onsdag 31 juli 2013

Reseberättelse forts. Palermo Sicilien söndag 24 maj 2010. - Finns klardrömmar & ett högre medvetande? - Jordiskt utflyktsmål: Corleone finns i alla fall.

Jag vet inte hur universum hänger ihop, eller vad vi som människor egentligen är. Men ända sedan jag själv höll på att stryka med när min dotter föddes har något märkligt börjat hända i min egen kropp, med mitt eget medvetande, som inte låter sig förklaras i brådrasket.

Drömmar, stilla tillstånd i mitt inre, eller oförklarliga upplevelser har fått en märklig betydelse i mitt liv. Det är svårt att förklara men rent krasst så är det så det förhåller sig. Jag lägger inga aspekter på vad som är vad. Redan en gång tidigare under den här vistelsen på Sicilien, fick jag åter en av dessa märkliga upplevelser. Vi hade legat på hotellrummet och haft lite siesta. Mellan det vakna tillståndet och drömmens värld, upplevde jag hur en bil kom rusande mot mig och föraren såg mig inte. 

Jag gick den här dagen ensam ner till Internetcafét och på väg tillbaka till  hotellet skulle jag passera över Via Roma, där trafiken framförs i uppskattningsvis mellan varven 80-90 knutar. Den bil och den händelse jag i det här mellanliggande tillståndet hade upplevt, utspelade sig i verkligheten och hade jag inte haft denna märkliga förvarning, hade jag onekligen blivit påkörd. Bilföraren blev han rätt chockad och den upprörda omgivningen gjorde inte saken till det bättre för hans vidkommande. Men jag förstod verkligen hans osammanhängande förklaring: han hade verkligen inte sett mig, jag förstod det, eftersom han hade haft samma oseende ögon, som jag redan hade upplevt det, när jag låg på sängen och upplevde hela situationen i förväg. Dvs. innan allt egentligen hände.

Natten till den 24 maj, hände mig åter något märkligt och jag har lärt mig, vis av skadan att inte negligera det som kommer till mig. Jag fick klart för mig att bussen som vi skulle åka tillbaka med från Corleone, den kom aldrig och vi blev helt prisgivna åt fri prissättning för att komma åter till Palermo. Situationen var allt annat än trevlig och vi hade dessförinnan gått omkring på  tomma gator i Corleone. Så långt förvarningen om att själv kunna påverka livet, eller vad man nu skall kalla dessa märkliga tillstånd för. Innan vi åkte iväg till Corleone besökte jag internetcafét och i mailboxen låg ett nytt dödsbud från Sverige. Det gjorde att jag med bävan undrade över vår planerade färd till Corleone.

Vägen upp till Corleone och de andra små samhällena ännu längre in i hjärtat av Sicilien, som jag egentligen också skulle ha önskat besöka, är väldigt vacker. Jag kan verkligen rekommendera den och skulle jag göra om resan, skulle jag ordna med övernattning i Corleone, så att bussresan, som inte är lång, gick att genomföra till de andra byarna/samhällena också. Det här är en av samhällena med märkliga bergformationer, som man kommer till innan man når Corleone. Bergstopp sticker upp som en sockertopp mitt i bebyggelsen.
Överallt finns gårdar, skogar och bergsnatur. Det är en vindlande vacker busstur till Siciliens mitt. Synd bara att bussturer inte går att anpassa till returresor samma dag. Det som är bra med att åka buss istället för tåg är att man åker in i alla småbyar och samhällen, det blir en helt annan totalupplevelse. 
Bergen kring Corleone, där molnen nuddar bergen och stryker sig över dem.  När vi nådde Corleone regnade det lite, trots att jag hade korsat mina fingrar och på skämt sagt till Herr H "vik hädan alla makter", när han hade pekat på de mörka molnen ovanför Corleone. - Turistbyrån i Corleone var stängd - stängd under den tid som turisterna med buss kan befinna sig i Corleone!
Vi beslöt oss för att inte ge tappt denna gång och återvända med vändande buss. Vi steg in på det enda stället som var öppet "Bar Sweet Temttaion Leggio Dino" på Piazza G Falcone e P Borsellino, där väggarna pryddes av bilder från filmen Gudfadern, som så många andra barer på Sicilien också har bilder ifrån. Vi tänkte vänta ut regnet den här gången. (Jodå, bussbaren var också öppen, men den hade vi redan upplevt vid den förra misslyckade resan att se Corleone). Jag frågade om det inte fanns något ställe i Corleone, som sålde vykort över Corleone, men det såg nästan ut som om det var en chockartad fråga.
Statyn av Padre Pio, som man kan hitta överallt i Italien även på fastlandet och i alla kyrkor, fanns på piazzan Falcone & Borsellino i Corleone.
Mitt emot busstationen på piazzan låg även Carabinieri och där fick man inte fotografera....
Så då gjorde jag inte det sedan jag väl upptäckt skylten, utan ställde om kameralinsen till skylten på piazzan. - Märklig känsla att komma till ett ställe som i det allra närmaste är folktomt och bara känna sig iakttagen.
Att det inte alltid var folktomt och öde i Corleone, det förstod vi eftersom det fanns spår av ett annat liv också.
Stegen uppför trappan lönade sig, det var en mycket vacker dörr. Med många inslag, fler än de på just den här bilden.
Med en vacker inskription nedanför S Lucia - helgonet från Syrakusa
Man har varit mån om att göra Corleone vackert och blandningen mellan väldigt gammalt och nytt lever i symbios.
Corleone, "City of hundra kyrkor", är omgiven av klippor som med tiden har modellerats om i form av befästningar och torn. Landskapet domineras av "Twin Rocks" och hela Corleone påminner om Malmbergets bergiga struktur. Sålunda en plats som inte alls kändes främmande och trots bristen på människor kändes som om det var ett samhälle/stad att vara i.
NEJ, jag tror att det fanns en annan väg att välja för bilar....
Ännu en till av de tomma vägarna
och de stängda barerna/affärerna etc.
och de tomma gränderna....
Det är ordentligt skyltat i alla fall om det nu hade varit öppet någonstans förstås....

Soprano var ett namn, som jag hajjade till för. Jaha, det fanns en grund även i den filmatiseringen, som jag inte hade känt till innan vi kom till Corleone.
Staden har en gång i tiden varit dominerad av araberna, Sicilien blomstrade under den arabiska tiden. Vilket har inneburit en anmärkningsvärd ekonomisk och politisk utveckling innan normaderna intågade. Det finns en lång och tillika både uppgång och bedrövlig nedgång vid alla övertagen. Även inkvisitionen har drabbat Sicilien. 
Förr i tiden var Corleone omgiven av försvarsmurar som förbinder Castello Soprano och Castello Sottano. Sottano är idag förvandlat till ett franciskanerkloster.
Väldiga och nästan sagoliknande skogar med ekar, lönnar och även korkekar finns runtomkring Corleone, Bosco della Ficuzza. Kung Ferdinand av Bourbon lät uppföra en jaktstuga i Ficuzza. Inte svårt att förstå varför kungen gjorde det valet.

Namnet Corleone kan väl knappast ha undgått någon, efternamn huvudpersonen i Mario Puzo bok "The Godfather".
Al Pacino s morföräldrar invandrat till USA från Corleone.
 

Det verkliga Corleone var känd som "Modiga Civitas" från sin position i frontlinjen i alla krig som utkämpades på Sicilien. Det blev en kunglig egendom runt slutet av 14-talet och senare gått in i de feodala innehav av Federico Ventimiglia. Kanske var det under feodaltiden, som fattigdomen och oförrätterna blev allmänt utbredd och som slutligen ledde fram till maffians tillkomst och utbredning.

Ett minnesmonument som inte är ovanligt över maffians offer. 
När vi hade tagit oss mödosamt nästan längst upp i den lilla staden på helt folktomma gator, körde en vit liten bil ikapp oss. Mannen i bilen vevade ner rutan och sträckte fram ett vykort åt Herr H. Sedan svängde bilen in på en bakgård, och körde iväg på de tomma gatorna. Vi stod där och såg ut som två fiollådor i ansiktet. Vykortet föreställde en vy över Corleone.


Vi sökte kyrkorna och torget i hopp om att något skulle vara öppet. Men alla kyrkor vi hittade var stängda, så inte ens kyrkokonsten var tillgänglig. Helt plötsligt hörde vi röster och fotsteg närma sig genom en av de trånga gränderna. Det var en dam som var ute på promenad med en äldre kvinna. De tycktes förstå vår belägenhet och kom fram till oss och pratade. Vi berättade vad vi sökte. De berättade var det låg men att allt var stängt.
Det fick mig att inse att Saracena tornet, som kom till på 11-1200-talet inte var någon idé att försöka att besöka. Det sägs att tornet erbjuder en fantastiskt utsikt över Cascata delle Due Rocche, fritt översatt vattenfallet över de två stenarna, längs Corleonefloden.

Herr H ville nu ta upp täten och följaktligen hamnade vi långt utanför all ära och redighet. När vi hamnat i utkanten, som jag började känna igen från bussrutan, visste jag att vi var rejält på villoväg. Jag ville vända upp igen. Efter en längre fotvandring i de branta små vägarna och gränderna stegade vid in på "Sweet Temptation" igen, dvs. busstationsbaren.

Buss AST kl. 15:45 kom ej.
Ej heller AST buss 16:05
och den Gallobuss som gått sönder och vars passagerare stod och väntade få att stiga på, tycktes alla vara från Corleone.

Det fick mig att få en bestämd känsla av att det här var precis som det hela hade handlat om när jag fått föraningen, eller vad man nu skall klassa det som. Hade bussen verkligen gått sönder för att jag skulle kunna träffa ett val? NEJ, så kunde det väl ändå inte vara? Eller? Men jag förstod att detta kunde jag inte ignorera, det var hemresedag tidigt nästa morgon. Vi skulle missa flyget hem om vi blev tvungna att söka natthärbärge i Corleone och hur tar man sig från en stad som uppvisar tomma gator och det mesta igenbommat. Hela vistelsen hade hittills varit som jag på förhand hade fått en insikt om. Kunde jag verkligen ignorera det....

Jag mindes med en rysning vad som kommit till mig. DET ville jag verkligen inte riskera att det kunde slå in. Det skulle inte komma någon AST-buss, som vi hade biljetter till, jag visste det då.

Jag frågade därför busschauffören om vi kunde få åka med Gallobusssen istället om vi löste biljett på bussen. Det gick bra att lösa biljett på bussen, något som inte hade fungerat på någon annan buss tidigare under hela vår vistelse på Sicilien. Jag håvade därför genast fram 10 Euro och ropade på Herr H, medan jag hörde textramsan om och om igen till låten "Hotell California" med Eagles inombords:


"Relax, " said the night man,
"We are programmed to receive.
You can check-out any time you like,
But you can never leave! ".....
På hela vägen ner till Palermo mötte vi ingen AST-buss.

Jag frös hela vägen ner till Palermo. Hur hänger världen ihop egentligen...

 
 
 


fredag 26 juli 2013

Reseberättelse forts. Palermo Sicilien lördag 22 maj - 23 maj 2010. Utflyktsmål: Cefalú - Mondello

Efter frukost tog vi bussen till tågstationen och tog tåget till Cefalú. Det tog ca 1 timma. Tågbiljetten en väg kostade per person 4:90 Euro.

Lite sandstrandsbesök och ett nedslag i en av strandbarerna. Jag valde en risotto med havets "Frukter" och Herr H åt en pizza med ett berg av bläckfisk (?)....
Det där med att ligga på sandstrand, bland loverboys är ett passerat stadium i mitt liv.
Vi knallade in bland gränderna istället. På en klippa, La Rocca, i Cefalú fanns en gång i tiden ett tempel helgat åt Diana.
Fortfarande kan jag häpna över att Muossolini och Hitler anses som rumsrena inom vissa kretsar och dessutom ständigt drar till sig en nya krets människor. Men det är ju inte de enda. Kan man hylla Stalin, Lenin, Franco, Idi Amin, Pol Pot, eller någon annan av samma kaliber, förstår man också varför världen fortfarande ser ut som den gör. Nej, jag har inte glömt de ständigt krigande USA och inte tror jag heller, att lilla Sverige kan sätta sig på några högre hästar, vi levererar ju mycket av skiten som man dödar och lemlästar folk med.
Allting går att sälja med mördande reklam kom och köp... Prezzo speciale per voi 10 Euro (men det avser bara skylten!)...
Vi halkade in på museet Mandarlisca som det hade gjorts reklam för. Inget särskilt om man nu inte är fascinerad av mynt och snäckor. Någon var tydligen intresserad av det sistnämnda och hade slagit hål i rutan och tagit en hel radda av ovanliga snäckor. Vill minnas att det inträdet kostade 8 Euro per person.
Katedralen påbörjades redan på 1100-talet av Roger II och var tänkt att bli det viktigaste religiösa sätet på Sicilien. Men att tänka och att utföra är inte riktigt samma sak.
Vi hade tänkt gå in och kika på mosaikerna i katedralen, men fick vackert slå oss ner och invänta alla bröllop som gick av stapeln först....
En sedvanlig syn från vilket torg som helst ute i Europa. Gubbar på parkbänk tillhör väl världsstandard.
Så skall brudparet stuvas in i bilen, som till en början var fylld av ballonger. Utan för Katedralens dörr väntade vita duvor i bur. Men också ett lagt hjärta med brudparets initialer i konfetti med makarondekorationer i som brudparet fick trampa sig igenom på vägen ut från Katedralen.
Folk roar sig världen över med ungefär samma saker. Det gick lika livat till där som här hemma.
Fast så här stor bounganville har jag aldrig lyckats få till stånd, på sin höjd ett par rankor i fönstret.
Det hann bli mörkt innan vi fick syn på, genom tågrutan, Palermos klippformationer som dök upp i solnedgången.
I Vucciria låg grilldimman tät och hela stan var på fötter.
Söndag 23 maj
Strykmannen i full aktion. Hemmet eller tillfällig bostad utan galgar med sånt som skall strykas, det ingår inte i hans liv. Är jag på resa då struntar jag i att jag har resväskeveck på kläderna. Brukar hänga dem i närheten av duschen så att det värsta skrynklet rätar ut sig.
Hela Via Roma söndagsavstängd igen - skönt med bilfritt!
Vi tog bussen till Palazzo Storso och tog buss 860 till Mondello. Mondello är nog Palermos "gräddhylla", vackra hus/grindar med bevakning. Väldigt fint men smockat med badfolk vid sandstranden, vattnet kristallklart och vackert turkost. Vi valde att ta buss 833 som istället åkte kustvägen tillbaka, i stället för 806 som kör förbi "Jaktparken" till Politana.
Hotel Palme, inte alls så farligt dyrt och skulle bli mitt val om jag återvände fler gånger till Palermo. På detta hotell utspelade sig en hel del intressanta saker under andra världskriget och den som läser krigsromaner etc. lär känna igen namnet.
Jag jagade som vanligt frankobollo (frimärken). Men fick ge upp. Vi tog vägen förbi en del av de gamla hantverkarna bland bakgatorna, intressant att prata med hantverksfarbröderna. På kvällen gick vi till en restaurang - som låg bakom spektaklet: Posten, där de väl "domani domani" skulle sälja frankobollo, men inte no Oggi. - Det var ett vansinnigt trevligt ägarpar till restaurangen, som avslutningsvis och naturligtvis, bjöd gästerna på fruns egna Limoncello.

Herr H filosoferade över vad Gud gjorde den 8:e dagen.... Tja, säg det, så högkyrklig som Herr H är kan man ju börja fundera om det är den Sicilianska solstingen som slagit till.

Nu börjar jag närma mig resans slut och nästa gång skall jag skriva om bl.a. Corleone & varseblivningar och klardrömmar (?)

torsdag 25 juli 2013

Vem tror på Finansmarknadsministern Peter Norman i Vattenfallhärvan? Vem tror på "affärsgeniet", som roddade Vattenfallsköpet av Nuon 2009?



VEM tror att stadsministern Fredrik Reinfeldt och övriga "sörjande" inte var informerade om en så stor affär med statens egna ägda vinstmaskin till bolag: Vattenfall?

Vem tror på Regeringen? 


Framförallt VEM tror att Regeringen är tagen på sängen? 

Det går helt i fil med deras övriga genialiska affärsmetoder, som börjar bli lite magstarkt många. Man kan välja nästan vad som helst och finna hur uruselt det har varit med kulramen: http://gun-m-ek.blogspot.se/2013/05/staten-salde-ut-24-apotek-till.html

Egentligen är jag ambivalent, när det gäller det här uttrycket: "tagen på sängen". Jag vet inte om jag skall gilla eller ogilla det, det har ett skimmer av barnslig aningslöshet över sig. Sedan ligger det väl lite mer varmt om hjärtat, eftersom det är myntat i mer officiella kretsar av kommunalrådet i Gällivare. - Den arme pallevanten, vet man inte vad man skall tycka om/ha för åsikter om. Visa rött och grönt ljus samtidigt de måste kosta på.

Tänk att bara kunna vara tagen på sängen den ena gången efter den andra. Det spelar liksom ingen som helst roll vad än det har handlat om, så är han/de tagna på sängen. Har inte märkt något! Inte förstått något! Har inte kunnat handla på annat sätt!

Marken rämnar, hus och ledningar skakar sönder, folk flyr hals över huvud och förlorar allt vad de äger, KF med kommunalrådet i spetsen säljer ut hela Malmberget till LKAB och anser det vara (hoppas att du sitter ner nu, om du inte är involverad i turerna:) värdelöst! - Trots att kommunen skulle kunna vara rikt som ett troll med så mycket malm under HELA Malmberget och mer därtill! Men de här djupingarna (pseudovetenskaparna= politikerna & lallande tjänstemännen), de är tagna på sängen! Har inte en susning om något!

Säga vad man vill, men man måste vara modig för att vilja framstå, som en riktig byfåne!

...och säga vad man vill, men det drar Norrlands-tagen-på-sängen-anda över regeringskansliet just nu. Den här gången tror jag att de får det svårt att parera rumporna ur vagnen helskinnade.


Även om jag tror att om man så hängde dem upp och ner så skulle de inte medge något. Han som satt vid spakarna på Vattenfall och gjorde affären tycker ju fortfarande, att han gjorde en bra affär! Det är tur att jag låg i soffan igårkväll, när jag så TV-nyheterna, i annat fall hade jag väl trillat i golvet. Karl´n stod där i TV-rutan och utan att ens blinka framhärdade han, att det varit en bra affär, mångmiljardköpet av holländska Nuon 2009. - Tro fasen att han tycker det, han har ju sitt på det torra! Kul att ha kunna lekt Ebberöds bank med svenska folkets skattepengar och själv kan han göra sina dyk i det egna kassavalet bland miljonerna, helt obekymrad om vad han har ställt till med. Möta sina medmänniskor med en axelryckning det är inte vem som helst som klarar av. Man måste nog vara bra förhärdad för att klara av det.
Undra vad det kan vara för diagnos, när man styr skutan Moder Svea och inte har en susning om någonting! Inte ens vilja känna till sina skyldigheter mot den egna befolkningen, eller vilja ta ansvar för vad man har ställt till med. - Vänsterpartiet hade en klar poäng i Almedalsveckan, när de förordade att det skulle vara två val, innan några dylika affärer/försäljningar skulle kunna äga rum. Fastän, handen på hjärtat, vad finns mer att sälja ut, göra affärer med. Hela Sverige och dess befolkning är ju redan utsålt för en spottstyver. Man kan som bekant inte både äta kakan och ha den kvar.

Men vem vet, de kanske är jag som är hård nu. Det kanske är något skit i luften som florerar, gasläckan i ishavet har väl kanske bedövat redan. Det kanske är den som gör att de inte vet något, inte minns något... Inte vet de var de gör. Inte vet de vad de säger och inte vet de vad de har medverkat till. Störtsköna typer rakt igenom!

Om vi nu lämnar pseudovetenskaparna värld, även USA-politiker som gillar att visa upp de ädlare delarna på Internet och ha cyberporr, trots tidigare avböner till sin muslimska fru och Cigarr-Clintonfrun! - Kan man annat än sucka åt fruar som framhärdar och som i slutändan kommer att få betala det högsta av alla pris. - Jag riktar därför in näsan åt något helt annat håll, bollen är rund som bekant:

Vem tror på landslagstränaren i damfotboll Pia (Hen) Sundhage, som efter förlusten igår sa: "Du vill bara gå in i ett hål och skita i allting".

Det kanske hon borde ha gjort innan hon tog sig an uppgiften. 

Skall man vara förebilder måste man nog palla trycket och vara mindre benägen åt att ha "blivit tagen på sängen", antingen med brallorna uppe eller nere.

onsdag 24 juli 2013

reseberättelse forts. Palermo Sicilien tisdag 18 maj - fredag 21 maj 2010. Trapani & Erice & och ett misslyckat försök att uppleva Corleone och Lulekillar på drift.

Tog bussen utanför hotellet till Centralen och köpte bussbiljetter via Trapani, till Erice, en busstur som tog ca 2 timmar och kostade 3,50 Euro per person.

Erice, ligger i en brant sluttning ovanför Trapani. Vägen upp till Erice är som de allra flesta vägar till de högt belägna byarna och samhällena på Sicilien, en vindlande serpentinväg uppför, uppför, uppför. Vid klart väder kan man se ända till Tunisien från borgen, man får då vända blicken åt det motsatta hållet än den här bilden visar, som är tagen på sådant sätt att den nuddar nederdelen av bebyggelsen kring borgen.
Erice var en gång platsen för kulten kring fruktbarhetsgudinnan Venus Erycina. Hennes tempel låg på den plats där den normandiska borgen nu ligger bakom parken vid Villa Balio.
Stiga in i Erice är som att göra en tidsresa minus tidsmaskin. Var och en tidsanda har lämnat sina spår, liksom alla "herrar" valt att ändra namnet: Eryx döptes om till Gebel-Hamed av araberna, Monte San Giuliano under normanderna och slutligen när Mussolini slog till på 1930-talet och döpte om till Erice. Det finns gott om medeltida gator och även, som den här en mix av alla möjliga tidsperioder.
Flera hotell finns även i Erice.
.... och sedvanligt turisttingeltangel...
Där var och en kan finna sin egen stil...
Naturligtvis det obligatoriska italienska torget - vyn åt andra hållet är uteservering med bord och stolar direkt på kullerstenarna.
Liksom det finns gott om "Piazetta".
och gatunamn som har sitt ursprung i personligheter
Även myndigheterna har sitt - kanske dock inte i "svenk skylttappning"...
Det smakade gott med en kopp kaffe och en av de berömda bakverken, mandelkaka på Acquisto Cartasi.
Det finns en 1200-talskyrka San Giovanni Battista (mao Johannes döparen) vid Viale Nunzio Nasi, som  rymmer Enonello Gagins Evengelisten Johannes och Antonio Gaginis Johannes döparen - för den som nu är konstintresserad. Den används dock inte längre, men finns där.

 Kyrkan som används är från 1300-talet med en förhall från 1400-talet och har en äldre krenelerad kampanil. Invändigt en "Madonna med barn" från 1400-talet som tillskrivs Francesco Laurana eller möjligen Domenico Gagini. Den sistnämnda har en vigvattenskål i San Caldo, en enkel 1300-talsbyggnad vid Via San Cataldo. Museo Cordinci har Antonello Gaginis "Bebådelsen" och en mängd antika fynd och även ett gammalt bibliotek.
Men mest av tingen/skapelserna har ingen adresslapp på, men kan vara nog så vackra ändå....
Eftersom jag nu gillar växter och träd, brukar jag göra åtskilliga igenkännanden, som här t.ex. en variant av vädd.
Väl nere i Trapani igen, visade sig att vi hade missat Palermobussen med en minut. Vi passade då på att gå in på ett Apotek och visa upp den svenska penicillinkur som Herr H hade fått, men som inte haft avsedd verkan. Han fick då en ny penicillinkurs via Apoteket, som hade kontakter med läkare. Den däremot gjorde verkan.

Onsdag 19 maj:

Mitt tips är att 10 dagar är det som krävs för att botanisera runt i en storstad. Vissa storstäder hinner man dock endast skrapa lite på ytan - Rom t.ex. - Det finns gränser för vad man orkar ta in och man behöver dagar då Sova långsiesta, blir ett ypperligt komplement. Den här dagen åkte buss i Palermo för att botanisera runt ytterligare.
Åkte bl.a. till Biotto John Lennon, vilket var lika upphetsande som att titta ut genom ett fönster utan utsikt när det regnar.
Trots att det är så länge sedan både Italien och Spanien gick över till Euro, är det inte helt sällan man ser på ställen, som lokalbefolkningen besöker, det gamla betalsystemet i en jämförelse.
Torsdag 20 maj:

För dig som skall ta bussarna till Corleone etc. i närheten av Centralen, bli inte förskräckt, så här ser "bussterminalen" ut = dvs. en jädrans villervalla av bussar, som står kors och tvärs och mitt ute i trafiken. Man får ha ögon som en kameleont och definitivt inte vara rädd, att studsa runt i bussröran.


På tal om pengar. Den här dagen skulle vi ta ut pengar från bankomaten och inte ens bankdirektören på Banco di Sicilia visste inte om att det inte gick att välja "fritt belopp", alltså över 250 Euro. Just 250 Euro var det högsta tillåtna belopp för i vart fall utländska bankomatkort. - Men den saken fick vi själva komma underfund med! Learing by doing... kallas det visst.

En del dagar kan man lika gärna ligga kvar i sängen, det kommer ändå bara att skita sig. Det här var en sådan dag:

Det stod tredubbla bussköer, som det stod på AST:e platsen, vid busshållplatsen vid tågstationen. Bussen till Corleone var försenad dryga kvarten., vi trodde ett tag att vi hade missat den eftersom tre AST:e bussar bara hade svept förbi "busshållplatsen". Det började regna redan när vi stod där och väntade på bussen. - En fd. strandraggare hade bytt yrke till busschaufför. Dvs vi hade 1 ½ timmes olidlig sliskig italiensk smörsång på högsta volym hela vägen till Corleone, där himlen slutligen fullkomligen öppnade sig när bussen bromsade in vid Fermata (busshållplats heter så) i Corleone).

Det ösregnade och var skitkallt och vi lämnade aldrig bussfiket som var uppkallat efter Falcone & Borsellino: "Bentivegna N.E.L. S.N.C Falcone é Borsellino". Mitt emot den låg ett minnesmärke över maffians offer. - vi slog oss ner och delade ett bröd och tog varsin kopp kaffe. Toiletten gick inte att öppna, handtaget till den stora tunga plåtdörren gick bara runt! - Jag fick låna personaltoaletten som hade skärmaskinen till vänster! När jag kom ut igen i fiket trodde jag att jag skulle frysa ihjäl: ALLA dörrar var öppna på vid gavel, det blåste småspik och ösregnandet gjorde att det var kallt som bara den. Vi tog bussen tillbaka till Palermo, utan att ha upplevt mer än busstationsfiket i Corleone.
 
Ibland har turistböcker och turistrekommendationer inte helt rätt...
Men då har man redan blivit så överrumplad av entrén och själva "substansen/ innehållet", att man sitter där och ser ut som en fågelholk i nyllet... Jag vet inte om jag är orättvis nu, men den goda sicilianska maten, den lyckades vi inte hitta. Istället fick vi klart för oss att Siciliens matkonst visar på att det varit en enorm fattigdom, som varit förhärskande under väldigt lång tid. Det är mycket av det som inget kostar/är billigt. Resten får man sätta under lupp för att finna några beståndsdelar av.
Man får lägga fokus på att insupa atmosfär och andra intryck.


Vissa ögonblicksbilder blir till riktiga konstverk.


Här skulle man väl kunna tro att ingen genomfartstrafik äger rum. - FEL! Det svischar till i bordsduken när hela familjer kommer farande i rasande fart, på en moped, mellan borden där man sitter och äter. Var den ena restaurangen tar slut och den andra tar vid är inte alltid lätt att urskilja.
Och befolkningens problem finns allestädes
Så fort man lämnar turiststråken, vilket vi brukar föredra, finns verkligheten där. - Även hundar kan bli trötta i värmen.
Det räcker oftast med att gå en gatan längre än, varthän man befinner sig, så ser man det verkliga livet, som sällan är så flashigt, utan finns där i enklare termer.
En av alla dessa ständigt pågående bröllop som man kan få bevittna runt om i världen, när man minst anar det. Här har den lilla brudtärnan garderat med att hålla upp den vita klänningen. Det hade väl varit en tillsägelse om att den vita klänningen skulle hållas fri ifrån solk och då kan det hända, som här, att lilla magen och trosorna tittar fram. Här höll man på att sy baktill på brudens klänning, som hade gått sönder i hela ryggen! Därför hann man väl inte riktigt med vad som hände med den lilla brudtärnans förehavanden. Men det hela slutade lyckligt: brudens klänning höll ihop och brudtärnan fann sin plats med nedsläppt klänning.
Så vackra barnkläder för högtidligare tillfällen, som man kan finna i Italien, det finns inte i Sverige, utan att de kostar en förmögenhet. Under en rundresa på fastlandet 2008 köpte vi en hel kostym till barnbarnet, med byxor, väst, skjorta, kavaj och slips för en spottstyver.

Herr H ville gå på stora shoppingrundan, kantat med turistsväng. Herr H fick syn på en keps där det stod "Fianans polizia", där hoppade vi naturligtvis in. Det blev ett NEJ, eftersom det visade sig att det var där som uniformerna lämnades ut via rekvisition. Däremot tyckte nog gubben i affären och de andra kunderna, att det var väldigt roligt, när Herr H förklarade att han visst var finanspolis, men på hemmaplan och i Sverige. Han skulle ha kepsen på golfbanan.

Väl på hotellrummet visade det sig att det knackande ljudet från varmvattenberedaren inte var något tillfälligt. Sedan var den riktiga cirkusen igång! Kl. 20.20 anlände rörmokaren. Han skulle återvända om 10 minuter sa han, eftersom det var i rummet ovanför oss som det hade hänt något med vattenledningarna! Vid 22-tiden, när han fortfarande inte hade dykt upp igen, gick jag ut till receptionen. Det eviga knackandet och inga möjligheter att duscha sig, började bli rågat med irritationer. Det visade sig att det var "bråkstaken" som var hotelldirektören, dvs. han som brukade ha eldorado i frukostrummet med personalen!

Fredag 21 maj:

Jag var mer död än levande och konstaterade att det fanns ett par droppar ungefär att fylla en mugg med vatten ur duschen. Tog på mig kläderna och vinglade ut med en knut av håret på huvudet, ögonen hängde som sladdlampor ur byxfickorna. Jag tog ut färdriktning mot receptionen där puckot till hotelldirektör satt. Helt plötsligt kunde han inget annat än italienska! - Men si den gubben gick inte hem hos mig. Utan dusch och med knackningarna i rörledningarna och ingen sömn, var tillräckligt (för att inte tala om allt annat som skitit sig dagen innan - men det kan jag ju inte lasta puckot till hotelldirre för....)

Puckot försökte sig i alla fall på att förklara, att han inte var rätt person att klaga hos - då gjorde jag stora ögon och bad honom genast att sluta svamla, eller ville han verkligen bli svartlistad hos alla resebolag. Det måste ha svidit i judehjärtat, när han blev tvungen att ge oss det stora tomma rummet i nr 12, numret bredvid oss (nr 13). - Jag duschade och Herr H tvättade kläder(?!) Eufori kan uttryckas på många olika sätt.

Eftermiddagen - kvällen, finns redan i ett tidigare blogginlägg, som ursprungligen var i NSD, men som nu är överför hit: http://gun-m-ek.blogspot.se/2011/12/jim-och-daniel-fran-honolulea.html