Det här blir en blogg i flera avsnitt - Del 1. Jag skrev en pjäs till SKFs 100 års jubileum, som mest liknar sagan om Mäster Skräddare, där även Pugh Rogefeldt blev involverad som låtförfattare.

Men exakt så var det med den ensemble, som jag fick i uppdrag av SKFs verkstadsklubb, att skriva en pjäs och som skulle sättas upp till jubileumsåret 2007.

Pjäsen kom att mest likna "Mäster Skräddaren" en klassisk svensk folksaga om en liten man, som lämnar in en bit tyg till en skräddare för att få skräddaren för att få en rock sydd. Varje vecka drar skräddaren av och tyget krymper till ett par byxor, sedan en väst, en vante en tumme och slutligen ingenting alla och mannen lika snällt tackar och går. Riktigt så blev det inte utan när allt hade stått på huvudet med pjäsen, så fick jag i uppdrag att i all hast hitta på en ny pjäs, vilket jag också gjorde den däremot både spelades in och upp.

Det var inte lite arbete som jag lade ner på skrivandet på den ursprungliga pjäsen och den research jag gjorde om Sven Wingquist, som var född 10 december 1876 i Kumla, död 17 april 1953 i Göteborg var och blev gigantisk. Föga anade jag i början var jag skulle hamna någonstans. Helt enkelt en mycket oväntad historia, som saknar motstycke i Sveriges både gömda och glömda historia. Men helt i skymundan från både kungafamiljen och näringslivstoppar, som kom att delta i det pompa och ståt och som inte speglade alla mina år i mitt arbete kring och med Sven Wingquist och som blev långt ifrån vad mina år hade innehållit. 

Men nu tänker jag berätta vad min research om Sven Wingquist som kom att handla om och som jag tror är totalt anonymt för de flesta, så långt ifrån att jag ens betvivlar att någon känner till den faktiskt. Det är en låååång berättelse och nu tänker jag ta den systematiskt.

Alla, eller i vart fall de flesta känner till SKF en av kronorna i Sveriges absoluta näringsliv. År 2007 präglades SKF av stark tillväxt, rekordresultat och bolagets 100-årsjubileum. 42 088 medarbetare fanns globalt vid utgången av 2007. Cirka 2 800 av dessa anställda fanns i Göteborg, där koncernens huvudkontor och stora tillverknings- och utvecklingsenheter är belägna. Företaget hade verksamhet i över 130 länder med drygt 100 tillverkningsplatser samt ett stort antal säljbolag och omkring 15 000 till 17 000 återförsäljare/distributörer världen över. 

Nu kanske du undrar hur jag kunde komma infarande på ett bananskal i SKFs historia. Min sambo arbetade vid SKFs huvudkontor, men var med i Verkstadsklubbens konstförening och jag vet inte hur det gick till, men jag hamnade i den sitsen, att jag fick i uppdrag att skriva pjäsmanuset. Det passade mig utmärkt av olika anledningar. Dessutom är jag en bra "grävare", alltid intresserad av att gräva mycket och djupt och skriva har jag gjort hela mitt liv även pjäser som satts upp och spelats.

Jag fann en av Pugh Rogefeldts låtar "Kärlekens träd" som lämpligt att börja och sluta den tänkta föreställningen med och hade därför otaliga kontakter med damen, Orpas vill jag minnas att hon hette möjligen Mari i förnamn. Hon skulle i vart fall vara mellanhand mellan Pugh Rogefeldt och mig för att kunna få ett medgivande att använda hans vackra "melodi" till pjäsen. 

Det stötte på viss patrull redan från början, eftersom Pugh Rogefeldt berättade för henne att han inte hade noterna kvar till "Kärlekens träd", men det var inget problem tänkte jag och hade min gamla musiklärare på Akademien, som jag säkert skulle få hjälp med både på ett och annat sätt till pjäsen. Det Madeleine Stenmark inte klarar av det är inte uppfunnet.

Det kom sig i alla fall att många år senare när Pugh Rogefeldt låg på slutsträckan av livet, kom jag in kontakt med hans son som berättade att Pugh Rogefeldt själv ansåg att det var det bästa han hade skrivit. Det kändes gott att få ha förmedla det till Pugh Rogefeldt.

Texten till Pugh Rogefeldts "Kärlekens träd":

Till dom vita hattarnas stad
Kom hon in från Kelternas lag
O där stod ett sagolikt träd
Med en krona så underligt bred
Så hon fann en sång

Bred dina grenar
Över vår värld
Du förenar
Mänskornas värld
Vi vill vila
Under vår färd
Vila under
Kärlekens träd

Tusen själar samlades där
För en tusen olika skäl
O när flickan höjde sin röst
Fann man glädje i trasiga bröst
O man hörde sång

Bred dina grenar
Över vår värld
Du förenar
Mänskornas värld
Vi vill vila
Under vår färd
Vila under
Kärlekens träd

*****

Den då varande VDn för SKF var Tom Johnstone och han kom onekligen från Kelternas lag. Han var klurigt inbegripen i handlingen och vars slutscen jag själv tyckte i vart fall var briljant. Den utspelade sig i form av en "Rättegång hos Sankte Per", eller vad vi nu skall kalla honom för.

Fortsättning följer och som kom sig av att jag drog mig allt till minnes genom ett nattligt meddelande på Messinger från en av mina vänner om en av Pugh Rogefeldts andra låtar. - Ibland kommer alla minnen som en Ketchupflaska, först kommer det ingenting, sedan ingenting och sedan kommer allt på en gång! 

David Batras "Elefanten i rummet" fick mig att inse,

att det var länge sedan jag motionerade skrattmusklerna så mycket på en och samma dag.

Helt underbart suveränt rolig föreställning! Det är faktiskt 90 minuter fyllda av skratt. Inte enstaka flabb utan hela tiden. Samtidigt som igenkänningsfaktorn faktiskt var stor.

David Batra kan faktiskt konsten att t.o.m. häckla politikerna, utan att för den skull bli plump. Sedan att han varit i den här branschen i 23-24 år och kan yrket ordentligt det behöver man inte betvivla.

Sist jag såg en stå-up-föreställning med David Batra var "Det var ju tråkigt det här".

David Batra och Ann Westin är mina absoluta favoriter bland stå-up-komikerna.Men sedan bytet av Anna Kindberg Batra (=elefanten i rummet), som partiledare för moderaterna, det begriper jag som sagt var inte alls. Det tycker jag är allmän machokultur i dess fulländning och inget annat, vilket inte hedrar det partiet.

Jag hade nog faktiskt hellre sett Anna Kindberg Batra som statsminister än Stefan Löfvén. 

Blindskär bland massmedia, journalister, stollar, folk i allmänhet och "visselblåsare"= av engelskans whistleblower.

Idag drar spektaklet med årets Bokmässa igång i Göteborg. Än en gång är temat yttrande- och tryckfriheten som står på agendan, liksom det var åren 1995, 2006 och nu år 2016, då den svenska tryckfrihetsförordningen firar 250 år.

Men än en gång så har ansvariga för denna mässa visat prov på det godtyckliga i yttrande- och tryckfriheten. De är helt uppenbart av åsikten att du får tycka precis som du vill bara du tycker som vi! Vindföljen är nog ett milt uttryck om dessa personer, men de är i gott sällskap, http://svenskamassan.se/sv/om-oss/organisation/styrelse/ det är den vinden som blåser som kastbyar runt om i Sverige. Där det blivit ytterst lättkränkt och favoritordet blivit rasism, som skall tysta alla former av oliktänkande.

Varför då denna klagan från min sida som t.o.m. mynnar ut i ett blogginlägg. Tja, det hela är mycket enkelt. Jag har betraktat spelet som pågått bakom kulisserna:

först var tidningen Fria tider välkomna och hade betalt uställningsbord. Plötsligt var det avdelning halt och förbud för tidningen att medverka. Detta efter samma protester som återfinns på politikertoppnivå, där de inte heller kan samarbeta med människor som i demokratisk anda har valts in i dagens Riksdag. Jag behöver väl knappast nämna vad detta partiet heter, där man under valvakan inte ens kunde stå bredvid dess partiledare!

Arbetsvägran skulle det heta på vilken annan normal arbetsplats som helst och som skulle fått rätt omfattande och vittgående konsekvenser. Men så hanterar man nu inte en självfixerad elit, som bara bryr sig om sig själv. Det är rätt festligt att se hur de nu en efter en tjongar in med skallen rakt i väggen, eftersom verkligheten hinner ifatt dem allt eftersom...

Åter till Bokmässan i Göteborg.

Nu är jag inte läsare av Nya Tider och har väl bara av olika anledningar ibland hamnat på den nätupplagan, när jag sökt annan information. Det är allt.

Men det hade varit intressant att lyssna till seminariet "När demokratins försvar blir ett brott" som äger rum på söndag 25 september kl. 11.00. Det å sin tur måste betyda att de som ansvarar för Svenska Mässan ansett att Nya tider gjort sig skyldiga till brott, eftersom de efter protester blev uteslutna. DET kunde ju ha blivit en nog så klurig juridisk nöt att knäcka för Svenska Mässans styrelse, eftersom ingen i Sverige får dömas utanför domstol.

Vad anledningen är till att två programpunkter utgått:

Lördag 24 september 12:30 – 12:50
Erich Mielke – mannen som var Stasi

och

Söndag 25 september 14:00 – 14:45
Zombier i finrummet

kan man ockå fundera en stund över. Här är årets utställare : https://bokmassan.se/for-besokare/utstallare/

Bland utställarna finns bl.a. den Moskén i Järfälla, som gästades av en homofobisk shiamuslimsk predikanten Farrokh Sekaleshfar, som ville avrätta homosexuella. Detta har gjort det hela ytterst komplicerat att få ihop hur de ansvariga för Svenska Mässan egentligen tänkte, eller gjorde ens det när det uteslöt Nya Tider. I alla fall verkar det vara mer knävecken som sagt sitt än förståndet.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/hatpredikant-gastade-jarfallaforsamling
Det här är väl om något bevis för att religion är politik i allra högsta grad.

Nu gjorde de ansvariga för Bokmässan avdelning halt en gång till och plötsligt så får Nya Tider närvara...

Men lilla plaskdammen Göteborg är också talande för hur de förhåller sig med temperaturen ute i övriga världen.

För hur kommer det sig att inte EU, FN och Sverige sätter press på den turkiske despotin Erdogan, som tycks ha slagit någon form av världsrekord i fängslade journalister och där 3 nyhetsbyråer, 21 radiostationer, 16 TV-kanaler, 45 dagstidningar, 15 tidskrifter och 29 förlag läggs ner.

Hur kan det komma sig att Göteborgs-Postens Mats Johnson har omdömet i sin bedömning av Oliver Stones film Snowden, att Oliver Stone skulle vara en föredetting. Denne Mats Johnson, Göteborgs-Posten är inte ens upplyst om att Oliver Stone gjort en hel serie om världsproblematiken i dokumentärserien The Untold History of the United States, som är helt otrolig.

Var inte som Mats Johnson, utan ta dig denna tid, 1 tim 34 minuter och 26 sekunder och fundera över de stora tingen här i världen som Oliver Stone serverar på ett mycket lättfattligt sätt, det räcker att faktiskt få slutsummeringen av serien om man tycker att hela den är för mycket att ta sig igenom.

https://www.youtube.com/watch?v=0rbaQE9X5kg
Discovery Channel - The Untold History of The US: Bush & Obama: Age of Terror| Full Documentary

Tyvärr så försvinner youtubefilmen så snart jag länkar den till min blogg... Hokus Pokus!

Osminkat ber Oliver Stone i denna dokumentärserie: kan vi inte avliva myten om God Bless America på bekostnad av andra människor och nationer.

När whistleblower Edward Snowden skulle få priset Right Livelihood Award, fanns inte längre lokalerna tillgängliga, vilket naturligtvis är ett bevis för att svenska regeringen alltjämt är i maskopi med USA. Av det kan man bara dra en enda slutsats: i det här landet är inte Edward Snowden säker. Härifrån skulle Snowden med största säkerhet bli utlämnad till USA att ruttna i fängelse liksom Manning får göra och säkert också Wikileaks grundare Julian Assange, om USA lyckas sätta klorna i honom också. Jag har skrivit om dem i min blogg tidigare och jag har inte någon annan uppfattning idag.

Sverige är ett amerikanskt lydrike, det är bara att se hur det blev när CIA agenter fick utrikesministers godkännande att hämta ut och bortföra människor, som rimligen borde ha stått under svenskt beskydd.
Dåvarande statsminister Göran Persson sade att USA hotade EU med handelsblockad om de inte gick med på utvisningen. Insyltad ända upp till halsmandlarna var också dåvarande justitieministern Thomas Bodström, som påstod att han hade ingen aning om att egypterna kunde bli torterade i Egypten. Något som faller på sin egen orimlighet att Bodström inte skulle ha kunna inse.

Ändå fortsätter Sverige att mata USA med farliga situationer för vår s.k. neutralitetspolitik. Nu har svenskarna blivit ett lydrike under NATO som fortsätter att välla in med diverse krigsupptrappningar i Sverige. Vad USA har i Sverige att göra kan man som sagt var fundera en bra stund över, vad jag vet finns inget i Östersjön som vetter mot USA. Då måste man bege sig ända till Atlanten och där tycker jag att USA skall hålla sig.

Bokmässor likväl maktmänniskor, tyvärr 99 % av manligt kön, borde inse att vår enda chans att överleva på den här planeten är att respektera varje människa, oavsett hudfärg, läggning eller kön och inte minst naturen.

Berättelsen om Kung Midas borde vid det här laget ha stämt till eftertanke. T.o.m. rätt små barn kan förstå det budskapet, men helt uppenbart inte stor del av det s.k. vuxna gardet som anser sig stå över andra människor.Från Adlibris droppade det ner imorse ett mail om Angelägen läsning, dvs. boken som Sture Bergwall, alias den s.k. massmördaren Thomas Quick nu kommer ut med. Den avstår jag ifrån där boktiteln är "Bara jag vet vem jag är". Jag vet vem Sture Bergwall är i den del jag behöver veta något, jag behöver inte köpa den boken för att veta att han inte är den mysfarbror han länge önskat framställas som.

Sture Bergwalls egna historia går inte att sudda bort. I juni 1991 dömdes Sture Bergwall till sluten psykiatrisk vård vid Säters sjukhus efter ett misslyckat bankrån och helt uppenbart sexuella avvikelser på unga killar. Han har också stuckit ner en person med avsikt att döda, men kunde aldrig straffas, eftersom han redan hade dömts till sluten psykiatrisk vård.

I april 2015 skrivs han ut från Säters mentalsjukhus, efter tjugofyra år. Nio av dessa har han gått under namnet Thomas Quick, men själv har han också ansett sig ha en hel del andra alias i sina fantasier. Allt det här visar tveklöst på Sture Bergwalls histroniska drag, vilket även åklagaren Christer van der Kvast, som gjorde karriär på Thomas Quick genom att producera en massmördare, sannolikt också är behäftad av. Hur är man annars i stånd att t.o.m. negligera det som unika polisutredare kommit fram till och som han undangrävt och t.o.m. i vissa fall uteslutit ur mordutredningarna.

Jag vet att Sture Bergwall var anledningen till att en massa riktiga mördare gick fria och att det finns en hel radda människor, som han på olika sätt skadat för resten av livet och en del så länge de levde. Det räcker och blir över.

PS. än en gång är jag ledsen över hur bloggen rent tekniskt ser ut, det går inte att fixa till hur många gånger jag än ändrar på formateringen, det är likafullt goddag yxskaft. DS.

Domkyrkan i Göteborg under Vetenskapsfestivalen - Konsert Lellemij med Elin Telius - Därutöver föredrag/samtal forskaren, Anna-Lill Drugge och slutligen - Paneldebatt kring "Vitboken" svenska kyrkans avbön till samerna. Medverkande: Karin Burstrand, domprost. Johannes Marainen, Sameföreningen i Göteborg. Elin Teilus, sångerska. Bo Claesson, universitetslektor. Samtalsledare var journalisten Elin Schwartz.

I lördags var vi på en magisk konsert i Domskyrkan där Elin Teilus sjöng och jojkade. Musiken till, på piano, Rickard Åström och slagverk, Anders Waernelius.
Första sången handlade om Kallkällan, den andra var ej jojk om en gammal vandringsman som ända upp i 80-årsålder kunde gå 4-5 dagar i sträck. Den tredje var en jojk som handlade om alltet, Alve & stjärnorna mm. Eftersom nu samer är ett urfolk så var det rätt självskrivet att den fjärde, som var en jojk handlade om att "allt i livet är heligt", naturen, vatten, dagen, livet som bär oss fram och även vi själva. Den sjätte var en jojk som handlande om Elins mormor Annu Mannu (den samiska betydelsen är modern och barnet), som när hon var fem år gammal lämnade hembyn Udta med sin mamma som ville söka ett annat liv. Det berättas att Annu Mannus farfar var i tårar när hans älskade barnbarn togs ifrån honom att resa bortom skogen och bergen.Annu Mannu:
This is the story about my grandmother nicknamed Annu Mannu when she five years old left her native village Udtja with her mother who wanted to seek another life.
It is told that Annu Mannus grandfather was in tears when his beloved granddaughter was taken away from him to travel beyond the woods and mountains.
He yoiked her yoik and his endless tears later became a well...

Här från en ljudupptagning i Oscar Fredriks kyrka där ljudet inte var det allra bästa och verkligen inte kan ge någon rättvisa till framförandet.
Lördagens musikkonserten i Domkyrkan avslutades med en jojk som handlar om äventyr. Ramlar man så reser man sig och går vidare.
**********
Efter det var det en kort paus och så gick arrangemanget om samerna vidare med ett föredrag/samtal av Anna-Lill Drugge, doktor i historia, Vaaratoe/Centrum för samisk forskning, Umeå universitet, om historian - oförorätter och framtida möjligheter. Ett samtal om samer – samisk forskning. Urfolk har länge drabbats av övergrepp i forskningens namn. I svenska Sápmi har rasbiologi och rasism mot samer fortfarande relevans för förtroendet för forskning. Relationerna mellan samer och majoritetsgrupp har präglats av maktobalans, där kyrkan inte utgör något undantag.

Anna-Lill Drugge berättade att när hon disputerade hade hon berättat att hon att hon var vallon, vari Drugge har sitt ursprung. Då hade hennes pappa tillagt att hon också var av samisk härkomst, dessutom nära släkt, vilket hon själv fram till dess hade saknat all vetskap om. Själv höll jag på att trilla ur kyrkbänken av ren förvåning, eftersom min farmor som jag och min dotter bär vårt efternamn efter har släktingar som heter Drugge på nära håll och jag kände att världen blev helt plötsligt väldigt liten.

Efteråt när alla andra pratat färdigt med Anna-Lill Drugge på tu man hand frågade jag henne varifrån den Druggesläkten kom ifrån och det var Råneå. Möjligen inte Medelsteins bruk? frågade jag henne och så var det. Vi var sålunda släkt med varandra. Medelsteins bruk hänger väl ihop med Malmbergsgruvan en spännande tidshistoria och jag fick därmed en pusselbit klar för mig som jag inte kunnat få någon ordning på utan bara intuitivt känt att det fanns något jag ännu inte hade uppenbarat.

Jag har länge förstått att jag i allra högsta grad är ett frihetens och fjällets barn, nu fick jag bara bekräftat det jag borde ha förstått för länge sedan.
På något sätt har jag funnit den felande länken i mitt liv varför jag alltid känt mig hemma i landskap som liknar fjällens, vare sig det varit i Lapplandsfjällen, Spanien eller Schweiz m.fl. platser.

*************

Sista arrangemanget på listan vad det sorgliga kapitlet, svenska statens kolonisatörsfasoner, som alltjämt fortgår vare sig det gäller samer eller ortsbefolkningen i gruvans spår och utbredning.
Under våren 2016 publiceras Svenska kyrkans vitboksarbete om svenska kyrkan och samerna. Hur svenska kyrkan har medverkat till rasism mot samer och man samtalade om vad betyder dessa erkända kunskaper för relationerna idag. Ja, det lär vi nog få visshet om. Men jag hyser inte några större förhoppningar. I alla fall inte för att svenska statens del skulle skärskåda sina egna handlingar. När jag arbetade på Gällivare tingsrätt och speciellt mina år på Inskrivningsmyndigheten blev jag varse statens kolonisatörövergrepp inte bara när det gäller hanteringen av samer utan  även mark de lagt under sig.

Medverkande i den debatten var Karin Burstrand, domprost. Johannes Marainen, sameföreningen i Göteborg. Elin Teilus, sångerska. Bo Claesson, universitetslektor. Samtalsledare är journalisten Elin Schwartz.

Johannes berättade hur han blev uppropad i skolan och inte svarade därför att han inte visste att han av svenska staten hade tilldelats namnet, Johannes Marainen, på samiska hette han inte så. I den svenska skolan är det alltjämt enbart den svenska kolonialism som lärs ut och inget annat. I skolan fick Johannes lära sig att vårens första blomma hette Blåsippa, det var inget som fanns i den lappländska fjällvärlden. Det var först när han flyttade till Göteborg 1975, som han visste hur en blåsippa såg ut i verkligheten.

- Jag skulle själv kunna fylla på den här berättelsen hur mycket som helst över vad jag undanhållits av den svenska staten under hela min skoltid och trots att jag gått så ofantligt många år i svenska lärosäten.

Man diskuterade också den problematiska bilden som lämnas ur våra svenska lärosäten till eleverna, där man berättar en historia så snedvriden och med sådana blottor att man som vuxen, när man på egen hand väl lyckats nosa reda på verkligheten själv, inte kan bli annat än väldigt besviken på det egna hemlandets tråkiga kolonisationshistoria och förljugenhet. Det är ett stöld av landet och i allra högsta grad av sinnet och vi har en så tydlig kolonialism i Sverige. Men gör man sig blind så finns den inte.

Bo Claesson, universitetslektor läste inledningen som var hämtad ur Girjasrättegången som gick av stapeln vid Gällivare tingsrätt under våren 2015 och där svenska staten förlorade målet. Någon ur publiken undrade när det hände och trodde antagligen att det hade hänt för mycket länge sedan och blev helt uppenbart inte så lite förvånad över att det handlade om nutid. Vi har en nyhetsrapportering i svensk media, som är starkt styrd av märkliga makter med egna agendor.

Naturligtvis, enligt svensk kolonialhistoria, är Girjasdomen överklagad av statens ställföreträdare JK. Det är exakt samma sak som drabbar ortsbefolkningen vid statens ägda gruvbolag, LKAB, oförrätterna är många och minskar inte i antal, utan tycks fortsätta i all oändlighet och känner inga gränser. Med det ena galnare än det andra, människorna och dess rättssäkerhet blir så obetydliga i det sammanhanget.Vid utgången i Domkyrkan hängde delar av utställningen "Namnlös", av Katarina Sikku Pirad, som pågår om den svenska rasbiologins offer.

Det var detta som Elin Teilus jojkade och sjöng om och vem hade väl trott bara för ett decennium sedan, att man skulle få sjunga och jojka i svenska kyrkan iklädd sin samedräkt. Inte jag i alla fall.


Dock har jag varit stolt stödmedlem i Göteborgs sameförening under åtminstone 20 år i egenskap av svensk medborgare och medmänniska. http://www.sameforeningen.se/

Men fr.o.m. i lördags vet jag att jag inte längre tänker vara stödmedlem, utan kan ha ett helt vanligt medlemskap och fortsätta att umgås under chosefria och gemytliga förhållanden. Vad jag hade önskat att Minette Andersson hade kunnat få uppleva den här dagen.
Gamla fina omtänksamma, Minette, vad vi skulle ha skrattat åt det här tillsammans och glatt åt oss att ett litet myrsteg är taget i rätt riktning människor emellan.

OBS! fotnot tillagd 28.1.2020, jag har sedan rätt länge lämnat Göteborgs Sameförening av den enkla anledningen att styrelsen valde att inta politisk ställning och det är inte min grej överhuvudtaget. - Jag tror på att människor skall samexistera och tror man inte på det då är inget jag vill vare sig medverka i eller stödja eller främja.

That´s it!