SAAB bildades genom att Sven Wingquist lyckades parera bulvanlagen och säkra Wenner-Greens kapital, stabiliserades Bofors helt. Pengarna och samarbetet grundade för företagets mest framgångsrika era, inklusive den världskända 40 mm luftvärnskanonen.
Som en direkt förgrening av detta samarbete tog Sven Wingquist och Axel Wenner-Gren nästa historiska steg tillsammans år 1937. Tillsammans med Bofors grundade de Svenska Aeropolan AB (SAAB) i Trollhättan för att säkra att det svenska försvaret även fick egenproducerade flygplan. Wenner-Gren klev in som SAAB:s första styrelseordförande. Men efter en sammanslagning med ASJA (AB Svenska Järnvägsstädernas Aeroavdelning 1939 flyttades huvudkontoret och den huvudsakliga flygplanstillverkning till Linköping.
Efter andra världskrigets slut minskade behovet av militära flygplan dramatiskt. För att överleva behövde företaget hitta en ny marknad. År 1945 startade SAAB ett hemligt projekt för att utveckla en personbil, lett av flygingenjören Gunnar Ljungström och designat av Sixten Sason. Den 10 juni 1947 visades den första prototypen upp - Saab 92001(även kallad "Ursaaben"). Den färdiga modellen Saab 92, började serietillverkas i Trollhättan i slutet av 1949, vilket lade grunden för biltillverkaren Saab Automobile. Idag är försvarskoncernen Saab AB och den numera nedlagda bilsidan två helt separata historier, men båda har sina rötter i de flygplan som började byggas i Trollhättan 1937.
Sven Wingquist klev av som operativ VD för SKF redan 1919 på grund av utarbetad trötthet, lämnade aldrig makten över svensk industri. Han behöll sina tyngsta posten nästan ända fram till sig död. Han satt som styrelseordförande för SKF från 1938 ända fram till sitt dödsår 1953. Han behöll rollen som ordförande i Bofors fram till 1946 (då han fyllde 70 år). Wingquist var ordförande för Svenska Flygmotor AB i Trollhättan (som byggde flygplansmotorer till SAAB) under åren 1941-1953.
Livet på Remningstorp och efter skogsdonationen drog sig Wingquist alltmer undan till sin älskade herrgård Remningstorp i Eggeby (Västergötland), som han köpt redan 1912. Här ägnade han sina sista år åt ett helt annat intresse: Skogsbruk (Mönsterskogsbruk) där han byggde upp egendomen till över 1 500 hektar och använde den som ett privat testlaboratorium för skogliga experiment och avancerad forskning. När han fyllde 70 år år 1946 gjorde han och hustrun Hildur en storslagen gest. De donerade hela godset till Hildur och Sven Wingquist stiftelse för skogsvetenskaplig forskning, så att forskningen på herrgården kunde fortsätta tryggt efter hans död.
Sålunda det är en otrolig kedjereaktion från Wingquists problem med blåleran, via räddningen av Bofors stålugnar, till grundandet av SAAB. Men historien med Sven Winguist och SKF stannade inte där, utan har fler strängar på sin lyra fanns och då drar jag tillbaka tiden. Ja, det blir ett hoppande hit och dit, men sådant är livet för en skrivande person också.
Volvo grundades officiellt den 14 april 1927 i Göteborg av Assar Gabrielsson och Gustaf Larson, ursprungligen som ett dotterbolag till kullagerföretaget SKF. Idén till bilmärket sägs ha tagit form på midsommarafton 1924 på Sturehofs konditori (eller Urbans konditori) i Stockholm, där Gabrielsson och Larson diskuterade att tillverka bilar anpassade för det tuffa svenska klimatet och vägnätet. Namnet Volvo är latin och betyder ”jag rullar” (av verbet volvere), vilket ursprungligen var ett registrerat varumärke för SKF:s kullager. Det var ett utgången rullager från SKF som återanvändes som bilföretagsnamn.
Den allra första bilen som rullade ut ur fabriken den 14 april 1927 var Volvo ÖV4. Förkortningen stod helt enkelt för ”Öppen Vagn, 4 cylindrar”. Ett missöde i premiären: När bilen skulle köras ut ur fabriken inför press och ledning la testföraren Eric Carlberg i ettans växel – men bilen backade! Det visade sig att växellådan hade monterats felaktigt. Felet åtgärdades snabbt, och bilen kunde rulla ut framåt några minuter senare.
Gustaf Larson designade bilen med en robust ram och en stark motor för att klara den tidens dåliga, svenska grusvägar. Det visade sig snabbt att en öppen bil utan tak inte var helt optimalt för det svenska klimatet. Volvo lanserade därför snabbt den täckta versionen, PV4, som såg till att försäljningen kom igång på allvar. Lastbilarna räddade ekonomin (1928): Personbilarna sålde trögt i början. Det var introduktionen av Volvos första lastbil år 1928 som gjorde företaget lönsamt och lade den ekonomiska grunden för framtiden.
Säkerhetsbältet (1959): Volvos absolut största bidrag till bilvärlden kom när deras säkerhetsingenjör Nils Bohlin uppfann det trepunktsbälte vi använder än idag. Istället för att ta patent på det, gav Volvo bort rättigheterna gratis till alla biltillverkare eftersom de ansåg att liv var viktigare än vinst. Detta cementerade Volvos rykte som världsledande inom säkerhet.
Den stora splittringen (1999): Under decennierna växte Volvo till en enorm koncern som tillverkade allt från båtmotorer (Penta) till flygmotorer och anläggningsmaskiner. År 1999 såldes personbilsdivisionen (Volvo Cars) till amerikanska Ford. Idag ägs Volvo Cars av kinesiska Geely, medan resten av koncernen (Volvo Group, som gör lastbilar, bussar och anläggningsmaskiner) fortfarande är ett svensktbolag med bas i Göteborg.
PV444 eller Amazon lär nog varje tidigare bilägare vara bekant med. Själv har jag ägt inte mindre än två Amazoner.
Så sent som igår passerade jag Volvo som är ett helt eget land och rike för sig. Fråga är bara hur länge, jag känner mig tveksam. Gör du?
SKF stöttade Volvo med ett enormt startkapital, fabrikslokaler och sitt eget varumärke. SKF:s legendariske grundare, Sven Wingquist, spelade personligen en avgörande roll som dörröppnare och idégivare. Efter att ha sett att Assar Gabrielssons och Gustaf Larsons tio provbilar fungerade, beslutade SKF:s styrelse i augusti 1926 att ge projektet fullt ekonomiskt stöd. SKF sköt till 200 000 kronor i initialt aktiekapital (motsvarande flera miljoner kronor i dagens penningvärde) samt en kreditgaranti på ytterligare 1 000 000 kronor. Detta gjordes för att finansiera produktionen av de första 1 000 bilarna. När personbilsförsäljningen gick trögt och företaget blödde pengar, fortsatte SKF att ge ekonomiskt stöd. I slutet av 1929 ökade SKF sitt kapitaltillskott till 4,2 miljoner kronor för att rädda bolaget från konkurs och ge Volvo en stabil grund.
SKF upplät en av sina egna fabrikslokaler på Hisingen i Göteborg (den så kallade Nordkulan) där tillverkningen kunde starta direkt.
Från början hade Gabrielsson och Larson tänkt döpa bilen till ”GL” eller ”Larson”. Det var Wingquist som föreslog att de istället skulle använda Volvo (latin för ”jag rullar”). SKF hade registrerat det namnet redan 1915 för en serie kullager till bilindustrin, men varumärket låg vilande.
Som tekniskt geni såg Wingquist tidigt att bilindustrin skulle bli den absolut största framtida kunden för SKF:s kullager. Genom att sätta sin tyngd och sitt godkännande bakom Gabrielsson och Larson, övertygade han den i övrigt skeptiska SKF-styrelsen att gå in med miljonbeloppen. År 1935 ansåg SKF att Volvo var så ekonomiskt självständigt att man delade ut Volvo-aktierna till sina aktieägare och lät bolaget rulla vidare helt på egna ben.
Sven Wingquist var inte bara en genialisk uppfinnare och industriman, utan också en pionjär inom företagens sociala ansvar (CSR). Långt innan begrepp som "work-life balance" existerade drev han en extremt framsynt personalpolitik på SKF. Hans vision var att nöjda, friska och trygga medarbetare var nyckeln till ett framgångsrikt företag.
Här är de mest betydelsefulla sociala reformerna och insatserna som Wingquist genomförde för sina medarbetare:
- Kortare arbetstid: Redan vid SKF:s start införde han en kortare veckoarbetstid än vad som var standard i samhället.
- Betald semester: År 1913, långt innan lagstadgad semester fanns i Sverige, införde han fyra dagars betald semester med full lön för fabriksarbetarna.
- Ekonomisk trygghet: Han instiftade olycksfallsförsäkringar, sjuk- och pensionsfonder för de anställda och deras familjer.
- Hälso- och sjukvård: Det byggdes upp egna sjukstugor och fabriksläkarsystem på SKF för att säkerställa att arbetarna fick bra vård.
- Bostäder: För att lösa bostadsbristen och höja levnadsstandarden lät SKF bygga goda arbetarbostäder i anslutning till fabrikerna i Göteborg.
När arbetarna sommaren 1928 tog ön i besittning var begreppet "semesterö" helt okänt. På den tiden var det inte en snabb biltur från Göteborg som idag. Bara att ta sig till Hakefjorden innebar en hel dagsutflykt och en ordentlig resa med tåg, ångbåt och vagn ut på landsbygden. För många fabriksarbetare var detta deras allra första möte med den bohuslänska skärgården och saltvatten.
Sedan 1930-talet har ön arrangerat gratis simskola varje sommar för arbetarnas barn, en tradition som faktiskt fortlöper än idag! Det byggdes tidigt enkla stugor, dansbana och samlingslokaler, vilket naturligtvis skapade en enorm gemenskap och den berömda "SKF-andan".
Även om ön historiskt sett har varit starkt förknippad med SKF, har den på senare år moderniserats och öppnats upp. Idag ägs ön i ett partnerskap mellan SKF Verkstadsklubb (15 %) och Invest Group (85 %). Mitt pjäsmanus hade stora inslag från just Lilla Brattön och den tid som varit när SKF Verkstadsklubb ägde hela ön. Där fanns många roliga händelser att hämta, som jag bakade in i mitt pjäsmanus.
Boforsanställda fick också tillgång till semesterhem genom Sven Wingqvist förtjänst, finns all anledning att också påminnas om.
Sven Wingquist drabbades under sina sista år av tilltagande hjärtbesvär. Han lades till slut in för vård på en privatklinik i Ulricehamn. Han somnade in i Göteborg den 17 april 1953 vid en ålder av 76 år. Han ligger begravd på Eggeby kyrkogård, alldeles i närheten av sitt kära Remningstorp. Hans gravsten (en stor, stilren häll) vårdas och besöks än idag av lokalbefolkningen. Min slutsats han jobbade helt enkelt ihjäl sig.
En liten kuriosa som jag tog fasta vid när jag skrev mitt pjäsmanus. Vid ett jubileum som ägde rum presenterade Wingquist en person för Wallenberg med orden.
- Här är en äkta kapitalist.
Varvid Wallenberg svarade Wingquist surt:
- Men du är ju också en kapitalist.
Sven Wingquist svarade då Wallenberg:
- Men nu sa jag en äkta kapitalist och det är en person som inte unnar någon annan någonting.
Alfred Nobels köp av Bofors lade den ekonomiska grunden för Nobelpriset, som är en snårskog och tog sin början i en kärlekshistoria, som varade livet ut för Alfred Nobel, innan den slutligen hamnade i svenskt ägo också en historia för sig, eftersom den inte heller gått enligt gängse regler när allt överfördes till Sverige. Ibland fascineras jag av hur datum tycks gå igen i historier som hänger ihop och det gör Nobelstiftelsen i allra högsta grad med Sven Wingquist, 10 december. Födsel och död i en märklig förening.
Kanske var mitt pjäsmanus inte helt fel ute heller, eftersom Tom Jonstone är starkt involverad i Wallenbergssfären och inte minst involverad i Northvolt härvan. Men om den biten får ni själva ta reda på fakta och gracer.
