Just nu är det högt som lågt i mitt liv och själv kan jag bara konstatera, att det ibland är himla tur att jag inte har tid att hemfalla i självömkan.

Men det går inte att komma ifrån, att det ibland blir något halsbrytande ytterligheter. Från glädjeämnen till den svartaste sorg.

Som bäst pågår arbetet tillsammans med Leif Pääjärvi, Gellivare bildarkiv, med att skriva det häfte över bostadsområdet Bäcken i Malmberget, som skall tryckas och komma ut här fram på vårkanten. Dessförinnan har det utkommit häften över andra bostadsområden. Något som knappast hade varit möjligt om inte Gellivare Bildarkivs skapare och eldsjäl Leif Pääjärvi hade funnits.

Leif åtar sig att själv ro iland Elevhemsområdet, som är tänkt skall utkomma i samma häfte som Bäckenområdet i Malmberget. Elevhemsområdet har jag som vuxen en mycket kort och intensiv erfarenhet av i egenskap av boende, som vuxen under 70-talet och visst finns minnen från Elevhemsområdet under skoltiden men det är också allt.

Tidigare utkom häftet "Vid kanten av Gropen" under år 2015, där jag också medverkat med en kortare berättelse om både min egen familj, men även om Valdemar Larsson, som vi hyrde övervåningen av, Dalagatan 15, vid Kungstorget i Malmberget.

Lejonparten av min uppväxt från 1953 tills jag drog hemifrån som 17-åring, 1968, finns dock i bostadsområdet Bäcken. Därför blir det också en fråga om att begränsa skrivandet snarare än att fundera vad som skall skrivas. Det blev så många delmoment, att jag bad Leif om råd vad som skulle sållas bort och vad som kunde stå kvar och raka puckar kom som svar.

Det är svårt att hitta människor som vill/kan skriva om sina minnen och det är synd med tanke på att gruvan snart har slukat den allra sista biten av Malmberget. Skrivandet/bidraget till häftena är i sig inte fråga om Pulizerpriset därför hade det känts angeläget att komma i kontakt med flera personer, som kan berätta både i bild och med egna ord.

Malmberget har verkligen sin alldeles egen fantastiska historia och kulturlivet har sannerligen inte gått av för hackor. Hur många orter kan stoltsera med att ha haft en egen musikorkester, förutom musikkår och massor av dans- och popband.

När jag suttit djupt försjunken med det här arbetet har jag än en gång sänt en tacksamhetens tanke över vilken förmån det har varit att växa upp i detta brukssamhälle/eget municipalsamhälle, som nu Malmberget varit och som danats av så många positiva krafter.

Foto Gellivare Bildarkiv - Sannolikt från en en turné i Luleå. Men är det någon som exakt känner till sammanhanget är jag glad över att få "texten" utbroderad.

Musik. - 1930-talet

 Gruppbild. Malmbergets musiksällskap. Dirigent Micha Pedersén.

Fotograf: Persson, Bert, Luleå?

Access Nr: 1984-618

Foto: Gellivare Bildarkiv.  Fotot taget i Folkets Hus.

Foto Gellivare Bildarkiv - Fotot taget i Godtememplathuset.

Musik. - 1930-talet

 Gruppbild. Malmbergets Musiksällskap. Musikledare: Bratt. Jönsson, Ville Helin, Hilding Johansson, Einar Lagerqvist, Ragnar Lindqvist, Weström, Svensson, Juang Weisner, Karl Egnell, Arthur Sjöström, Ivar Andersson, Hedqvist, Gustav Lindqvist, Albert Weström, Ödman, Axelsson, Ernst Andersson, Georg Enqvist.

Fotograf: Okänd

Access Nr: 1984-621

Malmbergets Musiksällskap. Dirigent var bl.a Micha Pedersén.
Malmberget besöktes också av världskända violinister som bl.a. Vilma Neruda m.fl.

Sedan fanns även Fritz Svedberg och hans syster vars namn jag inte känner till. Hon spelade piano i Malmbergets Musiksällskap.


Det var ett rikt musik- och kulturliv i Malmberget, som jag har och andra har all anledning att återkomma till, men som även fanns berättat om i "Tjejerna från Bolagsområdet" där de berättar om att Malmberget hade en egen symfoniorkster och att även stora jazznamn uppträtt i Malmberget:
http://gun-m-ek.blogspot.se/2016/01/tjejerna-fran-bolagsomradet-gun.html

"Tjejerna från bolagsområdet"= Gun Zetterberg (född Hjertström), Kerstin "Titti" Larsén (född Nilsson), Eva Ravnell (född Sandquist), Elisabet Schreiter (född Baudin), Christina Cornvall (född Hjortzberg-Nordlund), Britta Alin-Åkerman och Margareta Brissman

Det är en fascinerande historia med en hel del bilder, som finns dokumenterad och tillgänglig på youtube.

De bjuder på historier både om sina egna liv, men också Malmbergets historia.

Malmbergets öde har inte heller gått dem spårlöst förbi, de är lika bedrövade som alla andra som bott i Malmberget över Malmbergets gruvdöd.

Det är väldigt rörande är det att se att deras vänskap har hållit hela livet ut och att de fortfarande håller ihop.

Det här måste väl ändå gå till historien, som spetsfyndigheternas spetsfyndighet: "Han är så dum att klockera stannar och blommera vissnar" (sagt på värmländska).

Det var ett irriterat kommunalråd i Årjäng, Daniel Schützer (S) som gick till angrepp på partikollegan Morgan Johansson.

Naturligtvis så handlade det om den naiva migrationshaveriet, där det saknas allt som överhuvudtaget går att tänka sig för att kunna ta emot sådan massiv flyktinginvandring. Kommunerna går på knä och allt har i princip havererat. Det var det som fick kommunalrådet i Årjäng att tappa fattningen, när Morgan Johansson bagatelliserade problemen och fick det att låta som om det var tegel och plankor som saknades.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/varmland/sa-dum-i-huvudet-att-klockorna-stannar

Idag när jag slog upp Göteborgs-Posten besannades det jag länge förstått, de personer som suttit utanför Ica affären har varit människosmugglarnas offer. En av dem var verkligen inte svår att identifiera på bilden i tidningen.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2970514-de-tvingades-tigga-langtar-hem-

Vi har länge haft ögonen på de personer som suttit där utanför ICA, det hela började redan när det satt en ung tjej där. När det stod helt klart att det inte var något som hon själv hade tagit initiativ till ville jag erbjuda henne ett bättre alternativ. Det ledde till att hon två dagar efter var utbytt, sannolikt hennes bror av utseendet att döma och kort därefter kom denna ledbrutne man dit.

Hela ruljansen kring hur de kommit dit och hur de tagit sig därifrån tyder inte på något annat än att de varit i klorna på människohandel, det var också anledningen till att jag försökte få bort den unge tjejen därifrån.

Vid ett otal tillfällen har jag suttit ute i bilen och väntat medan Herr H eller dottern har varit inne och handlat. Jag har då noterat hur väldigt många människor stannat och talat med dem, ibland bara lämnat pengar till dem, men ofta lämnat något till dem.

Det är inte små summor som de lyckats få till sig, men det har snabbt omplacerats i jackficka istället för att de legat kvar i muggen. Jag tror att de med lätthet fått ihop mer än det som min egen månadslön ligger på. De borde därför inte ha behövt sitta kvar där i ur och skur, utan hade kunnat åka hem och leva tämligen gott på den förtjänsten bra länge.

Men skam är det att den svenska regeringen genom EU inte kan utöva påtryckningar på Rumänien.

För egen del skulle jag önska att svensk biståndsbidrag istället kunde omvandlas till att köpa in fängelseplatser i Afrika till dessa skrupelfria individer, samtidigt skulle vi åtgärda problemet med att biståndspengar används till att bibehålla ren korruption i dessa biståndsländer.

Byt ut fem människosmugglare/människohandlare mot en Dawitt Isaak och betala mellanskillnaden, som någon form av bistånd. Dock det enda bistånd som hädanefter skulle utgå, så får väl mottagarlandet själva fundera vari de skall lägga resurserna....

det kanske helt enkelt bara gäller att identifiera problemet för att kunna åtgärda det.....

Jag läste en insändare i NSD gjort av Thage Johansson, hyresgäst inom allmännyttan och boende i Malmberget, där det statliga LKAB tycks drabba igen.

Utan urskiljning har det statligt ägda gruvbolaget LKAB havererat många villaägares, bostadsrättsinnehavares, hyresgästers och näringsidkares liv i gruvbrytningens spår. Jag har skrivit om det många gånger redan då min blogg fanns på NSD.

Nu har LKAB äntligen gett besked om vad som skall gälla och utfallet tycks  bli acceptabelt mot som varit under alltför många år, då ett enda stort godtycke har rått. Tydligen skall småhusägare, fastighetsägare, bostadsrättsägare och näringsidkare få en acceptabel lösning.

Hur det egentligen blir för hyresrätter verkar var mer än lovligt luddigt. Dessvärre finns ingen bostadsmarknad i Malmberget, eftersom det statligt ägda gruvbolaget LKAB helt förött bostadsmarknaden verkar det nu som om hyresgäster är de som blir akterseglade.

Modellen som LKAB tycker är acceptabel och vem som är motparten vete gudarna, men där har tydligen LKAB arbetat fram en trappstegsmodell under sju år där hyran stiger år från år. Eftersom det blir fråga om nybyggnationer och ingen bostadsmarknad finns. Nu vet jag sanning att säga inte hur modellen ser ut för hyresgäster, men huvudstupa är det om det kan förhålla sig på det sätt som Thage Johansson skriver i sitt inlägg i NSD.

Jag är den första tvivlaren till den modellen. Därför att rimligen borde den fastighetsägare, oavsett vem det är, som får sin fastighet inlöst av LKAB få nyckel mot nyckel. Dvs. att hyresfastigheten ersätts med en ny likvärdig. I slutändan måste det betyda att även de vanliga hyresgästerna även skall bli skadeslösa p.g.a.. det som gruvbrytningen för med sig.

Hur som haver är besittningsskyddet starkt och det kan man inte bara trixa med hur som helst. 


Det finns tillfällen när man som hyresgäst går med på att avsäga sitt besittningsskydd. Det kan vara när huset ska rivas eller att det finns sociala skäl. För en person som tidigare misskött sig kan det vara en möjlighet att få hyresvärden att våga ge personen en chans att visa att bättring har skett.

Avtalar man bort sitt besittningsskydd förlorar man sin rätt att överklaga en uppsägning från hyresvärden.

Avtala bort besittningsskyddet är en stor inskränkning i sin hyresrätt. Det skall vara en skriftlig överenskommelse, som ibland måste godkännas av hyresnämnden. Det är viktigt att det finns angelägna skäl och att man är medveten om konsekvenserna när man går med på att avtala bort sitt besittningsskydd.

Det skall bli intressant att se vad som nu skall ske med alla de privatpersoner som gruvan drabbar igen.

Palt på lyxkrogen Grand Hôtel i Stockholm till det gentila priset av 245:-. Hmmmm... kanske får bläddra vidare till Paltzerian i Öjebyn/Piteå.

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/palten-intas-pa-lyxkrogen-9805778.aspx

Palt som ingår i buffé får mig också att spärra upp ögonen av förvåning.

Palt och löjrom? Heliga Morötter nu blir det imma på glasögonen.... men lite svårt att förstå om det är 245:- där löjrom ingår. I så fall är det ett klart fyndpris!

- Vi har kört den här Västerbottensbuffén i 26 år nu, säger Andreas Askling, köksmästare på Grand Hôtel, Stockholm, i det länkade reportaget i NSD.

Underliga blandningar har jag sett, men den här tar nog priset.

Så jag gör det enda raka, jag googlar mig fram och Voilà: 
Menyn framtrollad ur rockärmen, eller mjae datorn för att vara helt sanningsenlig:
https://www.grandhotel.se/mat-dryck/verandan/lunchmeny
och då förslår inte 245:- så långt som Verandalunch. Det blir till att hala upp 430:- istället. Tveksamt ok, som lunchpris och det där med palt och blanda annat. Palt är i mina ögon en ensamrätt utan efterrätt eller förrätt. - Men bra mycket billigare om man skall ta det separat med Kalixlöjromstoast till förrätt: 315:-, palt: 245:- och som efterrätt varma hjortron med vaniljglass: 190:-. Det är nästan så jag börjar förstå vilka exotiska saker som alltid förekommit i mitt kök.

Det är lingondricka, lingonsylt och smör som är tillbehören till palt, på sin höjd en slät kopp kaffe efteråt. Men det brukar inte heller hinnas med innan paltkoman slår till. Den kommer lika plötsligt som om man blivit träffad av en bomb.

Palt är därför ingen bra "gå ut och äta lunchmat" om man inte har en säng att återvända till förstås. Vilket brukar var rätt tunnsått om i vart fall om man har ett arbete som det skall återvändas till.

Själv misstänker jag att det finns lika många recept på palt som det finns paltfixare.


Om någon skulle fråga mig hur jag gör min palt, blir det ett skott ifrån höften.

Men här det inte fråga om några mjöliga potatissorter, kornmjöl eller rågmjöl, ägg eller något annat mysko, som jag vet förekommer.

Utan det är stora fasta potatisar av bra sort, Durumvetemjöl och vanlig vetemjöl ungefär fifty fifty, lagom med salt i själva paltsmeten. Fyllningen i paltarna är alltid densamma: finhackad lök, som fått fräsa ihop med finhackat fläsk. Betydligt mer salt i vattnet som palten skall koka i.

Sedan paltarna flutit upp i grytan och fått småputtra ytterligare en halvtimma är det dags att servera palten med en smörklick, som en i en fettisdagsbulle, i själva palten och rårörd lingonsylt. Drycken är lingondricka eller möjligen tranbär.

Till sommaren när jag och dottern åker på mor och dotterturné norrut, funderar jag skarpt på om vi trots allt inte skall stanna till i Öjebyn/Piteå och testa paltbuffén vid "Paltzerian", innan vi kör vidare till nästa strandhugg i  Medelsteinsbruk för att sedan ta oss upp till vårt älskade och sargade Malmberget. Det var bara för något år sedan jag blev medveten om vår släkts koppling till Medelsteins bruk och att det också var en koppling till gruvan i Malmberget.

Det finns ett uppdämt behov av att göra den här resan tillsammans. Livet har hunnit ifatt vårt hastiga uppbrott från Malmberget. Det blir med stora penseldrag vi skall fylla i luckorna: Dundret så klart! Men också Vägen Västerut till Ritsem, se Lapplands Drottning: Akka, som jag alltid målat ur många positioner, liksom jag gjort med mitt älskade Dundret, en daglig utsikt som jag ibland kan längta ihjäl mig efter. - Sedan skall vi åka andra vägen upp till Narvik och passera både Kiruna, Abisko, Torneträsk, Lapporten och allt det där andra som en gång ingått i mitt liv och till viss del även hennes liv.

Det är viktigt att känna/veta sitt ursprung, när de sista bitarna fallit ifrån i ett enda slag. Jag tänkte på det när min systerson somnade in en söndag för tre veckor sedan, att nu har min dotter ingen kusin alls. Mina söner har bara en enda kusin kvar i livet. Det är skillnad från min egen uppväxt.

Där ser man vari lite palt kan ända ut i för tankar. Men livet är väl ändå på många sätt som en palt i alla dess led.

Hittade bilden på deras FB sida - en kund som hade tagit fotot.

 Men jag fann också Paltzerians meny på deras hemsida. Det var en intressant läsning och långt ifrån mina egna paltkonster hemma i det egna köket:

Meny

Palt
1. Kokt pitepalt med smör och lingon
2. Kokt flatpalt med stekt fläsk
3. Stekt palt med lingon och smör
4. Gräddstuvad palt med lingon
5. Blodpalt med tranbärssylt och rårivna morötter
6. Stekta kroppkakor- fläsk, lök, kryddpeppar och lingon
7. Paltstång med korv, Wokade grönsaker och aromsmör
8. Kokt morotspalt med stekt fläsk och keso
9. Kokt rödbetspalt med stekt fläsk och keso
10. Vegetarisk paltsymfoni med groddar och keso
11. Friterad potatispalt med lingonsylt
12. Laxpalt med vitvinssås och curryfrästa räkor
13. Renfärsfylld potatispalt med lingonsylt
14. Leverpalt med lingon
15. Kanelrullad risgrynspalt på spegel av hjortonsås
16. Harpalt med lingon
17. Vegetarisk palt med råkost
18. Paltscwiimen - Palttallrik för extra hungriga
A la´carte

Färska pastarätter:
Grön pasta med lax och räksås
Svart pasta med kycklingsås

Fiskrätter:
Gravlaxtallrik med hovmästarsås
Stekt rödspätta med gurkmajonnäs
Laxkotlett med dillgrädde o räksås
Kötträtter:
Pepparstek,  javasås,  pommes frites
Grillad entrecote, bearnaise, pommes frites
Svensk biffstek med lök
Wienerschnitzel med ärtor
Renskav, pressad potatis, lingon och smörrulle
Lövbiten, kryddsmör, pommes frites

Efterrätter:
Hjortronparfait med grädde
Glasscupé med kolasås och strössel

Man kan undra varför man ägnar sig åt spioneri eller blir dubbelagenter. Ta bara den här sista i raden av omtalade spioner: Aleksandr Litvinenko.

Sanning att säga förstår jag inte mycket av de här spionhärvorna, där länder politiskt dunkar varandra i huvudet och sedan står där som stridstuppar och försöker övertyga omvärlden att "sådant sysslar de inte med". Medan de i själva verket är lika goda kålsupare och håller sig med egna spioner, agenter och dubbelagenter.

Jag har visserligen läst och hört nyheterna om Aleksandr Litvinenko, som fick en våldsam och plågsam död, men jag blev lite nyfiken på hans egentliga bakgrund som jag inte hade några större kunskaper om. Därför gjorde jag lite källefterforskning och redan vid första sökningen fick det vara nog, när jag såg hans egen bakgrundshistoria:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Aleksandr_Litvinenko

Har man varit KGB-översten och FSB-överstelöjtnant, konverterat till islam och stött de tjetjenska islamisterna i kriget, då har man inte suttit hemma på sin kammare och täljt smörknivar direkt.


När jag sökte fakta om spioner i stort oavsett vilka de spionerat för, eller varit dubbelagenter, upptäckte jag väldig fort att jag inte hittade någon säker källhänvisning om spioner etc. genom tiderna, att det saknades en hel del bland namnen. 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Spioner 
 
Det här är nog första gången som damerna haft en ledande position. Gamla som gatan var en del utpekade spioner. Visserligen är jag inte någon spionskrivare, eftersom ämnet inte intresserar mig av den enkla anledningen att jag tycker, att den som ger sig in i den här branschen måste vara på det klara med vad det hela handlar om.

Mata Hari var hon överhuvudtaget någon spion? Jag tror faktiskt inte det.

 

Hon hade sig själv att skylla, hon bad om det, om hon bara inte hade haft de där kläderna, om hon bara inte....

Men NÄR skall de enfaldiga ursäkterna ta slut för att kvinnor utsätts av övergrepp från män.
 
Göteborgs-Posten har fått en manlig skribent, som kommit in som en frisk fläkt. Men utan hans utlandsklingande namn (andra generationens invandrare, själv är han född i Göteborg) hade han inte kunnat skriva det han faktiskt gör: Adam Cwejman, utan att riskerat att bli kallad för rasist.

Idag igen har han ett helt orädd förevisning av sunt förnuft, om hur de som väljer att bortse från kulturen gällande sexuella övergrepp, får en skev bild av verkligheten:

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2963901-relativisterna-har-fel

Det är kulturella skillnader och man behöver bara gå så långt, att man gör jämförelsen med Fadime Şahindals far, som fick livstids fängelse i Sverige. Medan Pela Atroshis far i Irak gick fri för samma typ av dottermord orsakad av samma motiv: hedersmord. I vissa kulturer är kvinnan fullständigt rättslös och jag förstår inte ens hur man kan negligera det när man kastar sig in i debatten. Det är lika huvudstupa som att påstå att ett jetplan och en blåval är samma sak.

Knappt hinner jag tänka tanken ut förrän jag blir varse nästa kallsup. Inser att ännu mer problem har försatt Sverige i ännu ett prekärt läge. Det är inte bara det jag själv har noterat: horder av lösdrivande kriminella invandrargäng av manligt kön i Nordstan och där polisen öppen erkänner, att de inte kan hantera situationen.

Sverige står inför ännu ett allvarligt problem där Regering och ansvariga politiker ännu inte insett den annalkande faran:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2961141--abnorma-antalet-unga-man-ett-problem-for-sverige-

Den ensidiga invandringspolitikens avigsidor - och var är kvinnorna?

Borde vi inte på ett tidigt stadium gjort som Kanada gjort. De tar bara emot asylsökande från flyktingläger, där även kvinnor i rättvisans namn kan söka asyl ifrån. Det enda undantaget Kanada har gjort är att de tar emot ensamkommande män från en utsatt grupp, t.ex. homosexuella, som är skäl för avrättning i de här oupplysta länderna. Här i Sverige har det varit en sådan massinvandring från ensamkommande av manligt kön, att vi har fått en så sned könsfördelning, att den t.o.m. slår Kina med hästlängder.

Avarter av svenska män finns också naturligtvis, jag är den första att kunna intyga det. Hur många är det som har blivit uppringd av en berusad lagman till chef mitt i natten för att han vill, citat: komma och knulla! Eller fått hans äckliga hand instucken mellan benen bakifrån och känna hans flåsande andedräkt i nacken och hesa röst som väst fram: du är så jävla sexig och jag blir så jävla kåt av att bara se dig, när jag stått och kopierat och haft händerna fulla och inte hunnit värja mig. För att inte tala om allt annat  utstuderat, sagolikt äckligt snuskigt, som han hann utsätta mig för under nästan två decennier.

 

Svensk lagstiftning verkar numera vara en rekommendation istället för lag - är det inte dags att byta ut regeringen? - Eller går det att skylla på Bondepraktikans "Tyko-Brahe dagar" = otursdagar?

Brahe fick på 1500-talet i uppdrag av kejsar Rudolf den II att bestämma vilka dagar på året som kunde anses som otursdagar. Han kom fram till att det fanns trettiotvå sådana dagar i almanackan. I den svenska Bondepraktikan har upptagits trettiotre ”förkastade” dagar och under dessa skulle man inte flytta, byta arbete eller gifta sig.

Göteborgs-Posten såg jag hade lagt till att man inte skulle resa. Det var ju himla synd att jag inte hann läsa det imorse innan jag begav mig ut på en tämligen hopplös bilresa som i normalfallet brukar ta 15 minuter, härifrån till Centralstationen. 

Idag tisdag, eller igår (ser jag att det är med tanke på klockan 00:30) tog den nästan 5 timmar och den hade nog tagit det och sannolikt två timmar till, om jag inte hade avvikit från tänkt färdvägen, så snart det gavs tillfälle. På hemväg åkte jag i den andra filen och kunde skåda eländet och det var långtradare på långtradare staplade på varandra. Kön började vid E 45:an där den går ihop med väg 190 till Sollebrunn och ända in till nedfarten till E 6:an. Hur tror Trafikverk och politikerna i Regeringen att det här skall vara hållbart?

Det hela började med att jag noterade inatt när jag gick och lade mig, att det stora lappvantar som föll i ett ymnigt snöfall. Jag förstod att kaoset skulle vara ett faktum idag i Göteborg. Jag steg upp och konstaterade att det såg ut som i Malmberget och förstod att nu skulle katastrofen vara fullbordad.

Dottern knallade iväg till bussen och jag undrade hur länge det skulle dröja innan hon kom tillbaka. Först i väntkuren stod det att alla bussar var inställda, inget på Västtrafiks hemsida. Det kom inte upp förrän långt senare. Jag kollade och såg att alla tåg, bussar och spårvagnar var inställda och att även flyget var påverkat.

Jag sa till henne att det var nog lugnast att ge dårarnas paradis två timmar, så att man kunde se att huvudleden i vart fall skulle vara upplogad. Sedan kunde jag skjutsa henne till jobbet, eftersom hon hade möte idag kl. 13.00.

Jag kan väl säga det att det fanns i mitt huvud en och annan besvärjelse om hemsökelse till dagens politiker och Trafikverket, när vi på trafikradion mellan varven efter att tålmodigt ha suttit i kön i två timmar, fick höra vad stoppet bestod av: långtradare som stod och slirade och inte kom uppför backknixen, alt. hade fastnat, alt. hade ställt sig på snedden och därmed också hindrade trafiken effektivt.

Man behöver ju inte vara atomklyvare för att förstå att det rört sig om utländska långtradare i sommardäck på vinterväglag. Sedan toppades det av masskrockar på upploppssträckan, då folk väl antagligen blivit desperata av att ha suttit fast i kön så många timmar.

Man hinner ägna sig åt djuplodande människokunskap: Härligast var bruden som körde sin bil åt sidan vid vägräcket, låste bilen och gick rökandes plumsande genom snöhögarna in på industriområdet. - Skön stil! Hon var inte speciellt brydd över att hennes bil nu innebar ännu ett hinder för att bilar/långtradare skulle kunna passera förbi hennes bil, även om det nu fanns två filer på just det stället. Men snön gjorde att passagen blev något prekärt trång.

Sedan måste man ju beundra de som tyckte, att det var lämpligt att stänga av Älvsborgsbron med två filer, så att det bara var en fil kvar. Det är till att vara smidig som ett helt kassaskåp, med tanke på det redan illa rådande trafikläget pga. all snö och köer i precis varenda riktning! Då blev det ju effektivt tvärnit där också och ännu mer bilköer som följd, när folk försökte finna andra vägar.

De där gökarna i Miljöpartiet, man kan undra hur de tycker att det här är att värna om miljön: med bilar & långtradare som står på tomgång under så många timmar. Jag är glad över att jag har en bil med Eco, dvs. den går ner i viloläge så snart man stannar upp. I annat fall hade det väl varit hög risk för både soppa-torsk och en bil som farit mycket illa och släppt ut väldiga mängder med avgaser, som alla långtradare och bilar gjorde som inte hade denna finess.

Nu var vår färdvägen 17 km och på den tiden det tog, hade vi i normalfallet hunnit köra ända upp till Stockholm om jag inte hade lyckats minimera den något genom att avvika från tänkt färdväg. Det är lång tid att sitta fast i  kompakt bilkö, som mestadels stod helt stilla.

Jag skall villigt erkänna att när det dök upp en ambulans i backspegeln med blåljus och man skulle lyckas svänga undan från de två filerna så att ambulansen kunde passera i mitten då var blodtrycket uppe i max. Fy farao vad obehagligt. Man kan verkligen hoppas att ambulansen hann fram i tid!

När jag började känna mig som suckarnas bro i Venedig, hade radio P1 små klipp ur den i söndags avlidne Kjell Alinges program, som under 30 år fått mig att gå ner i varv och bara njuta ordkonstbajsarsnacket även med nyskapande musik.

Kjell Alinge hemma i vardagsrummet 1975. Foto: Kent Östlund/TT.

Än en gång så fick Kjell Alinges underbara snack mig att inse hur mycket fint och roligt livet består av, dit döden inte ens når och dottern fick en inblick om vad jag njutit av långt innan hon föddes och därefter: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/667566?programid=478&playchannel=132
2,35 in på programmet kommer det om Kjell Alinge och klipp från hans program och fram till 8,45. Men det sändes också flera inslag om hans död och från de radioprogram han haft både i Eldorado och Hemma hos Kjell Alinge och Janne Forsell.

På youtube finns många klipp av Kjell Alinge: https://www.youtube.com/results?search_query=eldorado+kjell+alingeoch även Hemma hos Kjell Alinge och Janne Forsell: https://www.youtube.com/results?search_query=kjell+alinge+janne+forsell

Men när det inte längre fanns något att lyssna till och dottern försökte sköta sitt jobb genom mobiltelefonen och mail i bilen, satt jag och undrade när ljushuvudena skall förstå att de måste kolla alla färjeöverfarter och Köpenhamnsbron så att de utländska långtradarna har vinterdäck, när det är vinterväglag. Finns det inte det så borde långtradarna per automatik klampas, så att de inte kunde köra en meter! Det är dessutom lag i Sverige på vinterdäck fr.o.m. 1.12 när det är vinterväglag.

Sedan kan man undra över hur korkat det är att vi skattebetalare skall hålla utländska långtradare, som är utsatta för rejäla lönedumpningar och otillåtna timantal bakom ratten och även inte ens riktiga handlingar, att färdas på våra vägar helt gratis.

Där är ju också domstolarna så naiva att man kan få hjärnsläpp för mindre! http://www.friatider.se/lastbilschauff-rer-i-v-xande-prostester-mot-gr-ddfil-f-r-utl-ndska-kare

Slitaget på våra vägar är ju enormt, för att inte tala om vägbyggnationerna. Det förstår man när man kört genom Sverige och bor i Göteborg, där Trafikverket gör den ena misslyckade vägsatsningen efter den andra, för att inte tala om den värst av allt: Västlänken. - Ibland verkar det finnas hur mycket pengar som helst i det här landet!

Jag undrar vad dessa bilköer egentligen kostade av inkomstbortfall för alla företag och verksamheter som drabbades idag av trafikkaoset. Undantaget då att de inte kan hantera snö i Göteborg m.fl. ställen runt om i Sverige. Tänk om det vore likadant så fort det kommer snö i norr. Då skulle det vara stängt och igenbommat i stort sett hela året. Tja, nu har det ju blivit väldigt annorlunda vintrar sedan Tjernobylsmällen 1986 och USA:s vädermanipulationer som de utfört i Norge.

Men för att återgå till den gode astronomen, astrologen och alkemisten Tyko Brahes egen otursdag sägs ha inträffat på en bankett hos Rudolf II i Prag 1601. Den nödige Tyko Brahe ansåg sig inte kunna lämna bordet före kejsaren. Brahe satt och höll sig så att blåsan sprack med bukhåleinflammation och döden som följd.

Det var väl ungefär det som jag kände efter nästan 5 timmar i bilen höll på att hända mig själv efter ett alltför rikligt intag av varmt tevatten på morgonen innan avfärd för att bota förkylningen. Dimsynen av U-båtar som guppade förbi var sas konstant på hemfärden. Jag hoppade jämfota in i lilla tronsalen fortfarande med de snöiga skorna på, för att äntligen kunna "pudra näsan". Därmed slapp jag att möta samma öde som Tyko Brahe gjorde.

PS. Otursdagarna enligt Bondepraktikan:

Januari: 1,2,4,6, 11, 12 och 19,  
Februari: 11, 17 och 18, 
Mars: 1,4, 14 och 15,  
April: 10,17 och 18,  
Maj: 7,15 och 18,  
Juni: 6,  
Juli: 17 och 21, 
Augusti:2 och 10,  
September:1 och 18,  
Oktober: 6,  
November: 1, 6 och 18, 
December: 6,11 och 18.
Den 11 januari ansågs vara den absolut värsta otursdagen under året. DS.
 

Nä nu börjar jag känna mig som en riktig gammal surragata. Det kan aldrig vara bra att känna så alltför ofta.

Innan vi åkte till Frölunda Kulturhus hade förmiddagen avlöpt i skrattens tecken. Små barn har mungiporna från ena örat till det andra och det är så välgörande att umgås med de här små kluriga liven.

T.o.m. när man frågat innan vi skulle ta på oss ytterkläderna, skall du inte kissa innan vi åker och fått ett nekande svar. Men precis när vi har bökat runt med påklädningen etc. så säger han helt plötsligt, som om frågan aldrig har varit på tapeten det senaste århundradet:
- Jag måste kissa!

Herr H suckade och sa till honom:
- Du är precis som din bror, inte nu, inte nu, inte nu, inte nu... men NU!
 
Jag hade ju förstås kallt räknat med att lille barnbarnet, Herr H och jag skulle åka iväg till något riktigt trevligt och ha en genomtrevlig dag tillsammans. Så blev det inte.

När vi anlände i bil till Frölunda Kulturhus, inleddes det hela med att jag sprang gatlopp för att få en toalettdörr öppnad, av den enkla anledningen att jag hade missat att stoppa ner näsdukar i handväskan och kände att jag höll på att kvävas av nästäppa och ett tag trodde jag t.o.m. att jag skulle vomera av all slem som gurglade runt i halsen.

Efter fem olika uppgifter om låsen och en tom info-disk och någon som påstod att det visst sitter någon där - Som inte syns för oss vanliga människor som inte ser spöken på ljusa dagen - började jag känna mig måttligt road, eftersom båda knän vid det här laget sprängvärkte av springandet fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är inte lätt att knata runt på benknotorna och se bibehållen glad och trevlig ut!

Tillslut gick jag in i verkstan dit vi egentligen skulle gå in. Där tilltog idiotin och nu var det ingen hejd på de fortsatta kontraorderna om toalettdörrarna. Men då hade jag lessnat och sagt att jag struntar i toalettbesöket. Ingen lyssnade på de örat. Det var alltifrån "jag låser upp härifrån", varvid jag gick ut än en gång och hela vägen dit. Det är långt att gå med de här knäna. När jag kom tillbaka efter att ha konstatera att alla toalettdörrarna var lika låsta som tidigare. Då tilltog idiotin till stormstyrka med att någon som stack in näsan i lokalen och hojtade på bruten svenska något om att det var bara att trycka på knappen som på handikapplarmen. 

Underbart tänkte jag och förklarade än en gång, att jag struntade i att gå in på toaletten det fick vara! Eftersom jag nu varit fram till alla toalettdörrar hur många gånger som helst vid det här laget, visste jag att det inte fanns några knappar att trycka på, bara helt vanliga låsta lås!

Då kom det en dam travandes med en dörrnyckel i handen och tok gjorde som tok bad, jag gick iväg. Nu med så sprängvärkande knän, att jag kände hur  gråten i halsen gjorde det ännu svårare att andas, därför att det gjorde så fruktansvärt ont, att det kändes som om jag skulle dö vilket ögonblick som helst!

När jag kom tillbaka till verkstan blev det sannerligen inte till det bättre. Hela jag förvandlades till ett enda stort öra och jag blev alltmer bekymrad över att de som höll i det hela inte greppat den universella hemligheten med sagor. Sagor är väldigt sällan något annat än just grymma, men det finns en sensmoral som barn förstår och tar till sig!

De reagerade knappt när en psykolog som ursprungligen var från Kiruna drog upp sina små vänner ur väskan och försökte förklara värdet av dem. Medan jag som arbetat med barn med särskilda behov, pedagogiskt och terapeutiskt vet hur undergörande just detta underbara ventilationshål kan bli och så mycket som kan springa fram med så enormt lätta medel, utan att barnet känner sig utpekat.

Alla de andra som hade kommit dit, ombads berätta vad de hade för erfarenheter och varför de kommit dit. Jag och Herr H var tydligen något som katten släpat in. Då man kunde förväntat sig att vi skulle berätta varför vi kommit dit och vad vi hade för erfarenheter, då reste sig de som kallat till denna sammankomst upp från stolarna och visade att nu var man på väg därifrån och det hela var slut.


TACK! tänkte jag, med tanke på vad jag hittills hört är det ömsesidigt ointresse.
 
Jag slogs av tanken att det hela påminde faktiskt om en oborstad karl, som uppenbarade sig i dörröppningen en kväll vid 22-tiden. Han stod där iklädd kalsonger och undertröja och drog upp väckarklockan, medan han talade om att nu var det sängdags. Hans uppenbarelse i dörröppningen spred skrattvågor som aldrig riktigt ville tystna, eftersom vi precis hade ätit upp varsin 30-års födelsedagstårtbit som vi hade tagit med till födelsedagsbarnet. Vi hade förstått vad det var för fynd till karl hon hade hittat. Medan hon den stackaren höll på att hälla upp påtåren till oss skrattande damer lät flera av oss hälsa:... och så skall väl katten slängas ut för natten också.

Saken var bara den att det inte fanns någon katt i huset. Det är kanske överflödigt att tillägga att ingen av oss stod högt i kurs hos honom efter den dagen.

Jag sände en tacksamhetens tanke över att jag hade följt min första ingivelse precis när jag var på väg att packa med mig: Prag-Otto & Co för färd bort till Frölunda Kulturhus. Helt plötsligt när jag stod i begrepp att packa ner dem i en stor tygkasse, slogs jag av tanken:
"Nej det är nog lika bra att jag åker dit och lyssnar först, inte ägnar mig åt mer Margarita ante porcus i mitt liv, om det visar sig inte vara det jag tänkt mig".

Jag satsar nog hellre på att jag kan få dem ombord, som jag länge funderat på och tänkt att de människorna både behöver mig och jag kan kanske få glädjas åt att jag har kunnat göra något bra för andra människor i utsatta lägen på ett nytt sätt.

Lille barnbarnet, Herr H och jag vi var vid det laget rätt hungriga så det fick bli minsta motståndets lag som låg närmast till hands, utan en ny ökenvandring: Jensen's Bøfhus på Frölunda Torg. Solen sken både ute och inne igen.

Vi återvände till hemmet just precis när barnbarnets mamma hade kommit för att hämta honom. Det är först nu när jag tänker vad dagen har innehållit som jag inser, att jag har ett inslag i dagen som inte alls varit bra och där jag känner mig som en riktig gammal surragata: besöket vid Frölunda Kulturhus.

Vet du varför Kasperdockan ser så sammanbiten ut...

Önskas: Central lägenhet i Göteborg - Det går alldeles utmärkt med en 3:a eller stora ytor. Balkong önskvärt. - Goda referenser finns.

På den här bostadsadressen har vi medlemskap i diverse fackföreningar och när det gäller politisk tillhörighet finns viss flexibilitet.

Dock ingår ej meriten Utrikesminister eller fd. EU-kommissionär eller någon ministerpost överhuvudtaget. Å andra sidan finns så många andra trevliga meriter än just politikerposter.

O.S.A snarast så kvistar vi över och kikar på det föreslagna hyresobjektet, eftersom det är så tråkigt att stå på köplats 2 758 trots att CV och ekonomisk biografi har berättigat viss förtur i den betydligt längre egentliga bostadskön.

PS. Badborste i natursvin finnes, som går att användas som ryggkliare och överlåtes utan ersättning som tack för hjälpen med bostaden. DS.

Lägenhet i t.ex. en Jugentbyggnad fungerar alldeles utmärkt.

Regeringen enig om sänkt moms - samtidigt som det stormar värre efter ännu en i mängden skandaler.

Regeringen vill halvera momsen på vissa reparationsarbeten fr.o.m. 1 januari 2017, hörde jag på Ekot.

Det är för att det skall bli billigare att laga trasiga cyklar, skor och kläder.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet hoppas att det skall kunna bidra till att fler nyanlända får jobb. Med Vänsterpartiet har de ännu inte tagit upp frågan förstås. Det är som vanligt: deras budgetpartner är akterseglad och det skall bli roligt att höra vad som kommer att sägas i kommande förhandlingar.

Landet vars framtidsutsikter är att laga trasiga skor, kläder och cyklar!

Visst är det väl bra att man gör något åt alla dessa flerdubblabeskattningar, men nog liknar det mest de små tankarnas hjärnor. Det är inte utan att jag undrar om det här skall föreställa lösningen på den havererade Migrationspolitiken, där de kört varenda kommun ner i avgrunden på samtliga plan. Medan de som snorar åt sig 2-4000:- per dygn och ensamkommande flyktingbarn jublar och har sina fortsatta sötebrödsdagar ohämmat.

Så den där Henrik Schyffert, nästa ekonomisnille som förespråkar bibehållen Migrationspolitik, där man skall sitta bunkrad i förvar åtskilliga år och resten av alla nödställda miljoners miljoner människor lämnas därhän, samtidigt som man fortsätter att ge bidrag till diktaturstater och korruption! DET kan man ju inte annat än skaka på huvudet åt Henrik Schyffert uträkning, citat: Det kostar oss alltså två quattro stagionis, en stor Fanta och ett Netflix-abonnemang att rädda livet på 80 000 människor i år”. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article21425559.ab

Sedan blir det där orden hängande i luften: Sen´då? och fortsättningen blir per automaik: skomakare bliv vid din läst! Det finns tillräckligt många stand up komiker i Regeringen, vi behöver definitivt inga fler!


Imorse när jag slog upp tidningen möttes jag av en förälder här i Göteborg, som hade sitt barn på 128 reservplats i dagiskön! Vad är det tänkt att de skall kunna leva på, skall de koka tallkottar och bo under en presenning, eller hur har den här lekstugan till Regering tänkt sig, att det skall fungera ute i kommunerna, nu när allt har havererat.

Själv har jag ägnat den sista veckorna åt att försöka finna ut någon lösning på hur jag skall lyckas ro iland en helt nödvändig byggnation av ett Attefallshus på tomten. Arg så att det pyser genom öronen har jag hunnit bli åtskilliga gånger under den här tiden, därför att jag inser verkligen hur baklänges det mesta är i det här landet.

Inte blir det så mycket bättre av att än en gång få höra hur det utnyttjas och körs i gräddfil. Ja, jag tänker på facket Kommunal, som har massor av underbetalda medlemmar ändå lever fackpamparna, som om de vore småkungar och drottningar. Samtidigt som jag själv fått 52:- mer i börsen i månaden i år, godkänd arbetsskada till trots och kriget mot AFA pågår alltjämt. Men å andra sidan Gud skapade ingen brådska det gjort inte AFA heller, det var ju bara 24 maj 1989, som himmel och mark bytte plats och livet och tillvaron aldrig någonsin blev desamma igen.

Hade det nu inte varit för att jag fick det i brevlådan just precis idag hade det kanske kunnat passera, med en uppgiven axelryckning och ännu ett krasst konstaterande att det är så det är, när man lever i Dårarnas Paradis. Men att få det här kastat i ansiktet med rika avgångsvederlag för Kommunals kassör, sån´t som enligt min mening och säkert fler med mig, borde leda till ett regelrätt åtal, det blir dagar som dessa liiiite väl mastigt att tugga i sig.

Är inte det här ett solklart brott: trolöshet mot mot huvudman, dvs. riktade mot medlemmarna i Kommunal? Borde inte åklagare som för övrigt tycker att det är fritt fram att röva bort gravt funktionsnedsatta från sina hem, agera nu, eller är det att ha alltför stora förhoppningar om lika inför lagen. Vad säger kammaråklagare Thomas Hagman vid åklagarmyndigheten i Kalmar och Vice överåklagare Mikael Björk vid Utvecklingscentrum/Åklagarmyndigheten i Göteborg?

Än en gång har utrikesministern Margot Wallström skitit i vasken, hade det inte genom media uppdagats, att även hon dragit fördel av fackpamparnas ryggdunkningssystem så hade hon fortsatt att tiga still. Bestickning? Ja, det är inte utan att det vänder sig i magen med tanke på alla bostäder som saknas för vanliga dödliga.

Vi är inte direkt lidande i den här familjen, men blotta tanken att den fullvuxna dottern behöver lägga ut 3-4 miljoner för ett litet kyffe om 50-60 kvm som man kan backa sig ut och in i, det är ju bara helt skruvat. Det är så skruvat att det inte går annat än att sätta sig till motvärn! - ALDRIG i livet! Glöm det!

Det saknas bostäder och ändå går ändå det inte att snirkla sig förbi byråkratin, utan att bli bestulen på kuppen av staten, som skall snora åt sig ännu mer på vägen. Det är ju inte så att de inte tänker belägga den eventuella Attefallsbyggnaden också med skatt på skatt på skattens skatt, det har jag inte heller trott, att jag skulle komma undan med. Men att de skall lägga ut så många käppar i hjulen under vägen och kostnader att det hela kan bli en omöjlighet: det gör mig helt enkelt heligt förbannad!

I det här skitsamhället är det de som redan har pengar och makt som hela tiden gynnas. En nybyggnad på tomten är ju inga större problem med för dem, de kan väl betala hur mycket tillkommande kostnader som helst förutom själva byggnaden, eller de kanske klarar det med en ryggdunkning och kontakter som gör att de får allt gratis fixat, där någon annan får stå för notan. De behöver ju inte bry sig om att det varken finns Rot-avdrag för det ändamålet, eller ens bostadsanpassning för dylika behov som i mitt fall, utan istället tillkommer en massa merkostnader som staten skall snora åt sig i byråkratisk och sedvanlig anda.

Här skulle den lilla frirutan Attefall behövas för oss allihop, där vi hade kunnat kombinera det med boende och möjligheter för mig att ha någon form av annan tillvaro än prisgiven & fången mellan fyra väggar dagtid. Tillvaron hade underlättats en hel del och dessutom hade jag kunnat göra en samhällsinsats i en miljö som brottas med våldsamma integrationsproblem. Det är ju inte så att jag inte kan vara till samhällsnytta med tanke på mitt CV.


Men som handikappad skall man fan i mig försmäkta mellan fyra väggar dagarna i ända. Det är ju en sak. Men att bli dunkad i huvudet av myndigheterna hela tiden trots godkänd arbetsskada och all den där andra skiten som inte fungerar i samhället i alla andra lägen. Man kan bli skogstokig för mindre av att bara att ens med tanken närma sig det hela.

På något sätt blir det bara grädde på moset att tänka på, att precis hela Göteborg numera, mer eller mindre är avstängd för alla som har svårt att ta sig fram. Det går inte ens att få välja vilken biograf man vill besöka, eftersom det inte finns p-platser som räcker mer än 2 timmar i anslutning av biografen. Dessutom har Trafikverket lyckats lägga om hela stan så att man behöver göra en större världsomsegling där man skall köra upp och ner på trottarliknande ställen och in på kombinerade gågator. Nej bussfiler skall det vara överallt, som har tagit normala körbanor helt i anspråk!

Jag var in på Centralstationen i onsdags, där har de t.o.m plockat bort alla de gamla vackra bänkarna, dvs. sittplatserna, så nu är det tji i helsicke att ens slå ner rumpan fem sekunder för att förmå sig gå vidare direkt på benknotorna i den långa ökenvandringen.

De här stackars satarna som skall åka kommunalt till sina jobb har det ännu värre! Indragna turer och omläggningar så man får fundera om de är helt felskruvade under hatten, de här knallkorkarna som bestämmer.

Det måste vara enkelt att heta Bo Larsson och vara den ansvarige på Trafikverket i Göteborg, man behöver inte ta något som helst ansvar för något av det man håller i rodret för.

Själv håller jag att starkt kort för att Göteborg kommer att vara totalt konkursmässiga långt innan ens fablernas värld är till ända dvs. det här som kallas för Västlänken. Innan det är iland har man dessutom skövlat alla gamla träd och skadskjutit alla gamla vackra hus, eftersom det är omöjligt att inte göra det, när man skall gräva runt i leran. Göteborg kommer att bli ett nytt LKAB-land, som det sönderskjutna/sönderskakade Malmberget. Men hottentotterna i Regeringskansliet de bara fortsätter att nicka JA, trots att Riksrevisionen fått skrämselhicka.


Idag undrade Herr H om jag trodde på tomten också, eftersom jag trodde att jag skulle bli uppringd av bossen på fastighetskontoret i Göteborg, som var utlovat på förmiddagen. Men det kunde jag ju bara glömma. Hon den goda Annika hade väl tagit fredagsledigt på eftermiddagen. Det är ju alltid roligare för den som slipper vänta än för den som får vänta.

Jag är inte den som ger upp första taget, eller ens kommer på tanken att ge upp, eftersom jag starkt tror på att det alltid finns lösningar till alla problem. Men nu börjar t.o.m. jag att misströsta: hela det här samhället verkar ha gått åt det där stället som är betydligt varmare än vad termometern visar.

Vänligen Lars Lerin

Så underbar person denne Lars Lerin är. Trots alla svårigheter har livet drivit honom vidare genom det berömda "nyckelhålet" och ut på andra sidan. Det kan inte bara vara hans värmländska och tillbakadragna väsen, som jag med en gång fastnade för många år sedan, när hans konst och mina stigar korsade varandra.

Tystnaden i hans bilder appellerar något i mig som jag känner igen hos mig själv. Kanske är det ensamhetsbehovet som är det som tränger igenom, alla mina lager av ytterst privata rum.

Den här TV-serien "Vänligen Lars Lerin" var något som jag på ett tidigt stadium bestämde mig för att se. Men då det väl gick av stapeln hade livet tagit ett jätteskutt in i avgrunden och trots andan i halsen efter en av alla dessa begravningar, som tycks ha omringat mig i klusterform, hann jag aldrig se programmet när det gick av stapeln. Men då finns den praktiska genvägen SVT Play, programmet finns tillgängligt till den 11 juli 2016.

http://www.svtplay.se/video/5836610/vanligen-lars-lerin/vanligen-lars-lerin-avsnitt-1

Den här gången mötte Lars Lerin Anni-Frid Lyngstad, som också är en sådan person att jag känner att det här känns bra och väldigt jordnära och äkta. En mycket vilsam stund. Sedan är hon precis som Lars Lerin en person som är en virtuos inom sitt gebit, som också skänker mig stor glädje och en ruta in i ännu ett av mina hemliga rum.

Just nu känner jag hur väl jag behöver sådana människor, som lyser in i mitt liv, tränger sig in dit inga kända spår finns.

Märkligt egentligen hur man kan slås av samma blick att betrakta världen med.

Man nog är det väl ändå själva fan att det är mobbing som ligger bakom knivmordet på Göingeskolan i Broby.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/elev-knivskuren-i-broby

Börjar det inte bli hög tid att ansvariga vid skolor åtalas, när man inte kommer till rätta med mobbing. Det går inte att vuxenvärlden fortsätter att titta bort!

Skolan är också en arbetsplats och varje person som är inne i en verksamhet skall kunna gå till sin arbetsplats, utan att känna ångest för vad som kan drabba.
Höstterminens enkätsvar från Göingeskolan visar att det kan finnas problem med studiemiljö och trygghet – något som gjort att Skolinspektionen planerade för en regelbunden tillsyn redan före knivdådet.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/skolinspektionen-planerade-tillsyn-av-skolan

Då kan man undra hur rektorn Robert Dirksen bara har mage att krypa under stängslet och låtsas som om det regnar. Tar en 14-åring till en sådan drastisk åtgärd som att ta med sig en kniv till skolan har det gått långt, alltför långt. Det hela handlar om överlevnad helt enkelt.

Jag hade verkligen hoppats och trott att lagändringen som kom till efter en rad mobbingoffer som tagit sina liv. Men i skolans värld fortsätter man att göra som strutsen.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.544671-ge-alla-barn-en-trygg-skola-garanti?m=print 

Jag undrar hur många fler mobbingoffer som tillkommit efter 2011 och funnits dessförinnan. Redan i början på 2000-talet räknade man till ca 50 så unga, som tar sina liv, de flesta av dem är mobbingoffer. Idag blir allt fler offer pga. tidsandan med nätmobbing och samhällets uppenbara brister som blir allt större.


Redan 2011 fanns föräldrar som inte ville acceptera att deras barn fallit offer för mobbare och förde en kamp om att inte fler skulle bli offer:

Måns, som bara blev 13 år 
Victor, som bara blev 11 år
Sofia, som bara blev 12 år

Ändå fortsätter det i all oändlighet utan slut och ände!

Då har man inte ens talat om alla de som bär på fruktansvärda minnen från att ha blivit mobbade, där vuxna på skolorna valt att titta bort. Till mig skall ingen komma och säga att "de visste ingenting". Det finns ingen lärare som inte upptäcker om en elev är mobbad, eller om stämningen är förråande.

Men det är klart väljer man att göra som strutsen, då ser man ingenting om man så snubblar och faller raklång över det!

Så här roligt har jag nog inte haft det sedan vi draggade efter farmor i Mölndalsån.

Förstå mig rätt nu, min farmor var nog av allt att döma inte ens i närheten av Mölndalsån, eftersom hon bodde hela sitt liv uppe i Norra Lappland. Min farmor, Maria Matilda Johansdotter Ek, var en av alla dessa människor som fick sitt liv avslutat alldeles för tidigt, vid 49 års ålder. Det är min farmors efternamn som jag och min dotter bär.

Jag VET, jag borde sova nu. En till helvetisk dag imorgon. Förlåt jag ser av klockan att döma att jag borde ha skrivit idag istället, eftersom klockan passerat en bra bit över midnatt och har hunnit spilla över till måndag.


Utmattad som en sunkig skurtrasa var jag, när jag låg och halvsov framför TV:n tidigare på kvällen, trots att jag verkligen ville se dokumentären om Katarina Taikon, av Tamas Gellert. http://www.svtplay.se/video/5765318/taikon/taikon-avsnitt-1Dokumentären ligger kvar på SVT Play till 17 januari 2016.

Jag kan inte låta bli att beundra de människor som orkar slåss mot något som på förhand ter sig tämligen utsiktslöst. Men i själva verket rör sig om en önskan att göra världen till en lite bättre värld. Förstår det utifrån sina egna erfarenheter.
 
Ordentligt beklämd blir jag när Katarina Taikons syster Rosa Taikon i slutet av dokumentären får motta ett pris i Olof Palmes anda ur Lisbeth Palmes hand. Rosa Taikon gör det postumt till sin syster Katarina Taikons ära. Det är då man inser hur bedräglig mänskligheten är. Olof Palme hade inte på något sätt hjälpt Katarina Taikon att stoppa de dryga 50 talet zigenare som Sverige utvisade. Med dagens facit i hand med all invandring som varit i Sverige, behöver man inte vara atomklyvare för att inse, att det är ursprunget zigenare som var problemet.

Det gör mig också stolt att veta, att mina föräldrar var genuint vidsynta människor, som aldrig dömde någon människa för dennes ursprung. http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/igar-var-det-forintelsens-dag.html

Med tanke på att jag om några timmar åter skall stå vid en av alla dessa utsatta människors kista och se den försvinna ner i jorden, gör mig rent ut sagt beklämd.

Hur bär sig det här samhället åt egentligen. Finns det inga gränser för vad som räknas som en nyttig människa och vad som är en mindre nyttig människa som man kan hantera godtyckligt. http://www.gp.se/nyheter/reportage/1.2950898-har-ar-goteborgs-100-maktigaste

Hon stod inte på 100 listan över Göteborgs mäktigaste människor, men hon hade något annat som tillnärmelsevis inte står på den här listan hos någon av de 100 uppräknade: En liten tappar människa som gått genom historien tämligen tyst och stilla, men prövats hårt av livet.