Den systematiska stigmatiseringen av tjocka människor - säg nu att den också kommer att komma på skam, precis som #metoo rörde om i den mänskliga grytan ordentligt.

I höstas lade Susanne Brandheim fram sin avhandling i socialt arbete vid Karlstads universitet – A Systemic Stigmatization of Fat People. Hon vill punktera devisen om hur ”fetmaepidemin kostar samhället stora pengar" och det var verkligen på tiden att någon talade ur skägget!
http://www.gp.se/livsstil/h%C3%A4lsa/forskaren-finns-en-dold-aggressivitet-mot-tjocka-1.5364638

Det är precis som om hur mycket pengar som verkligen genereras av just övervikt inte existerar. Hur intelligensfritt är inte bara det. Inte bara läkemedelsindustrin och sjukvården är involverad i denna sjuka syn på människan.

Jag träffade för många år sedan en läkare vid ett Göteborgssjukhus, som jag lämnar därhän av hänsyn till sjukhuset, jag var där för ett smärre ingrepp av en helt annat slag. Jag minns inte längre hur vi ens kom in på just kapitlet stympning av magsäck dvs. att på kirurgisk väg förhindra näringsupptag. Men den läkaren berättade att han ansåg det vara helt förkastligt, även om han själv utfört dylika operationer själv.

Hans uppfattning var att detta var sjukvården i sin sjukaste sjukvård därför att inte sällan hade patienten efter ett par år ätit sig till samma vikt igen, dessutom med ett livslångt medicinering som de var tvungna att ha resten av livet för att inte få allvarliga bristtillstånd. Eftersom att komma till rätta med en övervikt stor eller liten, trots allt i slutändan är en fråga om en livsstilsförändring, själv hade han en liten rondör och jag frågade honom om han inte själv var oroad över den. Det var han inte mer än att han var rätt övertygad om att vi människor i allt högre grad var utsatta för diverse hormonstörande ämnen både i mat och miljö. Flugan med magstympning ansåg han alltså ligga helt i läkemedelsbolagens intresse, eftersom det innebär en säkrad inkomst för dem för all framtid i den patientens liv.

Det är få gånger man får en läkare att tala så fritt ur hjärtat och det är nog sannolikt av den anledningen jag lagt det på minnet, även om jag nog verkar lida av en speciell åkomma eller begåvning hur man nu vill tolka den som: HSAM = oförmåga att glömma.

Intressant är också att trots att obesitasmottagningen vid ett av våra största universitetssjukhus inte har någon ordentlig forskning kring just fetma. Trots så många års av att ha ägnat sig åt viktminskning vid medicinmottagningen finns INGEN statistik över personer, som väljer att minska i vikt med de preparat som man i ett inledningsskede sätter in och därefter har sjukhusets kostråd.Den enda framgång som de verkar besitta är att de idag vet att kvinnor som har övergångsåldern bakom sig har svårare att gå ner i vikt och att övervikten är oändligt mer mångfasetterad än vad man tidigare trott.


I min värld måste detta faktum trots allt innebära att värdet av smalhet som folkhälsomål inte rättfärdigar så stora intrång i tjocka människors liv. Därför att verkliga intrång är det verkligen fråga om, t.o.m. från läkarhåll som verkligen borde veta bättre. Trots att de är läkare lever med mycket förutfattade meningar om vad en tjock människa har för sig. Inte sällan är de fullt övertygade om att den tjocke patienten lever på godis och chips, inte har någon karaktär etc. etc. Så enfaldigt korkat att man nästan storknar vid blotta tanken att de dessutom är högskoleutbildade.

Jag har talat med många människor som fått läsa i sina journaler, eller fått det påhängt på näsan att de väger för mycket, trots att läkarbesöket inte ens har rört sig kring den frågan utan skett av andra anledningar. 10 kg för mycket kan föranleda väldiga diskussioner från en läkaren håll även vid ett läkarbesök som sannerligen inte handlat om vikten utan någon helt annan orsak till läkarbesöket eller ingrepp/behandling hos sjukvården.

Det hela får mig att dra mig till minnes ett samtal som gick av stapeln när jag precis hade fått min andre son. Samtalet utspelade sig vid BB avdelningen och mellan en sjuksköterska/barnmorska och mig. Hon sa till mig att jag skulle passa mig för att äta pasta den fick jag helt enkelt dra ner på!
Det tog mig inte så vidare värst många sekunder att replikera:
- Köttfärsröran då?
Nej, den var det inga problem med.
Din dumma gås tänkte jag men sa inget, hon visste verkligen inte hur jag tillagade min köttfärssås!

Jag har alltid gått upp mycket i vikt vid mina graviditeter och denna var inte någon skillnad, hon tyckte att 8 kg mer än vad jag skulle ha vägt var en katastrof som genast måste ändras! Jag visste ändå sedan min första graviditet att jag skulle förlora avsevärd kroppsvikt enbart av att amma.

Kroppsskada och rehabtid är som ett brev på posten med ökad kroppsvikt, det visste jag redan då eftersom jag hade personer som drabbats av just det fenomenet. Men jag tog det själv rätt piano över barmorskans/sjuksköterskans bristande omdöme, förutom att jag var länge upprörd och helt enkelt otroligt ledsen över det infantila påhoppet i ett tillstånd där man är som mest sårbar som människa, med hormoner på alla håll och kanter som simmar runt precis överallt.

Hur många år som hennes påhopp hade menlig inverkan vill jag helst av allt glömma, eftersom jag anser mig vara tämligen normalbegåvad. Jag såg mig själv som ful och misslyckad helt plötsligt. Jag som aldrig ens hade funderat över mitt yttre och känt mig rätt tillfreds med den jag varit. Det hela vände inte förrän jag träffade en vän jag inte träffat på länge, som undrade om jag inte höll på att trilla tillbaka till den ohälsosamma låga vikten jag haft under Läroverkstiden. Nu vägde jag 60 kg till mina 165 cm vilket inte verkade vara helt ok av kroppen att döma. Skulle det inte skada med något kilo till, undrades det och för första gången skärskådade jag mig själv verkligen. Det låg nog kanske något i det.

  Påhoppet på BB var nog trots allt en klar skiljelinje för mig personligen där jag fick ett mer nyanserat synsätt på sjukvårdens prestationer och analytiska förmågor, samtidigt som jag idag inser hur skadliga obetänksamma ord kan bli. Jag vet att det finns betydligt fler parametrar än så i en människas liv för viktuppgång, eller nedgång: Sömn, belastning av sinnen, hormoner, möjligheten till att röra sig på det sätt man vanligen brukat göra, för mycket mental stress, bristen för återhämtning etc. etc. Listan kan göras hur lång som helst.

Äta dåligt och inte röra sig är bevisligen en riskabel livsstil som kan leda till fetma. Men där slutar också alla vedertagna sanningar. Sedan lämnar jag nog faktiskt hela spelfältet öppet.

Jag lyssnade på ett föredrag om vikt och övervikt, där sjukvårdspersoner talade sig varm om just stympning av magen som en lösning. Så himla galet det lät i mina öron.


Tack Annika Ström för att du steg ut och talade fritt ur hjärtat att du inte längre ville vara en mamma som ständigt bantar! Det ger märkliga signaler till barnen och så himla befriande det var att läsa hennes egen sons funderingar, att han undrade varför hon vägde allt hon åt. 
 http://www.gp.se/livsstil/h%C3%A4lsa/jag-vill-inte-vara-en-mamma-som-bantar-hela-tiden-1.5364647

Idag när jag var på badhuset för att träna mina skadade kroppsdelar, vilket är fler än de som är hela, plus göra nya försök att åter simma på mitt egetkonstruerade vis, lyssnade jag helt ofrivilligt till ett gäng tonårstjejer som kom in i duschrummet. Högljudda och oavbrutet nonsenspladdrande i mun på varandra. Jag stod med ryggen emot dem, men kunde på förhand veta vilken av dem som skulle visa sig vara kraftigare än de andra. Mycket riktigt.
Jag tänkte på hur många år som hon skulle komma att ägna sig åt att mentalt försöka försvara sin kropps utseende. Hur skadat henne egen självkänsla redan var och hur många bortkastade år hon skulle ha framför sig. Inte så långt ifrån henne stod en mer nedtonad tjej, som helt uppenbart hade någon form av bristsjukdom alt. den dödliga sjukdomen anorexia (om den inte låter sig behandlas). Bulimi som handlar om samma sak, men ätandet är istället tvärtom. Äta otroliga mängder för att sedan kräkas upp allt. Man kan undra hur det kommer sig att man får en störd självbild. Jag vet var min fick sitt ursprung i under ett par år av mitt liv, den kom ifrån sjukvården!

Som 66 årig kvinna känner jag en djup sorg över vad dessa tonårsflickors liv kommer att innehålla i jakten på den ultimata kroppen istället för att förstå att livet handlar om andra värden i första hand. När livet är i jämvikt kommer det andra per automatik.

Jag ser med fasa kvinnor överallt som poserar framför sina mobiler, tutar med munnen, med eller utan läppförstoringar, intar sådana onaturliga kroppsställningar att jag inombords bara skakar på huvudet. Vi lever verkligen i en helt sjuk snedvriden värld.

Lyckan sitter inte i en till synes perfekt kropp. Livet är betydligt mer komplicerat än så, eller rättare sagt, livet är betydligt mindre komplicerat än så. Livet är egentligen rätt enkelt och glädjefyllt då det låter sig göras. Olyckor, sjukdomar och annat gör livet ändå tillräckligt komplicerat mellan varven och drabbar oss alla förr eller senare. Större eller mindre omfattning.

På fotot en bedagad 66 årig tant, utan fotoputande läppar eller åmig pose, endast ett mobilfoto rakt upp och ner, som vittnar om att vanan inte sitter inne över att ta selfies. Blev det på rätt knapp nu....

Oslagbart träningstips!

Jag har hittat ett mycket gott träningsråd, som jag gärna vill dela med mig: 

 

Stå rakt och stabilt och håll en 2,5kg potatissäck i varje hand.

Lyft sedan armarna rakt ut och stanna i den positionen i en minut. Gör detta varje dag.

Öka sen till 5kg:s säckar, 10kg:s säckar allt eftersom du blir starkare.

Tro det eller ej, men jag har kommit till 25kg nivån.

När du känner dig stark nog på denna nivån, kan du prova att lägga en potatis i varje säck.

PS. jag föredrar norrländskodlad mandelpotatis, men du kan använda den sort du tycker bäst om DS.

Det här är under temat: "Gå ner i vikt kvickt"! DOX "Sockerfilmen" fick t.o.m husets sockernasse att äntligen få polletten att tilla ner. - NU kanske det äntligen kan bli en förändring.

Jag undrar varför denna DOX film inte sändes på bästa sändningstid. Istället sändes den på allra sämsta sändningstid, när de flesta normalmänniskor är på väg till sängs, om de inte redan ligger där. Samma med reprisen, den var nog också utstuderat ang. sändningstid: att minsta möjliga publik skulle se den.

Personligen efterlyser jag samma infernaliska reklam som förekommer för all annat skit som SVT numera sänder.

Men det är klart det är ju inte "marknaden" intresserad av, den är bara intresserad av att fortsätta tjäna pengar på att vi blir alltmer sjuka och faktiskt dumma i huvudet!

Vill du ägna 1 tim 37 minuter till något vettigt i ditt liv: se den!

https://www.svtplay.se/video/6614800/sockerfilmen/sockerfilmen-avsnitt-1?start=auto

= "Hur mycket socker äter du egentligen? Filmaren Damon Gameau undersöker det dolda sockret i vår vardagskost genom att äta helt vanligt mat i två månader. Resultatet blir en chock för både hjärta, hjärna och mage."


Här på hemmaplan räknade sockernasse ut hur mycket socker hans frukost nästa dag hade innehållit och jag tror nog, att vi kommer att se en förändring här hemma, TACK och lov! Skall bli skönt att slippa se skiten. Det som inte finns hemma är inte heller åtkomligt och kan inte heller fresta... Enkel ekvation!

Bilden "lånad" ifrån http://www.lifezone.se/barn-2/varfor-undvik-socker/

OM den i sin tur är lånad har jag inte lyckats ta reda på, men sannolikt är det så.

 

Vill du bli smal och frisk? - Börja frysa!

Sanning eller skröna, från den senaste forskningen.

Ja, inte vet jag. Jag röstar än så länge med fötterna.

Men jag vet ju vilka som skulle ha jublat över det "nya rönet", som de själva tyckte sig ha fog för redan under tidigt 80-tal. De var två av mina bästisar, två killkompisar, som var lagda åt andra hållet. De hävdade alltid att jag såg så ungdomlig ut därför att jag var ju för katten djupfryst större delen av året. Det måste vara rena rama hälsokuren att bo i den landsändan, där det jämt var svinkallt även under somrarna. 

Det skall poängteras att det var före Tjernobyl och då årstiderna i Malmberget såg ut på ett helt annat sätt än de gör idag och redan samma år som Tjernobylsmällen med nedfall över Sverige hade ägt rum. Så visst katten har människans klimatpåverkan haft menlig inverkan. Den som påstår något annat är rätt enfaldig. Däremot är jag tveksam att det är enda förklaringen, men mix med alla provsprängningar, som ägt rum i mix med alla vansinniga utsläpp är det inget att lyfta på ögonbrynen åt. Det är sas en fråga om vem som kom först: hönan eller ägget. Ser man då till dylika fenomen som anledningen till Ankor Vat försvann, inser man rätt snart att det finns många grejor på ett järnspett.

Men för att återgå till det där med hälsosamma att frysa, brunt kontra vitt fett. Barn har mycket av det bruna fettet och det är nog anledningen till att jag som barn inte kan dra mig till minnes, att man bangade för att bada i Sandviken, i timtal. Det var först när man var blå om läpparna och hackade tänderna, som mamma avbröt varandet i vattnet för stunden och sa att nu var det dags att komma upp och värma sig en liten stund innan vi fick återvända till vattnet.

Min mamma var storsimmare och brukade inleda varje vår med att simma över hela Storsjön i sin hemby Sammakko. En sysselsättning som pappa inte gillade. Han envisades att ro bredvid henne, vilket hon däremot inte uppskattade, eftersom hon sa att han grusade en stor del av glädjen som det var att vara fri som en fågel i vattnet under den långa simturen, tvärs över hela sjön. Det hela ändade ut med att hon inte orkade med de diskussionerna och lade ner vårsimmet över hela Storsjön. Så här med handen i backspegeln och med ett dystert facit i handen hade det varit intressant att veta, om det hade kunnat rädda henne på sikt.

Jag förstår henne verkligen fullt ut. Därför att den enda friheten jag haft kvar efter haveriet på tingsrätten är att jag återvann förmågan att långsimma, även om det var en kamp om att lyckas återerövra en bit av det trauma som hade märkt mig för livet och även förlusten av kroppsförmågor. Men nu är det vänster knä som satt stopp för den återerövrade förmågan, trots att jag utverkat en märklig och ny form av bentag vid bröstsim och kunna hantera nack/ryggskadorna. Höger knä fungerar än så länge hjälpligt. Men kruxet med att simma med enbart ett ben har jag ännu inte lösa.

Det var många som under den tiden jag ännu bara var tvåbarnsmamma, blev jätteförvånade, när jag berättade att jag hade två barn. Sålunda föll det på sin orimlighet att jag kunde vara så ung som de hävdades. Det är som ett genomgående drag i mitt liv att jag "alltid varit fel av endera slaget". En del gav sig inte förrän jag faktiskt halade fram fotona av mina söner, där det framgick med all övertydlighet att de var långt ifrån några små babys.


Mina killkompisar jublade och ansåg att de fått vatten på kvarn, när den ena händelsen efter den andra travades på hög. Det här med Systembolaget och  ST-styrelsegänget ansåg de att nu fick jag inse fakta. 

Storyn helt kort:

Vi hade ett styrelsemöte Umeå, samtidigt skulle vi besöka en arbetsplats där det var allt annat än en bra arbetsmiljö. Problemen hade varit rätt långvariga dessutom. Sen eftermiddagen när vi var på väg tillbaka till våra hotellrum besökte vi Systembolaget för att stärka upp inför kvällens övningar. Jag lät de andra i sällskapet handla först vad de nu var och en ville ha, eftersom Systembolagsbesök aldrig varit min starka sida. När de hade gjort sina inköp blev de därför stående väntandes på att även jag skulle bli färdig.

Jag minns att jag tog en flaska Kir och något att blanda ut det hela med. Vi skulle träffas på ett av hotellrummen innan vi gick iväg för att äta och svinga apostlahästarna en stund, innan nattmötet med John Blund. När jag skulle betala ville expediten ha min legitimation. Jag undrade om hon skämtade med mig. Nej det gjorde hon verkligen inte, flaskorna skulle bli kvar på Systembolaget eftersom jag helt uppenbart inte hade åldern inne för inköp.  

Hela situationen var ju helt absurd och det talade jag om för henne, men hon stod på sig och mitt följe väntade andlöst på finalen. Jag var 34 år vid tillfället och länge hade man på olika håll försökt förmå mig till att göra karriär inom div. områden, man ansåg att jag hade en större potential. Själv har jag aldrig varit intresserad av karriärstegar, utan varit mer intresserad av att tycka om det jag ägnat mig åt.

Jag lämnade dock lydigt fram mitt körkort och då visade det sig att kassörskan blev förnärmad... Fråga mig inte varför. Det var trots allt hon som hade anspelat på ett rätt otrevligt sätt, att jag inte hade åldern inne för att göra inköp på Systembolaget och borde ägna mig åt helt andra saker. Man skulle ha kunnat tro att jag var i färd med att bära ut hela förrådet starksprit, av hennes uttalande att döma. Inte en flaska Kir (vin) och ett sex-pack små flaskor tonic, för att göra en drink av. 

Jag sa därför till henne:
- Här kan du själv se att jag inte är någon, som borde ägna mig åt vettigare saker än försöka mig på inköp hos Systembolaget!
- Verkligen inte!!! blev hennes rappa svar sedan hon studerat körkort och mig från topp till tå. Ett tag funderade jag om hon trodde att det inte var jag på körkortet och väntade på vad utfallet nu skulle bli. Detta verkligen inte!!! lät helsnurrigt, eftersom det var hon själv som hade skapat hela situationen, inte jag.
Då utbröt en skrattsalva i mitt sällskap, som fick hela Systembolaget att avstanna. 

När jag berättade detta för mina två killkompisar skrattade de hjärtligt åt det hela: Vad var det vi sa, du ser ut så där, därför att du är som ett paket djupfryst FRIONOR! Djupfryst och konserverad större delen av året.

Foto: TT

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/frys-dig-smal-och-frisk

Den nya svenska forskningen har visat att det farliga vita bukfettet, som ökar risken för diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, kan förbrännas och omvandlas till nyttigt brunt fett vid sträng kyla. Det bruna fettet förbränner kalorier och omvandlar det till värme istället för att lagra kalorierna i vita fettreserver i kroppen. På senare år har man förstått att även vuxna människor kan ha kvar brunt fett. Men för att det bruna fettet ska förbränna kalorier måste det aktiveras, och detta sker bland annat genom kyla.

Flytta till baka till statens stora gruvhål Malmberget går inte och är dessutom inte heller aktuellt, även om det skulle erbjudas nya innovativa luftbostäder ovanför gruvhålen och den rämnade marken.

Så då blir frågan, skall jag nu skaffa mig ett stort kylrum där jag kan dra upp temperaturen till - 10 grader och stiga in i en stund. Alternativet rulla sig i snön låter sig inte göras, eftersom de snökornen per år och kallgrader är i det allra närmaste obefintliga.

Emigrera till Sibirien för att frysa ca 30 minuter varje dag, utan att falla för frestelsen att hacka tänder, det verkar inte vara någon större hit om jag nu skall vara helt ärlig. Visserligen skulle väl det ha andra fördelar, men jag tror jag avstår det, i jakten på att återerövra det bruna fettet som fått ge vika för det vita fettet.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/vad-ar-brunt-fett

Jag har haft diskussioner många gånger med div. sörlänningar, där jag hävdat att det går att övervinna både att hacka tänder och skaka av kyla. I samma stund som man själv tar övertaget över kylan i kroppen, så sprider sig värmen i kroppen och man slutar att frysa! Något som jag åtskilliga gånger fått ägna mig åt i kylan i norr. Också något som sörlänningar inte tror på att det går att göra!

Ibland är det verkligen helt omöjligt att övertyga en del människor om att det finns många grejor på ett järnspett. Men kanske skulle man kunna få professorn Yihai Cao, att lyssna på det örat. Kanske den kunskapen skulle kunna ge forskarna nya insikter som små frysande barn i norra Sverige av min ålderskategori länge känt till, liksom min mamma gjorde, som lärde mig knepet av att sluta frysa när man blir utsatt för extrem kyla!

Leif GW Persson skall gå ner 50 kg under år 2017 - ett klokt val och han är i gott sällskap med den föresatsen.

Jag läser om det hela i hans krönika i Expressen: http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/jag-ska-ga-ner-50-kilo-under-2017/

Leif G W Perssons vikthistoria är det nog många som kan känna igen sig i, när han berättar:

att han i sin krafts dagar var hundraåttionio centimeter lång. Hur mycket han minskat i längd vete gudarna, det förtäljer inte historien. Men han vägde knappt 100 kg, av dessa 100 kg var det huvudsakligen muskler och ben. Han hade också att berätta att han var lika stark och uthållig som en hyggligt stor björn. I dag är det inte så längre.

Han är visserligen bara obetydligt kortare enligt egen utsago, men om han lägger måttbandet runt sin midja är han nästan lika tjock som han är lång. Mätt med varje medicinskt mått på fysisk hälsa säger han att han inte ens är ett dåligt skämt och att han därför beslutat sig att under 2017 skall han gå ner 50 kg. Anledningen till att han berättar det är att han vill sätta sig under en så stark moralisk press som möjligt. 

Han tillägger hoppfullt också: den som lever får se...

Det Leif GW Persson skriver får mig att riktigt hajja till! Det skulle betyda att jag - i jämförelse med honom skulle ha ett midjemått på nästan 165 cm. Phew! en bra bit dit i alla fall, alltid något, men jag har knäfimpardoktorn flåsande i nacken och han och jag har slutit en pakt - för att se om jag genom att bli sulfidlik + speciell träning kan undvika, eller möjligen skjuta upp det hela, eftersom knäproteser trots allt ännu är på försöksstadiet...

Det började inte så bra med influensa, då kan jag säga att det inte blir så lyckat med några gå ner i vikt-tankar. Å andra sidan har jag inte ätit ett enda julbord, ja, inte bordet nu, utan det som brukar finnas på det i matväg. Den obligatoriska julchokladasken, smakade lika gott som en blandning mellan något odefinierbart och fiskleverolja. Så den lubbade jag inte benen av mig heller för att stoppa i mig. Så nästa julafton lär de få behålla julchokladasken helt och hållet i affären.

Lite nedrigt är det att han, Leif GW Persson, inte berättar hur han tänkt sig upplägget för de 50 kg. Är det LCHF och intermittent fasta, eller pulverdiet typ, http://www.modifast.se/produkter
som Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg är förespråkare av? (Inte själva märket Modfifast, utan den här formen av kostersättning).

Man byter helt enkelt ut alla måltider mot 4 portioner pulverdiet och byter man ut alla fyra måltider skall man dricka precis lika mycket vatten, som rekommenderas av företaget. Ja, nu behöver det ju inte vara "pulver" direkt, utan det fungerar bra med andra produkter från utbudet för att göra det lite mer varierat så att man inte stångar huvudet i väggen direkt. Det går också att "piffa till det hela" under lite mer kontrollerbara former:
http://www.modifast.se/produkter

Huvudsaken är att man håller sig till ett varumärke och det verkar som om den här produktmärket har de mest varierande utbudet. Av egen erfarenhet vet jag att "pudding" mättar betydligt mer än det som bara rinner fram och även om det rinner fram, så gäller det att ta till en liten dessertsked. Här har man också ett litet tips, om man förvarar puddingpåsarna i kylen, så blir de härligt kalla och goda. Men de andra påsprodukterna får man ta det lite vacker med det varma vattnet, så att man inte dödar hela näringsintaget.

Jag har nu smakat mig genom hela utbudet och jag vet exakt vad jag gillade och vad jag gärna lever förutan helt och hållet, eller i nödfall kan variera med. Jag var 2 veckor i Finland och målade ikoner och då passade det ypperligt att smaka mig igenom utbudet, eftersom gå och äta i restaurangen skulle ha tagit onödigt mycket tid från målandet, eftersom det också var en hel del föredrag och annat också inlagt på schemat.

Jag åt bara stött frukost varje morgon: 1 kokt ägg, två små ansjovisskivor (som jag normalt inte alls brukar äta, men tillsammans med det kokta ägget ihoprört blev det gott). Själv tror jag att det söta i påsformen gjorde att jag längtade efter salt, som jag normalt inte alls brukar gilla. Till det litet färskbakat bröd med ost, sallad och tomat och gurka + kaffe. På de två söndagarna åt jag faktiskt buffén till lunch.

Jag som normalt gillar knäckemackor till frukost, vet exakt vad som måste till på den fronten när jag nu skall rationalisera bort "normalfrukosten". Det får bli: 2 st http://www.modifast.se/produkter/modifast-cookie-dough-bar-6-pack till morgonkaffet. De här söta grunkorna kan man bara ta ytterst små nafs av till en klunk kaffe! Det går åt mycket kaffe skall jag säga.

Jag lärde mig något mycket mentalt lärorikt för något år sedan. Det inföll lustigt nog under just den tiden då jag höll på att läsa in min hypnoskurs, att verkligen inte bara kasta i sig mat. Något som effektivt ställer om hjärnan! Det skulle jag rekommendera om man inte provat på den saken. Man blundar och stoppar in ett (1) russin i munnen, verkligen behåller det länge i munnen och smakar av det. Ställ gärna äggklockan om du inte är mobilfreak på 5 minuter. Sedan tas ett (1) russin till och upplever hur olika de faktiskt smakar! Två (2) russin! - Medges, låter lika skruvat som det är...

Jag mötte en killen en gång som med "pulverdiet" och sjukhusets hjälp hade gått ner dryga 80 kg, han la inte av "pulverdieten" efter de föreslagna 12 veckorna, utan fortsatte tills han hade gått ner så mycket som han ville gå ner, därför att man lägger per automatik på sig 6-7 kg, när man väl trappat av och återgått till normal kost med hjälp av dietist. Han berättade att när han började äta mat, trappade av "pulverdieten", så blev han citat: skitmätt av bara en liten ärta!Till Leif GW Perssons ära skall jag lägga till en etikett i min blogg "Gå ner i vikt".

Jag tänker inte ha några dagliga, inte ens veckorapporter, utan där kan var och en som önskar haka på mitt och Leif GW Perssons hull (hans lär du ju se på TV när han väl kör igång med sitt TV-program "Veckans brott"!) mitt får du däremot rapporter om här på min blogg och under denna "Etikett". Det vore roligt om du skriver något inlägg hur det går, om du väljer att haka på.

Hade varit roligt om det fanns fler "metoder" än det som nu fått bli mitt val. Jag vet i alla fall att jag testat strikt LCHF och jag kan säga att det blev ingen hit på min kropp, även om det mer eller mindre var så jag faktiskt åt innan knäskador och andra vidriga saker min kropp råkat ut för.

Jag kommer också att försöka göra en total livsstilsförändring= SOVA mer och mota ALL STRESSMOMENT redan vid grinden. Dvs. jag kommer att försöka sila bort omgivningen i möjligaste mån. Det kan ju vara något nytt för min del att bli navelskådare.

Med dottern som ikväll definitivt flyttat till eget, lär det inte bli några större svårigheter att ro det här iland. Därför att det Herr H bär hem från affären intresserar mig helt enkelt inte. Han tror inte på idén om riktig mat. Så nu är vi två avarter på den här adressen. Ett förstår jag dock redan nu: matkontot kommer att sjunka avsevärt den närmaste tiden.

Något som jag redan vet är att skulle jag vräka i mig det Herr H gör, skulle jag rulla runt som en boll. Folk som sneglar ner i vår kundvagn tror väl att det är jag som stoppar i mig det han lagt ner i kundvagnen. Livet är verkligen inte rättvist alla gånger!