens första strålar. 

Det enda som tillkommit så här med ålderns rätt, är att jag äger en ny insikt om att jag kan återvända till sängen, dra täcket över huvudet och lugnt och stilla somna om, eller bara ligga där och låta mig famnas in i ännu en ny dag som gryr.

En ny dag där jag verkligen vill att enbart det goda i livet skall finnas hur än dagen kommer att gestalta sig - From dusk till dawn.
 

Tiden är sedan länge flyktad, när jag satsade på att lägga sju olika sorters herrar under huvudkunnden och drömma mig fram till ett intressant liv med någon av dem.

Som varandes privatforskare inom den biologiska mångfalden är det nog inte många som klappar mig på fingrarna på det planet. Jag har hört, sett och upplevt det mesta som nog går att uppleva på den fronten. Ty många äro de grodor jag kysst och några prinsar blev de aldrig av dem. Inte ens han som gick under namnet "prinsen", eller han som faktiskt var en prins. I slutändan förblev de alla bara vanliga manliga varelser på två ben med olika läggningar och synsätt.

Å andra sidan är jag själv sannerligen inte något prinsessämne. Utan jag är som jag blev. En ängel med B framför, enligt min mor och en obstinat typ, enligt min pappa. Jag antar att det inte fanns någon ångervecka hos storken eller vem det nu var som skötte leveransen av mig.

Idag verkar inte vädret riktigt ha bestämt sig för hur det skall fara fram med människorna. På ena sidan när jag tittar ut så är det lite molndis, på andra sidan huset, lite mer obestämbart på himmelen. Nyss när jag var in i köket såg det mer hoppfullt ut på himmelen. Den obeslutsamma treenigheten, men magkänslan säger mig att solen och den blåa himmelen ligger där på lur. Eftersom jag igårkväll tog tjuren i hornen och gick ut för att plantera och göra lite mänsklig utanför ytterdörren och på altan, med plantor som jag kånkat hem redan för en vecka sedan och efter avslutat värv såg ut som en dränkt katt, låter jag midsommarvädret göra vad det vill. Här kan ändå inte dansas kring några midsommarstänger eller stå och gå långväga.

Herr H står med nosen i sålådan som skall tömmas, eftersom förrådsuppsättarna anländer om ett par dagar och det är tung lerjord som måste väck innan förrådet kan sättas på plats. Dottern ligger till sängs och leker Motala, själv beställde jag nyss biobiljetter till oss båda. Herr H satte sig på tvären. Men vi möts väl senare ikväll över något gott (förhoppningsvis) över matrumsbordet, som måhända har blivit befriad ifrån alla papperhögar av inlagor som skall förpassas vidare till myndighets-Sveriges tunggrodda hantering. Jag ser verkligen fram emot att få bli RIKTIG pensionär med fria vyer och att dagen blir min.

Inom mig drar denna midsommarafton åter Rudolf Steiners ord:

"Midsommartiden, Johannitiden, ni lysande intelligenta sommarmoln, i vilka jordens blåaktiga kristallbildningar här nere speglar sig uppåt, på samma sätt som de lysande intelligenta molnbildningarna speglar sig nedåt i jordens blåaktiga kristallbildningar, i er, ni lysande molnbildningar, träder under högsommaren imaginativt koncentrerat världsförståndet fram med allvarligt anlete."

Världsförståndets allvarliga anlete är dryga 65 miljoner människor på flykt och ännu fler krig och död som står för dörren.


Ännu en midsommarnattsdröm kommer oss alla tillmötes, även till Britt-Inger på Gotland som på frågan vad Putin gör, svarade att han står i köket och bakar.
- Aha, svarade jag, baktankar om Gotland.  

Så skrattade vi åter gott åt det hela. Vi är båda två uppvuxna med kommunistskräcken i allra högsta grad.

Det var ju synd att det här lagförslaget om licens för att vistas i fjällen publicerades den 1 april.

Det borde vara någon form av idiottest för att få ge sig ut till fjälls.

http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/licens-infors-for-fjallturister-9935850.aspx

Jag undrar hur många jag under årens lopp har mött som gett sig ut på fjällvandring i tuff terräng, som kommit klivande i seglarstövlar och kläder så man funderat om de har varit på väg på en söndagspromenad i storstadsmiljö, istället för en regelrätt fjällvandring.

Sedan tillkommer de här våghalsiga som ger sig ut på glaciärer, utan att förstå att hamnar de nere i en glaciärspricka då är det tämligen kört.

Även om man är född uppe i fjällvärlden är det nog komplicerat därför att vädret kan slå om väldigt snabbt och detsamma gäller sikten. Då är vilse i pannkakan bara förnamnet.

Nu kunde jag riktigt höra min dotters protest. Hon tycker nog att vissa mammor inte borde bära vadlång kjol i rulltrappor. - Men vad gör man inte för att glädja omgivningen.

Värre var det med Göteborgs-Postens aprilskämt
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.3044800-politikern-bakom-skamtet-haft-en-kaosartad-morgon-
som tillkommit under en fastighetsmässa i Frankrike, som numera är välkänd för de luttrade göteborgarna som fått betala både det ena och det andra kvittot på dessa glädjeresor. Vad man gör på en fastighetsmässa i Frankrike känns lite väl udda med tanke på den enorma bostadsbrist som råder i Göteborg. De här potentaterna borde hålla sig på hemmaplan och planera upp byggnationerna, det är trots allt långt ifrån alla som kan backa in sig i ett boende för 4-5 miljoner och med en yta som mer påminner om ytan i mitt egna vardagsrum.

Det kläckta aprilskämtet måste trots allt räknas till ett skämt skämt.

Jag vet däremot ett aprilskämt som alltjämt är en klassiker och som det skrattas gott åt världen runt i ett internationellt företag trots att många år förflutit sedan det aprilskämtet iscensattes. Skämtaren? Ja, det var Herr H. Vem annars?

Idén föddes för två veckor sedan när fastighetsnämndens ordförande Jahja Zeqiraj (S), Ulf Kamne (MP), Ann-Catrine Fogelgren (L) och stadsarkitekten Björn Siesjö satt och samtalade under en fastighetsmässa i Frankrike. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.3044800-politikern-bakom-skamtet-haft-en-kaosartad-morgon-#sthash.3y4OsyTW.dpufunder

Svensk lagstiftning verkar numera vara en rekommendation istället för lag - är det inte dags att byta ut regeringen? - Eller går det att skylla på Bondepraktikans "Tyko-Brahe dagar" = otursdagar?

Brahe fick på 1500-talet i uppdrag av kejsar Rudolf den II att bestämma vilka dagar på året som kunde anses som otursdagar. Han kom fram till att det fanns trettiotvå sådana dagar i almanackan. I den svenska Bondepraktikan har upptagits trettiotre ”förkastade” dagar och under dessa skulle man inte flytta, byta arbete eller gifta sig.

Göteborgs-Posten såg jag hade lagt till att man inte skulle resa. Det var ju himla synd att jag inte hann läsa det imorse innan jag begav mig ut på en tämligen hopplös bilresa som i normalfallet brukar ta 15 minuter, härifrån till Centralstationen. 

Idag tisdag, eller igår (ser jag att det är med tanke på klockan 00:30) tog den nästan 5 timmar och den hade nog tagit det och sannolikt två timmar till, om jag inte hade avvikit från tänkt färdvägen, så snart det gavs tillfälle. På hemväg åkte jag i den andra filen och kunde skåda eländet och det var långtradare på långtradare staplade på varandra. Kön började vid E 45:an där den går ihop med väg 190 till Sollebrunn och ända in till nedfarten till E 6:an. Hur tror Trafikverk och politikerna i Regeringen att det här skall vara hållbart?

Det hela började med att jag noterade inatt när jag gick och lade mig, att det stora lappvantar som föll i ett ymnigt snöfall. Jag förstod att kaoset skulle vara ett faktum idag i Göteborg. Jag steg upp och konstaterade att det såg ut som i Malmberget och förstod att nu skulle katastrofen vara fullbordad.

Dottern knallade iväg till bussen och jag undrade hur länge det skulle dröja innan hon kom tillbaka. Först i väntkuren stod det att alla bussar var inställda, inget på Västtrafiks hemsida. Det kom inte upp förrän långt senare. Jag kollade och såg att alla tåg, bussar och spårvagnar var inställda och att även flyget var påverkat.

Jag sa till henne att det var nog lugnast att ge dårarnas paradis två timmar, så att man kunde se att huvudleden i vart fall skulle vara upplogad. Sedan kunde jag skjutsa henne till jobbet, eftersom hon hade möte idag kl. 13.00.

Jag kan väl säga det att det fanns i mitt huvud en och annan besvärjelse om hemsökelse till dagens politiker och Trafikverket, när vi på trafikradion mellan varven efter att tålmodigt ha suttit i kön i två timmar, fick höra vad stoppet bestod av: långtradare som stod och slirade och inte kom uppför backknixen, alt. hade fastnat, alt. hade ställt sig på snedden och därmed också hindrade trafiken effektivt.

Man behöver ju inte vara atomklyvare för att förstå att det rört sig om utländska långtradare i sommardäck på vinterväglag. Sedan toppades det av masskrockar på upploppssträckan, då folk väl antagligen blivit desperata av att ha suttit fast i kön så många timmar.

Man hinner ägna sig åt djuplodande människokunskap: Härligast var bruden som körde sin bil åt sidan vid vägräcket, låste bilen och gick rökandes plumsande genom snöhögarna in på industriområdet. - Skön stil! Hon var inte speciellt brydd över att hennes bil nu innebar ännu ett hinder för att bilar/långtradare skulle kunna passera förbi hennes bil, även om det nu fanns två filer på just det stället. Men snön gjorde att passagen blev något prekärt trång.

Sedan måste man ju beundra de som tyckte, att det var lämpligt att stänga av Älvsborgsbron med två filer, så att det bara var en fil kvar. Det är till att vara smidig som ett helt kassaskåp, med tanke på det redan illa rådande trafikläget pga. all snö och köer i precis varenda riktning! Då blev det ju effektivt tvärnit där också och ännu mer bilköer som följd, när folk försökte finna andra vägar.

De där gökarna i Miljöpartiet, man kan undra hur de tycker att det här är att värna om miljön: med bilar & långtradare som står på tomgång under så många timmar. Jag är glad över att jag har en bil med Eco, dvs. den går ner i viloläge så snart man stannar upp. I annat fall hade det väl varit hög risk för både soppa-torsk och en bil som farit mycket illa och släppt ut väldiga mängder med avgaser, som alla långtradare och bilar gjorde som inte hade denna finess.

Nu var vår färdvägen 17 km och på den tiden det tog, hade vi i normalfallet hunnit köra ända upp till Stockholm om jag inte hade lyckats minimera den något genom att avvika från tänkt färdväg. Det är lång tid att sitta fast i  kompakt bilkö, som mestadels stod helt stilla.

Jag skall villigt erkänna att när det dök upp en ambulans i backspegeln med blåljus och man skulle lyckas svänga undan från de två filerna så att ambulansen kunde passera i mitten då var blodtrycket uppe i max. Fy farao vad obehagligt. Man kan verkligen hoppas att ambulansen hann fram i tid!

När jag började känna mig som suckarnas bro i Venedig, hade radio P1 små klipp ur den i söndags avlidne Kjell Alinges program, som under 30 år fått mig att gå ner i varv och bara njuta ordkonstbajsarsnacket även med nyskapande musik.

Kjell Alinge hemma i vardagsrummet 1975. Foto: Kent Östlund/TT.

Än en gång så fick Kjell Alinges underbara snack mig att inse hur mycket fint och roligt livet består av, dit döden inte ens når och dottern fick en inblick om vad jag njutit av långt innan hon föddes och därefter: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/667566?programid=478&playchannel=132
2,35 in på programmet kommer det om Kjell Alinge och klipp från hans program och fram till 8,45. Men det sändes också flera inslag om hans död och från de radioprogram han haft både i Eldorado och Hemma hos Kjell Alinge och Janne Forsell.

På youtube finns många klipp av Kjell Alinge: https://www.youtube.com/results?search_query=eldorado+kjell+alingeoch även Hemma hos Kjell Alinge och Janne Forsell: https://www.youtube.com/results?search_query=kjell+alinge+janne+forsell

Men när det inte längre fanns något att lyssna till och dottern försökte sköta sitt jobb genom mobiltelefonen och mail i bilen, satt jag och undrade när ljushuvudena skall förstå att de måste kolla alla färjeöverfarter och Köpenhamnsbron så att de utländska långtradarna har vinterdäck, när det är vinterväglag. Finns det inte det så borde långtradarna per automatik klampas, så att de inte kunde köra en meter! Det är dessutom lag i Sverige på vinterdäck fr.o.m. 1.12 när det är vinterväglag.

Sedan kan man undra över hur korkat det är att vi skattebetalare skall hålla utländska långtradare, som är utsatta för rejäla lönedumpningar och otillåtna timantal bakom ratten och även inte ens riktiga handlingar, att färdas på våra vägar helt gratis.

Där är ju också domstolarna så naiva att man kan få hjärnsläpp för mindre! http://www.friatider.se/lastbilschauff-rer-i-v-xande-prostester-mot-gr-ddfil-f-r-utl-ndska-kare

Slitaget på våra vägar är ju enormt, för att inte tala om vägbyggnationerna. Det förstår man när man kört genom Sverige och bor i Göteborg, där Trafikverket gör den ena misslyckade vägsatsningen efter den andra, för att inte tala om den värst av allt: Västlänken. - Ibland verkar det finnas hur mycket pengar som helst i det här landet!

Jag undrar vad dessa bilköer egentligen kostade av inkomstbortfall för alla företag och verksamheter som drabbades idag av trafikkaoset. Undantaget då att de inte kan hantera snö i Göteborg m.fl. ställen runt om i Sverige. Tänk om det vore likadant så fort det kommer snö i norr. Då skulle det vara stängt och igenbommat i stort sett hela året. Tja, nu har det ju blivit väldigt annorlunda vintrar sedan Tjernobylsmällen 1986 och USA:s vädermanipulationer som de utfört i Norge.

Men för att återgå till den gode astronomen, astrologen och alkemisten Tyko Brahes egen otursdag sägs ha inträffat på en bankett hos Rudolf II i Prag 1601. Den nödige Tyko Brahe ansåg sig inte kunna lämna bordet före kejsaren. Brahe satt och höll sig så att blåsan sprack med bukhåleinflammation och döden som följd.

Det var väl ungefär det som jag kände efter nästan 5 timmar i bilen höll på att hända mig själv efter ett alltför rikligt intag av varmt tevatten på morgonen innan avfärd för att bota förkylningen. Dimsynen av U-båtar som guppade förbi var sas konstant på hemfärden. Jag hoppade jämfota in i lilla tronsalen fortfarande med de snöiga skorna på, för att äntligen kunna "pudra näsan". Därmed slapp jag att möta samma öde som Tyko Brahe gjorde.

PS. Otursdagarna enligt Bondepraktikan:

Januari: 1,2,4,6, 11, 12 och 19,  
Februari: 11, 17 och 18, 
Mars: 1,4, 14 och 15,  
April: 10,17 och 18,  
Maj: 7,15 och 18,  
Juni: 6,  
Juli: 17 och 21, 
Augusti:2 och 10,  
September:1 och 18,  
Oktober: 6,  
November: 1, 6 och 18, 
December: 6,11 och 18.
Den 11 januari ansågs vara den absolut värsta otursdagen under året. DS.
 

Vare sig det nu är Lussi, en kvinnovarelse med onda egenskaper, som kommer ridande genom luften med sina lussiferda följeslagare, eller den manliga motsvarigheten: Lussegubben,

hör man nästan att det är fråga om Luciferiska krafter. Lucifer kanske inte behöver någon närmare presentation, i alla fall inte i tider.
Om Lucifer/Satan lär Jesus ha sagt:

”Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” (Joh 8:44)

Vem var då Lucifer från början? Tänk att det vet den här skrivande ateisten: Lucifer var inget annat än en fallen ängel. Hur lätt det är från det ena till det andra steget det behöver man inte betvivla det minsta lilla, när man ser vad människor är kapabla till att göra mot dem som har minst att sätta emot.

Jag tänker inte bara på krig, utan jag tänker på vad socialen, den kommunala LSS-verksamheten, förvaltare och överförmyndaren i Mönsterås kommun är kapabla att göra mot en multihandikappad kvinna, som förvaltaren olovligen fört bort från sitt hem. Dvs. utan att det finns ett beslut om något omhändertagande!

Resten lär jag ha anledning att återkomma till om myndighets-Sverige inte vaknar upp så här, när det hela firat 1-års jubileum med råge av det olovliga bortförandet och eländet som pågår runtomkring kvinnan och hennes familj bara får fortgå! Det är också beklämmande att se hur en kammaråklagare i Kalmar sitter på dubbla stolar och definitivt har rubbat allt vad rättssäkerhet heter. 

”Den luciferiska läran” (”the luciferian doctrine”) är både ett begrepp men också något som användes av ”frimurarbiskopen” Albert Pike, en av de mest inflytelserika frimurarna någonsin. Det finns mycket här i världen som man tycker att vi kunde få leva utan: https://translate.googleusercontent.com/translate_c?depth=1&hl=sv&prev=search&rurl=translate.google.se&sl=en&u=http://www.secretsofmasons.com/indexa.htm%3Fid%3Dharrisate&usg=ALkJrhjFtt7Qj9gpGh6z-1QcAU859xjs7g 

Hockus pokus skulle man också kunna avfärda det hela till om man inte visste hur mäktiga dylika "herrkonstellationer" är i verkliga livet där de har mer vittgående inflytande än många anar sig till. Jag har skrivit om Frimurare flera gånger bl.a. http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/beckettpjas-fran-helvetet.html
eftersom jag många gånger i livet stött på dessa både på Malta, i Italien, Frankrike och inte minst inom "herrvärlden" här i Sverige, där makteliten sköter all verksamhet i det fördolda. Kliar du mig på ryggen så kliar jag dig på ryggen.

Sedan hur det hela gyttrat ihop sig med den stackars Lucia, som levde på 300-talet i Syrakusa är dock en helt annan historia. Som vanligt är det fråga om manlig makt över kvinnor. Temat återfinns överallt liksom inom dagens terrorverksamheter.  https://sv.wikipedia.org/wiki/Lucia_%28helgon%29

 Egentligen är det synd att Karl Gustav Ossiannilssons "Himlen hänger stjärnsvart", inte fått mer spridning från skolbänken. Men på 90-talet kom den efter en omröstning i Lärartidningen på en 6:e plats som populärar Lussemelodier. Dock måste jag tillstå att från skolans håll är det blankruta i mitt huvud, som det mesta jag idag vet.

Karl Gustav Ossiannilsson (som från början hette något annat) skrev texten 1902 vars text tonsattes betydligt senare av Sven Körling. Körling tonsatte endast de två första stroferna på 30-talet. Tråkigt nog med ändringar av ursprungstexten. I Ossiannillssons original står det "Himlen hänger järnsvart", vilket jag spontant kan känna är en djupare och målande beskrivning. Körling har dessutom bytt ut flera ord: kolmörkt mot beckmörkt, kring mot till, stojande mot jublande, de mot och, samt sjunga mot jubla.

Kanske var Sven Körling en Lussegubbe, som var den kvinnliga motsvarigheten till Lussi. Lille bonusbarnbarnet ville i vart fall vara Lucia, när det var dags för Luciafirande på förskolan och tur var väl det, eftersom det inte fanns någon annan som ville vara Lucia. Han har tagit sitt uppdrag på allvar eftersom han varit Lucia ända sedan i fredags.

Detta eviga sötslisk tuggande till pärlbandet av dagar som skall firas: Gustav Adolfdagen, Kladdkakans dag och så idag Fars Dag. Saken är bara den att nu är jag döless!

I fredags köpte vi, precis som halva Göteborgs befolkning gjorde, Gustav Adolfbakelse till minne av stadens grundare: Gustaf Adolf den Store.


Gustav Adolfbakelsen är en vansinnigt sliskig historia med ett porträttliknande chokladhuvud att tugga på. Dvs. om man nu hinner det. Jag och Herr H hann inte. Snabbare än ögat hade 4 åringen satt i sig båda två chokladhuvudena innan kaffekopparna ens stod på bordet. Man kunde bara se avtrycken i det där hiskeligt söta gôret, som chokladhuvudet hade varit uppgillrade på.

De är ju så stora de där bakelserna, så vi valde att dela de två till fyra. De var i det mesta laget ändå. I alla fall i mitt tycke. Jag tänkte när jag hade petat in sista tuggan i munnen med motståndet på topp: hovva så en hurves! Det här var inte gott!

Nu skall jag tala om vad jag tycker om Gustav Adolfbakelse: om Gustav Adolf bakelse tycker jag inte! De är så sliskiga att även jag känner hur jag ramlar in i dimman och känner dödsryckningarna, precis som föremålet gjorde den där dimmiga krigsdagen i Lützen herrens år 1632. Ändå har jag inte som Gustav II Adolf varit ute och muckat gräl med kanoner och annat fanstyg. Då är det nog inte mer än rätt att man slutligen biter i det sura äpplet och kanske är det också inte mer än rätt, när man trycker i sig något som man redan vid den första tuggan inser att: det här skulle jag aldrig ha gett mig i kast med!

Själv har jag aldrig riktigt förstått om han hette Gustav II Adolf, eller Gustaf II Adolf. Var står det rätt och var står det fel?

Min pappas dopnamn var Gustaf Adolf, men han gjorde dock processen kort och skrev sig som Gustav, det där andra namnet,Adolf, skulle han nog över sin döda kropp vägrat att sätta ut som namnkombination. En rödkommunist kan inte heta ett kungligt namn, det förstår ju varenda fåntratt!

Det är av samma anledning jag har döpt om Gustav Adolf dagen den 6:e november till Stora pappadagen. Efterföljande Fars dag, som infaller på söndagen har alltid varit en nedtonad historia. Därför att min och min systers pappa hade nog hellre dött av en förlupen kula än satt på sig någon slips, som någon av hans döttrar hade valt ut en Fars Dag. Jag minns inte längre om vi var i maskopi, eller om det var någon av oss som ensam var den skyldiga. Jag minns bara hans min när han öppnade paketet och stirrade ner i kartongen och lade raskt undan det hela. Ungefär som han beskådat något som katten hade släpat in, även om han var en typisk kostym, vit skjorta, manschettknappar och slipsgubbe, med hatt och rock och allt det där andra som tillhörde kostymherrar av hans årgång.

Numera kallar jag honom enbart för skofascisten, därför att när jag växte upp var det strängeligen förbjudet att trampa på sig skorna. Då blev bakkappan i skorna förstörda och gud bevare sig om man dristade sig till att ta på sig skorna utan skohorn! Då tog det hus i helsicke! Då var det Räfst och Rättarting innan man kunde smita ut genom ytterdörren med en djup suck hängande ända längst ner i skoskaften.

Det där har näst äldste bonusbarnbarnet roligt åt. För honom är min pappa skofascisten en riktig rolig gubbe! Tror ja´ det, han behövde ju aldrig uppleva drillandet. Men han hade sina ljusa sidor som morfar. Då han genom den kinesiska gonggongen, som numera står i mitt kök på skänken, väckte liv i mina små söner. Min yngste son gillade skarpt, när moffa, dvs. min pappa förkunnade med hög och tydlig röst: Radioteatern ger mysteriet med de brända köttbullarna, potatisen och de där synnerligen små gröna ärtorna.
 
 - Eller vad det nu stod på menyn som ibland kunde bli väldigt långa broderingar, höljt i beskrivningsdimmor. Sedan slog han på gonggongen så att dånet hördes genom hela huset och mina söner kom springande på raska fötter in till matbordet. Där man bara skulle sitta stilla tills alla hade ätit upp, precis samma anda som jag själv vuxit upp med.

Det där sistnämnda brukar jag tala om för de små dagens liv, som helt uppenbart tror att matbordet bara är en rekommendation att man skall sitta still vid och stolen något man skall studsa upp och ner från ideligen under måltidens gång. Mellan varven när jag ledsnat på rännandet brukar jag hota dem med att jag kommer att hellimma stolarna nästa gång de sätter sig vid matbordet, så kan de knalla runt matbordet med stolen vippande i baken, om de nu kanske skulle komma på en liten annan idé om hur man bär sig åt vid matbordet.

Igår lördag var det kladdkakans dag och jag hade nätt och jämt lyckats förtränga den slibbiga Gustav Adolfbakelsen från i fredags, när dottern helt plötsligt vaknade till liv och förmedlade kunskapen till oss om att det faktiskt var kladdkakans dag, trots att hon legat tills säng och lekt Motala i stort sett hela dagen och man befarade att hennes kropp hade införlivats med madrassen. Varken jag eller Herr H nappade på den underförstådda meningen med att ställa sig att göra någon kladdkaka. Hon försökte sig till och med på att någon borde åka ut och köpa en kladdkaka, någon, dvs. inte hon, som är körkortslös. Varvid de båda med körkort meddelade att egentillverkad kladdkaka är betydligt godare, dessutom känner man till ingredienserna.

Jag lämnade mitt bidrag till kladdkakans dag med att jag plockade fram min handskrivna receptbok. Det kladdkakereceptet har jag fått av en tidigare arbetskamrat 1997, som var hyfsat god. Alltså kladdkakan, inte Madeleine.

Kladdkakan kom ur ugnen lagom till Downton Abbey, drog igång på TV. - När man ägnat halva dagen till SJ:s plötsligt inställda tåg, då orkar man tillslut inte så mycket mer än att ligga i halvkoma i soffhörnet och stirra in i TV-rutan, medan mörkret har hunnit slukat allt utanför fönstren.

Nu när jag loggade in mig på recept till Fars Dag, eftersom hjärnan råkat ut för ett större haveri, upptäckte jag att rekommendationen var en morotskaka till Fars Dag. Det skall jag bara säga, att skulle någon komma på idén att servera morotskaka till Herr H eller en banankaka till Fars Dag, kan personen ifråga räkna sig som struken ur Herr H:s testamente.

Själv inser jag hur förda bakom ljuset & hjärntvätt fungerar med alla dessa måste köpa slisk att sätta i sig varje dag.

Vid närmare eftertanke: Det måste vara de där jävla Sverigedemokraternas fel!

Idag den 8 mars är det Internationella kvinnodagen.

Dagen proklamerades 1910 med syfte att verka för kvinnlig rösträtt och att visa internationell solidaritet kvinnor emellan. En fin gest och tanke utan att man behöver förvandlas till en militant rödstrumpa för den saken skull.
 
Det som alltjämt känns beklämmande är, att en del kvinnor inte kan känna någon solidaritet med andra kvinnor, som befinner sig i utsatta lägen av olika anledningar. Det är som om den etiska kompassen saknas.

Under mellankrigs- och krigsåren var kvinnodagen förbjuden i länder där fascister och nazister tog makten. Ändå skulle det dröja ända fram till 1977 innan Förenta Nationerna bestämde, att dagen skulle bli en av FN:s högtidsdagar.
http://www.fn.se/press/kalender/fira-internationella-kvinnodagen-med-oss/

I år, 2015, kan man sorgligt nog bara konstatera, att vi alltjämt lever vi i en värld där mäns våld mot kvinnor är en mycket vanlig företeelse. För bara 10 år sedan var exempelvis den vanligaste dödsorsaken bland europeiska kvinnor mellan 15 och 44 år misshandel till döds av den egna manlige partnern.


I väpnade konflikter har systematiska våldtäkter alltid använts som vapen. Massvåldtäkter betraktas idag som massförstörelsevapen, eftersom de påverkar hela samhällen ekonomiskt, socialt och moraliskt.

Varje år omskärs tre miljoner flickor. I resten av sina liv får dessa flickor brottas med mer eller mindre allvarliga fysiska och psykiska problem som en följd av den tortyr de utsatts för. 

Man vet också av erfarenhet, att hjälper man kvinnor i fattiga länder, till egen utbildning, eller till familjens egenförsörjning, att det är då man får till stånd ett verkligt hållbart förändringsarbete. All forskning visar också på att mer jämställda länder är starkt förknippade med fred.
 
Därför borde man i Sverige göra som man gör, när man utbildar/satsar i mindre bemedlade länder, t.ex. länder i Afrika, i Indien: man skulle satsa på kvinnorna/mödrarna, som kommer hit till Sverige som invandrare. Det är genom kvinnorna, som den största förändringen alltid kommer till stånd, när man vill göra ett förändringsarbete. 

Dessutom borde svenska kvinnor i alla möjliga sammanhang komma samman, även med utlandsfödda kvinnor/mödrar. Vardagsbekymren om familjen ser trots allt väldigt lika ut. Det är enbart religion och kultur, som skiljer. Vi borde rimligen kunna finnas där tillhands för varandra. Förändra världen till en plats för de mjuka värdena och omtanken om varandra. Vi mödrar har en viktig uppgift även när det gäller fostran av våra söner, inte bara våra döttrar.

Jag och min dotter i början på 90-talet. 

Min dotter som kom att få Internationella kvinnodagen en helt personlig och mycket viktig innebörd. På Internationella kvinnodagen är det än viktigare, att minnas min egen pappas resonemang över jämställdhet och det faktum att vara till kvinna född: Du kan bli precis vad du vill. - Det finns inget självförverkligande i att leva ditt liv genom en man, eller någon annan som tagit sin rätten över ditt liv.

April Fools 'Day...

Idag spelar det liksom ingen roll vilket ämne jag än väljer, att skriva om i min blogg. Det är ändå inte någon som kommer att ta mig på allvar, eftersom det är första april idag och fritt fram, att skämta om precis vad som helst.

Sant är dock att jag och dottern satt och snorade ikapp och lät som två, snorklare som befann sig under vatten. Så där lagom lock i öronen, så blev ordförståelsen oss emellan inte heller den allra bästa, där vi satt och ägnade oss oss åt gemensam och mer kreativ korsordslösning än vanligt. Vilket betyder en helt del i vårt fall!

I klartext betyder det, att det finns inga gränser på vad som kan bli vad. När jag klagade över att hennes snedvridna bokstäver, skulle t.o.m. 5 åringen ha synpunkter på, tyckte hon att det lät som mobbing av snorande sjukling.



Själv satt jag och undrade över Göteborgs-Postens aprilskämt. Det var väl egentligen bara en enda liten detalj, som det hela föll igenom på: 8 000 miniavloppskraftverk, som skall installeras i stadens avloppssystem de kommande fem åren.

Men att aprilskämtet bestod av att de skulle börja att riva upp varenda gata i Göteborg. Först på den redan illa åtgångna Övre Husargatan var som direkthämtat ur verkligheten. Det är ju så det sett ut de sista åren och ända upp mot Linnéplatsen. Mao världens sämsta aprilskämt, det aprilskämtet har i så fall pågått under flera års tid nu. Att sedan grävhövdingens efternamn:
Viemäri betyder kloak på finska är väl knappast några större förborgade finska statshemligheter.

"Tally-ho"! 

Nu återvänder jag till sängen med en ny plastpåse för begagnade pappersnäsdukar och en rekorderlig hög med nya pappersnäsdukar. Herr H hade inte den allra bästa altruistiska dagen igår, när han köpte pappernäsdukar, som man inte hinner dra ur förpackningen, innan den omgivande katastrofen är ett fullbordat faktum. Dataskärmen har fått så många oönskade och märkliga prickar, efter varje nysning trots att jag snabbt dragit upp nattskjortan över näsan och försökt att avlägsna spåren direkt. Jag får nog skramla runt och försöka, att avlägsna sviterna av de plötsliga nysutbrotten från dataskärmen.

Dylika pappersnäsdukar är inte gångbara vid "rinnsnuBa..." Det skall fasen hinna få ut x-antal nödvändiga i en större omgång nysattacker. Det skall vara en förpackning med enbart ett hål, där man snabbt som ögat kan få upp en ny pappersnäsduk och därmed, när man ryckt ur den, så är den nya redan på G.

Sankta Lucia - ljusbäraren som ständigt minner oss om världens mörker.

Lucia är kvinnan med en hisnande historia och legenden om henne kan beröra vem som helst, som har en normal kvinnosyn. http://www.folkhalsan.fi/startsida/Aktuellt/Lucia/Luciatraditionen/

Dvs. där kvinnan inte betraktas som en handelsvara, eller mindre värd än mannen. Trots att Lucias föddes 283 e.Kr. är det inte mycket som har förändrats ute i stora delar av världen. Fortfarande är kvinnan underordnad mannen och fortfarande väger kvinnans öde lätt i mannens händer. Längre än så har inte den mänskliga utvecklingen hunnit.

Man kan väl någonstans tro, att hon efter sin död borde ha fått vigas i gravens eviga vila, som det så vackert heter. Men så var det inte. Hennes öden och äventyr stannade inte där och det var med förundran jag betraktade henne där hon låg likt törnrosa i sin glaskista i kyrkan San Germemia i Venedig. Det var svårt att inte känna tystnaden och ömheten lägra sig inom sig, när man betraktar hennes lilla rörande gestalt.

Hennes resa efter döden har varit lång och stundom synnerligen äventyrlig.

Lucias reliker flyttades från Sicilien till Konstantinopel, där venetianska korsfarare helt enkelt stal hennes reliker, under ett av de många korstågen på 1200-talet. Relikerna förvarades därefter i en kyrka i Venedig, som fick ge plats för en järnvägsstation. Järnvägsstationen döptes efter henne och fick namnet Venezia Santa Lucia. 

På 50-talet placerade patriarken av Venedig, Angelo Giuseppe Ronacalli, sedemera påve Johannes XXIII, en silvermask över hennes ansikte för att skydda kraniets håligheter från damm.

1981 stal beväpnade, fumlande män hennes reliker och begärde en lösensumma. Men det bar sig inte bättre än att de tappade hennes kranium, när de skyndade bort från kyrkan med hennes reliker. Resten av relikdelarna återfanns senare i en jaktstuga, utan att förövarna fått någon lösensumma.

Nu ligger hennes kvarlevor där i sin glaskista och den lilla nakna foten kikar fram.

 

Så här på Svenska Flaggans Dag - numera kallad Sveriges Nationaldagen - skall jag sikta in mig på att bli Kunglig Hovleverantör av kungligt skvaller!

Eller nej. Jag kan väl knappast räkna med den titeln och äran. 

Så här strax före bröllopet så är H.K.H. Prinsessan Madeleine Thérèse Amelie Josephine, ute och blåser kring i både press och bussfiler. (Jag måste tillstå att hennes namn gör mig grön av avund! Kan man verkligen heta vackrare än så?)

http://www.di.se/artiklar/2013/6/5/madeleine-korde-i-bussfilen--havdade-atalsimmunitet/

Säga vad man vill, men nog är det väl ändå höjden av arrogans, eller var det nu himla fult tänkt av mig igen. 

Det kanske förhöll sig så, att söta prinsessan ville träna på att bli busschaufför i kollektivtrafiken och därför tränade på att köra i bussfil och därför hävdade sin immunitet mot dryga böter.

Jag måste tillstå att jag är mäkta förvånad att polisen i det här fallet stått på sig. Det är sällsynt att det inte åks i gräddfil hela vägen ut. Ta bara Uppdrag Granskning av det hårrensande så hänt vid Lundsbergs Internatskola. Ja, nu var de inte ensamma om det bedrägliga det fanns ytterligare två nissar med, som snyltat till sig hårresande miljonbelopp. Något som de under resans gång och väl avslöjade sa, att de genast skulle återbetala. 

Men nu har de hittat luckor i lagen, som pseudovetenskapen (politikerna välvilligt lagstiftat om, det gäller ju att hålla rätt personer vänskapligt om ryggen). Nu har de ansvariga för Lundsbergs Internat, slagit i bromsen, här skall minsann inte återbetalas en enda svensk enkrona! http://www.svt.se/ug/se-program/5-6-20-00
Trots att övriga svenska skolvärlden går på knä ekonomiskt och inte ens kan hålla sig med skolböcker från det här århundradet. Det är till att förse sina redan i gräddfil åkande elever med etik och moral av det mer sällsamma slaget, inte alls olikt "Flugornas herre".

Själv lyssnade jag på ett radioreportage om Lundsbergs Internatskola för något år sedan. Mer skrämmande lyssning är det nog länge sedan jag hörde på. Där kan man verkligen tala om att eleverna hade distanserat sig från den verkliga världen, så till den milda grad att de inte ens hade vett att hålla upp dörren, när chauffören kom kånkande med tunga kartonger. De såg på världen som något mycket märkligt och svårbegripligt.... SUCK säger jag bara.

Här ägnar vi oss åt världsliga saker. Har hängt upp fasadflaggan i Pergolan och funderat på frisyrer. 

Herr H hävdade att kvinnliga frisyrer kan vem som helst tillverka. Naturligtvis så fick han ställa upp till bevis. Så här blev resultatet, jag vet inte om det är en frisyr ämnad för en blivande Kunglig Hovleverantör:

diskborste, tandpetare, grillstickor, oliver, flagga och påsklämmor i olika storlekar

Mors Dag idag - Mor, mamma, morsa eller bara din älsklingsmamma.

Ibland säger en bild mer än tusen ord....

Pingsten - hänryckningens tid?

Stölden, som Eisias Tegnér ägnade sig åt, eller kanske man skall klassa den som "lån" från poeten Goethes (Goethe var en pö´t) "Rävsaga" (Reineke Fuchs).  

I vilket fall som helst har dessa få rader blivit smått bevingade: "Pingst, hänryckningens dag, var inne". 

Fastän pingsten i själva verket är en högst kyrklig historia, har osedvanligt många potentater blivit inblandade i dessa hänryckningens ord. Tänka vad man vill men det är ändå helige Ande, som angett tonarten. Det var då helige Ande gav sig till känna för Apostlarna.  

Jag höll nästan på att skriva han om den helige Ande, men insåg i sista sekund, att något personligt pronomen är helt omöjligt, om man inte vill trampa i klaveret ordentligt.


Själv tänker jag mest på den halvt lomhörde gubben Johansson, som undrade till frågeställaren:

- Vadå Hingsten? Vems då jävla hingst har fått ryckningar? Ryckningar var då?

Det får vara som det vill med den saken, men sommaren anlände från den ena dagen till den andra. Barnbarnen anlände i vårkläder tidig morgon och hämtades dagen efter iförd sommarkläder.

Det enda knop som jag gjorde igår sedan de stängt ytterdörren var att åka iväg och köpa hem full stridsmundering inför sista striden med svartmyrorna, som invaderat 1/20 kökshalva sedan någon dag tillbaka. Det där med kanel mot myror, som man kunde googla sig fram till var ännu bara en amsaga. Myrorna forcerade kanelbarriären, som om inget i världen hade inträffat, efter att första förvåningen hade lagt sig över den bruna vallen kanel, som hade strötts längs golvlist och balkongdörr.

Imorse kunde jag äntligen konstatera, att igår var det sista hänryckningen för myrinvaderingens vidkommande. Grundlurad av mitt val av massförstörelsevapen pallade de inte tycket. Det sved visserligen ordentligt i plånboken. Men alla krig kostar kunde jag krasst konstatera igår när jag nådde kassan.

De gröna dosornas innehåll tyckte myrorna helt uppenbart mer om, än de blåa dosornas.

Inatt när jag var och tittade till dem, sprang de helt uppenbart groggy omkring, svårt desorienterade av vad dosornas bedrägliga innehålla hade bjudit på. Då stod jag där och tvekade om jag var krigets vinnare, medan obehaget smetade sig allt tätare omkring mig. Jag gillar verkligen inte att ta död på något alls. Jag föredrar att leva i symbios, oavsett vad saken gäller. Det här kändes dessutom väldigt bedrägligt. Myrorna var inställda på fyra dosor jättefest. I två olika smaker dessutom.

Det finns en sak till som bekymrar mig. Nu blir jag tvungen att ta itu med dem, som än så länge finns ute i trädgården, men helt uppenbart har hunnit för nära inpå huset. Det här låter som den värsta reklam för hotet med invandringen. Men principen är dessvärre detsamma.

Gårdagskväll låg jag ankrad i soffhörnan och glodde på TV:n, GP Speedway i Prag på Marketastadion. Det blev en något märklig och snopen final. Det såg ut som om startsnöret inte gick upp och Emil Sajfutdinov blev diskad. Sedan fortsatte eländet i finalen. Vad jag kunde se körde Kryzstof Kasprzak på Nicki Pedersen, som gick omkull. Det betyder att endast vinnaren Tai Woffinden egentligen borde ha stått på prispallen, eftersom man nu valde att inte köra om finalheatet. Men till min stora förvåning så stod Nicki Pedersen på prispallen, trots att han inte hade gått i mål. - Kul, ännu något som övergår mitt förstånd!

Jag klickade mig in på SVT Play, andra delen om Richard Wagner. Första delen går i repris idag och jag hade tänkt se den nu istället. 

Sedan knäppte jag över till SVT 1. Jiiiises! Eurovision Song Contest. Halva omröstningen var till ända och jag beslutade mig därför, att åse sista ryckningen innan fjärilen steg ur puppan. 

Men...

Petra Mede... suck. Vem i hela friden stod för hennes val av klänning och frisyr? Hon måtte ha tränat länge med det påklistrade leendet framför spegeln... Inte blir man precis hänryckt!

Den helige Ande svävade nog inte över denna tillställning. Mitt soffhörn var invaderad av den Osalige Andes skara, hänryckningens tid eller ej.