Förut var en bil, en bil. Numera är bilar datorer, med allt vad det innebär.

- den 26 juli 2012, kl 12:18

Jag har precis ringt och beställa tid för 6500-service, det blir några tusen-lappar tack! Men det finns inget annat val.

Passade på att berätta, att jag inte hade haft en aning om, att även automatväxellådan också tillhörde den nyckfulla datorvärlden.

För några veckor sedan befann vi oss handfallna i en parkeringsficka. Ingen växel, vare sig framåt, bakåt, eller manuellt fungerade. Dataexperten i bilen, sa med myndig röst:

- Slå av bilen och låt datorn starta om. Det är precis som alla datorer, när de slutat att funka. Slå av datorn och låt den starta om.

Jag tittade skeptiskt på honom och tänkte: dator i växellådan, aldrig med min fot sa benet. Men sa inget och det var väl kanske tur det. I annat fall hade jag väl fått mina fiskar varma.

Efter ett par startprov, som kändes ungefär som 14 år hade förflutit, gjordes ett så pass långt uppehåll, att allting sannolikt av hela datorsystemet i bilen, hade gått ner i avstängt läge. Bilen startade och fungerade, som inget någonsin hade passerat.

- HMPFR… ångtrycket i mina öron pyste!

De här nya bilarna kan få mig, att bli med n-barn, som man förr brukade säga, innan det blev ett rasistiskt uttryck.

En annan variant på datorfel var, när bilen bara vägrade i sten att starta. Det inföll vid ett synnerligen olämpligt tillfälle. Jag var på väg mitt i smällkalla vintern vid 5-snåret på morgonen för att skjutsa dotter till flyget. Tro att en taxi skulle hinna dyka upp, det var ungefär lika tänkbart, som att Jesus skulle uppenbara sig och uträtta ännu ett nytt underverk.

Jag försökte därför ringa yngste sonen, inget svar på någon av telefonerna. Nya försök, att starta bilen. Bilen var och förblev död. Jag återvände in i huset för att försöka få tag i någon, som snabbt som ögat kunde komma till undsättning. Men under tiden hade Herr H, tagit sig ut och startat bilen. Med hjärtat i halsgropen, gick färden till flygplatsen. När jag väl vinkat av dottern och satt mig åter i bilen, vägrade den åter att starta. Men den här gången hade jag is i magen, jag var ju bara på väg hem och hade ingen brådska. Efter en stund hoppade bilen igång. Sedan har det felet aldrig mer återuppstått.

Förra bilen hade också datornoja. Helt plötsligt när jag kom ut en morgon och var på väg till ett möte, stod bilen i carporten och förde sitt eget liv. Lysen på, bilradion på högsta volym och alla lampor lyste på hela instrumentpanelen! Det gick inte ens med nyckelns hjälp, att få den att sluta bete sig som ett regelrätt fyllo, med totalurspårning. Det var bara ringa bilförsäljaren och tala om att jag var på väg in till dem, nu var det akutläge.

De lyfte ur förarsätet och pillrade på datorn, som var belägen under sätet. Släckte ner hela datorsystemet och startade om bilens dator. Fram till dess hade jag inte haft en susning om, att jag satt ovanför en dator och framförde bilen!

Nu vet jag betydligt bättre. En bil är inte en bil längre. En bil är en dator och inget annat. Det får mig att få något drömsk i blicken: Min gamla Amazon… suck det var en bil det!