Fenomenet Anna Anka

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 30 september 2009, kl 10:05

det tog Bjuvbon med ett stoiskt lugn. Han satt där stadigt på en parkbänken när han blev tillfrågad om han visste vem Anna Anka var. Hans svar blev kort och gott:

- Näuu! Den enda Ankan jag känner till är ankorna i dammen.

Innan dess hade kameran gjort ett svep över ankorna i dammen, som simmade omkring. Det var ungefär på den nivån det låg för mig också, ända tills jag såg Robert Aschbergs TV-program där hon var med. Damerna som hängde ut genom fönstret i samma reportage som bänkmannen, de tyckte väl också att det fanns så mycket annat som Bjuv kunde erbjuda, än en media-Anka som ingen i Bjuv ändå visste vem det var.

Nu läste jag att damen ifråga även fabulerat fritt, att hon skulle ha varit med i någon Miss World tävling. Vem vet, det kanske var "Årets Lucia" hon blev utvald till, när hon gick i skola i Bjuv. Det kanske inte är så lätt att hålla reda på "alla detaljer", när man har ett helt hov av tjänstefolk att hålla reda på i den lilla perfekta Ankdammen.

Det var i alla fall handfasta råd hon försedde oss damer med. Kanske sitter det någon kvinna och tycker att Anna Ankas ord är något att ta fasta på. Vad vet jag. Jag skulle dock falla ihop av förtvivlan om min dotter hade en sådan syn på sig själv.

Jag föredrar trots allt, att sitta nöjd och tillfredsställa mina egna behov också. Men så är jag inte gift med ett vandrande kassaskåp. Inte heller någon man, som har hela nyllet deformerat av plastikoperationer. Min har inte något av detta. Inte ens ett ynka litet privatjet, än mindre någon swimmingpool.

Ändå tror jag nog att jag kan känna mig lycklig över det liv jag har. Med den där kategorin "svensk sopa till man", enligt Anna Ankas bedömning. Där vissa sysslor är fullständigt otänkbara för en "riktig man", som t.ex. byta blöjor, ta hand om sina egna barn, städa när så behövs, diska, laga mat, öppna dörrar och passa upp tillbaka etc.

Jag kan inte se ett enda plan där jag och Anna Anka har något gemensamt i våra liv. Min "svenska sopa till man" han t.o.m. sjunger hellre än bra. Men det hörs att han trivs, när han sjunger och det gör han ofta.

Flinar gör jag nog av andra anledningar över Anna Ankas uppdykande i Sverige. Kanske rent av med viss form av skadeglädje Därför att jag minns en dam under min uppväxt, som hela tiden tillrättalade att hans namn uttalades "Paul Ank". Nu visar det sig att hans namn kort och gott uttalas: "Pål ANKA", som jag envisades att fortsätta att säga, trots de överlägsna hånflinen och påpekandena om mitt minst sagt korkade uttal. Jag har nog aldrig varit något bra mobbingsoffer.

Men vad säger man om Anna Ankas utvikningar då? Intelligensbefriade? Ja, om man nu ens gitter att bli upprörd över det hela. Jag har svårt att föreställa mig att hon skulle sitta och ha samma omdömen, om hon levde ett helt normalt "Svenssonliv", utan en hel stab människor som sköter det mesta åt henne och tillgången till den privata och vandrande "kassavalvet". Någonstans får man trots allt inse, att varje person talar ifrån sin egen verklighetsuppfattning.

Ja, ämnet är nog uttömt för min del. Jag gör som bänkmannen, jag nöjer mig även i fortsättningen att enbart titta på ankorna i dammen.

De har inte samma ihållande ljudnivå och nervösa beteende.

Ankorna i dammen verkar också kunna konsten, att njuta av tillvaron med lugn och ro. Det är något fridfullt över att se dem simma runt, eller vagga fram längs någon gräskant. De skänker mig själv den frid jag vill ha i mitt liv, där jag allt som oftast betraktar världen långt från alla "måsten och ekorrhjul".

Sista GP tävlingen i Speedway, den 17 oktober

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 29 september 2009, kl 09:20

och jag känner frustrationen komma farande och tänker, måtte jag nu bara komma åt en TV som sänder sista tävlingen!

Det finns vissa saker i mitt liv, som bara födslar och egen död kan inkräkta på och det är GP i Speedway.

Detta års GP tävlingar har känts minst sagt udda. Regerande världsmästaren Nikki Pedersen har inte mindre än 5 gånger under den här säsongen blivit utmanövrerad pga. minst sagt knepiga domarbeslut. Sedan att han varit borta p.g.a. av den brännskada han ådrog sig, när han fastnade i motståndarens hoj, har inte gjort att saken känns lättare. Han har helt enkelt vadat runt i tjära och fjäder hela den här tävlingssäsongen. Jag gillar fair play och därför är detta inget som hedrar domarkåren, eller tävlingarna.

Jason Crump har fortfarande 17 poängs ledning före 2:an Tomasz Gollob, som vann i Terenzano, Italien.

Några tävlingar bort, kändes hela VM-serien i speedway, som en enda stor surrap. Inget verkade funka som det borde och en del banor var dessutom verkligen under all kritik. Men så denna näst sista tävling där även Jason Crump fick bita i det tuffa äpplet, han fick hud transplanterad på ena armen, gjorde att saken inte längre var helt solklar, att han skulle kunna ta hem världsmästartiteln.

Nykomlingen och raketfenomenet ryssen Emil Sayfutdinov, "den vilde ryssen", som innehar 3:e platsen är visserligen helt outstanding. Men han har tidvis en livsfarlig körstil, som mer än en gång gjort att man inser att det är bara försynen som gjort att motståndarna inte har råkat riktigt illa ut.

Den som jag tror hade allvarligt kunnat ta ledningen i GP-serien, det året när Tony Rickardsson höll på vela sig och inte steg av förrän stor del av serien hade gått, är Hans Andersen. Han verkar så här på upploppssträckan av årets tävlingar fått en nytändning och det skall därför bli spännande att se vad nästa års GP serie har att erbjuda.

Ja, upplösningen på årets GP tävlingar i Speedway är nästintill olidlig. Tänk om Tomasz Gollob tar maximala 24 poäng i Bydgoszcz, den bana han kan bäst av alla, då måste Crump plocka sju för att vinna. Sannolikt gör han också det, men med GP Speedway vet man aldrig. Det är som man säger på Operan: "än har inte tjocka tanten sjungit klart".

Vår egen lille superstjärna Fredrik Lindgren ligger just nu precis under strecket. Mitt tips är nog att han borde byta hojmärke och kanske rent av farsans uppgift i teamet. Andreas Jonsson verkar åter börja kunna glimma till rejält. Det är den gamle Andreas som verkar ha kommit tillbaka. En kille som jag trodde väldigt mycket på för ett par år sedan, innan olyckor tog vid och han halkade efter. Kroppen minns bra mycket mer än vi själva är förmögna att minnas. Men han är inte ensam om att ha sett ut som ett verkligt hopp inom speedwayen och rätt vad det är har något hänt, som fått deras strålande stjärna att blekna. Svenskarna borde studera danskarnas starter, där har de mycket att lära!

Sedan finns en drös som glimmar till mellan varven, men är väldigt ojämna för att räcka hela vägen ut.

En kille som alltid vunnit många poäng hos mig är det sympatiske och körduktige Greg Hancock. Tomasz Gollob däremot hade jag länge mycket antipatier för, han uppförde sig allt annat än vad man skall göra på en speedwaybana eller i depån. Men skulle den killen få ordning på "huvudet" skulle han nog kunna bli livsfarlig. Än så länge är han för mycket avhängig av annat, som händer runt omkring honom. Tack och lov har han i alla fall slutat upp med att bete sig osportsligt och därmed har även hans chanser ökat, därför att en helt otroligt duktig åkare det är han. Han kan när han vill, men tyvärr så vill han inte jämt. Lite fler leenden har lyst upp i år i hans ansikte och därmed har också trenden vänt till det bättre.

Skulle man nu bara också få lite mindre svammel av en del kommentatorer, skulle det bli riktigt bra! Vore det inte så förbaskat spännande under själva tävlingarna skulle jag för länge sedan skrivit upp alla grodor, som hoppar ur en del munnar.

Nej, en del av dem har verkligen "ingen ordning på grejorna"...

Bokmässan i Göteborg hade sedvanlig

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 27 september 2009, kl 09:51

författarfrukost på lördagsmorgonen på Hotell Radisson SAS. I år var det en mindre skara författare som höll sina 7 minuters snack, men det gjorde inget. Det kändes alldeles tillräckligt.

Först ut var:

Bodil Jönsson, med sin bok "Tio år senare- Tio tankar om tid": Hon berättade att hon hade återvänt till sin bok "Tio tankar och tid", som utgavs 1999 och så hade hon gjort en jämförelse med hur hon hade tänkt, som 50 års kvinna i jämförelse med hur hon tänkte nu. Alltså var denna bok en vidareutveckling.

Hon hade kommit underfund med att hon fortfarande var det där barnet, som träffat den där mannen i skogen, som borstat bort snön från en stubbe och berättat för henne om trädets årsringar. Hon trodde länge i sitt liv att även människor hade årsringar och hade nu upptäckt, att på något sätt var det trots allt så. Den sista årsringen kring hennes huvud innehöll de nya tankarna i boken. Det är en märklig tid vi lever i tyckte hon, därför att vi trots allt som människor har blivit väldigt bra på att "lyfta fram det småttiga i tillvaron".

Mja... har alla verkligen blivit det?

Klas Gustafson, "Enkel, Vacker, Öm": En biografi av Monica Zetterlund, som han inte hade känt personligen. Men de som hade gjort det och läst biografin hade blivit mycket berörda av att läsa den. Han summerade att hon var en som aldrig blev vuxen. Hennes liv hade varit som blues. Hon hade blivit mamma väldigt ung, fått ta mycket ansvar som ensamstående mamma. Men efteråt haft en väldigt lång tonårstid. Hon var en vanlig människa, som läste oerhört mycket och drack periodvis mycket. Var lat, som gav uttryck i ryggen. Men hade också varit mycket mångsidig i sitt liv. Bokens titel var densamma som en melodi, som Beppe Wolgers skrivit för henne.

Jag hade lite svårt att greppa hans ambivalens, därför torde det vara mycket bättre att läsa biografin. Monica Zetterlund hade sin ryggskada efter en olycka. Något som man inte springer ifrån och sist men inte minst kräver sin "lathet". Kroppen kräver sitt, som aldrig kan snackas bort.

Tove Alsterdal, "Kvinnorna på stranden": Handlar om tre helt olika kvinnor, från tre helt olika världar, som på en strand i Spanien konfronteras med slaveriet, som faktiskt aldrig upphört. Men en del människor kanske tror att det är så. Enda skillnaden från Konta Kintes tid är, att det då gick en Konta Kinte för vad nuvarande fyra slavar kostar. Slavarna har alltså blivit billigare i dagens samhälle. Detta var Tove Alsterdals första bokmanus, även om hon är en van manusförfattare, men då till föreställningar etc.

För den som kanske undrar vem Konta Kinte var: Det var en man som föddes i Gambia. Han blev infångad av en slavhandlare och förd till USA, där han såldes som slav. Några generationer senare skrevs en bok, som blev en släktkrönika. Konta Kinte var förfader till författaren Alex Haley, som skrev om sin släkt i boken "Rötter". Den gick även som TV-serie för massor av år sedan och gav ett uppsving i "språkbruket" på allsköns sätt till vardags, efter den TV-serien. "Svarta bankkonton" blev t.ex. "Konta konto". Är det någon som kommer ihåg några fler? Det vimlade av dem, eller är det kanske lämpligare att glömma dem? I nutidens Sverige får man inte skämta längre. Dessutom finns de där som står och skriker Döda! Döda! Döda! Bara för att någon har en liten annan hudfärg och inte är det utanför solarierna de står precis och idkar "hjärntvätt".

Miika Nuosiainen, "Hallonbåtsflyktingen": "Finne" som han är, Miika Nuosiainen, berättade han att "finnar älskar att hata Sverige". Själv hade han på en strand i Thailand fascinerats av hur svenskar verkade ha så harmoniska familjer. Inga problem:

"Di här familjerna di hade två barn. En pojke, en flicka. Di var alla solbrända och harmoniska och allt var så perfekt".

Det hade väckt hans nyfikenhet. Sedan när han kom hem och satt och såg på VM i fotboll 1990 tillsammans med sin pappa och denne skadeglad konstaterade att Sverige förlorade varenda match mot vem det nu än var, då byttes hans nyfikenhet till viljan att bli en sån där lycklig familj. Han flyttade till Sverige.

Mer berättar jag inte, men jag travade iväg hem med en signerad upplaga av boken. Han var en så störtskön typ på att berätta, att jag har svårt att tro att boken är tråkig! Det är något med sjungande finlandssvenska. Jag blir så himla glad av att höra det och svag för Arto Paaselinnas halvgalna böcker är jag redan. Det behövs en finne till i mina bokskåp! Den tredje gemytlige finnen, passerade vi förbi längs Avenyn, när vi kom ut från författarfrukosten: Mark Levengood.

Sara Kardefors, "Borta bäst": Handlar om en en ung dam, som förlorat precis allt utom sin bil. Hon upptäcker att IKEA är så nära ett komplett hem som det kan bli. Hon käkar från mattallrikar där mat lämnats, sover i varuhusets sängar, som komplement till att sova i bilen. Lägger handen på ett barn som är på väg med sin skolklass in till badhuset, så kommer hon in gratis etc.

En kvinnlig variant av filmen "The Terminal" med Tom Hanks, kändes det som om det var.

Roslund & Hellström, "Tre sekunder": Handlar om vår tids kriminella där två myndigheter skall administrera det hela: polisen och kriminalvården. Tre sekunder åsyftar på hur man smugglar in amfetamin genom en infiltratör till fängelset.

Eftersom jag f.n. håller på att försöka ta mig igenom Roberto Savianos roman "Gomorra", kände jag att öronlocken åkte på med automatik. Kanske helt oförtjänt, vad vet jag. Det kändes inte som om jag skulle ändra mig. Men vem vet, det har hänt förr.

Pia Gadd, "Frillor, fruar och herrar - en okänd kvinnohistoria": Frillor det var föräktenskapliga damer till framförallt adeln, men även kungahuset, för att de inte skulle röra sig runt med en massa olika damer. Barn som blev till i dessa förhållanden fostrades av barnafäderna och hon gav ex. på Gustav II:s frillebarn. I Riddarholmskyrkan ligger frillebarn begravda berättade hon. När så de här herrarna gifte sig fick frillan ett underhåll och behöll status genom att bli gift i något ur mannens släktled.

Pia Gadd påstod att ordet "Frillor" var inget som folk kände till. Ett helt okänt ämne. Anledningen till att ingen kände till frillor stödde hon sig på att det inte ens fanns i Svenska Akademiens ordlista. Jaha, tänkte jag "so what"? Det är det väl många vanliga svenska ord, som inte gör längre och nog torde ordet ha stått där en gång i tiden, för så himla gammal är jag inte. För mig och min ålderkategori är begreppet frillor intet nytt under solen.

Henning Mankell, "Den orolige mannen" : Mankell har tydligen tänkt pensionera Wallander i och med denna bok. Den handlar om åldrandet, eller gjorde den det? Wallander börjar bli dement....

Rätt trevligt utflutet att lyssna på Mankell, men vart ville han komma egentligen och vad menade han med det han sa? Därför att det var författarnas egna nyutkomna böcker som de skulle berätta omkring under dessa 7 minuter, som tidfascisten hade stipulerat.

Mankell berättade att han har som mål, att ha åstadkommit två saker under dagen:

1) Ett hjärtligt skratt.
2) Vill inte släcka lampan innan han har lärt sig något nytt.

Sedan bröt han av med att tala om att alla människor hade sitt ursprung i Afrika och det skulle man upplysa alla de här rasisterna om!
OK, då, tänkte jag. Men det är väl bara vad man spekulerat om att det är så det är. Men säkert är det väl inte, bara för att man inte återfunnit mänskligt spår någonannanstans. Vart Afrika låg är nästa frågeställning, som ingen heller kan ta gift på.

Han fortsatte med att forskarna hade kommit underfund med hur ljudet av Big-Bang lät. Det hela gick i B-dur ackord. Han uttryckte då att vi hade lärt oss flera nya saker så att vi kunde släcka lampan, när vi skulle lägga oss.

Vidare gled han över till nästa ämne, som fick mig att inse: "Han har verkligen fått åldersnoja!"

A) Ung är bra att vara.
B) Äldre är dåligt att vara.
C) Gammal är kass.

- Men än tänker jag inte dra trälockat över mig, som Sara Lidman sa, sa Henning Mankell. För riktigt så gammal är jag inte, fortsatte han och såg ut om om han inte var riktigt säker på den saken.

Han gled sedan vidare över i ett konstaterande att under 80-talet började politiker ljuga systematiskt. Han berättade om en episod där Palme varit ursinnig och kastat papper i en soffa bara därför att det inte var ryska ubåtar, som fanns i svenska farvatten, men han hade ändå skickat en protestnot till Ryssland om det hela!

Jaha, tänkte jag, det var väl inte det enda som de här politikerna ljög om. Det var de som lade ribban där den nu ligger! Hur många "affärer" det var förutom "Geijer-affären" och "Toblerone-affären", det vete väl gudarna. Själv har jag nästan tappat räkningen på deras utfall och infall av lögner, staplade på hög. Det var på 80-talet jag tappade tilltron helt och hållet på "överhögheten".

Sist talade han om Harry Martinsson, som en gång berättat om luftbubblans vandring, som det ibland kan bli i ett blåst glas. Det tar en miljon år innan luftbubblan kommer tillbaka på samma ställe. Alltså är det ingen som kan kolla riktigheten av det påståendet heller...

Jaha... och vad blev sensmoralen av allt detta som han talat om och återknytningen till hans "sista bok" om Wallander?

Jag funderar fortfarande, utan att ha lyckats få ordning på tankarna. Han kanske bara ville ha någon att snacka med under frukosten, typ.

Tjock eller smal.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 25 september 2009, kl 22:00

Nej, men fy fasen för dessa hysteriska diskussioner om tjock eller smal.

Värst tror jag nog trots allt de här människorna är, som står framför spegeln och åmar sig så till den milda grad, att man undrar om de håller på att ömsa skinn, när de slutligen upplåter sin stämma och säger konstlat:

- Jag måste nog banta liiite, tycker du inte deee´?

Med den sedvanliga handrörelsen vid håret, åtföljt av bakåtkastet med huvudet, som bekräftar att här gott folk står någon, som rimligen borde få varenda levande själ i hela universum, att bara sucka och sedan falla i koma fylld av hänförelse!

Sicken PUMA! Sicken..... maaahhh.... gaaahhh.... gurgel....

Vad förväntar sig människan att man skall svara, när hon kanske rent av ser ut som om hon är nyss hemkommen från anorektikernas årsmöte, eller kanske inte direkt är sprungen ur skönhetens källa. Kanske inte ens har någon form av innehåll, som man kan beundra.

- Öh... dô skulle du kanske inte ta och banta bort öronen, jag tycker att de buktar ut lite för mycket från huvudet.

Det där är ju i det fallet ändå bara en retorisk fråga, som inte vill ha något svar! Det är en fråga som vill ha full beundran tillbaka:

- OH, NEJDÅ, du är sååå vacker sååå (smöra... smöra... smöra) och ca en halvtimma senare, brukar svaret inte låta vänta på sig:

- Tycker du verkligen deee´?

Vad svarar man då? Skall man vara ärlig och säga:

- Äh, du glöm det. Jag tycker att du är ovanligt grå, utan innehåll och utstrålning. Helt enkelt en väldigt ointressant person, som verkar ha fått det hela om bakfoten vad som är vackert, eller intressant.

Det är i dylika lägen man får klart för sig, att här krävs list för att komma livslevande ur situationen och utan att grodor hoppat ur den egna munnen. Det är på gränsen till pinsamheternas pinsamhet och man känner hur tungan nu börjar klibba ihop sig i gommen. Tankarna irrar runt i huvudet. Vad fasen säger man nu då, för att det inte skall bli helt galet? Trots allt är vi människor någonstans artigheten själv.

Vem har hjärta att tala om den verklige sanningen, som man ibland kan tycka i dylika situationer. Eller att hon som kanske sitter bredvid, trots sin lilla rondör är betydligt vackrare och har en karisma som är svårslagen, när man vet att föremålet som betraktar sig själv i spegeln, inte känns ok, utan enbart lämnar en obehagskänsla. Det här bekräftelsesökandet har jag alltid haft lite svårt att hantera.

Därför att när det gått till en gräns där man inser att personen ifråga betraktar det församlade sällskapet, som ett urklipp ur knubbsälarnas dumförening och egentligen borde ha en pappåse draget över huvudet, då blir det svårt att hantera. Man ljuger helt enkelt till svar, så till den milda grad att man får korsa både armar ben och ögon för att befria sig från hemsökelsen med svart tunga, som man sägs drabbas av om man ljuger och inte korsar något.

Tro nu för guds skull inte att det här enbart gäller det kvinnliga könet. Jag vet en hel del män som tror att de är "Guds gåva till mänskligheten".

Vem kan tro att någon tycker, att det är kul att inse att kläderna "krympt i tvätten"? Jag kan inte tänka mig att det känts så himla bra, att ha prånglat på sig kläder som det är hög risk för att omgivningen riskerar att gå samma öde till mötes som Karl den XII. Skjuten av en knapp mitt i planeten.

Det är svårbegripligt varför man numera inte ens kan sitta och äta en god middag, som någon har bjudit på, utan att det skall recenseras hur olämpligt det är att äta något av det som serverats. Det och det är så mycket fett i. Vi förhåller ju oss inte till t.ex. någons sexliv på det viset! Varför har vi blivit så kroppsfixerade att vi t.o.m. släpper de normala gränserna för vad vi tar upp till diskussion.

Den här ofrivilliga indragningen i hetsjakten på människors utseenden, den fick jag själv uppleva under hela min läroverkstid. Där fick jag sitta och förklara hos skolsköterskan varje termin, varför jag var modell tandpetare. Jag var helt övertygad om att tanten hade brist på vettig sysselsättning, men kände mig ändå rätt sårad. Det där har aldrig gått över och det är med sorg i hjärtat jag möter det här i allt större omfattning. Varför har det här förvandlats till ett allmänt samtalsämne? Är du tjock är inte det bra, är du smal är inte det bra. Inte kastar vi oss över någon som t.ex. fått glasögon med ett skadeglatt konstaterande:

- Nej, men fy fasen, har du fått glasögon!

Jag som haft större delen av min tonårstid på 60-talet och varit barn på 50-talet har förstått hur man skall leva och äta om man vill hålla sig i bra skick. Det är bara att kopiera de mat- och rörelserutinerna, svårare än så är det inte. Värre kan det då vara för åldergrupperna som kommit därefter, när livs-, mat- och rörelserutiner osv. förändrats. Av någon anledning så är det där, som det har börjat krisa till sig rejält. Receptet att käka lightgrunkor det tror jag inte ett dyft på. Vi gjorde det aldrig på 50- och 60-talet. Det var riktigt smör, grädde till någon helg och vi drack alltid vanlig standardmjölk.

Den här hysterin om att man skall dricka minimjölk etc. den ger jag inte mycket för, så länge man behandlar mjölk som mat och inget man dricker för att dämpa törst. Det är få livsmedel som har just så lite fett som standardmjölk, därför förstår jag rakt inte dietisternas halvgalna råd om lightprodukter.

Jag har inte haft en enda arbetsplats där man inte har diskuterat vikt. På en del ställen har det varit standardsamtalsämnet under lunchen. När jag tänker tillbaka på det har jag kommit på, att det är ett ämne som är rätt så stigmatiserande.

För varje fullvuxen människa är det tämligen lätt att förstå, att äta rent fett som skogshuggare, det kan man aldrig omsätta med ett normalt 2000-tals rörelsemönster. Men de behövde det av många anledningar. Liksom inuiterna. Alla som bär på någon form av övervikt, vet också anledning till det. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå det. Jag tror på begreppet "ät som en höna skit som en elefant", även om det kan låta i det grövsta laget.

Jag hamnade för ett tag sedan i en våldsam diskussion om vem som klarar sig bäst om den utsätts för svält, en tjock eller en smal. Det var en slimmad typ där endast öronen buktade ut, som hävdade att det gjorde de som var smala: "De hade mycket mer hälsosam kropp".

- Skojar du, frågade jag, självklart klarar den som är tjock sig mycket bättre. När man utsätts för svält då börjar kroppen inom ett dygn att förbränna fett. Vad fasen är det för fett du skall kunna förbränna om du är smal som en tandpetare?

Ja, jag kanske inte behöver gå in närmare på argumenteringen från tandpetaren. Men uppenbarligen var det så, att tandpetaren hade en hel del förutfattade meningar om tjocka människor. Hos just den här tandpetaren verkade andra reservlager också ha utgått ur systemet. Jodå, det finns tjocka också, som uppvisar samma brist.

Kolhydrater och protein kan lagras endast i mindre mängd, medan det finns nästan obegränsad möjlighet till att lagra fett. Jag har läst att är viktskillnaden t.ex. 50 kg på dessa personer klarar sig den tjocka 150 dagar längre än den smala. Först när allt fett är borta kommer personen att förbränna proteiner och tära på muskelmassan. Men här är det inte längre hälsosamt, därför att innan personen ifråga använt upp hela muskelmassan kommer hon att dö av svält. Då kan man också begripa att den smala tandpetaren, sedan länge är hädangången.

Vara tandpetare, betyder med automatik inte, att man har bättre värden, det är väl det som kan vara bedrägligt. Men övervikt är alltid övervikt och det är aldrig bra, varken för kroppen eller själen. Vi vet alla själva, när vi överträtt vår egen gräns i endera riktningen, vi vet också väldigt ofta vad det beror på. Men också vad vi själva trivs bäst med. Det är inget som någon annan behöver skriva någon på näsan.

I detta resonemang inbegriper jag inte Anorexi, Bulimi, eller några andra ordlösa sätt, att ge uttryck för något som handlar om helt andra saker än mat. Perioder i en människas liv där det inte är full balans, brukar visa sig på vågen. Man behöver inte nödvändigtvis ens må dåligt för att råka ut för detta fenomen: "antingen väldigt mycket uppåt, eller väldigt mycket nedåt på vågen".

---------------

Den första bilden är "lånad" (med medgivande) av "Biggan" på http://bigganed.blogspot.com/ Vem har väl inte haft den tanken att bära ut vågen i soporna. Skjuta den verkar dock i det våldsammaste laget. Men bilden var dock rolig.

Den andra bilden är av målningen "Karl den XII:s likfärd" . Målad av Gustaf Cederström. Målningen hänger på Konstmuseet i Göteborg. En enorm målning som är helt unik.

Julen kom tidigt i år?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 22 september 2009, kl 11:35

Jag satt och gnolade lite när jag läste nyheter och mail.

Helt plötsligt insåg jag, att det här var sannerligen som "Tomtarnas julafton".

Men så såg jag sinnebilden av han som ränner runt på Gravsta, med sin lilla karta i högsta beredskap och då slog plötsligt en helt annan julmelodi igenom. Ni vet den där "Raska fötter springa tripp tripp tripp". Därför en del hus löses in, andra inte (?!) Man kan undra om det är till likvärdigt boendepris, eller om det blev som för en del andra stackare, som blev grundlurade och inte upplystes om att de hade rätt till likvärdigt boende. Blir de upplysta om vad en villa kostar idag, om man måste bygga nytt? Det är inte alla som köper tomtmarker gång efter annan för en (1) spänn!

Det lustiga är att det finns en spricka som går från Kilen och nedåt, men en del hus hamnar i en kil som inte berörs. Hur är det ens möjligt att inte beröras, tänker jag. Men det går bra för han med de långa kliven, som ränner runt. Han bor ju inte där, så varför då bry sig? Han "vet" att 30 år till skall de hänga kvar där, de nya cliffhangers, som inte "berörs". Sedan att de har nosen rakt in i hela härligheten och skalven eskalerar och inte ens den berömda korvbutiken är i sikte, det spelar ju ingen roll. De hänger stadigt kvar, intygar han med de långa stegen och de stora klippen! Jag hade orden ringade i mina öron från min väninna: 

"De måste tro att man är alldeles korkad".

Han som nästan heter tall men det är väldigt svart, han säger:

- Vi kan inte ha en mixad zon där enstaka hus finns kvar.

Nähä, inte det tänker jag och tänker hur hela Malmberget ser ut. Samtidigt som jag undrar varför de tänker kosta på en stadsplanerare, när de ändå själva säger hur det skall vara. Jag har frågan "hur tänker du då" hängande på mina läppar, men inser att man vet ju inte hur den becksvarta furan har det hemma hos sig själv, förstås. Man måste ju alltid utgå ifrån den människans egna referensramar, för att förstå sig på den. Hans eget liv måtte i alla fall vara oändligt, eftersom han ber människorna att "leva sen".

Sen skall det bli bra. Inte nu. Men sen!

Jaha, tänker jag då vidare, men vad händer om sen inte kommer. Är nu inte nu? Sen kan man ju aldrig veta vad det blir. Sen kan ju bli något helt annat. De verkar ju själv tagna på sängen, den ena gången efter den andra, hur fort det gått och hur skalven drar iväg och hur det "blockar" upp.

"Det hade de ingen aaaaning om, att det skulle bli så!"
"Det kunde vi inte förutse!"
"Men nu vet vi att läget är förändrat!"
"DET var förväntat!", säger de i efterhand och slänger upp en förvånad min gång efter annan, samtidigt som de intygar:
"Vi har full kontroll!"

"Noll koll" brukar de unga omkring mig kalla detta fenomen för...

Men de här "intygarna" de är inte lika förvånade, när det gäller aktieutdelningarna. Då är det till att ha ordning på "grejorna". Då "krattas det i manegen" ivrigt värre och skrattas gott, när man lutar sig tillbaka på flotta adressen med bankboken tronande sprängfylld och tanken att det hela varit som att lura gotter av små barn.

Hur många sådana finns det egentligen av den sorten? Många! Det nya ansiktet, "jultomten" med alla tomma klapparna, får mig att tänka på en berättelse jag läste ur det verkliga livet, som grep mig ända in i hjärtroten. Det var en person som beskrev orättvisor i en familj och en julafton fylld av förnedring och utan glädje för den drabbade, som fick en billig plastracket för 20:- i julklapp, medan den andra fick TV-apparat och massor av vidlyftiga historier i julklapp. Det är nog en sån´ "jultomte" han är den där becksvarta furan.

Men hur är det med honom i övrigt? Går livet i repris för den där becksvarta furan? Är det "sen" man skall sova lugnt och tryggt i sin lilla säng, utan skalven som håller en vaken och giftutsläppen som pyser på och man undrar hur det här egentligen kommer att sluta, därför att man sitter fast i ett Moment 22 av dignitet. Men det löser nog sig. Därför att det är "sen", typ år 2014, som de kan ha fixat till det allra värsta av giftutsläppen. Om inget annat "sen" kommer ivägen förstås, tänker jag. Men det blir nog bra.

Sen man kan ha affären inom promenadväg.
Sen man kan inse att det var ett dåligt hus man byggt och installerat dåliga vattenledningar, som inte tål sprängningar och eskalerande skalv.
Sen när man blivit lika värdelös som det där rucklet där man bor.

Ja, vad gör man NU? Stick eller bli en "sen".

Kanske att livet är här och nu ändå? Nej, visst ja, den där lilla petitessen huslån och allt annat som en "sen-människa" inte kan förstå sig på också finns nu. Inte sen. Men "nu" har förvandlats till "sen", man sitter fast...

Själv är jag mest bekymrad över lille Kalles irrfärder.

Men jag kan se bilden framför mig och nog har det allt blivit raska fötter "innanför staketet." Det beror nog på namninsamlingslistor och inte på några flata önskelistor sprungna ur aningslöshetens aningslöshet. Jag tror att vi kan se fram emot många presskonferenser, som kommer att intyga att livet kommer "sen". Det är sen det kommer att bli bra. Inte nu. Men sen!

Nu återstår bara att se och höra när hela "blomskaran", rosen, blåklinten, nejlikan, maskrosen m.fl. sett vad de små söta julklappar innehållit, ty, julen kom tidigt i år. Visst har de önskat av tomten helt andra saker, men tomten fyller paketen med det han vill, för han är van att köra sitt eget race och flatheten har plötsligt fått ett tydligt ansikte. Det är inte alla som får ett paket fyllt av tomluft och en "juvel i kronan", att bygga bo i.

Nej, nu tror jag att jag sjunger den där julvisan "Raska fötter springa tripp tripp tripp", så att vi får den här obekväma julen snabbt överstökad. Hur var det nu den gick....

Kalle har så bråttom klipp klipp klipp
viker ut sin karta snipp snipp snipp
Nu skall du se, käre vän
sprickan kommer inte än
Men det är bara roligt!

Snart är glada berget slut, slut, slut.
Men ingen löses härmed ut, ut, ut.
Men till nästa år igen,
kommer kanske han igen,
men han har inget lovat.

Stora sprickan rasar ut ut ut
Smyger runt din huse knut knut knut
Nu skall du se, käre vän
sprickan kommer inte än
Å Kalle han har roligt!

För Kalle gör så stora klipp klipp klipp
viker ut sin karta snipp snipp snipp
Nu skall du se, käre vän
sprickan kommer inte än
Men det är bara roligt!

----

Nä, fy för den lede, för julvisor och små små svarta människor med långa kliv, som trampar på allt i sin väg. Jag tänker på Bamse jag. Det känns betydligt trevligare än tomma julklappspaket och "juvelen i kronan". Kattguld samlade jag på när jag var liten och trodde att jag ägde en förmögenhet.

En del har mycket att lära av Bamse. Han säger att den som är stor och stark ska också vara snäll. Men så är också Bamse bara en seriefigur och inte på riktigt. Men det är få saker som numera tycks vara riktigt riktiga.

Grattis LKAB till uppvaknandet!

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 21 september 2009, kl 15:28

Nu skulle ni bara ta och ordna upp det för alla villaägare, som inte vill bo kvar under dylika oacceptabla förhållanden i Malmberget, då skulle det vara en bra bit på väg i rätt riktning.

De har rätt till likvärdigt boende. Precis som alla de som idag sitter och vet att de är grundlurade av bolaget på samma punkt.

Trots dagens glada besked http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4886596 finns dock mycket smolk kvar i bägaren, som ni samlat på er pga. era oförmågor att ta hänsyn till den tidigare ständigt solidariska ortsbefolkningen, som ni svikit grundligt! Det är inte för intet en opinion sett dagens ljus. Folk har helt enkelt fått nog av vanskötseln och de ständiga övertrampen, som bara blivit allt grövre och nu även överskridit alla acceptabla gränser.

Smolket i bägaren kvarstår, trots dagens första steg i rätt riktning. Det är bekymmersamt läge som kvarstår och det kan man läsa om i er egen advokats inlaga till miljödomstolen med datering den 31.7.2009, som handlar om era oförmågor att skydda allmänheten från era utsläpp i kalibern högsta giftklass. Dessa giftutsläpp vill ni skall få fortgå under många år framöver dessutom!

Lägger man så till det reportaget om gruvarbetarnas trygghet: http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4883382 lämnar det en fadd smak i munnen. Det som händer under jord, det är också det som händer ovan jord med eskalerande skalv. I det fallet är det människor som talar med kluvna tungor och det är aldrig bra. Man kan inte försvara en sådan gruvbrytning på sådant sätt det drabbar allmänheten ovan jord, för att i nästa stund banna företaget för skötseln under jord. Någonstans måste man bestämma sig vad man tycker, även om man sitter med i LKAB:s styrelse, herr Nilsson!

En regelbunden hälsokontroll med provtagning av värden bland populationen i Malmberget och inte att förglömma Koskullskulle är att önska! Det torde ni inte sväva i okunskap om.

Er maktkamp mot villaägarna är inget heller, som ni kan eller bör vara stolta över. Se till att ordna upp det också genast! Ett ledande statligt bolag skall inte ha rättsprocesser i domstolar, som handlar om människors rättigheter och hälsa! Fixar ni upp det också, då skall ni återfå det fulla förtroendet från min sida också. Jag lär inte vara ensam om den uppfattningen.

Denna dag. En evighetslång söndag,

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 20 september 2009, kl 23:28

utan till synes minsta antydan till att vilja ta slut.

Visserligen slog jag upp mina bruna redan vid 9-snåret, trots att nattsuddandet varit rätt långvarigt. Men den här dagen verkar ha pågått en hel evighet!

På utsidan av huset har "hushänget" och yngste sonen diskuterat byggnationerna så det stått härliga till. Jag stod ute på trädäcket ett tag och försökte hänga med i svängarna om vinterisolering, eller inte vinterisolering. Men tillslut kändes det som om jag hade förvandlats till en istapp, där jag stod i solen iförd endast tunn skjorta och huttrade. Det är inte längre sensommarens varma vindar, utan pålandsvinden som nu ger sig tillkänna och vittnar om att det är nära till havs.

Jag och dottern åkte iväg till församlingshemmet för att rösta. Visserligen ligger det bara ett stenkast härifrån så egentligen hade vi tänkt ta oss den lilla promenaden, men så kom jag på att vi behövde handla lite som missats och då kunde vi lika gärna förpassa allt som skall till återvinningsstationen vid affären.

Det var inte direkt några större köer till valurnan i kyrkovalet, men ändå en liten strid ström. Varför går nu en ateist och röstar, eller är med i svenska kyrkan, kanske någon undrar. Jo saken är väldigt enkelt. Jag tror inte på någon farbror vid namn Gud med en son som heter Jesus och det här triangeldramat med bebådelse av den helige anden och allt det där andra, som jag orimligt kan få ihop i mitt arma huvud. Jag kan möjligen förstå att Maria inte visste om det var Josef, Gud, eller den helige anden (brevbäraren?) som var far till Jesus, men den där andra tillblivelsestoryn? Nej, där klickar min föreställningsförmåga.

Men eftersom jag nu genom kvantfysikens försorg inte ser några stridigheter om att allt är lite mer än vad vi med blotta ögat kan se, tar jag saken från en helt annan sida. Dessutom kan jag se att det som Jesus står för, är inte mer än regelrätta bra förhållningsregler om etik och moral. Jag tror av hela mitt hjärta på etik och moral. Så fort vi börjar schackra med dessa, då är vi genast ute på tunn is.

Jag har lagt min röst för att politiskt dravel skall ut ur kyrkan. Jag tycker inte att politik och svenska kyrkan hör ihop. Lika lite som jag tycker att det här landet skall styras med politik. Det har överlevt sig självt, vi har andra tider nu som kräver andra krafttag. Jag är verkligen för att kunniga människor skall se till att allas behov blir tillgodosedda. Kyrkan ser jag helst att den förblir den grundtrygghet, som den trots allt är för väldigt många människor.

Kyrkan för mig själv innebär en del av vår egen tradition och jag är starkt för att våra egna traditioner bevaras. Vi håller redan på att i mångt och mycket tappa fotfästet, genom att lägga mindre och mindre vikt vid våra egna traditioner och årsväxlingar. Det finns en stor hemlighet i dessa gamla traditioner, som också följer årstiderna. Det är bra och goda levnadsregler och traditioner, som inte kommit till av en slump. Det hela finns nedärvt i oss själva.

Jag är övertygad om att det är sånt som gör, att nutidsmänniskan alltmer förlorar fotfästet i tillvaron. Vi håller på att gå under av sprit, droger, piller och en allmän dekadens, där våra medmänniskor inte ens betyder något. Pengar är åter makt och alltfler är villiga att gå över lik för dessa pengar.

Vår församling har en sagolik gemytlig samling personer. De har armarna vitt utsträckta till omvärlden och mellan varven bjuds en rätt intressant agenda. De lever i den nutid som är. Det fick till följd att jag och dottern blev stående på väg ut i solskenet och diskuterade vår gamla väggklocka, som behöver en vänlig hands omsorger för att åter vilja ticka på och slå sina mjuka tonslingor.

Men också den nog så problematiska situation som finns i Malmberget för människorna och det som gruvbrytningen fört med sig. Men också LKAB:s advokats sommarinlaga till Miljödomstolen, där LKAB inte kan följa de miljökrav som är stipulerade. LKAB de bara fortsätter på inslagen bana, som om inget har hänt, trots att det här är fråga om högsta giftklass som släpps ut och skalven eskalerar!

Prästen som höll på att plocka upp leksakerna, som de små barnen hade använt sig av, såg ut som om han inte trodde sina öron, när jag berättade "senaste nytt från Malmberget".

När vi åter landat hemmet, låg jag ett tag i ryggläge och kikade på Agenda. Sicket kvalificerat kackelprogram! Den där Muppdamen från MP i regeringen, hon har inte en susning om vilken rättslöshet som vanliga svenska medborgare dagligen blir utsatta för i det här landet. Det verkar hon inte vara det minsta lilla upprörd över, eller ens medveten om! Men hon är upprörd över att en person, som staten redan lagt ut svindlande summor på tidigare och som åter sitter där med hela handen i kakburken och dessutom fått både UD, SÄPO med 3 personer tillresta till sig och som även fått två (2) advokater förordnade till sig här på hemmaplan och en utredning är startad i Pakistan! Vilken vanlig svensk får 2 advokater till sin hjälp?

Varför är muppdamen Yvonne Ruwaida inte lika upprörd över t.ex. Dawitt Isaak, som suttit där i sin 3 kvm stora cell, utan formell anklagelse, eller rättegång, sedan 2001! Han ÄR dessutom ett tortyroffer. Ändå har EU nyligen beslutat om att, utan några som helst motkrav, fortsätta att pumpa in nya pengar i Eritrea, nu en ny summa på 1,25 miljarder kronor!

Vi har massor av svenska barn, som befinner sig utomlands och vars kvarvarande föräldrar inte vet ett dyft om hur barnen har det. Dessa lyfter vi inte ett enda finger för!

Nej, det är mycket som jag inte begriper ett vitten av. Men ett begriper jag i alla fall. Nu skall jag segla in i paulún, plugga in min nya CD-bok i öronen: "Gomorra", av Roberto Saviano.
-----

Lyft ditt moraliska finger och skriv på namninsamlingen;

Vi är inte emot gruvindustrin och vill heller inte stoppa LKAB men vi kräver en helhetslösning av Malmberget NU!

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3747

Turistattraktion "Gropen" & Malmberget?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 18 september 2009, kl 09:59

Signaturen Handicap 3600000, fick mig att tänka ljuva, laterala tankar. Ty, en jädrans sopa i golf har jag alltid varit och inte blev det till det bättre med den här tillfixade kroppen, som tycks vilja leva sitt eget snigelliv i läge: nu-har-vi-knäppt-ihop-gylfen-med-västen. En stört omöjlig golfstil.

Signaturen fick mig att svinga mig till maxtankehöjd inom ämnet turist:

VARFÖR inte satsa på en golffilial till Malmbergets golfbana i centrala Malmberget!?  

Äventyrsgolf! Jag tror starkt på denna återanvändning. Dessutom minns jag den sanna utmaningen "golf på Kavaheden" med förskräckelse. Då borde väl stackars Malmberget också kunna funka. Där kan man snacka 18-håls golfbana med lätthet! Skulle inte det trots allt vara nåt´? Unik och den enda i sitt slag.

Hoppas att LKAB-"Staffan" noterade det sista ordet för roligare än så här blir den här bloggen inte. Även om "Staffan" ibland kallar sig för "Nisse" och inte vet vad han egentligen heter, vare sig i för eller efternamn, men tycker att min enfaldiga blogg är rolig. Enfaldig.... Rolig??? Haltar det inte lite väl mycket? Han torde dock vara unik även i det fallet.

NU efterlyser Staffan en redogörelse över vad jag önskar skall ske av Malmberget. Jag önskar att jag hade kunde klämma dit två vitt uppspärrade ögon i texten, (O-O), men så avancerad är inte tekniken på NSD. Han har mao ingen raketmotor under hatten, typ. Ty, han har ännu inte förstått, att jag vill att alla som vill bo kvar, skall få göra det, så länge det nu kommer att vara möjligt.

Det är liksom en gruvnäring på G, sedan "några" år tillbaka i Malmberget! Ca 120 år, kommer nog som en överraskning för Staffan.

Jag antar att Staffan kan förstå beskrivningen "korv", eftersom det tycks vara ett gängse livskvalitetsmått. Jag kanske kan drista mig till att lägga till eskalerande skalv. Nej, det funkar nog inte. Det uppfattar Staffan som gratis massage, som LKAB har vänligheten att bistå gratis med. Husvärden och lån begriper han ändå inget av. Äh, skit i skalven och det andra, ingen överkurs idag.

Staffan det blir svårt för de på ena sidan att få korven kastad över till andra sidan!

Funkar nu inte denna beskrivning för "Nisse-Staffan", då blir nog nästa steg en pekbok.

Strunt i det nu. Men förlade man en äventyrsgolffilial till centrala delarna av Malmberget, behövde man inte ens fixa några koppar att putta bollen i. Man kunde nyttja alla de redan befintliga groparna, för att inte tala om Grand Finalhålet "Gropen", som signaturen Handicap 3600000 noterat. Den är svårslagen inom golfvärlden!

Nåväl, om man fixade en golffilial i centrala Malmberget, då behövde man inte längre riskera att bara slå en "Estländare", dvs. en "Tall-In", som man gör på den nuvarande golfbanan. Gudarna vet vad det skulle kunna bli, när man rundade Svanparksdammen och "bunkern Gunillaskolan".

Med "Gropen" som sista hål, skulle nog t.o.m. jag kunna lyckas göra hole-in-one (HIO), dvs. om det var ett Par-3 hål. Mja, det kanske är mer realistiskt med en Birdie, vid närmare eftertanke. Lite beroende på hur banan kunde dras förstås. Men skall man börja slå över taken på Kåkstan, då kan det bli pärskans så knivig historia att t.o.m. slå en Birdie. Rätt vad det är har man väl hamnat inne på Finkelsteins disk, eller i någon odiskad kaffekopp i "Kafé endast för helnyktra". Då får man allt skretscha sig i huvudet vid klubbval, för att ta sig ur den knipan. Men jag gissar att då är man nog rätt rökt, det är inte bara att "droppa" bollen.

Nej, då är det nog bättre att sista Tee kunde få vara ungefär där Centralskolan stod. Sista hålet skulle det dock vara, eftersom bollen ändå är förlorad om man får in den i koppen (Gropen). Något annat än kopp kan Gropen inte bli, eftersom det måste vara en fullständig omöjlighet att slå sig ur den bunkern (Gropen). Eller om man slog ner mot Bergmansgatan, eller Elevhemsområdet. Här snackar vi äventyrsgolf, inser ni det nu?

Undra vad man skulle kunna pegga upp med där? En fast stationerad rälsspik kanske? Eller varför inte en dynamitgubbe med virad stubintråd och hela köret för att öka på spänningsmomentet? Sedan om man ville ha "stora golfupplevelsen", då var det hela kopplat med riktiga grejer och ville man bara ha en försmak om hur det "kunde tänkas vara", dvs. lightvariant, kunde man väl ha en blindgrunka ansluten. Medan de riktiga äventyrarna kunde ha varianten av rysk roulette. Dvs. de visste inte om det var en riktig laddning, som var en peg, eller bara en attrapp. Det visste man i alla fall efteråt. Ja, om man nu skulle ha så mycket minnen efteråt.

Då skulle i alla fall de här pensionerade sprängarna göra sig en riktig hacka! Vira sprängtrådar hit och dit och hantera dynamitgubbar, det gör inte vem som helst. Tänk tanken "vintergolf", inser ni då vilket spänningsmoment det skulle kunna bli av det hela, kall dynamit och halka runt bland hålen. Den där äventyraren Ola Skinnarmo skulle nog sadla om raskt.

Sedan det där med utsiktstorn över Gropen vore väl kanske en grundidé att ta fasta på. Tänk alla de här som ständigt söker upplevelser med livet som insats. Det skulle verkligen Malmberget kunna bjuda på i riklig mängd.

Förutom utsiktstornet vid Gropens kant, kunde man anordna övernattning ovanpå Fabianhålrummets tak och tipspromenad, med nedsläckta pannlampor i någon gruvort där det säkert kommer att ske ett ras. Det kan väl inte vara så svårt att uppbåda? Det finns väl säkert någon liten snitslad bana kring Fabianhålrummet, eller några andra osäkrade orter. Hermelin?

Ett turistattraktionsmoment av mer stillsam form, det förstår jag att det måste nog trots allt till. Alla turister är trots allt inte cliffhangers.

För dylika fegisar som jag, som varken kastar mig utför stup, eller över glaciärsprickor, bestiger Mount Everest, eller knallar över polarisen och inte ens har det på min vildaste-fantasi-önskelista, kunde väl en gourmémiddag med en antikklassad surströmmingsburk vara alternativet. Vore inte det höjden av utmaning. En sån där surströmmingsburk som miljösnubbarna skyr som om det vore fråga om atomavfall.

Jag har dessutom blivit väldigt påläst på sista tiden, när det gäller surströmming. De här surströmmingsvirtuoserna, de påstår att gammal surströmming är bättre. De skulle aldrig köpa och tugga i sig en burk av årets surströmming. Tro't den som vågar! Men surströmming lär bota allsköns dåliga magar t.o.m. magsår. Efter mitt ivriga studerande i kategorin surströmming, förstår jag att det hela torde gå ut på att hela magen blir fermenterad. Nej, för guds skull, fråga mig inte till vilket pris det blir. Ja, nu menar jag inte några butikspriser, utan snarare den Molotovcocktailblandning av bakterier, enzymer, propionsyra, smörsyra, ättiksyra och vätesulfid, som det hela trots allt är fråga om.

Som avslutning på den "mesiga" varianten av Malmbergsupplevelser, den med surströmmingen, kunde turisterna väl vinschas över i en linbana som börjar vid Tippsta och vidare över till Malmsta via Gropen. Då kunde turisterna ta in som Bed & Brekfastgäst hos några av de glömda innevånarna. Så kanske de kunde få ett bidrag med de huslån de sitter fast med i gruvbrytningens spår av värdelösa hus, eftersom alla lagar inkl. miljölagen tycks ha slutat funka. Nattar man över där kan man bli både skakad och rörd på samma gång, som vilken annan 007-drink som helst.

Vore inte det höjden av unik turistattraktionsspänning så säg?

Gunborg och Albin Wennström får inte bo

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 16 september 2009, kl 12:10

tillsammans.

Efter att ha levt mer än 61 år tillsammans, blir de nekade av Gällivare kommun, att få avsluta sina dar tillsammans.


http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.ASPX?ArticleID=4875397#forum

Gråten hänger i halsen och det blir svårt att läsa, när jag inser vad det hela skall handla om. När jag läst klart kommer tårarna, de rinner där i strida strömmar. Men hur är de här styrande och ställande i Gällivare kommun egentligen funtade? Finns det överhuvudtaget något som heter sans och balans längre i den kommunen?

Den som en gång mött Gunborg och Albin tillsammans vet vilken tragedi detta innebär. Jag har gjort det, jag förstår därför vidden av det hela.

Min mamma och Gunborg var allra bästa vänner ända fram till min mammas död 1968 och faktiskt bortom döden. De hade växt upp granngårds i Sammakko, fortsatt att vara vänner och umgås sedan de båda två flyttat in till tätorten för att gå i skola. Senare gift sig båda två och även fått barn. Deras vänskap utvidgades till att även inbegripa makar och barn.

Det som slog mig redan som barn var hur Gunborg och Albin delade sina liv tillsammans. De arbetade tillsammans, de levde tillsammans, de delade med och motgångar tillsammans, det fanns en kärlek mellan dem, som bitvis kändes märklig därför att den pågick där mitt bland stora tunga fordon och ständiga oljedofter och arbetstider som aldrig verkade ha något slut. De har varit ett slitsamt, strävsamt par tillsammans. Hon i allra högsta grad en kvinna som var långt, långt före sin tid. På den tiden var det sannerligen inte vanligt, att finna en kvinna bland dylika fordon. Men Gunborg fanns där. Hon var en hejare på att ratta precis vad som helst. Överallt i Gällivare kommun har de två satt sina spår, funnits till.

Vad blev tacken för det av den kommun, som de varit trogen, betalat skatt i, bidragit till att ha andra arbetstagare, som också genererat skatt, genom det företag som de två slitsamt byggt upp? Jo, tack vi har läst det idag i tidningen: En stor fet verbal smäll rakt i ansiktet och ett "Ni får inte längre leva tillsammans! Vi har ingen plats för er tillsammans!" Det är tacken, de nu får av kommunen, som de bidragit så mycket till!

För åtskilliga månader sedan talade jag med Gunborg via telefon.

Gunborg håller på att bli gammal, inte hut tal om annat, det upptäckte jag när jag talade med henne. Men det har man rätt att vara, när man skall fylla 83 år i januari! Albin är 84 år (men fyller mycket riktigt 85 år i december i år). Jag vet alltså att det inte är rätt ålder på Gunborg i reportaget, när jag sitter där och läser nätbilagan och har fått min teslurk i vrångstrupen. Alltså är sanningen ännu värre, än vad den vanliga läsaren kan ana sig till.

Inget konstigt i sig. Det är det första som vi människor tappar bort. Den egna åldern. Den "krämpan" kommer tidigt, därför inte alltför sällan får vi tänka till och fundera hur gammal vi själva är, även om vi inte ha hunnit få Gunborgs patina. Oftast är det mycket enklare att hålla reda på hur gammal våra närstående är. Det är väl så man fungerar om man är en empatisk människa. Gunborg är en empatisk människa.

Visserligen var det samma glada Gunborg jag talade med, som skrattade och var som om tiden hade stått still, men nog hade hon allt börjat få sina egna ålderdomstecken och även fått kännas vid, att hälsan inte står henne helt bi. Ändå skall de inte få leva tillsammans! De tu som vigt all sin tid tillsammans, som varit fullständigt oskiljaktiga får inte längre somna tillsammans om kvällarna, inte ha dagarna tillsammans, fortsätta att dela sina liv tillsammans "tills döden skiljer dem åt".

Gällivare församling borde därför omgående ändra sin falskeliga bröllopsritual i kyrkan. Det borde rätteligen numera heta "tills Gällivare kommun skiljer er åt" och den där ramsan om att "det Gud sammanfogat skall människan inte åtskiljas", den kan de slopa helt. Den gäller inte längre. Trots att vårt lands religion är just kristendomen. Det har man fastställt i lag. Det är det som står i lagbokens försättsblad!

Nej, Gällivare kommun de bestämmer att Gunborg skall gå omkring där i sitt och Albins hus på Birkarlagatan i Gällivare, medan Albin bor på annat ställe, där kommunen behagar placera honom. Nu skall det bära av upp till Gunillahem i Malmberget för Albin! Varför inte lika gärna en placering i världens ände?

Gunborg och Albin, de har bott tillsammans hela sina vuxna liv i Gällivare, i mycket mer än 60 år. Mer än de flesta av oss som läser detta är i år räknat!

Vad jag önskar de styrande och ställande i Gällivare kommun?

Exakt samma vidriga öde!

Det kan de dessvärre inte få. Därför att de har aldrig någonsin levt på det sättet, som Gunborg och Albin har gjort tillsammans!

Spontant trillar ett Bibelord ner i mitt medvetande: 

"Fader förlåt dem, ty de veta icke vad de gör".

Men i det här fallet blir min bön, som den ateist jag är: 

"Förlåt dem icke, ty, de veta mycket väl vad de gör!"

Ja, jag vet Gunborg kommer att bli förtvivlad om hon får veta, att jag skrivit det. Hon som tror att man till varje pris skall bära omsorg om människor, precis som hon själv alltid gjort.

Just nu är jag så arg, så förtvivlad, så himla ledsen, att jag önskar de styrande och ställande i Gällivare kommun, dit pepparn växer!

Men det vore en alltför timid önskan!

Hur står det till egentligen?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 14 september 2009, kl 12:28

Det är den fråga som jag serverar idag. Jag gör det, förhoppningsvis utan att stamma när jag skriver. Så blev det igår med min blogg. Jag upptäckte det till min fasa imorse: samma blogginlägg två gånger på raken!

Jo, jag förstår nog vad en del av mina "beundrare" tänkte igår:

- Jaha, skall hon tjata ihjäl en också! Räcker det inte med att eländet bloggar? Inte skriver det jag vill?! Nu skall hon börja skriva om samma blogg fler gånger också!

Nej, den här tekniken på NSD och jag, vi har inte varit i fas med varandra, sedan det "bättre bloggverktyget" presenterades. Lika illa var det väl i början av mitt bloggande, då kunde man lätt "bli med" det där N-ordet med tillägget "barn". Ett uttryck som min mamma och tanter i hennes åldersklass använde, som var ett skämtsamt uttryck, när något verkligen hade gått åt skogen och som man kunde bli smått galen över. Men det var långt innan alla N ord blev klassat som rasism, trots att det är ett ord som kommer ifrån latinet och funnits i vår egen historia i nästan 500 år! Sålunda långt innan USA:s slaveri från Afrika uppstod och som blivit anledningen till att ordet blivit rasismklassat.

Men jag undrar om man kanske skulle kunna få använda det där andra ordet för samma sak. Utan att bli klassad som rasist. Det andra ordet var "blåmän". Det här med det rasistiska ordet begriper jag faktiskt inget av. Då borde väl vit, gul och röd också vara rasistiska, eller har jag något tankefel? Men "blåmän" det låter ju inget kul för den där goda bruna, runda saken, som ibland har kokos på sig och ibland pärlsocker: "Blåbollar", låter det gott? Så fasen heller! Eller "blåkyssar"? Lika illa där. Men i den här stan går det utmärkt att gå fram till kafédisken, peka och säga:

- Kan jag få en sån där rasistboll och en kopp kaffe.

Det funkar och man får dessutom reda på vad personen ifråga bakom disken har för egna åsikter om saken. Jag ägnar mig sålunda åt "åsiktsregistrering", när jag ibland faller för frestelsen med den där godsaken, som jag älskat sedan jag var barn. Men egentligen är det nog bara en önskedröm, att den skall smaka lika gott som den hemmagjorda varianten. De kommer aldrig i närheten av hur himmelsk gott en hemmagjord dylik tingest smakar.

På tal om N-bollar. Jag minns en saknad, älskad tant, som hade ett brödfat med en jättestor brun rund kula i mitten. Den kulan var förvillande lik en N-boll. Dock utan pärlsocker. Jag satt och stirrade på den och tänkte:

"Måtte den stora n-bollen, finnas kvar när det blir min tur".

Sedan att den saknade pärlsocker var bara en fördel, därför att jag har aldrig varit någon sockernasse. Hjärtat klappade hårt, innan brödfatet nådde mig och det var min tur. Den var kvar! När jag skulle greppa tag om den, utbröt skrattet runt bordet.

Äldsta dottern i huset, hennes skadeglädje visste dessutom inga breddgrader. Det är märkligt det där. Men på något sätt så förstår jag, att det som man var som barn, det sitter banne mig i resten av livet. Jag tror fortfarande på att allt gott skall hända mig och hon förblev lika bedrövligt von oben och samma sladdertacka. Hur mycket man än ställde upp för henne i hennes problematiska liv, förblev hon bara något, som man aldrig någonsin kunde lita på. Det värsta av allt det var att hon på fullt allvar trodde, att man inte lagt märke till vad hon pysslade med. Hon är inte ensam i den genren....

Det här med "det mest förbjudna". Lika illa är det att drista sig till en jämförelse med han som hette H. Han som skulle bilda det nya ariska riket, där bara de "rätta människorna" skulle få leva, resten skulle dödas och inte att förglömma: dödades. Allt vad man bara hann! Det där med "de rätta", "de utvalda", det är faktiskt ett påhitt som såg dagens ljus i Sverige och upprätthålls numera av helt frivilliga krafter! Men det var faktiskt Sverige, som bistod H med "rasforskningen". Det var här man bedrev den rent ut sagt vidrig rasforskning i vårt äldsta lärosäte.

Nej, på det hela taget, när jag tänker på vissa saker som passerat i mitt liv. Inser jag att jag kommer nog att gå till historien som "hon som inget förstod". I alla fall om man skall tro en del omdömen.

Men ett förstår jag, NSD:s nätbilaga tjänar inte på, att inte ha en tjänst som tar in inläggen till debatt så fort de är skrivna. Kontrollera dem kan man väl pyssla med i efterhand istället. Det måste gå på ett ut, eftersom det kommer in inlägg, som jag kan tycka borde ha varit refuserade på två röda. Men så är inte verkligheten. Det kan stå något helt oförargligt och ändå kommer det inte in.

För att bevisa att de där som önskar mig till något "betydligt varmare ställe", än där jag nu befinner mig. Sol och 17 grader. Skall jag tjata på om en sak, som åter med dagens nätbilaga, visar att jag alls inte är helt fel ute:

Gällivare kommun håller på att dräneras på folk. Det kommer kommunen att göra så länge Malmbergsfrågan inte kommer till någon omedelbar lösning. Den kommer också att påverka hela kommunens skatteunderlag och allt annat runt omkring. Det är inte som signaturen Elin skrev i min blogg: hennes gubbe jobbar i LKAB, själv bor hon i villa i Gällivare. Hon vill inte skriva på "namninsamlingen om en helhetslösning för Malmberget NU", därför att då riskerade hennes man, att få sparken från LKAB och hennes villapris i Gällivare skulle få sämre värde, hon måste tänka på sig själv och sina barn, som skall ärva!

Men sanningen är att det är just precis det signaturen Elin skall göra om hon vill att hennes hus i Gällivare skall bli värdelöst på sikt. Elin kommer att drabbas av samma sak, som malmbergarna nu gör med sina hus. För vem vill väl satsa något i en utflyttningskommun, som kommer att ha fler pensionärer än unga, som vill stanna kvar?

Skall man vakna upp, innan tåget har gått, måste man göra det NU och med en rejäl gemensam kraftansträngning dessutom! Här behöver kommunen på stört blanda in näringsdepartementet, miljöministern, socialdepartementet, justitiedepartementet och regeringen, för att ordna upp den uppkomna prekära situationen. LKAB har fullständigt tappat greppet om sans och balans. Det som LKAB förut stod för, det är en saga all och den som inte insett det vid det här laget: är riktigt, riktigt illa ute!


Boverket och till viss del även länsstyrelsen och tack och lov kommunens egen MoB, har gjort det. Men det räcker inte! Nu måste alla hjälpas åt och ge sitt bidrag till en omedelbar förändring. De som nu vill bo kvar i Malmberget, utan att hindra gruvbryningen, skall naturligtvis ha rätten att göra det. Men vill man ha en framtid och inte finna att framtiden kommit bakifrån, då kan det nog allt vara en bra början, att skriva på den namninsamling, som några driftiga nutidsmänniskor i Malmberget har sett till att den kommit till stånd.

Skriv på deras "namninsamling för en lösning av Malmbergsfrågan NU":

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3747

---------

Bilden kommer (med hennes medgivande, naturligtvis) från en mycket flitig & inspirerande person, som ständigt inspirerat mig till "egentillverkning" av dylika tingestar: http://bigganed.blogspot.com/

Sensommaren är det inte då man skall luta sig

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 13 september 2009, kl 16:37

tillbaka, sluta ögonen och känna, att naturen och vi själva går in i någon form av vilsamt tillstånd?

Jag satt och tittade ut på plommonträdet, vars grenar hängde slokande tunga av frukt. Det lilla trädet såg verkligen ut som om det inte orkade bära sina bördor en enda sekund till. Jag tänkte på den där halvknäckta mamman med först ett tvillingpar och sedan sexlingar och kände att jag får nog allt stiga upp ur soffpotatistillståndet och göra något åt det hela, innan grenarna knäcktes. Men hur mycket fullmogna plommon kan en familj egentligen tugga i sig, utan att riskera att hamna i omloppsbana runt jordklotet?

I alla fall inte den mängd, som borde plockas av trädet.

Därför bestämde jag mig för att fylla på fruktskålarna och fixa lite plommonkompott till söndagsefterrätt.

Jodå, på söndagar äter vi inte helt sällan gammaldags söndagsmiddag, med stek och brungräddsås och små j@ala gröna ärtor och en sparsmakad liten mandelpotatis (=fuskmandel från Hallands sumpmarker!) Naturligtvis dyker även mina syltade grönsaksröror och inlagd Västeråsgurka upp vid middagsbordet. Det brukar också bli en liten klick svartvinbärs, mynta, eller äppelgelé till. Ibland slås jag av häpnad så mycket det kan bli av det lilla, som växer ute i den påslaksstora trädgården. I vissa stunder undrar jag om de inte görs något annat än "produceras" i buskar, träd och trädgårdsland. Hela trädgården verkar ständigt vara precis, som den där "frögurkan" med tvillingarna och sexlingarna: överdådig!

Jag plockade av så pass mycket, att grenarna inte längre hängde slokörade. Det som skulle bli plommonkompott stoppades ner i kastrull tillsammans med minimal mängd vatten, lite rörsocker och en skvätt Madeira. Det var tänkt att det hela bara skulle få ett hastigt uppkok, innan allt skulle kylas ner snabbt och ställas in i kylskåpet för att tas fram till söndagsmiddagen, tillsammans med lite gammaldags mjölk.

Men allt blir inte riktigt som man har tänkt sig.

När det hela höll på att koka upp, ringde telefonen. Jag ställde därför spisklockan på 4 minuter och slog ner värmen till läge 7. En hastig blick på nummerpresentatören i köket gjorde, att jag istället svarade inne i arbetsrummet. Där kan man sitta ner. Vilket en del samtal kräver. Om inte hela kroppen skall hinna bli bortdomnad.

Nog hörde jag att spisklockan pep frenetiskt där under telefonsamtalet. Men jag tänkte att snart är det här samtalet slut och utan att mitt medvetande noterade det, gav spisklockan upp och slutade pipa. Telefonsamtalet fortsatte och fortsatte och fortsatte och fortsatte.....

När jag äntligen lade på telefonluren, sniffade jag i luften och tänkte:

"Märkligt, luktar det inte bränt.... Papper?"

Jag satt kvar och kikade ut genom fönstret på grannarna, som hade någon invecklad högljudd familjesåpa i trädgården. Efter en liten stund ramlade hela polletten ner:

"Dj..laaars! Plommonen på spisen!"

Jag som är helt övertygad om att hela jag har förvandlats till en livs levande snigel, som hasar sig fram i tillvaron, kunde gott ha gett Susanna Kallur allvarlig konkurrens, på korta sträckan.

Hela hallen var rökfylld. För att inte tala om köket. Fort föste jag försiktigt bort grytan från den eldröda spishällen. Öppnade inte locket, som fullkomligt hoppade upp och ner på kastrullen. Slog om spisfläkten på högsta hastighet, öppnade balkongdörren i köket och rasslade snabbt iväg och slog upp ytterdörren på vid gavel. Med bara en enda tanke hängande i huvudet:

"Måtte nu inte brandlarmet till SOS-alarm hinna lösa ut!"

Några timmar senare när resten av familjen steg innanför ytterdörren och den vidbrända lukten hade hunnit vädras ut, undrade de allteftersom de rasslade in:

- Varför står det en gryta på träbänken utanför ytterdörren?

- Jag har kokat plommon och pratat med Minette samtidigt i telefonen!

- AHAAA!

Samma reaktion. Inga förklaringar tycktes vara nödvändiga om vad som i själva verket hade inträffat. Hade de fått en telepatiska förmåga?

"Nämen fy fasen för ringande telefoner," tänkte jag, när jag stod och försökte spetta lös det vidbrända ur kopparkastrullen, som nu hade hunnit tillbringa ett helt dygn ute på träbänken.

Har ni tänkt på en märklig sak, att så fort man vill vara helt ensam. DÅ infinner sig ett sjätte sinne inom resten av familjen. Det är rena rama folkvandringen, som då startar upp! Det är stört omöjligt att få vara där i lugn och ro.

Om de stod tysta och betraktade vad jag gjorde? Nähä... inte då. Har du en sådan familj?

Efter de mest märkliga tips om frätande syror, slagborrmaskin, dynamit odyl. för att rengöra kastrullen, utbrast "hushänget" nyfiket:

- Tror du verkligen på ett återuppväckande av den döda kastrullen?

- Vadå? Vad menar du? Har du aldrig sett att något råkat bli lite vidbränt?

- Jovisst har jag väl det, sa han och ett retsamt flin spred sig ända till hans ögon. Men det där skulle jag inte kalla för "råkat bli lite vidbränt". Jag lyfte på locket för att kolla...

Lägre än så hann han inte. Med svetten lackande från pannan, av det ihärdiga hackandet, skrapandet och gnuggandet och med den vidbrända lukten ända upp i hårfästet, fingrar som nu börjat anta modell russinfingrar och med en diskbänk som såg ut som en rikstäckande verkstad och med hela sortimentet av rengöringsmedel, hände nu något som vittnade om att det inte bara var kastrullbotten, som var täckt av ett massivt svart lager. Det var även mina "änglavingar". Nej, det är inte alla dagar som mitt tålamod bär hela vägen. Det här var en sån´ dag och jag utbrast irriterat:

- Skit i det du! Om du nu bara går härifrån så skall jag fixa det här.

- Ska du? sa han med uppspärrade ögon.

Den där känslan av att det hela hade kunnat sluta ännu värre, den gillar jag verkligen inte. Men värst av allt är nog tanken, som jag inte lyckas befria mig från: Hur kunde jag vara så obetänksamt dum?

----------
Du kommer väl ihåg http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3747

Det är den 11 september idag.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 11 september 2009, kl 09:38

Nej, du tror helt fel. Jag tänker inte fördjupa mig i det. Utan jag bara konstaterar att:

Inte ta ställning. Det är att ta ställning.

Sedan spelar det ingen roll, om det handlar om vad som ledde fram till att president Salvador Allende dödades i en militärkupp, två torn på södra Manhattan störtade samman i en vedergällningsattack, eller att vår egen utrikesminister Anna Lindhs två barn blev moderlösa, eller något annat, som hände just precis den 11 september.

Allt är inte vad det i en första betraktelse ser ut att vara. Vill man veta den riktiga sanningen får man oftast vända på en och annan sten för att förstå helheten och hur saker och ting hänger ihop.

Det finns många dunkla agendor, som ständigt pågår i vår värld. Men väldigt sällan går det att sopa igen alla spår bakom orättfärdiga handlingar.

http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3747

Så här i Svininfluensans spår,

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 10 september 2009, kl 12:10

ja, om det nu är ett spår.

Vi har väl, tack och lov, ännu inte sett så väldigt många spår av den här i Sverige. Mer än dryga handfull personer räknat på de dryga 9,3 miljoner vi är. Som en jämförelse kan väl sägas att bara i Mexico City finns det ca 22 miljoner innevånare (vill jag minnas att det var). Alltså där svininfluensan slog till först med dödsfall. I hela Mexico lever det väl ca 102 miljoner, inte att förglömma. Det betyder att de har mer än dubbelt så många innevånare per kvadratkilometer än vi har och ändå har smittspridningen inte haft någon lavinartad omfattning.

Men nu var det inte befolkningsmängder, eller svininfluensans utbredning, som jag filosoferat över. Utan något helt annat.

Flera domkapitel i Sverige har beslutat sig för att börja servera starkvin till nattvarden. De tror på mindre smittspridning av bakterierna om de byter ut det vanliga vinet, eller det alkoholfria alternativet till starkvin.

Ekewae? tänker jag när jag läser det hela och funderar vidare hur man kan få sådana tankar. Men så rakar tankarna upp sig och jag tänker:

"Aha... det skall till att smygsupas av nattvardsvinet!"

Får man tänka dylika tankar, utan att en åkallan från högre makt kommer att drabba en?

Men det där med bakteriespridningen det är åtminstone detta, som de hävdar är anledningen till förändringen från icke/eller lättvin till starkvin! Jag filosoferar därför vidare:

"Kan det verkligen vara så illa att de inte vet något om bakteriers suveräna överlevnadsförmåga?"
 
"Nej, det är inte möjligt!" Bestämmer jag mig för utan längre betänketid. Bästa skyddet är att faktiskt inte alls vara där det hostas, nyses, delas saker osv. De här små rackarna de hänger i luften, utan att vi ser dem. Det är lite av "Osynlige mannen" över bacilluskerna, tänker jag och minns helt plötsligt, mitt i allt, den snuskiga vitsen om "Stålmannen och Osynlige mannen". Han var snabb han! "Osynlige mannen"...

Här i Göteborg skulle i alla fall A-lagarna jubla åt förslaget med starkvin. De skulle nog mer än gärna gå runt med plakat på Domkyrkoplan och kräva:

"Vi är för införandet av starkvin till nattvarden!"

Om nu det skulle hjälpa införandet av starkvin.... och resten av den tänkta ramsan den snurrar bara kvar inne i mitt huvud. Jag vill ju inte bli refuserad en gång till denna vecka!

Aha, nu hörde jag riktigt hur en del av er hade en förutfattad mening:

"A-lagare går väl inte i kyrkan!"

Jo, se tänk för att det är just vad de gör här! Här är de är fasen i mig så mycket klurigare än parksoffgänget i Gällivare.

Våra A-lagare de kommer och inväntar nattvarden och säkert en hel del "dolda", som man inte har en susning om att de är hemfallna åt alkoholberoenden. Därför att det inte alla gånger syns på utsidan och ibland förvillar deras yrkestitlar och gör att man inte heller anar hur illa ställt det trots allt är. Sedan är det inte så att alkoholism utesluter ett liv som troende.

När nattvarden väl tagit sin början, ser jag hur prästen står där med kalken i sin hand, med "hjälpredan" vid sin sida. Men så ser jag hur greppet hårdnar om kalken och prästen själv intar brottarställning, när någon A-lagare står på tur. Det hela är lika intressant att beskåda varje gång. Den där utmärglade kraken, som knappt stapplat sig fram till skranket, har helt plötsligt oanade krafter att erbjuda vid slaget om "kalken och nattvardsvinet". Prästen håller emot allt vad tyget håller och så att kalken inte skall kunna tippas alltför mycket. Men jag ser hur det hinner bli fråga om flera klunkar, innan kalken rister till och åter hamnar i uppåtstående läge. Jag förväntar mig bara att prästen skall stå där i rödvinsskvimpad vit prästkappa, men det hela slutar alltid förunderligt lyckligt. Kanske ingår det i prästutbildningen hur man säkrast håller emot en kalk, från fler klunkar vin, än bara en?

När sedan den tysta maktkampen om "kalken med nattvardsvinet" är över och A-lagaren har vunnit striden, tågas det ut direkt. Utan att invänta resten av mässan. Men dagen är räddad och jag ser ett ljust ansikte lämna kyrkan, stegen och kroppshållningen är helt plötsligt något helt annat.

Skön stil och lika intressant varje gång, att följa "slaget om nattvardskalken och vinet"!


OM det nu finns någon Gud med en son vid namn Jesus, lär de nog le från sin himmel... Det gör i alla fall jag, som är ateist och befinner mig ibland i kyrkan av helt andra anledningar.

Jag känner mig lyckligt befriad från att stå och slurpa rödvin ifrån något som kreti och pleti druckit ur.

Jo, jag vet. Lite skit rensar magen.... men jag avstår ändå.

Skriv på namninsamlingen

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 6 september 2009, kl 13:02

"Vi kräver en helhetslösning av Malmberget nu".

Så här har intitiativtagarna skrivit:

Hej!

Vi har skapat den här namninsamlingen, skicka gärna den vidare så vi får så många namnunderskrifter som möjligt, eller lägg ut listor, som ni senast den 20 oktober 2009 skickar in till:

Vi kräver en helhetslösning av Malmberget nu!

Detta är en namninsamling för att stoppa ett delat Malmberget, försämrad service, förslumning, utflyttning och kraftiga sättningar under Malmbergarnas bostäder. Det som sker i Malmberget påverkar hela kommunens framtid.

Vi är inte emot gruvindustrin och vill heller inte stoppa LKAB men vi kräver en helhetslösning av Malmberget NU!


http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3747

-------


Jag själv, Gun, tycker och tänker: Det man också kan göra för att sprida den vidare, är att kopiera över namninsamlingen och skicka det vidare i sin egen maillista.

Många bäckar små...
och det verkar som om det sorgligt nog verkligen behövs denna "spark i baken" för att LKAB, Näringsdepartementet/Regeringen, Miljöministern, Socialdepartementet, kommunen & lokala politiker skall komma till skott, med det som är helt nödvändigt att ändra på med det snaraste.

Allt fler myndigheter & instanser är redan starkt oroade över utvecklingen!

Inte minst är jag övertygad om, att LKAB själva har allt att vinna på en mycket snar helhetslösning, som tar hänsyn till människor som nu kommit ikläm. Det blir aldrig bra när en gruvbrytning tagit en sådan vändning, att det påverkar enskilda människors livsvillkor. Det är helt enkelt inte acceptabelt.

LKAB vill stänga Bergmansgatan akut.

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 1 september 2009, kl 12:18

Tro väl jag det, att det måste bli akut!

LKAB har redan tidigt i våras medgett, att ett större ras är att förvänta, men man kunde inte säga "exakt vart". Sedan gjorde bolaget en tjusig utvikning med en jämförelse med jordbävningar, ungefär som om det här var fråga om något som moder Terra hade åstadkommit! Det svar jag fick då av LKAB:s informationsavdelning och som jag lät publicera i en blogg, visar också, att de nu viftar på rejält för att inte dra till sig mer uppmärksamhet.

Dålig framförhållning och stretscha till det yttersta? Ja, det behöver man väl knappast vara raketforskare för att förstå. Sedan att schweizerosten är på väg att kalva är det lika illa med och vem på LKAB kan garantera, att det inte blir en dominoeffekt?

http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4830968

"Taket till gruvan kan störta in, vilket kan leda till otrevliga konsekvenser för omgivningen", säger LKAB om Bergmansgatans akuta stängning.

Jag utgår ifrån att den smällen, som vi upplevde när "Gropen" blev till, den kommer att te sig som en brakskit ute i världsrymden i jämförelse med vad som här måste bli fråga om. Då ramlade porslin ut ur skåpen i Gällivare, fönsterrutor och hus skallrade som kastanjetter! Hur det var i Malmberget? Tja, det är 100 000 kronors frågan för dem, som inte var med då!

Nej, inte var det för ro skull, som man stod och borrade innanför handelsträdgårdens staket mitt under pågående storhelg i somras. Även om nu en och annan LKAB-fantast antagligen ville få det till, att LKAB var väl ute för att djupplantera blommor inne på handelsträdgårdens tomt i ett led att försköna Malmberget.

Jag undrar hur LKAB här tänkt sig att det här skall fungera.

- Finns det risk för okontrollerade ras? frågade reportern Mari Ridderström.
- Nej, inte utanför vårt industriområde, det vore för hemskt, säger Koorem.

Om man arbetar tryggt under jord efter ett dylikt uttalande? Nej, inte om man är en normal människa med sina sunda vätskor i behåll och inte har någon större dödslängtan, eller fallenhet för rysk roulette. Vad säger huvudskyddsombudet och facket?

Bor man, eller sover man tryggt, efter ett dylikt uttalande? Knappast det heller, eller är vartenda hus jordbävningssäkrat, som står där och skälver dygnet runt? Skulle inte tro det. Fastän man nu kan få den uppfattningen, eftersom LKAB stoltserar med att: "INGA hus och INGA vattenledningar har blivit skadade pga. gruvbrytningen och DET är vi stolta över!"

Kommungubbarna fortsätter att slita sina hårstrån över dylika påståenden.

Ja, stackars oss klentrogna. Vi hava inte mycket till övers för dylika floskler och amsagor.

Men vart anser LKAB egentligen att citat: "vårt industriområde" går och vart tar deras förståelse för de omgivande, drabbade människorna vid?

Om jag förstått saker och ting rätt - och det har jag tyvärr - förvandlar LKAB fastigheter som är typkodade för permanentboende på löpande band till att bli miljöfarlig industritomt, bara genom att helt sonika begära fastighetsreglering/sammanläggning hos Lantmäteriet.

Pratar man med den folkilskna damen till lantmätare i Kiruna, får man klart för sig att det är som att krama tårar ur hälleberget, som att få något vettigt svar från henne. När man dessutom inte ger sig och låter sig avfärdas, då låter det som om det är pågående orkan i telefonluren, eller är det så att hon rent av har astmatiska problem? Om det verkligen är helt enligt gällande regler med tanke på de som blir drabbade av det hela, det kan man verkligen undra. Jag har även ställt frågan till vederbörande ansvariga, jag väntar alltjämt på ett svar!

I vart fall är det så att tf miljö- och byggchefen Lars G Tano, svarade mig att citat: "de inom MoB tagit upp just detta. Men även skickat frågan vidare till Länsstyrelsen och Bergmästaren. MoB nämnden har tydligt deklarerat att de ej vill se samma principiella gång av resterande Malmberget, som skedde i Elevhemsområdet."

Vem som slog ner blicken och gjorde sig blind, när det gäller Elevhemsområdet, det svaret har ännu inte anlänt och inte heller vad som blev av MoB:s kontakt med Länsstyrelsen och Bergmästaren.

Kiosk-Wikströms lille Kalle, han har uppenbarligen inget svar att ge till dem, som ringer LKAB:s växel och vill sälja sina hus. Inte ens de som ligger vid staketet! De här människorna som sitter fast i ett Moment 22, det är det ingen på LKAB som vet något om, eller kan svara på. Det är de svar dessa Moment 22-männisikor får, när de ringer till LKAB. Tillfredsställande och acceptabelt? Knappast!

Men jag har ett genomgripande förslag. Jag tycker att LKAB kan föregå med lite gott exempel, för att kolla den verkliga temperaturen på förhållandena. Nyss omnämnda person kan väl byta ut sitt hus på trygg mark, med någon som bor vid stängslet, eller på någon annan skalvdrabbad plats i Malmberget. Sprängningar är en sak, skalv något helt annat! Då slipper vi i alla fall läsa om den "mera psykologiska frågan". Om jag låter förgrymmad, igen, på Kiosk-Wikströms lille Kalle, min f.d. klasskamrat? Ja, det är nog bara förnamnet! Det får mig helt enkelt att fnysa åt all den respektlöshet, som numera blivit bolagets ansikte utåt.

Jag undrar. Hur länge skall den här omänskliga farsen pågå? Därför att Malmberget behöver en lika snabb helhetslösning, som Bergmansgatan. Förstår politikerna i kommunhuset inte det vid det här laget, då bör de genast ägna sig åt något vettigare här i livet.

Men det är klart, skall man nu utläsa svaret, som gavs av LKAB:s Thomas Johansson, efter det stora raset i en av orterna, som fick LKAB att stänga ner produktionen där, lyder väl svaret i klartext:

"Lite svinn får man allt räkna med."