lördag 21 november 2020

Nu för tiden känner jag mig som den gamle stinsen,

som gått i pension och nu sitter på en bänk vid järnvägsstationen och tänker: ”Där kommer ett tåg. Det ger jag f-n i. - Där kommer ett till tåg. Det ger jag också f-n i.

Jag läser i TV-tablån och den omkringliggande texten och tänker lite förstrött:

Jaha, Petra Mede, har fått covid19 och ersätts nu av någon annan. Dessa s.k. rolighetsprogram bedömer jag vara minst av allt roliga. Petra Mede måste vara ett av de värsta bottennappen som släppts fram i TV-rutan.

Min kusin Karin som är bosatt i Tyskland ringde mig sedan Petra Mede hade varit konferencier i Melodifestivalen. Karin var förskräckt över vad det var för hemsk människa som fick representera svenska folket inför människorna ute i Europa. Tyvärr hade jag ingen som helst förklaring att ge min kära kusin.

Hur kan man ens försvara något eller någon, som hade svurit som en borstbindare och betett sig så taffligt åt att stilikonen och vett och etikettdamen, Magdalena Ribbing borde gett upp och tagit sin Mats ur skolan över det "nya folket i public service tjänst".

Men det var inte det som fick Magdalena Ribbing att kasta in handduken, det var sorgligt nog det som många råkar ut för, ett fall i hemmet som hade ändat Magdalena Ribbings liv. Synd! Jag saknar verkligen den damens kristallklara sunda förnuft.

Detta eviga svärande har i alla fall fått mig att använda fjärrkontrollens knapp rätt frekvent. Jag som är uppväxt i svordomsbältet orkar inte med alla dessa svordomar längre!

Men jag märker till min förfäran, att jag själv börjat nyttja detta språkbruk privat och t.o.m. skriver det ibland, när jag fått nog av idioti som flödar fritt!

Helt plötsligt har jag fullt ut förstått det där med att vara ett gott föredöme, trots denna inledning i mitt blogginlägg. Men det var mer ämnat att illustrera min sinnesstämning, denna regnrikliga novemberdag, i Coronapandemiens fotspår, som alltmer fått mig att känna mig uppgiven över alltfler myndighetspersoner och människor.

Jag satt häromkvällen och hade bestämt mig för att göra ett riktigt eldprov, jag skulle se på det urartade TV-programmet "Så mycket bättre". - NEJ, jag pallade inte med det utan fick slå av TV:n, svordomarna fullkomligt haglade samt ett språkurval som inte hörde hemma i TV-rutan. JAG är INTE intresserad över deras personliga åsikter om tingens varande i ett program, som skall handla om musik och musikaliska upplevelser inget godtycke. - Halvlulliga typer som sitter och suger i sin en massa alkohol, trots att alltfler vittnat om att de hamnat fullständigt fel p.g.a. just alkoholen/drogberoende!

Så mycket värre
kunde det knappast bli, så jag knäppte av TVn gick rätt upprört ut till köket och satte på en kopp te, satt och stirrade ut i mörkret medan jag sippade på mitt te. Undra om det var det här som min pappa menade och talade om, när han hade slutat att begripa sig på människorna och deras handlingar?

Hela det svenska samhället har rasat ihop på alla tänkbara fronter, inte bara "den sk fria median", som är allt annat än oberoende eller fri. -  Public service, SVT och SR ansvariga eller ens de som skall sköta kontrollen att de efterlevs, verkar inte heller ha så många aktiva och ännu fungerande celler kvar innanför pannbenet, eftersom de inte ens förstår skriven svenska, utan föredrar att låtsas som om det regnar!

Dekadensen är numera så utbredd att det är att likna vilket U-land/diktatur som helst. När inte ens domstolarna, förvaltningsdomstolarna, Regeringen förstår vad de håller på med och övriga instanser inte ens drar sig för att fara med osanning, då återstår bara att konstatera att det mesta befinner sig i fritt fall.

Granskningsnämndens Gunnar Aspengren han förstår i vart fall varken svenska eller sammanhang. När programmen är så många att det inte ens går att sätta fokus på någon enskild del utan brister i objektivitet och allt bara är en enda sörja: Valet i USA och de enorma summor som Public service har lagt ner på detta med valvaka, föresnack, mellansnack, eftersnack och nu ett snack som aldrig tycks vara till ände om valfusk! HELA den här soppan har lyst med all frånvaro av saklighet och objektiv rapportering, vi bor INTE i USA!

Jag skulle uppskatta att få veta vad detta enorma jippo, valet i USA, har kostat oss skattebetalare, vars Regering redan lever på lånta fjädrar. Hade det gällt en normalperson istället för den svenska Regeringen hade den redan varit satt under förmyndare!

HUR mycket har detta tagit av den redan snåla budgeten att lägga på kvalitetsprogram, kan man verkligen undra över. Dessutom i en tid när Sverige har så mycket av egna problem, att det mer känns som ett land i fritt fall.

Ännu ett bevis på hur sjukt det kan bli är, när "Arga snickaren", Anders Öfvergård, åker hem till kändisar, som har både penningresurser och stekta sparvar som flyger ut och in i deras munnar. Jiises vad är det här tecken på? En verklighetsflykt i kolossalformat?

Jag skall inte klaga alltför mycket, jag har faktiskt lyckats hitta hantverkare som både gjort väl ifrån sig och gjort det som de skulle. Det är dessa som fått mig att ännu inte helt och hållet gett upp hoppet om mänskligheten. - Förut har jag kunnat lita på mina egna förmågor, utom när det gällt El & VVS, takläggningsarbeten där jag vet att där är det förbjudna områden. Det är inget som jag själv skall hålla på med!

Min egna Golgatavandring i hantverksbranschen den började med att jag testade den här s.k. "Pensionärpoolen", som skulle byta vindskivor. Jiises! Bortkastade pengar. Jag hade lika gärna kunnat gräva ner pengarna i lervällingen, som nu omger huset.

Den här målar/skrivarateljén skulle jag kunna skriva en hel roman om! Ingen skulle dessutom tro att den var sann, inte heller hur många år den har pågått!

För att inte tala om vårens alla prövningar, där tillhör den nya elfirman och takläggaren ljusglimtarna, som ännu inte fått mig att bara sätta mig ner och ge upp!

Men de här
jag anlitat och betalat för att de skulle fixa huset, eftersom jag inte längre har en kropp som mäktar med mer p.g.a. det som hände mig på tingsrätten, de tillhör en smärre mardröm.

Jag skulle bli himla glad om jag ens kunde hitta någon som påminde om riktiga hantverkare, som kunde måla mitt hus klart, istället för det eländet som kallade sig hantverkare och som jag blev tvungen att avpollettera tillslut, därför att de höll på att förstöra hela huset. Oljefärgburkarna från Claesons Trätjära de står fortfarande i fina travar ute i hallen. Men hantverkarna som skulle fixa huset, de flög iväg med en del av den avsatta kassan och lämnade ett fullständigt kaos efter sig.

De kunde varken tvätta huset, byta de brädor som behövde bytas ut och än mindre att måla huset. - Istället står jag nu här med skägget i brevlådan och vet hur mycket annat som måste fixas, men min kropp är och förblir totaldemolerad, kriget mot AFA och förvaltningsdomstolen fortgår fortfarande så här 30 år senare!

Den lär sluta med en sväng till hos JK, förhoppningsvis med ett annat utfall eftersom Göran Lambertz, f.d. JK, som med en dåres envishet hävdat att Quick var den rätte Appojauremördaren, med därtill tillkommande "grädde på moset", inte längre är kvar på den myndighetsstolen. Men säker kan jag aldrig vara, det kan bara en dåre vara som är säker på att vi har ett ännu fungerande Sverige.

När jag ser ut på min tomt som mest av allt liknar en övergiven korsning mellan lervälling och insjö, p.g.a. allt som behöver ordnas även där, då känns den som en bagatell i jämförelse med det 30-åriga kriget  som arbetsskadan antagit formerna av.

Den är fullt jämförbar med den kräknivå som TV-utbudet har att erbjuda: Lasse Kronérs fullständiga och totalt obegripliga återtåg i TV-rutan! En del saker i livet verkar kunna uppstå i just de ögonblick, där jag tänker, men nu går det inte längre att detta skall kunna fortgå. Men det kan det!

När det gäller Lasse Kronér handlar det om en fullvuxen karl, som skickat foton av sin snopp och en enorm flodvåg med sms till den unga kvinna, som varit i beroendeställning. Alla dessa evighetshistorier som ständigt pågår under ytan och räcker denna ens där?

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/2MKay/svt-profilen-tryckte-upp-handen-mellan-mina-ben

För mitt vidkommande har det ingen som helst betydelse, att åklagare inte för dessa övergrepp till åtal. Jag har suttit på första parkett och jag har sett så många kvinnor lämnas därhän av rättsväsendet, att den kvoten är överfull för decennier sedan!

Jag slår numera inte ens på TV-n därför att jag vägrar åse en programledare med ett insmickrande, glättigt nylle i Doobidoo och allra minst i ett program där barn är medverkande, "Årets sockerbagare".

Synd på deltagarna både i Doobidoo och barnen i Sockerbagare, dessa hade jag mer än gärna tittat på, men mitt ställningstagande till både Lasse Kronér och även näste obegriplige karl: Fredrik Virtanen, är och förblir orubbligt. - Jag har sett nog av den sortens män, som är helt oförstående inför sin egen framfart, eller vad orsak och verkan heter och hur de susar fram i andras liv, som om inget har hänt!

Det har å andra sidan fört något riktigt gott med sig, jag har lärt mig att verkligen uppskatta män som respekterar flickebarn, unga kvinnor, eller fullvuxna damer. Det finns även de män som inte ens fått någon grundläggande kurs i vett och etikett, men de har den normala respekten för en annan människas liv. Det räcker gott och väl och blir över.

Jag kan idag bara konstatera att varken religion, eller ett snedvridet manligt översitteri är något som jag överhuvudtaget har någon som helst överseende med längre. - Jag har helt enkelt fått nog! Hos mig går det inte att urskulda sig längre. Kvoten är fylld!

Jag bara undrar när detta U-land som Sverige ännu är, när det gäller jämställdhet och varför patriarkala manschauvinister, som ständigt får göra sig hörda i samhällsdebatten och ute i samhället, har nått vägs ände.

Hur många sekel till skall det behöva ta, innan alla dessa religiösa, alla övriga manschauvinister och översittare äntligen skall förstå sin plats i mänsklighetens historia?

Sitt vackert och tro inte att du är Guds fullkomlighet personifierad, du har lång väg att ännu gå, innan du ens kan räknas som människa.


 

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar