Staten som ägare av LKAB står inte bara för en urusel fördrivning av ortsborna s.k. samhällsomvandling i Malmberget, utan firar snart 50 års jubileum i fullständig dårskap utan ände

Igår kom nya numret av Populär Historia nr 12/2019. Där fanns ett stort reportage om "För 50 år sedan - vild Strejk i Malmfälten. I december 1969 inleddes en gruvstrejk som snabbt eskalerade till en av Sveriges allvarligast arbetsmarknadskonflikter. Gruvarbetarna var missnöjda med sina villkor. Nu tog de strid mot såväl gruvfacket och LO som det socialdemokratiska partiet och regeringen".

Intressant läsning även om jag "var med på den tiden". Minns så väl min dåvarande svärfar som varnade mig för att gå ut med min lille son i barnvagnen, när det var sagt att "höjdarna" skulle anlända till Malmberget och möta de strejkande gruvarbetarna. Det var en otäck stämning som rådde då och jag minns händelseförloppen mycket väl.

Mycket har jag fått till mig som inte visste då. Jag visste t.ex. inte att t.ex. Sven Bertil Taube deltog vid en konstauktion till förmån för de strejkande gruvarbetarna, eller att Gun Kessle och Jan Myrdal donerade till strejkkommittén.

Visserligen vet jag hur erbarmligt det blev för många under strejken och att folket i Sverige stödde de strejkande gruvarbetarna genom donationer till strejkkassan. Det känns faktiskt så här i efterhand bra att veta, att ibland är vi ett enat folk mot överhögheten som tar sig rättigheter.

Hittade ett tänkvärt citat bland allt annat som skrivits och som dröjt sig kvar i mitt minne:

” Det är egentligen det som är det viktiga med strejken, att civilkuraget ökar så enormt. Arbetarna får klart för sig vilken jävla betydelse klassen har, hur beroende bolaget är. Bolagsgubbarna är som gökungar – vi matar dom. Dom är inträngare och puffar vi dem ur boet klarar dom sig inte. Under en strejk kommer man underfund med att man har makt. „

– Harry Isaksson i Malmbergets Strejkkommitté