Vi kan börja med Hitler. Hans personliga läkare, urologen Dr. Theodor Morell, noterade dessa problem. För att råda bot på Hitlers bristande libido och erektionsproblem skrev Morell ut potenta kurer bestående av manliga hormoner (bland annat extrakt från tjurtestiklar) samt amfetamin! - Sannolikt har det senare bidragit till hans fullständiga vansinne och avsaknad av självinsikt.
Även Sigmund Freud, den österrikiske neurologen och läkaren, som grundande psykoanalysen, utvecklade en fullständigt förryck verklighetsuppfattning, just på grund av långvarigt och tidigt bruk av kokain. Dock hindrade det inte att samtiden lovsjöng honom, vilket i mina ögon ter sig tämligen suspekt.
Hitler liksom många i dagens samhälle uppvisar, ta hela gardet kring den korrupta despoten, den illegale presidenten i Ukraina, som med sina övriga krigshetsare t.o.m på film uppvisat att herrsällskapet ägnat sig åt just detta drogande, som de alltför sent inför filmkamerorna drog handlingar över för att skyla över vad de egentligen sysslade med. Det var inte precis någon fördrink det handlade om.
Det är nog inte heller en slump att det i Riksdagens toaletter återfunnit denna substans och att en fd. justitieminister helt plötsligt ändrat sig när han skulle drogtestas och fick kunskap om vidden av vad som kunde spåras och avslöjas. Då kände han plötsligt att han hade en svettig skjorta, trots att den inte uppvisade några svettsymtom efter att han hade slängt av sig sin kavaj.
För att återgå till Hitler. Fängelsejournalen från 1923, alltså redan efter den misslyckade ölhuskkuppen 1923 undersöktes Hitler i Landsberg-fängelset av läkaren Josef Brinsteiner. Journalerna, som dök upp på en auktion 2010, bekräftar formellt "högersidig kryptorkism" – det vill säga att hans högra testikel aldrig vandrat ner i pungen. Sålunda en man med liten pitt.
Dessa medicinska åkommor tros ligga bakom Hitlers dokumenterade skräck för att visa sig naken, hans kontrollerade offentliga image och hans komplexa, ofta distanserade relationer till kvinnor. Han fick flera av sina relationer till kvinnor att ta livet av sig.
Men liten pitt var inte Hitler ensam om att ha.
I de kungliga arkiven hittade historikern Asser Amdisen ett överraskande dokument från Fredrik VII:s personliga läkare. Det kan vara en del av förklaringen till att kungen utvecklades till en ”rätt förfärlig människa”.
Kungens missbildade penis ”ändrade hela Europas historia”: Konfidentiellt dokument avslöjar intima detaljer
I mer än 150 år har en fråga hängt över Danmarks kung Fredrik VII.
Varför fick han, trots tre äktenskap, aldrig någon arvinge?
Förklaringarna har varit många. Hans far, Kristian VIII, menade bland annat att sonen var för tjock för att kunna fullborda ett samlag.
Nu har dock historikern Asser Amdisen hittat ett hittills hemligt dokument som pekar på en möjlig förklaring.
”Det får ju en enorm dynastisk betydelse. En helt ny kungasläkt kommer in på grund av detta”, säger Asser Amdisen, som också är programledare för den danska podden ”Kampen om historien”.
I dokumentet beskriver kungens livläkare att Fredrik VII hade en mild form av hypospadi – ett medfött tillstånd där urinrörets öppning inte sitter längst ut på penis, vilket kan försvåra både samlag och fortplantning.
NÅ, vad säger mina erfarenheter på detta plan, om dessa despoter som man ibland har oturen att stöta på i det verkliga livet. En despot, en envåldshärskare, eller person som styr med absolut makt och förtrycker sin omgivning.
Själv har jag en klassisk despot i min egna släktkrönika. Han har inte dragit sig för att tycka sig känna till om mitt sexliv, den arme kraken, vilket är fullständigt nonsens. En harm naturligtvis som bottnar i att han blev avpolletterad av mig som tänkbar sexpartner. I en del fall behöver man inte vara raketforskare för att förstå hur saker och ting hänger ihop.
OM jag själv konstaterat att han har liten pitt? Nej, det behövdes inte det var allmänt känt och utbasunerat.
Det har emellertid fått till följd att han har gjort sig själv till "balanserad talesperson" i det offentliga rummet. Medans jag har en helt annan klassning om hans floskler. Men också fått honom att förutom gjort sig till talesperson, att man inte kan vara av samisk ursprung eftersom han själv bara haft en liten del av inuit i sitt dna, vilket jag totalt är avsaknad av. Nej, just det en del blev inte någon raketforskare, eller större tänkare.
Likväl är jag på mödernet av samisk ursprung, vilket jag är stolt bärare av, men på den andra sidan på fädernesidan adelsklass när Sverige var Finland. Medans han själv haft ett betydligt brokigare ursprung på mödernet, vilket jag redan som barn känt till. Än en gång är verklig kunskap mer gångbart, moral också en annan mycket viktig ingrediens.
Jag har aldrig förstått dessa fullständiga floskler. För mig är egna handlingar ett mått på vad slags person man är.
Men just denna erfarenhet och kännedom om mäns penisfixering har fått mig att på allvar djupfundera om jag trots allt inte skall sätta på pränt vad jag som professionell grodkysserska, som även lett till att jag vigt mitt liv till naturvetenskapen, onekligen har en hel del att berätta i ämnet.
Nej, det var inte så jag ville ha mitt liv, men det var så det blev.
Män och deras penisar oavsett i vilket storlek och tillstånd de har befunnit sig, eller självbild har inget med vare sig kunskap om älgskog och den ädla konsten att kyssas sensuellt att göra.
Det kanske är dags, att jag så här halvt bedagad, skall berätta den brutala sanningen. Min statistik är nedslående. Den har ingen hittills kunnat göra. Inte ens hon med det "knapplösa knullet" i Rädd att flyga från 1973 som var är den amerikanska författaren Erica Jongs debutroman. Den räknas som en feministisk bibel i många kretsar. Uttrycket "det knapplösa knullet" ("the zipless fuck") myntades i romanen. Den slog ner som en bomb i sin samtid, på grund av sin frispråkighet och sin öppenhet kring sex och framför allt kvinnlig sexualitet. Dock aldrig hos mig. Numera betraktas den som en modern klassiker, som ständigt hittar nya läsare. Den har i dag sålt i över 25 miljoner obegripliga exemplar världen över.
JAG bara suckar...
Men jag tänker frenetiskt: skall jag, dois-je, berätta?
