Nu har vi haft ett riksdagsval och den 4 november ska det andra och avgörande beslutet fattas. - Skriver KÄLLOR OCH UNDERLAG
Fullständiga källor, dokument och direktlänkar finns i första kommentaren under originalinlägget på facebook.com/kallkollen
— Michael Berglund
******
Följ Källkollen för fler granskningar där jag går förbi rubrikerna, läser mellan raderna och tar reda på vad det faktiskt betyder i praktiken.
Förslaget innebär bland annat att myndigheter under regeringen inte längre ska få utöva tillsyn över domstolarnas rättskipande verksamhet.
Det låter kanske som en teknisk förändring. Men när man läser de kompletterande lagförslagen blir det betydligt mer konkret.
I proposition 2025/26:286 föreslår regeringen att Justitiekanslern, JK, helt ska upphöra med sin tillsyn över domstolsväsendet.
I dag kan både JO och JK granska domstolarna. JO är riksdagens ombudsman medan JK är regeringens.
JK kan bland annat granska klagomål, genomföra inspektioner och på eget initiativ undersöka om domstolar och domare har följt gällande regler.
Nu ska den tillsynen försvinna.
Och det handlar inte enbart om domarnas beslut i rättssalen. Förslaget innebär att JK:s tillsyn även ska upphöra över Domstolsstyrelsen, Domarnämnden och den nya Domaransvarsnämnden. Även anställda och uppdragstagare inom domstolsväsendet omfattas av förändringen.
Regeringen motiverar reformen med att domstolarnas oberoende ska stärkas.
JK är regeringens ombudsman, och tanken är att regeringen inte ska kunna utöva tillsyn över domstolarnas dömande verksamhet genom en myndighet under sig.
Det är alltså maktdelningen man vill skydda.
Men JO granskar redan domstolarna på riksdagens uppdrag. Det handlar därför inte om att flytta en tidigare JK-uppgift till JO, utan om att ta bort en av två befintliga tillsynsfunktioner.
Då vill jag veta vad som händer med den samlade granskningen.
- Har JO fått resurser att kompensera för tillsynen som försvinner?
- Har man undersökt hur många ärenden, inspektioner och granskningar JK faktiskt har genomfört?
- Och hur ska man säkerställa att medborgarnas möjligheter att få fel granskade inte försämras?
För det är väl ändå resultatet för medborgarna som borde vara avgörande?
—————————————————
REGERINGEN VET INTE ENS ALLA KONSEKVENSER
Det här är faktiskt en av de mest fantastiska delarna av hela förslaget.
I propositionens avsnitt 9.2 diskuterar regeringen vilka följder det får när JK förlorar sina tillsynsbefogenheter.
Och där framgår att det är svårt att helt överblicka de praktiska konsekvenserna.
JK arbetar nämligen inte bara med tillsyn. Myndigheten hanterar även bland annat skadeståndsanspråk mot staten.
När någon anser sig ha blivit felaktigt behandlad av en domstol kan JK behöva granska handlingar och inhämta uppgifter för att bedöma ett sådant anspråk.
Regeringen konstaterar att JK kan behöva förändra sina arbetsmetoder och att ytterligare reglering kan bli nödvändig om myndigheten inte får tillgång till de uppgifter som behövs.
Läs det en gång till.
Man föreslår alltså att ta bort befogenheter från en myndighet samtidigt som man konstaterar att man inte fullt ut kan överblicka hur det påverkar myndighetens övriga arbete.
Och om det senare visar sig behövas får man kanske ändra reglerna igen.
Är detta verkligen tänkt att vara det vettigaste sättet att förändra kontrollen av rättsväsendet?
Borde inte konsekvenserna rimligen vara ordentligt utredda innan man avvecklar en befintlig tillsynsfunktion?
Jag tycker åtminstone att det borde vara ett minimikrav när det handlar om medborgarnas möjligheter att få staten granskad.
—————————————————
MAN VILLE ÄVEN AVSKAFFA DOMARNAS DISCIPLINANSVAR
När jag fortsatte bakåt i underlaget hittade jag SOU 2025:56, den statliga utredning som presenterades i maj förra året.
Och där fanns ytterligare ett om möjligt ännu vackrare förslag.
Utredarna ville avskaffa disciplinansvaret för ordinarie domare helt.
Motiveringen var bland annat att disciplinpåföljder är ovanliga och att kritik från JO kunde fylla en viktig funktion.
Under perioden 2012–2024 hade ordinarie domare fått disciplinpåföljder vid sammanlagt sju tillfällen.
Sju på tretton år.
Men den siffran säger ju exakt ingenting om hur många fel som faktiskt begåtts. Den säger hur många gånger det lett till en disciplinpåföljd.
Det är en ganska avgörande skillnad.
Sedan hittade jag följande formulering i utredningen:
”Erfarenhetsmässigt tar ordinarie domare kritik från JO hårt.”
Ja men då så.
Riskerar domaren att känna sig kränkt så förstår jag förslaget, för det vore ju verkligen förfärligt.
Vad hände med människan som drabbades?
Den som förlorade vårdnaden om sitt barn, dömdes på felaktiga grunder eller fick sitt liv förändrat genom ett myndighetsbeslut?
Det är väl knappast den ansvariges känslor som ska avgöra vilka konsekvenser ett allvarligt fel får.
Trösten är väl att flera remissinstanser också reagerade.
Bland annat JO, Domstolsverket, Arbetsgivarverket och flera domstolar motsatte sig att disciplinansvaret skulle tas bort. De pekade bland annat på att det skulle försvåra möjligheterna att ingripa mot domare som missköter sitt arbete.
Regeringen valde därför att inte gå vidare med den delen.
Disciplinansvaret blir alltså kvar.
Men jag tycker fortfarande att det säger en hel del om utgångspunkten för arbetet när man över huvud taget föreslog att avskaffa det.
Vi pratar om människor som har makt att döma andra till långa fängelsestraff, avgöra vårdnadstvister och fatta beslut som kan förändra hela familjers framtid.
Då borde väl kraven på ansvar vara särskilt höga och definitivt inte tas bort?
—————————————————
OCH VEM SKA GRANSKA DOMARNA I STÄLLET?
Regeringen föreslår att en ny Domaransvarsnämnd ska inrättas.
Så klart.
Den ska bland annat pröva disciplinfrågor, åtalsanmälningar och frågor om att skilja ordinarie domare från deras anställningar.
Nämnden ska ha fem ledamöter.
Tre av dem ska vara eller ha varit ordinarie domare. De övriga två ska vara en advokat och en jurist som arbetar utanför domstolsväsendet.
Det innebär att domare får majoritet i det organ som ska pröva flera av deras egna ansvarsfrågor.
Och vilka ska föreslå ledamöterna?
Domstolsstyrelsen.
Enligt lagförslaget ska Domstolsstyrelsen föreslå två personer till varje plats. Regeringen får sedan bara utse personer som Domstolsstyrelsen har föreslagit.
Så vi får alltså en ordning där domstolsväsendet får ett avgörande inflytande över vilka som ska pröva domarnas ansvar.
Samtidigt försvinner JK:s tillsyn över både domstolarna och den nya nämnden.
JO:s tillsyn finns kvar.
Men då vill jag veta hur systemet ska fungera för den enskilde medborgaren.
När det gäller att skilja en ordinarie domare från anställningen på grund av olämplighet ska ett ärende i den nya nämnden inledas på begäran av JO.
Det räcker alltså inte att en medborgare själv anser att en domare har misskött sig så allvarligt att personen borde avsättas.
Någon med rätt att initiera ärendet måste agera.
Vad händer då om ingen gör det?
Och hur ska vi kunna kontrollera att det nya systemet faktiskt fungerar bättre än det gamla?
—————————————————
VI HAR REDAN GRANSKAT VILKA SOM FÅR DÖMA OSS
Den 14 oktober publicerade jag en granskning av nämndemannasystemet.
Där gick jag igenom hur människor utan juridisk utbildning, efter ungefär en dags introduktion och utan något generellt juridiskt kunskapsprov, kan få samma rösträtt som en utbildad juristdomare.
Tre nämndemän kan till och med bilda majoritet mot juristdomaren i skuldfrågan.
Det är alltså möjligt att tre personer utan juridisk utbildning röstar ner den utbildade domaren och fäller en människa.
Och nu granskar jag förslag som förändrar hur domstolarna och domarna själva ska kunna hållas ansvariga.
Jag tycker att de här frågorna hör ihop.
Först behöver vi fråga oss vilka krav som ställs på dem som får utöva makten.
Sedan behöver vi fråga vem som kontrollerar hur makten används.
Och till sist vad den drabbade människan faktiskt kan göra när något går fel.
För det hjälper föga att ha ett rättssystem fullt av regler om det i praktiken är nästan omöjligt att få någon ansvarig när reglerna inte följs.
—————————————————
DET FINNS NÅGOT SOM HETER OMDÖME OCH MORAL OCKSÅ
Jag har också tänkt en hel del på en intervju som journalisten Joakim Lamotte gjorde med rådmannen Tommy Eriksson vid Örebro tingsrätt.
Intervjun handlar om ett mål där en man dömts för sexuella övergrepp mot ett barn i familjen men inte utvisades.
När Lamotte tar upp frågan hörs rådmannen fnissa innan han säger:
”Snälla du, han är väl kanske inte pedofil mot alla sina barn?”
Och jag reagerade faktiskt lika mycket på sättet han uttryckte sig som på orden.
Vi pratar om sexuella övergrepp mot barn.
Hur kan en person med ett sådant ansvar tycka att det är ett lämpligt sätt att bemöta frågan?
Det handlar inte bara om att kunna juridiken, utan också om att förstå vilket ansvar man har när man företräder rättsväsendet.
Och när jag sedan läser en statlig utredning där man ville avskaffa domarnas disciplinansvar helt blir jag nästan mörkrädd.
—————————————————
SAMTIDIGT BLIR STATENS MÖJLIGHETER ATT GRANSKA OSS ALLT STÖRRE
Under de senaste veckorna har jag skrivit om hur regeringen vill förändra sekretessreglerna för att göra det lättare för myndigheter att dela information om oss.
Jag har granskat förslag om hälsodata, samtycke och hur känsliga personuppgifter ska kunna göras tillgängliga i allt större digitala system.
Och jag har tidigare skrivit om myndighetsbeslut som inte kunnat rättas trots att myndigheten själv medgett att beslutet varit felaktigt.
Nu sitter jag med ytterligare en förändring.
Den här gången handlar det om att en befintlig tillsynsfunktion över domstolarna ska försvinna.
Det är svårt att inte se ett återkommande mönster i de frågor jag granskar.
Statens möjligheter att samla information, fatta beslut och utöva kontroll utvecklas.
Men vad händer samtidigt med våra möjligheter att kontrollera staten?
Det är därför jag tycker att man måste börja läsa lagförslagen tillsammans i stället för att betrakta varje förändring som en helt fristående företeelse.
—————————————————
VAD HAR MEDBORGARNA FÅTT VETA?
Det första riksdagsbeslutet om grundlagsändringarna fattades den 1 oktober 2025.
Nu har vi haft ett val.
Och den 4 november ska riksdagen fatta det slutliga beslutet.
Men hur många väljare visste inför valet att JK:s tillsyn över domstolsväsendet skulle försvinna?
Hur många kände till att en statlig utredning ville avskaffa disciplinansvaret för ordinarie domare?
Och hur många hade fått veta att regeringen själv beskriver svårigheter att överblicka vissa praktiska konsekvenser av reformen?
Jag skulle verkligen vilja veta det.
För tanken med att ha ett val mellan två grundlagsbeslut är ju att medborgarna ska ha möjlighet att påverka.
Men den möjligheten förutsätter att vi faktiskt känner till vad politikerna håller på att besluta om.
Annars blir det ganska svårt att utkräva politiskt ansvar.
Och det är inte direkt så att den här typen av förändringar brukar få samma uppmärksamhet som ett partiledarutspel eller ett bråk i riksdagen.
Trots att de kan få betydligt större betydelse för oss på lång sikt.
—————————————————
VEM SKA HÅLLA STATEN ANSVARIG?
Jag har fortfarande flera frågor som jag vill ha svar på.
- Hur många klagomål mot domstolar och domare har JK hanterat under de senaste tio åren?
- Hur många har lett till kritik eller andra åtgärder?
- Vilken konkret nytta har JK:s tillsyn haft för enskilda medborgare?
- Hur påverkas JK:s möjligheter att utreda skadeståndsanspråk när tillsynsbefogenheterna försvinner?
- Hur ska medborgarna kunna få insyn i Domaransvarsnämndens arbete?
Det är sådant jag tycker att våra folkvalda borde kunna redovisa innan de fattar beslut.
Den 4 november ska riksdagen fatta sitt slutliga beslut om grundlagsändringarna. De kompletterande lagändringarna behandlas separat.
Men förslagen hör ihop.
Tillsammans förändrar de hur vårt rättssystem ska organiseras, vem som får granska det och vilka kontrollfunktioner som ska finnas kvar.
Och när regeringen själv konstaterar att vissa praktiska konsekvenser är svåra att överblicka tycker jag att det finns all anledning att ställa betydligt fler frågor.
Jag har under lång tid granskat hur staten steg för steg förändrar sina möjligheter att samla information om oss, bedöma oss och fatta beslut som påverkar våra liv.
Nu handlar det om våra möjligheter att granska dem som fattar besluten.
För om vi accepterar att staten får allt större möjligheter att kontrollera medborgarna måste vi åtminstone kräva att medborgarnas möjligheter att kontrollera staten inte försvagas.
Och här föreslår man faktiskt att en befintlig tillsynsfunktion ska tas bort.
Utan att fullt ut kunna redovisa alla praktiska konsekvenser.
Hjälp gärna till att sprida den här granskningen.
Vi behöver bli betydligt fler som uppmärksammar vad regeringen, riksdagen och våra myndigheter faktiskt håller på med.
För det är ganska svårt att ha en åsikt om förändringar man inte ens känner till.
Och ännu svårare att påverka dem när besluten redan är fattade.
Den 4 november är det dags för riksdagen att rösta om grundlagsändringarna.
Det är alltså fortfarande möjligt att uppmärksamma frågan innan beslutet fattas.
Man vet bara det man vet – Resten måste man ta reda på.
—————————————————
KÄLLOR OCH UNDERLAG
Fullständiga källor, dokument och direktlänkar finns i första kommentaren under originalinlägget på facebook.com/kallkollen
— Michael Berglund
Följ Källkollen för fler granskningar där jag går förbi rubrikerna, läser mellan raderna och tar reda på vad det faktiskt betyder i praktiken.
1. RIKSDAGEN – BETÄNKANDE 2026/27:KU4
Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Konstitutionsutskottets behandling inför det andra grundlagsbeslutet den 4 november 2026.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/betankande/starkt-skydd-for-demokratin-och-domstolarnas_he01ku4/
2. REGERINGENS PROPOSITION 2024/25:165
Stärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Grundlagsförslaget, domstolarnas oberoende och begränsningar av regeringens möjligheter att utöva tillsyn över den dömande verksamheten.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/starkt-skydd-for-demokratin-och-domstolarnas_hc03165/
3. REGERINGENS PROPOSITION 2025/26:286
Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende. De kompletterande lagförslagen.
• Avsnitt 7 – Domaransvarsnämndens uppgifter och organisation.
• Avsnitt 7.3 – Ledamöternas sammansättning och utnämning.
• Avsnitt 9 – JK:s tillsyn över domstolsväsendet.
• Avsnitt 9.2 – Konsekvenser för JK:s övriga verksamhet, bland annat skadeståndsärenden.
• Författningsförslagen – föreslagna lagändringar.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/starkt-skydd-for-domstolarnas-och-domarnas_hd03286/html/
4. SOU 2025:56 – STATLIG UTREDNING
Stärkt skydd för domstolarnas och domarnas oberoende. Utredningens förslag att avskaffa disciplinansvaret för ordinarie domare, uppgiften om sju disciplinpåföljder 2012–2024 samt formuleringen:
”Erfarenhetsmässigt tar ordinarie domare kritik från JO hårt.”
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2025/05/sou-202556/
5. REGERINGEN – REMISSBEHANDLING AV SOU 2025:56
Remissinstansernas synpunkter, bland annat invändningarna mot att avskaffa disciplinansvaret. Regeringen gick inte vidare med detta förslag.
https://www.regeringen.se/remisser/2025/05/remiss-av-sou-202556-starkt-skydd-for-domstolarnas-och-domarnas-oberoende/
6. JOAKIM LAMOTTE – INTERVJU MED RÅDMANNEN TOMMY ERIKSSON
Intervjun som diskuteras i avsnittet om domares omdöme och ansvar.
https://www.joakimlamotte.se/p/radmannen-om-barnvaldtaktsmannen
—————————————————
TIDIGARE GRANSKNINGAR FRÅN KÄLLKOLLEN
7. 14 OKTOBER 2026 – EN DAGS UTBILDNING, TIO ÅRS FÄNGELSE
Om nämndemannasystemet, kompetenskraven och möjligheten att rösta ner juristdomaren.
https://www.facebook.com/share/p/14vTeqjZMRk/
8. 16 OKTOBER 2026 – LÄTTARE FÖR MYNDIGHETER, SVÅRARE FÖR MEDBORGARE?
Om myndigheternas informationsutbyte, sekretess och medborgarnas insyn.
https://www.facebook.com/share/p/1KLwxQHMPq/
9. 19 OKTOBER 2026 – DITT SAMTYCKE, STATENS NÄSTA STEG
Om hälsodata, samtycke och den nationella digitala infrastrukturen.
https://www.facebook.com/share/p/19fVGK5KtJ/
