Västra Götalandsregionens varnar för fästigburenTBE smitta på 30 platser inför år 2018.

1. Väster och söder om Åmål, sydost om Bengtsfors och norr och väster om Mellerud, särskilt kring Svanefjorden och sjöarna Ånimmen och Råvarp (Åmåls, Bengtsfors och Melleruds kommuner)

2. Söderut från Hjortens udde i Vänern, öster om Brålanda och ned till Sikhall/Timmervik (Melleruds och Vänersborgs kommuner)

3. Nordväst om Färgelanda (Färgelandakommun)

4. Väster och söder om Tanumshede, särskilt kustnära från Havstenssund över Grebbestad till Fjällbacka (Tanums kommun)
 
5. Fjordnära vid Lysekil (Lysekilskommun) 

6. Smörkullen vid Gullmarsfjorden i Skredsvik (Uddevalla kommun) 

7. Kring Havsstensfjorden: norra Orust från Kungsviken till bron och södra Bokenäs till Högås (Orusts och Uddevallas kommuner) 

8. Centrala och sydöstra Orust: Röra, Stala till Svanesund (Orusts kommun) 

9. Fjordnära kring Buvenäs och Stillingsön på östra Orust och på fastlandet söder om Ljungskile (Orusts och Uddevallas kommuner) 

10. Väster om Trollhättan i området kring och väster om Öresjö (Trollhättans,Lilla Edets och Uddevallas kommuner) 

11. Öster om Stenungsund vid sydändan av sjön Stora Hallungen (Stenungsundskommun) 

12. Från Lilla Edet och söderut i Götaälvdalen, särskilt kring Lödöse (Lilla Edets kommun) 

13. Området mellan Skepplanda och Nol (Ale kommun) 

14. Väster om Kungälv i området kring Kode och Kärna (Kungälvs kommun) 

15. Norra Änggårdsbergen i Göteborg (Göteborgs kommun) 

16. Kring Sisjön i södra Göteborg (Göteborgs och Mölndals kommuner)

17. Väster om Alingsås vid norra sjön Mjörn (Alingsås kommun) 

18. Västra Kålland med Kållandsö,särskilt Hindens rev (Lidköpings kommun) 

19. Området kring Lidköping, Filsbäck och Vinninga (Lidköpings kommun)

20. Området söder om Kvänum (Vara kommun) 

21. Området kring Vedum, Larv och Fåglavik (Vara och Herrljunga kommuner)

22. Vilske-Kleva vid Mösseberg väster om Falköping (Falköpings kommun) 

23. Söder, öster och nordost om Tidaholm, särskilt Helliden (Tidaholms kommun)

24. Länsgränsen vid Vättern (Hjo kommun) 

25. Väster om Lerdala (Skövde kommun) 

26. Kring Tidan (Skövde kommun) 

27. Nordost om Tibro vid sjön Örlen, väst och nordväst om Karlsborg kring Kyrksjön, Bottensjön och Viken (Tibro och Karlsborgs kommuner) 

28. Väster om Mariestad och kring Årnäs och Gullsjö/Sjöberg (Götene och Mariestads kommuner) 

29. Norr om Mariestad på Torsö och närmaste fastlandet (Mariestads kommun) 

30. Vänernområdet, kring Gullspång och runt sjön Skagern (Gullspångs kommun)

Allt som man behöver veta finns på Folkhälsomyndighetens sida och mer därtill, det börjar klia överallt i hela kroppen bara vid blotta tanke på dessa vidriga djur:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/tick-borne-encephalitis-tbe/

Varje år rapporteras 200-300 fall av TBE i Sverige. Sjukdomen förekommer främst i södra och mellersta Sverige. Den är vanligast längs ostkusten och de flesta fallen har smittats inom Upplands och Södermanlands skärgårdar samt omkring Mälaren. De senaste åren har smittan även blivit vanligare kring Vättern och Vänern.

Sjukdomen finns även på flera platser i övriga Östersjöländer samt i, östra och centrala Europa. En ännu allvarligare variant förekommer i stora delar av Asien där taigafästingen finns.

Jag minns att jag under ett par år drömde om att ta mig till Åland, men så råkade jag få syn på en notis om TBE smittas utbredning där och jag kan lugnt säga att min dröm blev till grus på mindre än en sekund. Därför att blotta tanken på fästingar får mig fortfarande att rysa. Jag kommer så väl ihåg när dottern var i 5 års åldern och hon och jag hade varit i Änggårdsbergen ovanför Änggårdskolonin och sökt kantareller tillsammans med Ole. Väl vid spårvagnshållplatsen för hemfärd ner till Domkyrkohållplatsen fick jag syn på min dotters huvud. Där mitt bland det täta lockiga håret fick jag syn på en fästing. Jag kan lugnt påstå att ingen av systrarna Kallur hade kunnat tävla med mig den dagen, när jag begav mig tillbaka till Änggårdskolonin med dottern hängande som en fladdrande papperslapp i ena handen. Därför att där fanns Bosse som jobbade på Östra Sjukhusets akut och är det någon som är specialist på att ta bort fästningar så är det han!
 
Året innan hade jag läst om ett par damer som hade valt att ligga uppe i gräset istället för nere vid stranden i sanden och hade dragit på sig en hel hord av fästingbett, med TBE-smitta som ett brev på posten och ruskiga biverkningar. Jag säger som Gunde Svan: Man får ståpäls! - Men av helt andra anledningar.

Min omgivning som har hundar och katter brukar ha en hel drös med fästingar som dragits in med djuren. Blotta tanken på dessa uppsvällda fästingar eller de som t.o.m trillat ur pälsarna och upphittats överallt i möblemanget, där djuren softat runt i får mig att blunda och önska mig till en bättre plats i världen.

Fästingar sover gott under snön....

Det är inte bara snön som hjälper fästingen att klara av kylan. Den bildar nämligen molekyler i kroppen under vintern som gör att kroppsvätskorna inte fryser. Det gör att fästingen klarar av lägre temperaturer än till exempel däggdjur. De djupingarna tillverkar sockeralkoholer, glykol och sånt här, precis som vi har i kylarvätska i bilar. Det borde väl om något forskarna ta fasta på för att lära oss människor något om. 

Vilket får mig att tänka på morgondagens blogginlägg, sedan redan ligger klar för publicering. kroppssmärtor kan jaga upp vilken sömntuta som helst ur den sköna sängen och då blir tangentbordet en bra plats för att det hela skall lugna sig, tills man halvt medvetslös kan bege sig tillbaka till sängen igen och glömma att under tiden har det börjat ljusna och trafikbruset har börjat höras genom de stängda fönstren.

Nya bilarna som har så många finesser är nog inte helt av godo, eftersom tillförskansade körkunskaper helt uppenbart går förlorade.

Jag blev varse det när yngste sonen sa att min Citroën Berlingo var en läskig bil att köra. Han sa det när han hämtade upp mig här hemma och jag körde upp honom och barnbarnet uppför djävulsbackarna upp till hans hus, för att få tillbaka bilen inför måndagkvällens strapatser som jag skulle ut på och behövde bilen.

Sonens bil är ju en sån´ där latmansbil där man inte behöver tänka själv. Inte undra på att det är märkliga fel på den. Ju fler finesser desto större risk för en bil som är fullständigt lobotomerad!

Jag hade hunnit få förhandsinfo av barnbarnet i fredags, som hade att berätta att när pappa skulle lämna av honom på dagis så hade bilen inte kunnat stanna, utan motorn hade varit på och så var det en fläkt som lät hela tiden.

- Jaha, det lät ju inte bra, svarade jag.
Så fortsatte han:
- å när pappa hämtade mig från dagis, så släcktes inte lysena eller fläkten, så vi fick skynda oss. 

Aha, tänkte jag, det betyder att jag snart är billös, eftersom han behöver bilen för att lyckas curla under helgen och ta sig till och från jobbet på måndag. Mycket riktigt, på fredagseftermiddag ringde han mig och började det hela med:

- Jo, jag tänkte fråga dig om en sak.
- Jaha, sa jag, som redan visste vad saken gällde. Vadå? vill du ha ett miljonförskott på arvet?
- Nä, inte för tillfället, sa han skrattande. Det kunde räcka om han fick låna bilen på måndag om jag inte behövde den då.
- Du kan hämta den redan imorgonbitti, eller ikväll om du vill. Jag kan köra upp den bara du kör mig hem. Jag behöver den inte, men du lär ju behöva den om du skall curla sönerna och handla under helgen.
- Nä, det räcker på måndag, sa han.

 Ha! tänkte jag, det där tror jag när jag ser det!

På lördagmorgon dök han upp efter att han ringt och kollat, att det var ok att hämta den redan nu. Han hade ont i ryggen efter att han hade tagit sig nerför de glashala backarna med gympadojor(!!!) på fötterna.

- Jag hade ju kunnat hämta upp dig bara du hade sagt till, svarade jag, men tänkte: det var nog länge sedan du flyttade från Malmberget, eftersom du kommer gåendes med gympadojor i snö och ishalka. Men jag sa inget därför att jag såg på hans gång vad den färden hade medfört.
- Äh, det gick bra, sa han samtidigt som jag såg att den brutna ryggen var allt annat än bra, när han krängde av sig gympadojorna.

När jag fick tillbaka bilen på måndagskväll berättade han att han hade glömt att dra åt handbromsen flera gånger på min bil, så bilen hade rullat iväg, eftersom det är en av alla finesserna på hans bil.

- Aha, sa jag, då hade man lika gärna kunnat få ett telefonsamtal av dig med innehåll: ledsen morsan med din bil ligger i Mölndalsån, eftersom det inte är självåtdragande handbroms.
- Något i den stilen, ja, svarade han och fortsatte, men det är inte det värsta. Jag höll på att ramma fler bilar när jag skulle köra om. På min bil har jag en varnare när det ligger en bil vid sidan om.
- Jaha, du, svarade jag, så det kunde lika gärna ha varit en dödsknövlig bil
i Mölndalsån som jag hade fått hämta upp.
- Ungefär så, sa han och skrattade glatt!

Jag som är stolt över min bil och finesserna på den. Den är riktigt behaglig att köra, även om jag knappast skulle ha gjort det valet om jag hade bott kvar i snörika Malmberget. Kombinationen fransmän och snö tror jag inte mycket på.
Här är jag och dottern på väg på mor och dotter roadtrip norröver sommaren 2016. Herr H iklädd pyjamasbyxor har just packat bilen åt oss. Det var mycket som skulle med, med tanke på allt vi skulle göra, ändå upptäcktes när vi kom till Nikkaluokta att ridstövlarna stod kvar hemma. Men det gick bra ändå....

"Blå faran", kallar smålänningen Roger den för, vad han nu menar med det....

Gustav "Skå-Gustav" Jonsson och alla andra människor som på ett eller annat sätt varit offer för HIV & AIDS, eller som jag och min dotter, som bara stått på sidan om och förlorat någon i AIDS.

Ibland trillar det ner inlägg i min blogg som rör om i mitt inre ordentligt. - Det jag gör nu idag är inget jag normalt brukar göra: svarar i ett helt nytt blogginlägg. Jag gör det därför att jag inte vill att svaret på ett så viktigt samhällsproblem och stor personlig sorg bara skall trilla bort ur människors medvetande.

Den blogg som jag nu skriver är ett svar på ett inlägg, som inkommit till min blogg och som är alltför viktig för att den bara skall hamna bland allt som inte läses. Det är jag skyldig Gustav "Skå-Gustav" Jonsson, vår/min vän Ole och alla andra som på olika sätt drabbats av HIV & AIDS framfart.

Jag vill på det här sättet bidra med att inte glömma bort alla HIV:s - och AIDS:s-offer som skördats. Många våldtagna barn, föräldralösa barn finns även med i den skaran, de som hamnat utanför hela det sociala livet. Något som jag anser att mänskligheten har en skyldighet att aldrig glömma, eller ens förtränga.

T.o.m. den "heliga" Moder Teresa vägrade att befatta sig med HIV & AIDS smittade personer, det säger en hel del om kalibern av denna traumatiserande sjukdom som detta trots allt är och varit. Själv har jag aldrig kunnat glömma hur jag som mamma blev ifrågasatt, eftersom jag vägrade släppa kontakten med familjens vän Ole. Men aldrig heller hur vi, jag och min dotter saknar honom i vårt liv. Det var min dotter som blev värst drabbad av förlusten av Ole och själv saknar jag honom alldeles förskräckligt mycket i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Men mest saknar jag den glädje han tillförde både min dotter och mig, så många underbara minnen som är förknippade med honom.

Jag har ett favoritprogram Graham Norton show och jag vet också varför jag älskar detta program och denna person. Graham Norton https://sv.wikipedia.org/wiki/Graham_Norton
liknar Ole på ett kusligt sätt. Hans slagfärdighet, hans humor, mimik och människovänlighet. Det har blivit ett sätt för mig att hantera saknaden och sorgen över Ole, eftersom igenkänningsfaktorn är stor.

Men det finns en annan sak som inte heller får glömmas bort och som inte ingick i mitt svar på blogginlägget från Ali:
http://socialpolitik.com/2013/11/12/ska-gustav-i-minne/
(Läs vidare
Smittad – ett personligt dokument, Gustav Jonsson, Britt Jonsson, Tidens förlag 1988.
Öga mot öga med hiv. I mötet med den första hiv-patienten, Britt Jonsson, Liber Utbildning 1995.
222 Stockholmspojkar. En socialpsykiatrisk undersökning av pojkar i skolåldern, Gustav Jonsson, Anna-Lisa Kälvesten, Stockholms kommunalförvaltning 1964.
Det sociala arvet, Gustav Jonsson, Tiden 1969 och Att bryta det sociala arvet, Tiden/Folksam 1973.
Flickor på glid. En studie i kvinnoförtryck, Tiden/Folksam 1977.)Jag ber dig Ali, att läsa berättelsen om Gustav Jonsson i länken här ovan, jag tror att det är mycket som du inte känner till. Gustav Jonsson har gjorde mycket i sitt liv för de människor som samhället tappat bort/distanserat sig från och hans hustru Britt Jonsson axlade också ett stort och tungt arv. Samhället valde att vända dem ryggen, från dem liksom många före dem och den ryggen är alltjämt bortvänd.


https://gun-m-ek.blogspot.se/2012/08/ar-inte-varlden-sa-dar-allmant-skruvad.html?showComment=1520757272609#c3843588288315700534

Så här ser mitt svar ut till Ali och som publicerats i ovanstående länk:Gun Ek har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Är inte världen så där allmänt skruvad egentligen?...":

Jadu, Ali. Jag har sovit på saken ett par vändor nu sedan ditt inlägg trillade in. Anledningen är att jag ville fundera på VAD jag egentligen skulle svara dig.

Visst kan man som du benämna "Sverige upptagen stadsdel med hiv", men då har man gjort det oerhört lätt för sig eftersom den bakomliggande orsaken och i övrigt finns en hel del att tillägga.

HIV uppstod genom läkemedelsbolagens gillande att använda befolkningen i Afrika för tester om smittan kunde överföras från primater till människor. Det gick alldeles utmärkt.

HIV/AIDS problematiken i Afrika är betydande och är ingalunda utplånad snarare tvärtom. Inte i resten av världen heller.

Visst är det så att de flesta som fått HIV/AIDS återfinns bland homosexuella, men det är långt ifrån hela sanningen. Det finns människor som blivit smittade genom blodtransfusioner, här i Sverige har vi ett strålande och lika tragiskt "kvitto" på det.

http://socialpolitik.com/2013/11/12/ska-gustav-i-minne/

Jag ber dig Ali, att läsa berättelsen om Gustav Jonsson, även kallas Skå-Gustav, han gjorde mycket i sitt liv för de människor som samhället tappat bort/distanserat sig från.

Som du förstår är problematiken med HIV/AIDS betydligt större än så och jag tycker det finns all anledning att tänka på alla som drabbats på något sätt. Även jag och min dotter är ju i allra högsta grad drabbade - inte så att någon av oss har HIV-smitta, men eftersom vi nu haft Ole i våra liv - en underbar människa, som var homosexuell och som fick sin hivsmitta i ett läge under 1980-talet då han själv var ledsen och "akterseglad" av sin partner och sökte tröst i en resa till Köpenhamn. Det blev hans öde och senare hans död.

Den 1 mars i år är det 22 år sedan han slutligen somnade in efter år av förskräckligt lidande för oss allihop även vi som stod på sidan om och inte kunde göra något. Jag tänker på den här dagen när han hade somnat in och jag gick dit för att ta ett sista farväl av honom med min lilla dotter, som hade förlorat sin älskade Ole-ponken, jag hade förlorat en av mina allra bästa och mer sällsynta vänner. Min dotter var då 10 år hade aldrig haft en pappa som hade några som helst omsorger om henne, men för Ole var hon hans "prinsessa".

Upplagd av Gun Ek för - Gun Ek - från Sveriges Framsida! - den 11 mars 2018 09:34

Så länge vi behöver fira internationella kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter.

Hela #metoo-rörelsen om något har visat att vi sannerligen inte hunnit så vidare värst långt trots att kvinnodagen infördes i vissa länder redan på 1900-talets början.

Först 1919 gick slutligen ett lagförslag igenom i Sverige och det sägs ofta att det var första valet med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor till andra kammaren som hölls 1921. Men det är dock en sanning med modifikation därför att det var först efter att lagen hade ändrats 1922, så att även män som hade gjort värnplikten fick rösträtt och som en könsneutral rösträtt var införd. Trots detta är lönediskriminering fortfarande tillåtet och hur det står till t.o.m. inom svenska domstolar med kvinnosynen är kanske inte någon större hemlighet för den som är någorlunda intresserad av hela mänskligheten.

När jag började på tingsrätten 1974 kunde det fortfarande dyka upp epitetet gamla äktenskap, som man hade att förhålla sig till. Men man skall också hålla i huvudet att lönediskriminering är alltjämt lagligt i Sverige. 

Den 8 mars är idag en nationell helgdag i Angola, Armenien, Azerbajdzjan, Burkina Faso, Cypern, Eritrea, Georgien, Guinea-Bissau, Kazakstan, Kambodja, Kirgizistan, Laos, Madagaskar, Moldavien, Mongoliet, Nepal, Ryssland, Serbien, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uganda, Ukraina, Uzbekistan, Vietnam, Vitryssland och Zambia. I Kina får alla kvinnor en ledig eftermiddag från arbetet!



I Sverige håller man på med stormsteg att återinföra alla former av kvinnoförtryck, ett resultat av en illa skött migrationspolitik. Vi svenska medborgare av det kvinnliga könet får nog vara glada så länge vi inte behöver ta till den större av bordsdukarna för att täcka oss från topp till tå. Men det är väl bara en tidsfråga om det får fortsätta på denna inslagna bana.

Själv önskar jag att alla män och kvinnor kunde vara fria individer med lika rättigheter och skyldigheter varthän man än levde i vida världen. Men den dagen lär jag aldrig hinna få uppleva.

För mig personligen har 8 mars en alldeles speciell personlig betydelse. Där varje spår av manlig skyldighet lyser med din frånvaro. Men också hur raffinerat även kvinnor kan handla mot andra kvinnor, det är en bedrövlig visshet hos mig.Jag har en gammal tändsticksask från 70-talet i min digra samling, som är en form av dagbok (utan datering) över mitt liv och leverne. Den asken är från Fredrika Bremer Förbundet och på den asken står det kort och gott:

Kalasväder på vintern, det bästa tänkbara vädret på vintern.

Ingen vind. Klar luft med bra sikt. Helst skall solen titta fram också. 
Mitt i vintern är det aldrig Kalasväder, eftersom solen står så lågt och syns inte ordentligt, även om det kan vara klart väder. Kalasväder infaller alltid på vårvintern, möjligen på höstvintern. Men där jag nu bor har min kompass hakat ur. Det gör att längtan norrut ständigt pågår inom mig, men jag avstår därför att det finns inget att flytta tillbaka till. Jag har sedan länge tillbaka lärt mig att stå och gå på ett nytt sätt och som var anledningen till tvångsflytten. Men i gruvhål kan inte någon bo i.

Jag har länge funderat varifrån uttrycket Kalasväder kommer ifrån, eftersom det är en sån´ där typisk benämning som jag växt upp med, eller uttrycket att det snöar Lappvantar. Jag har också hört benämningen Lapphandskar bland de äldre. I vart fall betyder det att det är stora, mjuka snöflingor som singlar ner så att himlen syns alldeles full i mjuk ullig snö som faller ner.

För inte så länge sedan blev jag varse att Kalasväder hette på samiska Skijnádahka och när det snöar Lappvantar (Lapphandskar) kallas det på samiska för tsihtsebelaga, som egentligen betyder sparvhalvor. - Nej, fråga mig inte varför det egentligen betyder sparvhalvor. Jag har inte en enda susning! Visserligen vet jag att samernas förhållande till djur och även tyda djur och natur och himlafenomen är en smärre gåta för den oinvigde. Men kanske inte för den som växt upp i fjällvärlden, som jag har gjort, dessutom med att påbrå av det ursprungliga. Halv adel, halv naturfolk.

Nyss var min lille sonson hos ögonläkaren och kom hem med beskedet att han såg långt mer än andra. Något har tydligen gått i arv från mig till honom. Själv undrar jag om jag fått det i arv från min farmor, som jag inte vetat så mycket om förrän när jag beslutade mig för att ta hennes efternamn i mitten av 2000-talet. Denna kvinna, MARIA Matilda Johansdotter Ek, som varit som en ständigt närvarande skugga i mitt liv och som jag redan som barn känt en sådan närhet till.

Ett märkligt förhållande eftersom hon dog när min pappa var nyssfyllda 7 år. Det är hans 17 år och 13 år äldre bröder som har kunnat berätta om henne för mig, när jag var liten. Hon ligger begraven på kyrkogården i Malmberget under den högsta rönnen, som pappas 17 år äldre bror pekat ut för mig på den gamla delen av kyrkogården inte nära men den delen där även farfar och två av mina fastrar ligger begravda. Farmors släktingar hade lagt sitt veto till att hon skulle ha någon gravsten. Det var en harm som min pappa antagligen ärvt från farfar "begravd som en hund, utan gravsten".

Det skulle ta mig nästan ett helt liv för mig att förstå varför hennes familj varit emot att hennes sista viloplats skulle märkas ut. Namnet Ek hade jag aldrig förknippat med något samiskt överhuvudtaget.

För något år sedan blev jag åter varse min samhörighet till farmor hos ögonläkaren, som sa att jag hade en sådan syn som citat "vi andra bara kan vara grön av avund, att inte ha". Något som var fullständigt obegripligt att ta in, eftersom min syn har blivit alldeles blurrig utan glasögon.

När jag kom ut till bilen igen satt jag och funderade en stund innan jag startade bilen. Helt plötsligt förstod jag varför blindstyrena som jag ibland haft med mig uppe på Dundret inte kunde se björnarna, som strövade i skogen mot Porjushållet till. Jag vet att jag t.o.m. ställde mig bakom dem och pekade med fingret rakt i riktning mot där björnarna fanns. Men de såg inget. Till slut brukade jag ge upp med orden: ni är ju ena riktiga blindstyren!
Kanske är det också mitt arv som gör att jag inte förstår människors underskattande av isar. De vet inte vad jag intuitivt känner/vet. Det behövs bara att det snöat lite grann så syns det inte att mitt i den äldre tjockare isen finns ett ställe med tunn farlig is. Förekomsten av vakar ingår i isar även om det så är mitt i smällkalla februari. Kanske är det vinden som påverkat isens struktur. Jag vet inte jag funderar ännu över den saken.
Jag tänker på att man säger att samerna har 100 ord för ordet snö. Men vad man inte tänker på är att även svenskan har det också. Vi är en ett resultat av dem vi levt i närheten av, urfolket. Jag är övertygad om att vi som har vårt ursprung i norr kan en hel del om snö, is och naturfenomen, utan att tänka på att vi faktiskt gör det, om man nu vistats ute överhuvudtaget. 

Men vem kan egentligen säga varifrån vi är sprungna ur. Vilken del av mig tillhör urfolket. I dagens Sverige har det blivit så viktigt att poängtera härkomst, vilket jag inte kan begripa vad det skulle ha för betydelse. Det är ju religionerna som är det enda styrmedlet och maktstollarna förstås. Är det när jag ser upp mot månen och en liten ring runt månen säger mig att det skall komma mycket snö och en stor ring runt månen säger mig att det är kallt och om det snöar då kommer det att komma bara lite snö.
Här har jag nästan tappat min kompass, jag kan inte längre se upp mot Dundret och veta vilket väder, som kommer att vara fram på eftermiddagen. Därför att det vädret som syntes vid Dundrets kam det var också det vädret som några timmar senare kom över samhället. Här är jag fullständigt vilse i pannkakan.
 

Mitt hjärta finns i den här miljön

 

2 åring inlämnad på hundpensionat medan övriga familjen åkte på semester i Oman

lackbergStrax lyfter det här galna gänget mot Oman! Jag, Simon, Wille, Fanny, Meja och Charlie. Och såg att Simon dragit någon rövarhistoria på sin insta om att Polly skulle vara med farmor och farfar. Stämmer naturligtvis inte - självklart lämnar vi som vanligt in henne på hundpensionatet i Bagarmossen. Rottweilern Rut hade längtat efter henne rapporterar personalen.

 

***************

 

Råkade av en slump se kändisstormen i Aftonbladet, eller är det twitter/instagram eller var det nu kan tänkas ha ägt rum. Jag råkade få syn på det när jag egentligen sökte något helt annat i nyhetsväg på webben. Händelseförloppet var följande: 

 

Camilla Läckberg åker på familjesemester – utan yngsta dottern 2 åriga Polly. - Det får Camilla Läckbergs följare att rasa.

Kära hjärtanes då vad folk kan vara galna.

 

Själv är jag både farmor och bonusperson och rest med barnen har vi gjort sedan de varit 2 år. Föräldrarna har lämnats på hemmaplan. Nu är det i och för sig så att de här barnen har egendag/vecka hos farfar alt. hos farmor, så de har vanan inne att dela vardagen och även natta över när det varit aktuellt. De är trygga och införstådda med vad som är förestående. Jag ser att det är nyttigt och utvecklande för dem helt enkelt.

 

Dessutom har det varit små äventyr att på egen hand ha sitt eget liv fritt från det som är vardagen med föräldrarna. Kan det bli så mycket bättre och de har senare när de själva har kunnat varit delaktiga i samtalet själv önskat följa med, liksom att de har varit hos oss när det funnits behov av det.

 

Det är väl bara underbart att barn kan ha och känna sig trygga med andra vuxna än enbart sina egna föräldrar. De är varken svikna eller akterseglade, snarare tvärtom.

2 åringen på ett av de många egna äventyren med farfar och Gun - ett av de många barnbarnen.

Den sparkade socialdemokratiska infrastrukturministern Anna Johansson - SUCK, nu har hon väl ändå trampat rakt i klaveret igen.

En del saker jag läser behöver jag fundera över. Moget överväga som det heter.

Jag försöker att vara noga med vad jag skriver. Om jag skriver. Jag vill varken såra eller skada. Samtidigt är det mitt fulla ansvar som medborgare i soppan Sveriges Regeringar, att inte vända blicken bort fastän det nu är det är det allra enklaste att göra. Men att inte bry sig är också att ta ställning.

Jag anser att som svensk medborgare har man en plikt och den plikten består av att man inte kan segla under bekvämlighetsflagg för jämnan, hur praktiskt det än kan te sig för det egna navelluddet.

Jag har många gånger undrat över vad Poeten från Jernverket, Stig Sjödin (död 1993), som alltid stod på arbetarnas sida och var hängiven socialdemokrat, vad hade tyckt idag om dagens socialdemokrati där sjuka som på mycket vaga grunder utförsäkras. Kastas in i ett förskräckligt absurdum där det hela tiden är någon annans bord, dvs. ingens bord. U.p.a (=utan personligt ansvar) som det hette förut i verksamheter som jag inte här skall nämna, men ni som är torra bakom öronen förstår vinken och även sammanhangen. De här arma människorna är helt akterseglade och lämnade utanför allt som är rimligt, de halkar även runt inom sjukvården allt är U.P.A.

För den som nu mot förmodan inte är bevandrad i Stig Sjödin skall sägas att han med tiden blev en flitig skribent i pressen och förstod också vikten av att förkovra sig vilket han också gjorde. Flitens lampa brann verkligen i den mannen och klok som en uggla och insikter i verkligheter är nog bara förnamnet av det han ägde insikter och kunskaper om.
 
Inte kan jag sluta att undra vad Stig Sjödin hade skrivit i sina krönikor eller skrifter i dagspress och tidskrifter om han hade levet idag. Hade han gjort som min fd. svärfar gjorde innan han avled, slutade att rösta på socialdemokraterna trots att han var en politikerprodukt han också med en far som varit politiskt aktiv där de arbetat aktivt i kommunpolitiken handgripligen. Jag undrar eftersom socialdemokratin av idag inte ens drar sig för att ge sig på assistansberättigande barn och gamla, sopar backen med fattigpensionärerna som de medverkat till, att det blivit just det: fattigpensionärer trots att de slitit för brödfödan hela sitt liv.

Det räcker inte ens där. Därför att nu står blinda på tur att tillhöra gruppen som blivit socialdemokratins slagpåsar. Människor som har fått betala hög skatt i det här landet hela livet, de lever på undantag. Länge har vi matats med ovettet att Sverige är ett rikt land och att vi kan ta emot många hjälpbehövande. Jag vet inte hur det är med vettet när man inte tar hand om sina egna först och främst. Världen är ond, det finns många orättvisor men är rätta vägen verkligen att man frånhänder sig ansvaret om sina egna. Jag kan för mitt liv inte tycka det.

Om Sverige nu är så rikt, varför har man då misslyckats så fatalt i område efter område. Dessutom signaleras om kraftiga skattehöjningar för att klara utgifterna!

T.ex. trängselskatten i Göteborg den har redan konsumerats i slukhålet "den misslyckade Migrationspolitiken". Varken öppna våra hjärtan eller vidöppen plånbok var någon bra idé, sålunda. Det mest förskräckliga är att Sverigedemokraternas varningsfinger har visat sig vara det enda fingret som förstått konsekvenserna av det herrelösa agerandet. Som grädde på moset: nu är även Sverigedemokraternas sjukvårdspolitik kapad av Socialdemokraterna! Ibland tror jag faktiskt att jag drömmer.

Göteborgs-Posten har gjort om lördagsbilagan "Två dagar" tyvärr inte till det bättre som de tror sig om. Men där var i lördags ett reportage om pappas stackars flicka, den socialdemokratiska politikerbroilern Anna Johansson. Bara första sidan fick mig att brista ut i ett rungande gapflabb samtidigt som det är djupt tragiskt, så skrattet fastnade i halsen. Jiiises... säger jag bara.

Anna Johansson hoppas att IT-skandalen på Transportstyrelsen bara ska vara ett tillfälligt hack i kurvan på hennes politiska karriär. - Ja, du läste rätt!

Det där tillfälliga hacket, består faktiskt av att den här gången har hon skitit i det blå skåpet rejält, men själv förstår hon pga bristande insikter och kompetens inte ens allvaret. Det gick ju an att sitta i Göteborg och se förvånad ut över att hon hade attesterat räkningar i egenskap av styrelseordförande i det kommunala bostadsbolaget Bostadsbolaget, attesterade felaktiga kvitton för bolagets VD, eller utan att ens blinka drog in platser för äldrevården. Anna Johansson tyckte att man kunde fösa runt åldringarna helt hjärtlöst, som en bunt boskap under deras sista tid i livet. Jag lyssnade på ett radioprogram där Anna Johansson medverkade om omflyttningarna och neddragningarna och det vred sig runt i magen på mig över att bara behöva höra hennes argumentation. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var grushögar som skulle flyttas runt hon pratade om. Tidningarna var fyllda av hemska berättelser om vad åldringarna möttes av. Det är verkligen att ha distanserat sig från sina medmänniskor. Det finns inget medmänskligt i ett dylikt handlingssätt och även om jag förstår att hon är en politisk produkt hjälper det inte, jag finner inget försvar för hennes handlingar.

Värre skulle det också visa sig att bli när Anna Johansson kommit upp sig i smöret. Handplockad av den gamle fackpampen, dunk dunk i partiryggen och raka vägen in i regeringen på en tung post. Vi var nog många som höll på att trilla baklänges på våra stolar och anade att katastrofen bara fanns runt hörnet och mycket riktigt:

Medverka till brott som riktar sig mot Rikets säkerhet och t.o.m. röjda sekretessbelagda uppgifter förlagda utomlands, det var däremot en otippad kaliber som Anna Johansson inte kan skylla på det faktum, att hon saknar alla former av insikter av ett dylikt arbete. Jag tror att om man skulle presentera det scenariot för högstadieelever, hur skoltrötta de än må vara, så skulle de förstå kalibern.

Å andra sidan säger sig själv att har man som Anna Johansson som 18-åring gått hemma med sitt första barn och behövt intellektuell stimulans och därför sökt sig till broderns nybildade SSU-klubb, som 26 åring och tvåbarnsmor alltjämt arbetslös och två barn till har tillkommit och i vilket hänseende eller i biografin orkar jag inte ens sätta mig in i, men resten förstår jag precis hur det gått till: Fritidspolitiker och naturligtvis dotter till goa gubbars Göteborg, Göran Johansson, den socialdemokratiske mannen som ägde Göteborg och gjorde som han ville, det är ju så de fungerar när de väl sitter på de höga hästarna. Han har naturligtvis bidragit till hennes karriär, därför att Anna Johanssons meriter är att hänföra sig till det s.k. Kunskapslyftet för långtidsarbetslösa där hon gått ett par kurser. Nej, med bästa vilja i världen kan man inte göra stora vågen över politikens inavel.

Jag vill inte ringakta någon pga. bristande skol- eller studiegång, men i mina ögon efter ett helt yrkesliv i högt som lågt och med ett brett engagemang i samhällssystemet sedan barnsben kan jag bara konstatera det varje normal människa med någorlunda yrkeskompetens besitter, det är faktiskt under all kritik att dessa politiska embryon skall sitta och styra Sverige. 

Jag törs faktiskt lova att jag skall käka upp min röda vårhatt med ketchup om Anna Johansson ens förstår vad hennes kunskapsblottor egentligen är och har fått för följder för Sverige. Hon säger sig välkomna det kommande KU-utskottets förhör med henne, bara det uttalandet gör ju att varje normalfuntad människa förstår hur illa ställt det egentligen är.

JA, jag struntar i hur många mer/fler som är involverade därför att sanningen kommer att än en gång mörkas för oss medborgare! Det har aldrig någonsin fått en sådan rasande rättslig prövning utan möjligheter till ett normalt rättsförfarandet. Det finns ett mindre smickrande ord för dylik maktutövning.
 
och... NEJ! Jag är ju inte så dum att jag inte förstår att även statsministern Stefan Löfvén också är insyltad ända upp till halsmandlarna. Han kan inte med berått mod försöka förmå oss att tro, att han sitter och beviljar en lön retroaktivt för generaldirektören vid Transportstyrelsen, Maria Åberg, när hela hennes brottsliga övertramp redan har uppdagats. Ingen skall ens försöka sig på att påstå att Stefan Löfvén inte kände till vid tidpunkten när han satt med i löneförhandlingarna, som t.o.m. rörde sig om en retroaktiv lön! Den som vet hur en löneförhandling går till förstår också vad jag menar och vet också att Stefan Löfvén varit medverkande i så många löneförhandlingar, att allt faller på sin orimlighet att han inte skulle ha känt till de rätta förhållandet kring löneförhandlingen.

Det är också den enda merit Stefan Löfvén faktiskt har att han varit och som inte skall tas ifrån honom, att han varit förbundsordförande i IF Metall. Men något statsministerämne är han verkligen inte och några studier att tala om är det verkligen inte. Stefan Löfvén har inte ens lyckats fullfölja de mest enkla utbildningarna. Det enda han förmår är att låta som en grammofonskiva som hakat upp sig vid de få framträdanden som han har funnits med i. - Jag har redan recenserat hans medverkan i SVT:s "Veckans Brott",  jiiiises säger jag bara, han var inte ens påläst än mindre visste han vad det handlade om. När man börjar yra om och om igen om arbetsmarknadspolitiska åtgärder - i Veckans Brott - då är det så pinsamt att man rodnar å hans vägnar!

Stefan Löfvén lovar också högre löner och fler poliser, inte ens medveten om att var tionde polis lämnat yrket! Nyss var han i Gällivare och höll ett Marantaliknade möte för troende socialdemokrater. Jodå, det var guld och gröna skogar i det löftesrika igen. Men vän av ordning kan inte undgå att ställa frågan: vem vill ens arbeta som blåljuspersonal som har ett fruktansvärt facit pga. den havererade migrationspolitiken och laglösheten som är ett faktum pga. den politik som förts i decennier.

Nu reser Stefan Löfvén land och rike runt och fortsätter med sina framförda floskler. Nu senast utlovade han 14 000 nya tjänsten inom vården. Vän av ordning undrar hur han kan utlova det, när personalen lämnar sina tjänster pga. dåliga arbetsvillkor. Det kan man ju hänföra direkt till LO som gick bakom ryggen när sjuksköterskorna strejkade. LO gjorde upp med arbetsgivarna bakom ryggen på de strejkande sjuksköterskorna. Jag blir ibland smått kräkfärdig när jag tänker så långt ifrån det är från de som en gång i tiden var riktiga socialdemokrater. Sådana som Stig Sjödin, som ansåg sig vara en produkt av socialdemokratin.

Man talar om USA:s vansinniga summor i samband med presidentvalen, men det som socialdemokratin och moderaterna tycker sig kunna slänga ut på ren valpropaganda får mig att känna ren och skär avsky. De miljonerna kunde användas till bra mycket större och mer behjärtansvärda ändamål, än att bara ägna sig åt kampen att hålla sig kvar vid makten. Jag bara hoppas att de båda största idiotpartierna åker på pumpen rejält och att svenska folket tänker efter före de går till valurnorna.

Vad hade Stig Sjödin, arbetarklassens röst sagt om detta vansinne till valpropagandans kostnader. Han ägnade många år åt att förkovra sig och det jag talar om är definitivt inget häcklande av någon "arbetarklass", utan vad uppkomlingar blir när de tar på sig för stor kostym. Dessutom hade Stig Sjödin något som jag tilltalas av och som socialdemokratin av idag är helt i avsaknad av: humor!

Vem minns väl inte ett moderat budgetförslag som Stig Sjödin kommenterade med: "Herr Bohman kommer med så geniala lösningar att endast den som bär huvudet under armen kan tro på dem. Man sänker inkomsterna så att man får råd med mera utgifter. En Flintskalligare ullgris har vi aldrig sett".

Det är ungefär där som dagens socialdemokrati befinner sig. Fastän det är även en underdrift. Det är betydligt värre än så, eftersom det finns alldeles för många affärer: de myckna affärerna före IB-affären, Geijeraffären, Krigsmaterielinspektören Carl Algernon som blev mördad för att han visste för mycket, inte känd som någon affär, men vi med gott minne minns hur det hela ingår i turerna kring Palmemordet och bra fler besvärande omständigheter finns.

Jag tror att den nye förundersökningsledaren Krister Petersson i Palmemordet redan är på det klara med hur saker och ting förhåller sig, men likt Leif GW Persson tvivlar jag på att han skall kunna ta sig ur mörkret fram till en rättegång. Det är alldeles för mycket som tystas i det här landet, man håller hårt om sanningen och framförallt att den inte skall komma fram.

Det är en mörk fläck som sprider sig och vuxit sig allt större, det värsta är att de här djupingarna tror på fullt allvar, att alla kan duperas, ljugas fulla, manövreras och manipuleras bort. Men det är inte så det fungerar: oförrätter går inte att tvätta bort. Jag undrar vad Stig Sjödin hade kunnat skruva till om dagens makthälsotillstånd i vårt vackra land. Men nog om det nu för att inte störa nattens (förhoppningsvis: sömn) man kan aldrig så noga veta vad den skall bestå av, spotta blod eller vanka runt med smärtor, eller drömma om något trevligare innan fredagen står inför dörren.

Dock är jag mycket svag från Stig Sjödins mustiga anekdoter från hemstadens järnverk, när någon av hans figurer vem det nu var har jag glömt men någon av dem frågar i vart fall i bruksboden:
- Har ni grisfötter?
- Näe, men vi har klackjärn till skitstövlar. 


Vad jag vill säga med det. Ja, fundera på det du....

Jag känner mig lite frusen....

och inte hjälps det att jag är född i Malmberget och har bott där mina första 40 år.

Jag tyckte det var så varmt inomhus igår så jag drog ner värmen på pannan rejält. Ett misstag! När jag kom in i köket imorse var det t.o.m. kallt på golvet. Det är nog den kalla blåsten från havet som gjort inverkan. Så jag fick göra reträtt, knalla in i tvättstugan och skruva upp värmen två snäpp.

Men jag kan inte minnas att jag brukade frysa som liten, därför att min mamma lärde mig ett knep en gång, när jag tyckte att det var väldigt kallt och jag skakade av köld. Det var faktiskt sommar då, som somrarna var i norr på den tiden, dvs. en sommartemperatur på ca 15--17 plusgrader. Jag hade vägrat att komma upp från vattnet i Sandviken. 

När hon äntligen lyckades övertyga mig om att jag måste komma upp och värma mig frös jag så jag hackade tänder och antagligen såg ut som en kutryggig 100 års gumma. Då fick jag rådet att bara slappna av fullständigt och tänka mig varm. Det fungerade!

Simma och vara i vattnet har varit en livspassion som gått i arv från min mamma, som fö lärt halva kommunens ungar att simma medans hon levde. Själv brukade hon starta sommaren med att simma över hela Storsjön (Sammakkojärvi) i Sammakko. När pappas inblandning i hennes liv kom till vägrade han att låta henne simma över sjön helt ensam, utan han satt i roddbåten ett par snäpp efter henne ända bort till sjöändan, till min mammas stora förtret. Han förstörde helt enkelt den stunden som var hennes och bara hennes. Det har jag förstått i efterhand efter att ha analyserat i minnet.Jag funderar ibland om det är så det funkar för de här aporna, som ligger nersjunkna i närmsta isvak och det fullkomligt ångar av dem.

Det har jag begagnat mig av många gånger, när det kunde bli riktigt kalla vintertemperaturer. - 42 grader är det mesta jag minns, men inte sällan låg i skiftet februari som alltid var en riktig kallmånad konstant kring -35 - -38 grader. Men själv hittade jag inga dylika noteringar och det förvånade mig mycket, när jag nyss sökte på just det.

Det var först iom Tjernobyl som det hände något markant med vädret det året 1986. Det året var första gången som asfalten syntes bitvis i december i Malmberget. Jag minns det så väl eftersom jag gick ut med barnvagnen då, där min lilla för tidigt födda dotter låg. Hade det varit normalvinter hade det inte ens gått att gå ut med henne under hela vintern, eftersom hennes lungor inte var färdigutvecklade när hon föddes. Något drastiskt hade trots allt skett med vädret i samband med kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

Förvånande nog blev det under många år mycket kallare i Jämtlandsfjällen, dylika temperaturer som vi brukade ha vintertid var i Jämtlandsfjällen, men där ger jag nog USA skulden, som mixtrat med vädret i Norge. USA och Kina har ju tyckt att det är ok att hålla på med dylika saker.

Det får bli en favorit i repris från den här bloggen på det temat. Nu är jag visserligen ingen norrlänning utan från Lappland, men det går på ett ut:
Norrlänningar och temperaturer:

+15°C
Tar Stockholmarna på sig mössor, vinterjackor och handskar. Norrlänningen solar, för varmare än så här blir det inte i Norrland.

+10°C
Göteborgarna försöker förgäves starta upp centralvärmen i sina hus. Norrlänningen planterar blommor i trädgården.

+5°C
Malmöbornas bilar vägrar att starta. Norrlänningen cruisar i en Volvo 240.

0°C
Vatten fryser till is. Vattnet i Torneälven älven blir lite tjockare.

-5°C
Folk i Skåne håller på att förfrysa. Norrlänningen grillar den sista korven före vintern.

-10°C
Gävleborna sätter på värmen i sina hus. Norrlänningen tar på sig en långärmad tröja.

-20°C
Stockholmarna flyr till Mallorca. Norrlänningen slutar fira midsommar, hösten har kommit.

-30°C
Folk i Malmö dör av kyla och försvinner från jordens yta. Norrlänningen börjar torka tvätten inomhus.

-40°C
Stockholm krackelerar sönder i kylan. Norrlänningen köar vid den lokala hembrännaren.

-50°C
Isbjörnarna börjar evakuera Nordpolen. F21 senarelägger sin vinteröverlevnadskurs i väntan på bättre vinterväder.

-60°C
Torneälven har bottenfrusit. Norrlänningen hyr video och stannar inne.

-70°C
Den falska norrlänningen flyttar söderut. Norrlänningen blir frustrerad eftersom det inte går att lagra brännvinet utomhus. F21 drar ut på vinteröverlevnadskurs.

-183°C
Mikroberna i maten överlever inte. Samernas renar klagar över att mjölkarnas händer känns kalla.

-273°C
ALL atombaserad rörelse stannar. Norrlänningarna börjar säga till varandra ”Helvete, vad kallt det känns ute i dag”.

-300°C
Helvetet fryser till is. Norrlänningarna är ensamma.

En får va gla att en ä sum en ä när en inte ble sum en sulle!

Tror du att jag fått problem med stavningen?

Nix, men jag har varit i Vara hela veckan och där pratar man så där mysko...Men jag har inte varit där med Herr H för att lära mig prata så, utan jag har varit där med honom därför att nu är det teckenspråk som alltmer kommer att prägla vårt liv. Det är inte mycket till hörsel som nu återstår för hans del, trots hörapparater som numera övergått till att vara formgjutna och pluggat igen allt av hans öron, så till den milda grad att han känner sig instängd i en burk. Fanns det inte sms på hans mobil skulle han inte vara kontaktbar om jag inte är hemma.

Jag däremot får stå ut med alla pipande, gnisslande och skrapande apparater som hela tillvaron består av nu för tiden. Har han glömt att slå av hörapparaterna när han pluggat ur dem så låter det som om man ristar med något vasst mot plåt. Det ljudet skär genom märg och ben, så det är bara att bära bort dem till andra ändan av huset och hoppas att ljudet inte tränger igenom där man befinner sig, i sovrummet t.ex.

Jag trodde aldrig att jag skulle komma till den punkt i tillvaron där jag inte ens längre lyssnar på musik, vill bara att det skall vara tyst och stilla när jag är ensam hemma.

Det är genom Sahlgrenskas försorg vi har varit där på "korvstoppning" under flagg TSS, dvs. tecken som stöd. Jiises säger jag bara det är som att erövra ett helt nytt språk, om du nu kan sätta dig in i hur det är. Bara alla småord och språkläran sätter hjärnan på svåra prov, för att inte tala om händerna hur de skall vara vinklade. Bara att hålla isär alla begrepp vad händerna heter och hur de är vinklade, det är en hel vetenskap i sig.

Alfabetet har jag lyckats få in i mitt arma huvud, det är bara Z som verkar vara ute och valsa ute i periferin. B som är ett vridet Q också svårt att få in i huvudet. T.o.m. fulfingret får man använda, som betyder R, det kändes lite udda så där till en början. Men nu är jag så avtrubbad att jag inte ens reagerar över det längre.

Det 3 åriga barnbarnet börjar bli en fena på det här, hon vet vad alla i familjen börjar på för bokstav. Det kan hon visa med sina fingrar.
Efter en vecka, eller rättare sagt måndag-fredag, har det lyckats fastna en hel del i teflonminnet, så till den milda grad att när jag vaknat se två sista mornarna har jag legat kvar i sängen och tänkt språk/ord med handrörelser. Men jag kände igår när jag körde hemåt igen, att det var som ett enda sus uppe i huvudet och det var ju tur att det inte var samma lååååååånga resväg som det blev på måndagmorgonen, när NCC:s juveler var ute och plogade hela vägen till Alingsås och effektivt hade barrikaderat båda väghalvorna!

Ha en tid att passa och ligga och köra allt mellan 30-60 i en ändlös bilkö i snömodden, det var kanske inte riktigt det som jag kände att jag ville ägna mig åt. Det var bara att kasta sig in i kurslokalen direkt, utan att ens ha hunnit checka in, än mindre ta på sig något bekvämt på fötterna. Allt det där fick sparas till lunchavbrottet.

På tisdagen fick vi prova på att vara ute på kaféet, Nordpolen, för att konversera med händerna. Den ljudnivån var inte något för de som inte längre har så mycket kvar till hörsel. Sanning att säga är det inte så mycket bevänt med oss medföljande/hörande heller, den ljudnivån var verkligen inget att leka med. Mycket folk och helt uppenbart ett av Varas  "vattenhål", de måste ha en dagskassa av modell större. Hela tiden en strid ström både in till kaféborden men även den ständigt ringlade kön vid bröddisken, där man fick beställa.

Trevligt med servering vid bordet och att man själv inte skulle skramla runt med någon bricka.

I onsdagskväll släpade de andra med sig Herr H ut och åt, men jag låg kvar i sängen och lekte Motala med korsordstidning och en bok. Det har blivit mycket korsord, faktiskt löst en hel tidning bara för att få hjärnan att slappna av från det ihjälstressade tillståndet. Dessutom passade jag på att åka över till Willys när de hade gått iväg. Jag införskaffade en blomma som en liten födelsedagspresent till en gammal arbetskamrat till mig, som också går på denna teckenspråkskurs. Tyckte det kändes lite trist att hon skulle behöva fylla år mitt i allt och långt ifrån sin egen familj.

På torsdagskväll hade vi lite trivselkväll med ostbricka och många glada skratt. För att inte säga helt urspårat. Gunnar lärde oss en hemsnickrad variant av "stick och brinn", som Elisabeth tyckte skulle bli mycket användbar. Tror nog att det inte bara är Elisabeth som kommer att begagna sig av Gunnars hemsnickrade...

Förstår du bara hur jobbigt det är att vifta med händerna för att säga något så enkelt som t.ex.: "du måste gå ut med soporna", antingen det eller så får man göra det själv liksom allt annat som man inte orkar försöka ge sig tillkänna med längre.

Det värsta är ju att så många tecken kan betyda så väldigt mycket och är en snårskog precis som svenskan är: http://teckensprakslexikon.su.se/manualTesta att söka så förstår du nog vad jag menar om du inte har lyckan att kunna teckenspråk redan.

Nu är det åter en gång i månaden som gäller till det är dags för nästa intensivvecka. Vi har just börjat termin 2 av 5.... phew!

Lerins Lärlingar - i SVT

Lars Lerins alla underbara lärlingar - inkl. Lars Lerin själv och hans man Manoel ”Junior” Marques - Foto: SVT

Vilket underbart program, till skillnad från alla dessa mobbingprogram som samtiden producerar i så stora mängder, att jag stundtals funderat om människorna har fått hjärnsläpp, eftersom de enbart tar fokus på att exkludera, bedöma och döma ut.
 
Jag hoppas verkligen att alla dessa människor, som känner igen sig med att ha utsatt alla dessa underbara människor som funnits med serien, får sig en riktig tankeställare över hur de har behandlat dessa unika människor. Samstämt har de vittnat om hur de blivit utsatta från omgivningen, inte fått vara den där människan vi alla är födda till att vara. Så mycket själsliga sår som de fått med sig på vägen är det som är svårt att ta in, eller ens på något plan förstå.

Men resten i hela TV-serien är bara helt underbart att få se, lyckan över att få följa dem var och en på vägen. Har du missat programmet, eller något av avsnitten så finns de på SVT Play. 
 
I finalen finns vår Drottning Silvia med, denna underbara kvinna som vigt sitt liv att finnas till. Hon gör det verkligen hjärtinnerligen och tar sig tid att möta var och en av dem alla. Det känns gott att slutligen få henne höra henne tala till dem alla med orden som är fyllda av respekt, något som få av dem tidigare mötts av ute i livet:

- Kära konstnärer, jag vill nu rikta mig särskilt till er. Ni har utforskat flera olika konstformer. Målning, skulptur, fotografi, dans och musik. Att uttrycka sig konstnärligt är att dela med sig av sitt innersta. Att låta andra ta del av ens drömmar och rädslor. Av glädje och sorg. Och det kräver mod.

Hon säger det vi alla tänkt där vi suttit fastklistrade framför våra TV-apparater.

Sedan att det står säsong 1 känns löftesgivande om att det inte blir snopet avklippt och avfimpat. Vi får av allt att döma fortsätta att följa dessa människor på deras fortsatta färd genom livet. - Jag hoppas innerligen att de talanger som visat sig finnas bland deltagarna verkligen får möjligheter att få hjälp på traven att fortsätta.

Alla avsnitten kan ses till måndagen den 13 aug 2018 (6 månader) på SVT Play, jag har klippt in länksidan vid varje avsnitt och även vad just varje avsnitt innehåller: 

Del 1 av 6. Lars Lerin anordnar en konstskola för en grupp personer med funktionsnedsättningar i Karlstad. Han och deltagarna är nervösa inför premiärlektionen - men när de bryter isen genom att måla självporträtt sprids lugn och leenden i ateljén. Lerin tar med gruppen på utflykt till sin egen mentor, konstnären Gerd Göran, i vackra Sångshyttan. Jessica berättar om sin tuffa skoltid, medan Dennis förklarar varför han älskar uppfinningar. Samtidigt, på museet, förbereder Lars man Junior en överraskning som deltagarna sent ska glömma…

https://www.svtplay.se/video/16456758/lerins-larlingar/lerins-larlingar-avsnitt-1?start=auto

Del 2 av 6. James trotsar sina rädslor och går upp på scenen på Västanå teater. Oväntade vänskaper föds bland lärlingarna och Lars delar ut ett nytt roligt uppdrag: måla en dröm. Trots det vill en av deltagarna, Helene, plötsligt hoppa av skolan. Tv-spelsälskaren Janni får bolla idéer med sin stora idol - och de kaosartade förberedelserna för den stora utställningen fortsätter. Sökes: röd matta och raggarbilar! Lars Lerin anordnar en konstskola för en grupp personer med funktionsnedsättningar i Karlstad.

https://www.svtplay.se/video/16631294/lerins-larlingar/lerins-larlingar-sasong-1-avsnitt-2?start=auto

Del 3 av 6. Veckans konstnärliga tema, djur, resulterar i en händelserik älgsafari. Lars prestationsångest i lärarrollen börjar äntligen släppa och allt fler deltagare kommer ut ur sina skal. Timmy visar upp sin musikstudio och tar med oss på ett rörande besök hos hans 94-åriga, ryska gammelmormor. Idésprutan Jon pratar ensamhet och drömmen om att bli "en normal människa". Junior går på auktion med Birgitta, som har bestämda åsikter om porslinet på vernissagefesten.

https://www.svtplay.se/video/16723009/lerins-larlingar/lerins-larlingar-sasong-1-avsnitt-3?start=auto

Del 4 av 6. Gästläraren Kakan Hermansson rör om i grytan på Ventilgatan. Det sporrar Malin till både sång och känslosamma beslut. Den dansante gentlemannen Per gillar veckans ämne, kropp och rörelse, lite extra mycket - inte minst när hans förebild Eric Saade kommer på oväntat besök. Banden mellan Lars och lärlingarna blir allt starkare och festgeneralen Junior allt mer stressad. Dennis kämpar vidare med målningen av sin drömstad.

https://www.svtplay.se/video/16753137/lerins-larlingar/lerins-larlingar-sasong-1-avsnitt-4?start=auto

Del 5 av 6. Ljus, skuggspel och svart humor. När deltagarna får ta bilder tillsammans med fotokonstnären Aida Chehrehgosha vet deras fantasi inga gränser. Lerin tar med sig Viktor och Birgitta till en av sina favoritplatser, Väderöarna i Bohuslän, medan Timmy åker på en egen, omvälvande tripp till Stockholm. När alla återförenas avslöjar Lars en stor hemlighet om utställningen.

https://www.svtplay.se/video/16886202/lerins-larlingar/lerins-larlingar-sasong-1-avsnitt-5?start=auto

Del 6 av 6. Den stora utställningen närmar sig. Ska allt hinna bli klart i tid? Deltagarna lägger de sista, nervösa händerna vid sina konstverk och Junior preppar påfågeldräkten inför sitt stora dansnummer. Helene återvänder till skolan för första gången efter sitt avhopp. Champagnen läggs på kylning, röda mattan rullas ut och hedersgästen drottning Silvia är på väg.
https://www.svtplay.se/video/16935498/lerins-larlingar/lerins-larlingar-sasong-1-avsnitt-6?start=auto

När man håller på med genomgång av allt det förskräckliga som man samlar på sig - hittas ett och annat roligt också.

Herr H kom stövlandes in till mig som satt nedsjunken framför en massa papper jag höll på att rota i. Han berättade att han hade hittat en gammal dagbok han hade skrivit under en rehab.vistelse efter ett återfall av cancern.

Så läste han högt från en lös lapp, som han antagligen haft som minnesanteckning för att senare föra in noggrannare anteckningar i dagboken.

Så undrade han om jag kunde gissa mig till vad det hela handlade om. Jag fick ett datum och årtal att gissa ifrån. Det var inte svårt...

Dr Beatrice - tyska glasögon
Syster Christina - österrikiska
Beatrice - mörkhårig, stora tänder
Annakarin - något tyslåten
x) Nadja - pappa från Egypten, mamma tyska
Kattis - långt mörkt hår
x) Bosse - ende gossen
Anna - ung
x) Margareta - sur, eller bara allvarlig, från Avd 1.

Sedan hade han gjort en beskrivning av vad x) betydde = utan humor!
Även om jag själv inte har varit närvarande, eller träffat någon av dem så kunde jag med vägledning av de få orden skapa mig en bild av vad som rört sig i hans lilla hjärna.

Men tro nu inte för ett ögonblick att han inte hade det bra där än en gång.

Veckans brott i SVT 1 och statsminister Stefan Löfvén är ute på röstfiske!

Alltså det börjar kännas som om min tunga är spetsad av en pennvässare av det häftigare slaget.

Nej, jag rår verkligen inte för det, det är inte mig det är fel på!

Hur kan man komma som statsminister och medverka i ett program som tar upp problematiken med den ökade gängkriminaliteten etc. och inte ha en susning om vad man talar om.

För mig är det en gåta, då borde man hellre skicka någon som åtminstone klarar av att lägga fram saken, som inte låter som något (ursäkta) Maranatamöte.

Totalt urspårad blir han när han får frågan av Camilla Kvartoft vad Regeringen tänkt göra år de kriminella gängen och den alltmer utbredda kriminaliteten.

Då börjar Stefan Löfvén rabbla hur de håller på att dra ner arbetslöshetssiffrorna... SUCK och dubbelsuck. Sedan blir det pinsamt glasklart att han inte ens besitter elementära grundkunskaper i brott och straff!

Han borde istället förklara hur det kommer sig att polisstationer runt om i landet har lagts ner!
Han borde också förklara hur det kommer sig att tingsrätter gått samma öde till mötes!
 
Själv undrar jag fortfarande efter flera decennier, vad är det för jubelåsnor som spelat rysk roulette med hela samhällssystemet som nu har fallit ihop som en sufflé.

Han vet inte ens att man på stört borde ta bort möjligheterna till straffrabatt, som några stolpskott fixat till för massor av år sedan. Så var det verkligen inte förr, utan hade  man gjort sig skyldig till 15 brott var det också 15 brott man stod åtalad för och dömdes för. - Borde återinföras omedelbart!

Inte fanns det heller möjligheten att bli villkorligt frigiven utan att man nått till det utmätta straffets längd förut. - Borde återinföras omedelbart!
När det gäller upplopp, bränna bilar, kasta sten och föremål på blåljus personal etc. - finns bara ett enda att göra för att återta kontrollen - ta in militären, eller kör ut svarta major och lasta in buset, systematiskt och ögona böj!

Det är ju helt otroligt att inga infångas & omhändertas & häktas under dylika situationer. Det är bara att omringa dem, skjut in tårgas och plocka ut en och en tills alla är infångade. - Det är samhället som skall skydda sina medborgare så att de kan röra sig fritt ute i samhället och inte få sina liv kringskurna.


Det enda som jag egentligen var ense med honom om är att man inte borde se till åldern när man dömer ut straff, är man 18 år så är man myndig. Har man gjort sig skyldig till brott och är under 21 år så döms man inte lika hårt. Helt galet och ger helt fel signaler! - NU får den svenska Regeringen och lagstiftarna lov att välja man kan inte fortsätta att skicka ut dubbla budskap längre: antingen är man myndig och räknas som vuxen vid 18 år fullt ut
 - eller så får man återgå till att myndighetsåldern backas tillbaka som den var när jag blev myndig. Jag blev inte myndig förrän jag hade fyllt 21 år.

Däremot måste man förstå att göra rätt saker, när det gäller kriminalvård. Heter det vård skall det banne mig vara det också, eljest kan de lika gärna byta namn på hela systemet. Om det inte gäller de allra grövsta brotten som mord och dråp och avancerad brottslighet, borde man verkligen införa kontraktsvård på stört! - Ett kontrakt som den dömde förbinder sig att hålla. 

Mycket enkel ekvation
1) förbinder man sig inte underteckna kontraktet sitter man av hela strafftiden.
2) förbinder man sig att underteckna kontraktet, dvs. ändra inriktning seriöst till ett liv utanför kriminalitetens bana, får man tillgång till studier, alt. yrkesutbildning, hjälp med bostad vid frigivningen, avgiftning och vad som kan tänkas behövas för att leva ett normalt liv. - Så snart man bryter kontraktet och inte följer det, då sitter man helt enkelt av straffet och har därmed förbrukat sitt kontrakt.

Som det är nu ges inga alternativ, eller ens möjligheter att skapa ett liv utan att åter hamna i kriminalitet. Vid avtjänat straff står oftast de kriminella polarna och väntar. Har man då skrivit på ett kontrakt har man också det att följa, frivården kan med fördel omdanas därefter.


Man skall alltid ha friheten att kunna välja ett liv utan fortsatt kriminalitet, det har man inte idag.  

De här personerna som är födda in i kriminalitet, eller infångade tidigt i gängkriminalitet känner oftast inte ens till att livet kan levas på ett helt annat sätt, de vet helt enkelt inte om, eller oftast inte ens förstår att de har egna val som de kan träffa.

Inte helt sällan har de blivit itutade att det är det här enda valet de har.

Man behöver oftast bara ställa den enkla frågan vad de drömde om att bli, när de var barn för att få helt andra svar än de förväntade. Oftast är den drömmen så långt undantryckt att de själva inte ens är medvetna om den, man får helt enkelt vänta in svaret någon dag. Ibland tar det ännu längre tid.

Vara observant vad som är deras starka sidor och föra samtalet om att ta en annan riktning i livet gör faktiskt stor skillnad.

Det är en del som väljer brottets bana och att samhället kan dra åt helvete! - Men då får väl samhället visa de individerna att det är inte det som samhället accepterar.

Jag har sagt det förr och jag gör det än en gång, återinför allmän värnplikt men inte till absurdum, som det var förut, när folk åkte in i fängelse för att man vapenvägrade, eller hade barn & jobb som inte kunde kombineras ihop med en allmän värnplikt. Ur den grundutbildningen kan man sedan lotsas vidare till en massa yrken, det finns egentligen inte en enda yrkeskategori som inte kan ta sin början från en allmän värnplikt.

Värnplikt behöver inte och skall inte betyda att man tränar för att skjuta ihjäl sina medmänniskor, det är oerhört många yrken som kan komma ut från en dylik grundutbildning. Dessutom har jag en stark känsla av att skall man lyckas klara den nya generationen från den alltmer tilltagande psykiska ohälsan, skall man nog satsa på att göra dem mobiltelefonfri. 

Det är ju helt sjukt som samhället har blivit, när gammal som ung går omkring och ser ut som om de är av gamsläkte...

Så snälla redaktionen för SVT "Veckans brott" ta inte in fler politiker om ni inte kan ställa dem de rätta frågorna till dem! Får de mala på själva kommer snart alla program vara en sörja av valpropaganda, dvs. tomtugg!