Tatueringar... suck och åter suck!

Det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva - Men jag tror att jag har fått en släng av samma sjuka som Ulf Lundell har lidit av hela sitt liv,

men vi tacklar det väldigt olika.

Ulf Lundell har hela sitt liv hållit sig med fruntimmer som han med lätthet hade kunnat vara farsa åt. Med avsky och skräck förklarade Ulf Lundell, att han inte kunde förmå sig att titta på en kärring i hans egen ålder, ändå var det väldigt väldigt väldigt väldigt många år sedan han kastade ur sig detta uttalande. Jag måste själv ha varit i 40 års åldern då, han är väl ca 2-3 år äldre än vad jag är. Jag vet att jag funderade då över vad det var som var så motbjudande med en kvinna i min egen ålder. Hade det varit idag hade det varit mer lätt att förstå vad han menade.

Jag däremot har med samma lätthet däremot avstått män, som jag hade kunnat vara morsa åt, eller heter det kanske rent av morsa till (?)

Men det händer ibland att jag ser mig omkring och upptäcker män, som antagligen befinner sig i den åldersgrupp där jag numera befinner mig. More or less.

En av alla dessa dagar som rusar förbi var jag och Herr H och åt lunch på IKEA av alla ställen. Herr H var gentleman i vanlig ordning och gick för att hämta mat och jag slog mig ner och betraktade omgivningen medan jag väntade.

Jag såg att det var en herre som intresserad satt och studerade mig och då slogs jag av det här igen:

-          Nej, jag får helt enkelt frossa vid blotta tanken på att en gammal karl skulle peta på mig.

Men Herr H då kanske du tänker är inte han gammal då och icke tänkbar. Det är det som är det lustiga. Nog konstaterar jag att han tappat ungdomens fräschör så här efter så många år. Han var 48 år när vi slog våra påsar ihop och jag var 44 år. Idag när jag är 67 år inser jag att tiden gått. Jag inser det när jag någon gång konfronteras med fotografier av mig själv

och nog ser jag att Herr H inte ser ut som han gjorde en gång i tiden, men han har hängt med hela tiden och jag har väl antagligen vant mig, precis som jag vant mig vid min egen förändring.

Det är inte så att jag håller på att kräkas när jag konfronteras med min egen spegelbild. Anledningen till det är väl kanske att jag accepterat att jag åldrats och några mindervärdighetskomplex har jag dessbättre aldrig dragits med. I mitt huvud finns ett intellekt som hela tiden sagt mig: jag blev som jag blev och det går inte att stoppa tillbaka och göras ogjort, eller förfinas.

Undra om Ulf Lundell alias Kapten Brännässla har någon förklaring till fenomenet så här i efterhand. Nu när han förhoppningsvis kan se livet och sig själv i ett längre perspektiv.

Varför svär de så in i helvete på TV och radio?

Med risk att låta som den värsta moraltanten, men jag tänkte för några lördagar sedan att jag i brist på bättre skulle se "Så mycket bättre" i reklamkanalen TV 4, som jag därför i möjligaste mån undviker, men alla svordomar som haglade i var och varannan mening fick mig att helt enkelt slå av TV:n.

Det är illa när man t.o.m. tar emot pris i olika sammanhang och låter som ett rykande svavelos lierat med självaste hornPer.

Så detta eviga tjat om vad saker och ting heter. Hade ett litet samtal på "stan" om ordet Kex.

Jag: jag har alltid sagt Kex.

Ordpätimetern:Det uttalas schex!!!
Jag: det beror väl bara på vilken landsända man kommer ifrån och om man talar svenska.

OJ, vad det började ryka ur öronen på ordrättaren! Medan jag stod där och tänkte en stund utan att öppna foderluckan överhuvudtaget (även jag kan ibland inse när det är lika gott att inte säga mer):

Varför skall vi använda ordet "pätimeter", "pettimeter", "petimäter" överhuvudtaget??? Finns ju ett bättre svenskt ord för det; rättelse, pekpinne ...

Det påminner mig om att jag har i mina små gömmor en rätt rolig historia (tycker jag i alla fall), gammal som gatan. Men ibland är gammalt bäst  

Det var så roligt eftersom just 5 oktober har en viss egenanknytning, dock har årtalet 1924 gått mig spårlöst förbi. Än i alla fall.

Franske presidenten Macron belägger sina egna medborgare med extra bensinskatt med hänvisning till miljön och Svenska Regeringen som ohämmat spär på miljöförstöringen genom matimport. - Ur led är tidens politiker.

I onsdags gick jag in på ICA och hade tyvärr inte mina läsglasögon med mig, men på skylten stod det:
Revbensspjäll kokt/rökt.

Väl hemma när jag skulle skära upp hela härligheten och har mina läsglasögon på mig, vad är det då jag upptäcker?

Revbensspjällen är från KROATIEN!

Ibland så önskar jag verkligen att svenska folket var lite mer som fransmännen, de stoppar ner foten rejält när de tycker att måttet är rågat.

Men vem skulle bry sig i/om att svenska ICA tar in Revbensspjäll från KROATIEN, allt naturligtvis i rent vinstsyfte. Det har blivit helt ok att sila mygg och svälja kameler. Än en gång ut med miljöpartiet ur den svenska regeringen de har överhuvudtaget inget där att göra, därför att mer enfaldiga än dessa personer får man leta efter. Jag vet egentligen inte på vilket plan de skulle värna miljön. Det har jag överhuvudtaget inte lyckats upptäcka.

HUR skall t.ex. svenska bönder och djurhållare kunna konkurrera med utländska som överhuvudtaget inte har de djurskyddslagar som vi har i Sverige.
HUR mycket miljöpåverkan är det att importera mat från t.ex. Kroatien.

Jag brukar så långt det överhuvudtaget går köpa svenskt därför att, jag inser att har vi som bor i Sverige inte tillräckligt under hatten då har vi snart ingenting som är inhemskt och om man nu tycker att det är ok, att man förstör det egna landets försörjningsmöjligheter allt ifrån alla former av matvaror till byggnadsarbetare, då är det väl egentligen inte så mycket till hjärnceller under hatten. Det är knappast miljön heller man värnar.

Imorgon är det Black Friday, ännu ett jippo som får mig att fundera över intelligensnivån över lag, därför att det hela har blivit precis motsatt verkan. Det köps och basuneras ut varor som aldrig förr.

Ja, så här vid fyllda 67 år är jag förundrar över hur snabbt dumheten har spritt sig. Det verkar vara väldigt lite av sunt förnuft nu för tiden, när man kan tycka att upplysningen borde vara på topp istället. Vi kan knappast gömma av sådana floskler som "jag visste inte".
Min pappa brukade sjunga i badrummet på 50-talet medan han stod och rakade sig på den gamla slagdängan: 

Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt.Visan tillkom under 1940-talet under andra världskriget, då många fabrikörer gjorde pengar på surrogatmat, som ex. kaffesurrogat tillverkat av rostade bönor. I visan som Ulf Peder Olrog skrev säljer några skrupellösa herrar konserverad gröt framställd av vassla och sågspån.

Saker och ting har inte förändrats speciellt mycket, utan det är värre än värst. Det säljs mat utan mat i massor nu för tiden, vad jepparna på Livsmedelsverket har för sig kan man verkligen undra, för att inte tala om våra folkvalda politiker/EU-politiker och importen slår världsrekord i miljöförstöring.

EU har blivit en tummelplats för lobbyister och det jag en gång kände var rätt, att gå med i EU, av den drömmen är i stort sett inte så mycket mer än en djup känsla av att man sitter med Svarte Petter ständigt på hand.

Fick en oemotståndlig bild av min äldste son, den är jag bara tvungen att sätta in så här i efterhand:

Polismannen i Göteborg som jobbade med inbrott, men gjorde 3016 omotiverade slagningar under ett år!

Han arbetade vid tidpunkten med utredningar av bostadsinbrott, samtidigt som han läste och plockade ut handlingar om företrädelsevis grövre brottslighet - exempelvis mord, dödsfall, våldtäkter, bombhot och olika särskilda polisinsatser.

Själv försvarade han sig i tingsrätten genom sin advokat med att han skulle ha varit understimulerad, inte hade tillräckligt många arbetsuppgifter och dessutom ville hålla sig uppdaterad vad som hände ute på stan! - Hej å hå...

Krakel Spektakel vad tänkte du på?

Men framförallt vad tror du, Krakel Spektakel, alla som utsattes för just bostadsinbrott tänkte på?

Men i vanlig ordning fick han rabatt för något som i normalfallet skulle ha inneburit fängelsestraff. Tingsrätten gav i vanlig ordning "rabatt" och stannade vid påföljden 14 400 kronor i dagsböter och 10 000 kronor för att täcka advokatkostnader. Ärendet var så pass gammalt : från januari 2015- januari 2016.

Gör man då ett litet räkneexempel för att se vad polismannen egentligen gjorde på jobbet får jag man onekligen något dystert i blicken. Låt säga att han var så flitig att han var 250 dagar på jobbet. Det betyder att han gjort 12 slagningar bara på en arbetsdag.

Vi har själva utsatts för lägenhetsbrott när vi bodde på Otterhällan inne i Centrala Göteborg. Grannfrun hade just kommit gående nerför trappan när de hade kommit ut från vår lägenhet. Hon hade gjort graverande observationer om hur personerna såg ut som kom ut från vår lägenhet. Jag slår vad om att hade polisen frågat någon som jobbat ute på fältet med narkotikaspan hade det utseendet och beskrivningen definitivt varit en enkel sak på den ena av dem.

Men själv hann vi inte ens in med anmälan innan hela ärendet var AVSKRIVET!
Så vad hjälpte det att de två poliserna som var på plats försökte trösta oss och ordnade med att en låssmed kom på plats för att sätta in en ny låskolv. Det satt väl fel man på fel plats även den gången och det var dessvärre inte första gången det hände.

Det är inte tröst man behöver i ett dylikt ögonblick när någon varit inne och kränkt hela privatlivet, gått fram som en tornado genom hela lägenheten. Inte ens dragit sig för att lagt rabarber på allt i dotterns rum, oersättliga saker med oersättligt affektionsvärde och lämnat 1:- kvar på sängen av alla pengar de stulit av henne! - När hon fick syn på enkronan på sin säng föll hon i gråt. De hade lika gärna kunnat spotta henne rakt i ansiktet!

Det var mycket som försvann och ett helt livs slogs itu. Än en gång. Det blir så när livet inte skonat dem man älskat mest och det är så oerhört lite man hade kvar av det som var sammanknippat med dem.

Men det är angreppet i den allra mest privata sfären som lever kvar under huden, som är den allra värsta att komma över.

En gammal familjetradition gick aldrig att återskapa. Jag med min mammas pärlhalsband som min pappa hade givit henne en julafton och dottern med det pärlhalsband som jag också hade fått av pappa samma julafton. Så vad hjälpte det att försäkringsbolag ersatte vissa delar, andra inte alls eftersom det tar tid innan man kommer på att något är borta. 

Första julafton jag satte på mig pärlhalsbandet som inte hade varit det pärlhalsband som min pappa givit min mamma, utan istället var ett nytt från Wranges, då tillrade stora tårar nerför mina kinder. Jag tog av mig pärlhalsbandet och lade in det i etuiet. Varje gång jag ser etuiet med pärlhalsbandet kommer samma tomhetskänsla inom mig. Det har inget värde för mig utan är endast ett evigt minne om att någon tog sig rätten och samhället lät det ske utan att lyfta ett finger!

Vilka de var som tog sig rätten i våra liv?

Tja, några som gillade Vodka och Rom, men ratade t.o.m dyra whiskeysorter eftersom de stod kvar. Men man kan undra vilka det var som det gick att sälja dyra märkesklockor till och allt det där andra. Själv lär de inte ha gått omkring med något av det som de stal ifrån oss. Det var nog bara pengar, sprit och möjligen sonens skinnjacka som de själv använde sig av.

Med dagens teknik där man kan säkra DNA och med det här fantastiska EU som vi fick så mycket löften om hur man skulle samarbete med brottsligheten och allt det där andra som vi inte ser ens skymten av. Ibland blir jag bara så himla trött på hela samhällssystemet som rasat ihop!

Jag lämnar dessa dystra tankar och tänker på musslan som öppnar skalen för att få in syre och för att äta plankton och så råkar den få in ett sandkors mellan skalet och manteln. Det skaver och skaver och genom retning av mantelvävnaden, som kallas pärlemor (pärlans mor) kapslas det lilla sandkornet in så att det efter en lång tid blir till en skimrande pärla.

Det är också en fin metamorfos av livet själv, men också ett barndomsminne hur jag och min syster en sommar fann små små pärlor i musslor där i den där havsviken på Ellös. Vi samlade dem i en liten blå sammetsask. Det var då när vi ännu var barn och visste väldigt lite om vad som skulle vänta oss i livet.

Snöstormen 17 november 1995...

som drabbade Göteborg – den minns jag fortfarande. Nästan en halv meter snö uppmättes och innebar rekord i snödjup. Vindstyrkan låg på nästan 30 meter per sekund och omkring 40 000 hushåll var utan ström.

http://www.gp.se/nyheter/g%C3%B6teborg/sn%C3%B6stormen-som-lamslog-g%C3%B6teborg-1.10914612

För egen del var det väl inget att jaga upp sig för, men det fullkomligen lamslog hela Göteborg i flera dygn. Jag vet att jag tänkte i mitt stilla sinne om det skulle ha blivit så här i Malmberget under de 40 år jag bodde där, då hade man ju fått släcka och stänga hela övre Lappland från början på oktober då vintersnön lade sig och fram till slutet på maj, när det började töa. Hade någon ringt och sagt till mig då att de inte kunde komma till jobbet för att det kommit en halvmeter snö, hade jag nog undrat om de var färdig för dårhuset.

Men jag skall ärligt och uppriktigt säga att jag minns den här dagen i november 1995 av en speciell anledning. Jag studerade då och fredagarna brukade jag sitta på universitetsbiblioteket och plugga inför något betygsarbete som skulle in. Jag väcktes av telefonen som ringde och en tjej från Umeå som jobbade rent tillfälligt i skolans kök var i andra änden på telefonluren. Det var fortfarande alldeles mörkt ute när telefonen ringde och jag sträckte mig efter telefonluren.

Hon undrade hur hon skulle kunna komma till skolan därifrån hon bodde i Majorna. Yrvaken som jag var undrade jag varför hon inte tog sig via spårvagn och buss till jobbet.
- Det gick inga bussar, eller spårvagnar, sa hon.

Det blev en hel del frågor och svar som bollades mellan oss.

-   - Men du sa, jag till henne, om det inte går några spårvagnar och bussar så lär det inte heller vara någon som är på skolan. Ring du bara och lämna meddelande på skolans telefonsvarare att det inte går några spårvagnar och bussar så du kan inte ta dig till jobbet. Sedan kan du nog med gott samvete lägga dig ner och somna om. Det tänker i alla fall jag göra.

I samma veva som jag höll på att avsluta telefonsamtalet hade jag satt mig upp och tittade ut genom sovrumsfönstret.

Jag trodde knappt mina ögon! HELA runda huset som vi bodde granne med uppe på Otterhällan var försvunnet! Jag reste mig upp i ren och pur förskräckelse.

HUR kunde hela runda huset vara försvunnet?

Jag snubblade över täcket som hade snott in sig i mina fötter och jag höll nästan på att dunka i huvudet i elementet, tog ta i fönsterbrädan och segade mig upp och stirrade ut genom fönstret.

HELA runda huset var verkligen försvunnit!!!

Vad i jisse namn var det som hade hänt?

Men när jag böjde mig fram och tillbaka hit och dit och sneglade ut genom fönstret från olika vinklar så föll gatljuset så att jag såg att det var snön, som hade blåst och bäddat in hela husets alla fönster i snö, så att det i mörkret såg ut som om huset inte fanns där.
Alla jag känner som på den tiden bodde här nere har var och en för sig berättat om just den här dagen. 

Det var verkligen inte lite som hände den här dagen och dagarna efteråt för att det råkat trilla ner ovanligt mycket snö, men inte ovanligt mycket snö med Malmbergsmått mätt….

bara lite snö på marken....

Staten och Regeringen är de största miljöhycklarna!

Så här inför helg och då jag egentligen vill lägga all vardagsskit bakom mig, går det inte att låtsas som om det snöar.

Miljöpartiet borde bara raderas från allt som har med medbestämmande och Sveriges Riksdag att göra, de är de värsta hycklarna av dem alla.

Varför är jag då på krigsstigen igen?

Ja, inte beror det denna gång på den gigantiska miljöförstöring utan dess like, som det statligt ägda LKAB står för i Malmbergsgruvan med följdverkningar för miljön på plats inkl. hela vattensystemet och ända längst ner till Bottenviken och som "grädde på moset" (OBS! Ironi!) = SSAB i Luleå. Jag säger bara Osmium i Bottenviken... så vet också den förre landshövdingen som satt i LKAB:s styrelse vilken utredning om malmprover från gruvan i Malmberget, som grävdes ner så till den milda grad att den utredningen inte längre går att hitta igen på webben. Man städade ordentligt bland pappershögarna, dock har man inte en enda tanke på att avsätta pengar till att städa upp i miljö efter sig. Å andra sidan är det redan förlorat mark, fullständigt!

Men i städandet fick det som konsekvens att hela Norrlands stängdes ner på nyhetsfronten, så var det med den "fria pressen" som dessutom tar emot statligt presstöd. Tidningarna ingår numera i stiftelser som idag inte längre går att spåra ursprunget till, men ett tag gick det och då gick det raka vägen upp till statsministern Fredrik Reinfeldt!

Förra året började tankarna om en egen målarateljé på vårt påslakans stora tomt att cirkulera runt i huvudet på mig. Jag tänkte med en sådan liten byggnad borde man rimligen kunna dra runt med enbart på solenergi. Jag tog kontakt med Göteborgs Energi trots att jag nog egentligen inte borde haft några högre tankar om dem. Men ibland tror jag faktiskt gott om människor och åker alltid på en j-la råsop!

Den som med någon form av minne har nog inte glömt SVT:s Uppdrag granskning, där visselblåsaren Karin Thörnqvist avslöjade maktmissbruk och korruption inom Göteborg Energi - och blev känd som visselblåsaren som drog ner byxorna på flera höga chefer.
https://www.expressen.se/gt/tornqvist-utfryst-efter-skandalen-i-goteborg/

Överhuvudtaget nå kontakt med någon vid Göteborgs Energi var ingen lätt historia och det drog ut på tiden. Det hela slutade naturligtvis med att det hade varit mer givande och konstruktivt att jag hade stuckit ut tungan genom fönstret och viftat en stund. Det hade i vart fall gett mig mer konkret än kontakterna med Göteborgs Energi.

Jag blev tvungen att skrinlägga planerna med att bli en ännu mer miljöansvarstagande person. Något som jag faktiskt varit hela mitt liv, jag har nog sopsorterat långt innan ens det var på "modet" och försökt att undvika i möjligaste mån miljöpåverkan i det dagliga livet.

I somras när elcykelhysterin och annat nonsens som fläskades runt med i  valdebatten, trillade det fram företag som ville erbjuda solpaneler på hustaken. Eftersom huset behöver en större omvårdnad fram emot sommaren 2019 så tänkte jag att solpaneler vore något att satsa på.

Men efter att han undersökt möjligheterna om det verkligen blev en miljöbesparing kunde jag bara konstatera att jag faktiskt inte hade lust att lägga ut så mycket pengar på solpaneler och ändå inte överhuvudtaget göra någon vinst på något sätt. Jag ville verkligen inte än en gång vara den där duktiga idioten som ger och får en fläsksmäll tillbaka som tack. Jag bara tvärvägrade!

Elnätspriserna var också anledningen till att jag fick välja bort annat elbolag med bättre miljömedvetenhet, eftersom det straffade ut sig i den egna ekonomin pga. Göteborgs Energis uttag av mig som konsument och boende inom Göteborgs stad.

Elnätspriset är också anledningen till att jag kan helt och hållet räkna bort möjligheterna att bli mer miljövänlig och satsa på solenergipaneler på taket. Det är nästan så man får lust att åka ner till gökarna i EU som sitter och leker miljövärnare och ge dem en fet dagsedel!

Sista räkningen jag betalade till Göteborgs Energi för elnätet var 3,5 gånger större än själva elförbrukningen, dvs. en ovanligt rå och kylig höstmånad! Det är inte små summor jag levererar till en fullständigt korrupt verksamhet. Den här s.k. Energimarknadsinspektionen har gått förlorade i domstol mot Elnätsbolagen. Orimligt är bara förnamnet för att uttryck det utan omsvep: elnätsbolagen suger ut konsumenterna. Avgiftshöjningarna motsvarar inte investeringskostnaderna!

Vem äger då problemet? Ja, du gissar nog redan vilka det är. Vi har i den sista lekstugan till regeringen haft en energiminister-nisse vid namn Ibrahim Baylan (S). Vidare kommentarer är därför fullständigt överflödiga och den där gaphalsen Isabella Lövin, hon kan lika gärna gå och gömma sig under första bästa stubbe.

I Göteborg pågår som bäst den VÄRSTA miljökatastrof som någonsin hittats på : Västlänken och vilka är det som har sett till att den blivit en verklighet? SÅSSIALDEMOKRATERNA förstås, nästan så jag börjar förstå Eddie Menduza fullt ut.

 
De som skall värna miljö här i Göteborg de håller som bäst förutom förröda hela Göteborg även ödelägga ett Natura 2000 område som ligger i Lerjeåns dalgångar. Miljökramarna fortsätter att sila mygg och sila kameler. Stadsbyggnadkontoret beviljar på löpande band kaminer i hus som ligger så nära varandra att det liknar en kåkstad i Afrika, trots att husen har uppvärmning med frånluft!

Skall man få de sura molekylerna att skvalpa över skall man bara tänka på ord som politiker och korrupta människor!
Nu skiter jag i det här och lägger mig i paulun och överväger starkt att äta lite praliner... problemet är bara att jag inga har och skulle jag ha haft några så hade jag mått ännu mer illa om jag hade tryckt i mig dem.

Men på vägen dit så vickar jag på rumpan i takt till:

Partiledaren Jan Björklund (L) säger att han aldrig upplevt något som liknar den hatkampanj han mötts av den senaste tiden.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/3jGMmd/jan-bjorklund-en-formidabel-hatkampanj

En del människor slutar aldrig att förvåna mig, Jan Björklund är en av dem.

Men det kanske rent av är nyttigt för honom att känna av det han själv iscensatt mot Sverigedemokraterna under så förskräckligt lång tid.

Mobbing, hat och onyanserade utfall leder aldrig till något konstruktivt överhuvudtaget och det var ju kanske på tiden att Jan Björklund fick smaka egen medicin. Därför att det man inte vill utsättas för skall man inte heller utsätta andra människor för.

Sedan måste jag säga att dagens politiska läge där Centerpartiet och Liberalerna valde att inte stödja den egna falangen är så anmärkningsvärt att jag saknar ord för det hela. Jag trodde att politik var något som man själv trodde på och inte handlade om MAKT.

Den enda som framstår som riktigt trovärdig i den här soppan är faktiskt Ebba Busch Thor, som från första början förstått att det är KD:s politik som är i främsta rummet och att det handlar om Sverige. Inte någon såpopera medan hela landet håller på att skjutas i sank. Ebba Busch Thor har också förstått att det är väljarna som har gjort sina val och det är också det som de invalda i Sveriges Riksdag har att förhålla sig till. Kan man inte förstå så grundläggande saker har man inget där att göra.

Det här om något visar att det jag har hävdat i otaliga decennier att både politik och fackföreningar har överlevt sig själva. Vi behöver något helt annat i det här landet medan det ännu finns något kvar att rädda överhuvudtaget. Hela landet har skjutits i sank men de här maktgalna politikerna fortsätter och käbbla som några förorättade småungar.

Jag håller med Jimmie Åkesson (SD) det är inte bara sandlådenivå på det hela, det hela är att likna vid Vilda Västern.

Gudarna skall veta att jag har långt ifrån delat åsikter med en del av mina mina arbetskamrater, men jag har aldrig ens drömt tanken om att vägra samarbeta med dem. Den dagen man inte klarar av det så skall man också förstå när det är dags att lämna eller kasta in handduken...

Jag hittade detta inlägg på FB för ett tag sedan, som visar i praktiken hur saker och ting fungerar. Inom den svenska Riksdagen vägrar man att acceptera de väljare som valt att rösta på Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Det måste i förlängningen betyda att man inte respekterar någon annans röst än sin egen, vilket i förlängningen också måste betyda att Sverige har blivit en diktatur, eller i vart fall är det detta som en del människor anser att det skall bli fullt ut.

Jag hoppas att dessa personer kommer att få lämna Sveriges Riksdag inom en mycket snar framtid och att folk också skall förstå grundläggande spelregler för ett bevarande av det samhälle som byggts upp under stora uppoffringar av de människor, som idag är fullständigt akterseglade av en maktelit, som inte ens har vanligt hederligt folkvett!

Nu längtar jag efter att gå i pension på riktigt - slippa all gammal skit som ännu inte rett upp sig.

Det här fyra år gamla ärendet är bara ett av dem. I den unkna högen av samhällets fullständiga haveri finns fler ärenden som också är betydligt äldre.

Nyss fanns Uppdrag granskning om hur det är på institutioner, kortids- och gruppboenden, men sanningen är att det inte är enbart dessa svagaste i vårt samhälle som drabbas av samhällets vanvård. Det gäller alla de som själva inte kan berätta vad som sker bakom stängda dörrar, som har minst att sätta emot som lever under rent vidriga förhållanden. De som inte bara kan resa sig upp av egen förmåga och gå därifrån: https://www.svtplay.se/video/19851220/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-sasong-19-avsnitt-9-1

Att någon ens har kunnat bli olovligen blivit bortförd (läs för guds skulle människorov för det är det som det handlar om i klartext!) är för de flesta något helt omöjligt att det ens skulle kunna förekomma men det är det tyvärr inte.

Ärendet är ett gigantiskt rättshaveri med så många osannolika turer att jag nästan tappar andan och visste jag inte bättre så skulle jag tro att det här var fråga om något groteskt skämt.

Det finns en ypperlig bok som heter "Gode mannens ABC" skriven av juristen Jan Wallgren. Där finns ett stycke på sid 80 "Vad ingår i uppdraget" som tycks ha varit ett svart hål hos detta öfm distrikt inkl. soc.

Citat: Det bör också framhållas att varken godmanskap eller förvaltarskap ger någon behörighet att tvångsförflytta en huvudman. Det är vanligt att både företrädare för socialtjänst och sjukvård lever i villfarelsen att detta är möjligt. - slut citat ut boken.

Efter syn hos aktuellt Överförmyndardistrikt har jag återfunnit att det nu finns en del handlingar som är efterkonstruerade i hopp om att en tjänsteman som har utkristalliserat sig hos en Öfm i samverkan skall kunna freda sig. Det finns dessutom tillrättalagd handlingar och handlingar som jag själv har kopior på har rensats bort ur akten. Nu uppvisar akten en gigantisk konstruerad historia där inte mindre än fem olika alternativ till vem som egentligen står för det olovliga bortförandet av kvinnan blir det mycket betänkligt. De går också stick i stäv mot det som Förvaltningsdomstolen släppt sekretessen kring.

LSS personalen har helt underordnat sig den sadistiska förvaltarens piska och de har inte heller förstått sin egen uppdrag. Det hela har legaliserats av Regeringen som numera lyft bort LSS från IVO:s bord. Tro att polis skall kunna  hantera det här är ett medvetet val från Regeringen att helt enkelt lämna dessa medborgare utanför alla former av rättssäkerhet.

Jag ser att det helt uppenbart från Regeringshåll har man sett till att följa tidigare känd socialdemokratisk anda:
https://www.youtube.com/watch?v=CGS9AuiIVnA

Farsen fortsätter nu än en gång vid Kalmar tingsrätt och den kammaråklagare som suttit på två stolar går helt fri, än så länge i alla fall. Jag har inte något större hopp denna gång heller, men den här gången finns så mycket anmärkningsvärt att rättsväsendet inte kan fortsätta att blunda.

Jag är så trött på detta samhälle att jag nog faktiskt bara sovit ifrån mig tillvaron i ett dygn nu. På fredagen gick jag och Herr H på bio bara för att få någon form av avkoppling. Det hann inte gå så långt in på föreställningen innan jag insåg att samhällsstrukturerna fortfarande kvarstår:

Få har chockat sin samtid som Colette under förra seklets början. Hon bryter sig fri från alla tidens konventioner - lever med såväl kvinnor som män, skriver frispråkiga böcker, uppträder i erotiska tablåer. Tjugo år gammal gifter hon sig med bokförläggaren Willy, som snart upptäcker sin intelligenta hustrus författartalang. Att skriva under eget namn går inte för sig för en kvinna, så Willy tar åt sig äran av Colettes första bok om unga Claudine och tvingar henne att skriva fler. Willy och Colette är snart Paris mest omsusade kändispar, som delar samma älskarinna medan Colette beskriver deras eskapader i Claudine-böckerna. När hon inleder en skandalös relation med den kostymklädda markisinnan de Belbeuf blir det början till hennes verkliga frigörelse. Nu ska alla få veta vem som egentligen skrivit böckerna som tagit Frankrike med storm! Willy, som vägrar släppa kontrollen över Colettes författarskap, inser inte att han mäter sig med en av den nya tidens mest beslutsamma kvinnor.

Trotjänarrinnehemmet i Göteborg - det får mig att fundera över dagens domar och s.k. kriminalvård.

Jag försöker att snirkla mig runt i mitt manusskrivande som tagit avspark från  fenomenet stiftelser. Det är en betydligt trevligare/otrevligare historia än faktabaserat, som jag valt att enbart ta med så där i hastigheten. Men som egentligen är intressant  värre att fördjupa sig i.

För drygt hundra år sedan var nästan 100 000 kvinnor anställda i hushållsarbete hos familjer i städerna. Det var ofta den enda försörjningsmöjligheten för de kvinnor som inte tillhörde de välbärgade klasserna. Dessa lågavlönade tjänarinnor var en förutsättning för den borgerliga livsstilen med bonade golv, nyputsat silver, brutna servetter, krusade örngottsband, konstfärdiga smöruppläggningar, visiter och kalas. När hög ålder eller sjukdom gjorde att de inte kunde arbeta längre, stod de på bar backe utan vare sig familj eller hem.

De sociala skyddsnät som finns idag fanns inte då och den första folkpensionen var ett mycket litet belopp och infördes först år 1913 men sanning att säga så har vi väl till år 2018 inte hunnit så vidare väst längre än att vi alltjämt har en strykklass i Sverige som t.o.m hamnat under EU-fattigdomsgräns.

Tjänarinnorna var hänvisade till välgörenhet och det var ett privat initiativ som grundade Stiftelsen för Gamla Tjänarinnor. Kikar man i stiftelseböckerna så hittar man ett par stycken faktiskt och skötseln är på det hela taget tämligen gott, men så är det som alltid är genom alla historier. Det saknas inte avskräde bland stiftelsefolket som gått långt utanför ramarna vad testatorn hade föreskrivit skulle gälla. Dvs. småpåvar ger sig själv frikostiga fördelar och bryr sig inte om vilka som skulle vidkännas förmåner från bildad stiftelse, eller för den delen arvodesdelen för stiftelseuppdraget.

Dock är det inte alla gånger lätta att hitta uppgifter om hur vissa företeelser hittat vägen genom historien. Trotjänarinnehemmet i Göteborg var en sådan stiftelse, som bildades i slutet på 1800-talet av Göteborgs rika. Har man nu gjort dumheten att börja gräva så kan man som jag med lätthet gräva ner sig i en djup skyttegrav, som är svår att ta sig upp ur! Det är mao ett elände att ha blivit född vetgirig och dessutom veta att livet inte är oändligt, även om man som jag hyser en förhoppning om att kunna bli 111 år med knoppen i behåll.
https://data.kb.se/datasets/2015/02/sou/1943/1943_31%28librisid_13518054%29.pdf

Varför då denna klagan? Tja, när man halkat in på det ena i sitt manus och dragit in andra komponenter så hamnar man osökt in på brott och straff.

Skillnaden idag är många ljusår ifrån både lag och vad som egentligen står i Brottsbalken (Brb). Idag får man oftast inte mer än max 14 år i fängelse även om det är fråga om rena avrättningar. Dessutom har genierna infört straffrabatter och tidigare frigivning! - Det hade hänt mycket på den fronten bara under de åren jag satt på skolbänken igen och inledde en ny karriär för att åter snöa in i mitt gamla klientel: brottets bana. Ja, inte jag själv, men å yrkets vägnar eftersom jag än en gång kom att återvända till de kriminellas skara genom att arbeta vid en av våra anstalter som pedagogisk ansvarig för verksamheten på ett "kvinnofängelse".

Rent historiskt var det därför inte svårt att snöa in på Spinnhuset vid Svingeln här i Göteborg, där de intagna var dömda för olika brott och förseelser. En del hade begått grövre brott såsom barnamord och så fanns det naturligtvis en fallande skala såsom stöld, olovlig brännvinstillverkning, slagsmål, sedelförfalskning och det ögonbrynshöjande brott mot tjänstehjonsstadgan, eller legostadgan som den officiellt kallades. I den anges vilka regler som gällde i arbetslivet för pigor, drängar och andra som var anställda inom ett hushåll. 
När man ramlar in på straffet för att någon burit hand på sin husbonde behöver man knappast vara mer begåvad än att man förstår vad det har handlat om. Det var nog inte lätt att vara piga på den tiden när kvinnorna skulle underkuva sig männen, ett synsätt som dessvärre dröjt sig kvar i alltför stort antal. Inte ens i Meeto-rörelsens spår är intet att förvånas över, eftersom ny statistik säger att det minskat dramatiskt bland männen som kallar sig för feminister. Det funkar tydligen inte att känna till/ha vetskap om eller kanske rent av själv schackra med moralen.

Men vissa satt på spinnhuset dömda för brott som idag ter sig ganska harmlösa att lås in folk för: fylleri, sturskhet, olovligt kortspel, ”spådom i caffe” eller ”oljud på gatan”.

Brott som endast kvinnor dömdes för var liderlighet och skörlevnad. De allra flesta hade dock dömts för lösdriveri och tiggeri. Personer som sågs som lösdrivare greps och fick redogöra för sina levnadsomständigheter inför kronofogden eller stadsfiskalen. Vid första förhöret fick de endast en varning men redan andra gången kunde de dömas till tvångsarbete.


Frigivning gavs efter landshövdings eller magistratens befallning. En del av fångarna kunde friges ifall de fick en anställning, speciellt om de endast dömts för lösdriveri. Dessutom hade ett kvinnligt spinnhushjon möjlighet att bli frisläppt om någon fri person var villig att gifta sig med henne. Strafftiderna för lösdriveri och tiggeri var annars ett halvt till ett år. Stöld gav några månaders straff den första och andra gången brottet begicks, men straffet ökades med flera år och ända upp till livstid för tredje och fjärde gången.

Under vissa perioder fanns inte tillräckligt med hjon att sätta i arbete på spinnhuset, och därför utfäste entreprenörerna en pengabelöning till polisen för ”de lättingar och lösa personer som stadens betjente kunna påträffa.” Även personer med epilepsi riskerade att bli intagna. Helst greps sådana som bara fick enstaka epileptiska anfall per år och för övrigt utgjorde en fullgod arbetskraft.

Någon hänsyn till ålder eller arbetsförmåga togs inte. Både sjukliga åldringar och barn kunde dömas till straffarbete, oftast var tiggeri deras enda brott. Det förekom att även mycket små barn vistades på spinnhuset då deras mor skickats dit. Men det finns också exempel på att kvinnor frigivits då det upptäckts att de var gravida eller som det står i fångrullorna var ”med barn rådd”. Så ett visst mått av medmänsklighet tycktes ändå ha funnits.

I somras läste jag boken om Ester Blenda Nordströms liv. När hon skrev sin reportagebok hade det varit det dominerande yrket bland kvinnor i århundraden.

För de allra flesta fanns inget annat alternativ efter konfirmationen. De lämnade hemmet och tog arbete hos någon lantbrukarfamilj i grannskapet där de stannade åtminstone ett år, till friveckan under hösten, då de ofta flyttade vidare till ett nytt hushåll. Arbetstiden var 4 på morgonen till nio på kvällen med tre kortare avbrott för mat.

De förblev pigor tills de gifte sig och förhoppningsvis fick möjlighet att sätta eget bo. Kring sekelskiftet 1900 tjänade en piga 100–150 kronor per år, förutom mat och husrum. Ett kilo saltat fläsk kostade vid denna tid en krona och ett kilo sill 30 öre. Det var ungefär hälften, eller kanske två tredjedelar av vad drängarna fick. - Sålunda intet nytt under solen...

Vid sekelskiftet 1900 fanns ungefär 140 000 pigor i Sverige. Därefter minskade antalet i snabb takt. Industrialiseringen gjorde att kvinnor blev alltmer efterfrågade i fabrikerna, där ägarna sökte billig arbetskraft. Lantbrukets mekanisering krävde mindre folk på heltid samtidigt som stadslivet lockade med större frihet för de unga. Men att vara piga i stan, eller jungfru som det kallades, innebar ofta högre lön och mera ledighet, medan de "oäkta barnens" antal minskade dessvärre inte i de hushållen.  

I domstolarnas värld finns det än idag en märklig kvinnosyn och det kan man bara konstatera vid våldtäktsmål. Det är nog enda gången inom svensk rättshistoria som fokus sätts på målsäganden istället för att skärskåda förövaren.

Tja, så hade vi också det berömda kapitlet att vara jurist då kan man t.o.m. ha överseende med en kollega som begår enorma kränkningar mot en kvinnlig arbetskamrat. När det kniper så kan man t.o.m. råka ut för en fullständig blackout fastän man varit i handgemäng med den som antastat grovt, alt. så vill man inte komma ihåg hur de rätta förhållandena var. Arbeta inom domstol har mao en förhöjd risk att drabbas av plötslig senildemens.

Men allt som man förlorar på gungorna får man ta igen på karusellerna.