Resmål Brobacka - Alingsås - Ljungbergs Textil i Floda

Det var varmt igår. Solen gassade på och jag kände mig så där lagom road av att gå och dra fotsulorna hemma. Det är så många göromål, som tycks ropa högt och det dåliga samvetet, som ständigt gnager över vad som inte har gjorts. Igår försökte jag verkligen tänka på hur mycket som faktiskt hade blivit gjort. Men listan på köksbordet över det som skall göras, den gick inte att tänkas bort.


Efter det vanliga plocket och stöket, som ingen vare sig räknar, eller tänker på blir utfört och Herr H, målat fodret kring balkongdörren i köket, så vi tog oss en liten åktur i det närmaste grannskapet. Sveriges vackra sommarlandskap en solig dag är verkligen bedövande vackert och omväxlande, inte hut tal om det.

Lerjeåns dalgångar är faktiskt något så exotiskt som en canyon. Ett böljande landskap med raviner och ett djurliv, som måste vara rätt unikt. Inte helt sällan ser man rovfåglar. Det ser med blotta ögat ut som någon variant av falkar, som står och ryttlar uppe i luften, för att sekunden efteråt göra en graciös djupdykning, efter upptäckt byte. Pärlmusslor och annat värdefullt, som är rödlistade finns också. Bävrarna irriterar dock golfarna på de två golfbanor som också finns förlagda längs denna väg. 

Andra irriterar sig på Hells Angels och Flying Raiders folket, som också håller till i Lerjeåns dalgångar. Rena folkstormen blev det kring placeringen av det nya extrema skrytbygget med omåttlig och totalt obegriplig lyx, i form av nya Rättspsyk, under Sahlgrenskas tak i Rågården.

Man passerar Bergums biologiska bärodling och Bergums Fritidslantgård m.m. Cykla kan man också göra längs hela vägen efter den gamla nedlagda järnvägen, som numera blivit en cykel och gångstig. Hur långt man kommer utan att bege sig ut på vägbanan vet jag inte, men jag har hört att man kan komma ända upp till Sollebrunn inifrån Göteborg. Själv har jag bara cyklat den en bit, fullt njutbar cykelväg genom spännande terräng. Vad sägs om vargdalen t.ex. Där kan man stöta på just det... alla varghatare.

På vägen upp mot Sollebrunn passerade vi också den stora sjön Mjörn. Där pågick fiske både från båt och bryggor. 

Östads säteri finns också beläget efter vägen och där red dottern under många år. Sålunda har jag suttit där många kalla vinterkvällar i bilen och läst, medan hon ridit. Sätesgården finns omnämnd redan på 1400-talet. Östads stiftelse kom till på 1700-talet genom en donation från Nicolus Sahlgren, direktör för Ostindiska kompaniet i Göteborg. Hans dotter Sara Catharina var gift med Claes Alströmer, son till potatisgubben Jonas Alströmer. Under slutet på 1700-talet och fram till 1945 drev stiftelsen enligt Sahlgrens donation Östads barnhus, som skulle "rädda fattiga föräldrars barn från elände och undergång, samt genom tjenlig uppfostran göra dem trogna arbetare inom jordbruket". Jodå, jag har läst lite annat än enbart medhavd litteratur. Resten av verksamheterna som bedrivits där vill jag minnas varit rätt många. Men än är verksamheten inte utdöd.

Vägen upp mot Sollebrunn är faktiskt precis som efter vilken annan väg, som helst man väljer i stort sett överallt i Sverige, levande historia att berätta. Längs den här vägen mot Sollebrunn från Göteborg, finns en hel del att erbjuda, förutom att i krokarna ligger även Nossebro, där man har en 100 årig tradition "Nossebro marknad", som hålls sista onsdagen i varje månad. 

På en liten halvö vid sjön Anten, ligger Gräfsnäs slottruin, som byggdes i mitten på 1500-talet. Stamgods för ätten Leijonhufvud. Sannolikt såg Margareta Eriksdotter Leijonhufvud dagens ljus där. Ni vet hon som gifte sig med Gustav Vasa och blev svensk drottning. Tja, slottet har en lång och intressant historia för den som är intresserad av sådant och en och annan gammal gengångare.

Ånglok och rälsbuss kan man åka längs museijärnväg mellan Anten-Gräfsnäs, ett osvikligt sommarnöje. Vid Brobackatunneln spelades Pippi Långstrump tågäventyr in. I Brobacka gjorde vi ett lunchstopp.

Brobacka kaffe- och hantverksstugor med idyllisk trädgårsservering

 

En god räkmacka med färska räkor på tunnkaka är inte fel

 

 

Toalett med gammalt hederligt svänga-runt-lås

med passande lampinredning.

Här svängde vi av från vägen och fortsatte istället mot Alingsås. På vägen mot Alingsås passerar man en hel del historia, som är utmärkt, annat mer osynligt. Som t.ex. vid Vikaryds Köttbod. 

Där kryllar åter historien fram, för den som gitter vara lite mer påläst. Vackert vid Mjörns ena sjöstrand ligger egendomen Vikaryd, som Axel Dickson köpte på 1800-talet. Han lät uppföra ett slott där, precis som hans bror James-Fredrik gjorde på sin egendom ute i Tjolöholm. Men det är en annan intressant historia. Vikaryd däremot är fortfarande i Dicksonska släkten och har blivit en alltmer blomstrande verksamhet, eftersom efterfrågan på kött och ett samarbete gårdarna emellan blivit en alltmer efterfrågad vara av befolkningen i de närbelägna kommunerna, dit även Göteborg tillhör. 

Industripamparna från det här seklet och 1900-talet var ju betydligt mer socialt inriktade än nutidskapitalisterna är. I de gamla kvarteren inne i Haga syns spår av det Dicksonska donationsarvet. Liksom Sahlgrenska donationsarvet i Göteborg också är påtagligt. 

Hela Göteborg är fylld av dessa sociala industrimagnater från en annan tid, ett annat liv, ett annat sätt att se på sina medmänniskor.

Alingsås, den berömda kafé och potatis-Alströmerstaden, är verkligen idyllisk där den ligger inbäddad i små trähusgränder och flankerad av både Mjörn och Gerdsken. Alingsås genomskärs också av Säveån, som även flyter genom Göteborg m.fl. orter. Lillån (Gerdska ström) bidrar också till det pittoreska  i Alingsås. Den idylliska småstaden har en stadsträdgårdsmästare, som tillhör de mer innovativa och det blir verkligen mycket påtagligt i Alingsås. Man har också lagt sig vinn om att bevara i Alingsås, som tycks ha gått den svenska rivningshysterin spårlös förbi.

Alingsås fick stadsprivilegier av Gustav II Adolf och gör Alingsås till en av de äldsta städerna i regionen. Den blev rekommenderad inflyttningsort för borgare, som inte tilläts återbygga kring det i krig brända Nya Lödöse.

I Alingsås finns gamla vackra bakgårdar, som förut hade helt andra bruksändamål. De har varsamt omvandlats till nutid, liksom bostäder och affärer följt samma trend. Det är en levande stad, där allt lever i symbios.

Inne på Hjelmquiska gården finns både fik, affärer och restaurang.

Bland bostäder och affärer i Alingsås gränder

Lite märklig kombinerad "outfit" kan man hitta bland gränderna.

Liksom gamla skyltar på husväggarna

Från Balders Hage fick två nya nagelborstar, i gammalt hederligt utförande i trä och riktig borst fick följa med. Plus liten present från Herr H till mig för glädjefullt vid min kaffestund, som jag åter kan njuta av.
 
Resan gick sedan vidare till Floda och som egentligen varit anledningen till kringelkrokvägs-utflykten: Ljungbergs Textiltryck i Floda hade rea på tyger. Lite nyfikna var vi nog allt på vilka tyger, som TV-kändisen Ernst Kirchsteiger hade designat och som nu också var till nedsatt pris.

Tyger designade av Ernst Kirschsteiger

 

 

Men det blev inga tygfynd, den här gånger heller, även om det fanns mycket fint som vanligt. Ljungbergs har en egen lång historia, som är väl värd att bevara, så här i dagens slit & släng & sälj ut den inhemska industrin, till billiga tillverkningsländer:

http://www.ljungbergstextil.se/

På gårdsplan hade man öppnat lite nytt och bl.a fanns nu skinn och utomhus grunkor. Vad sägs om denna skylt som Ernst Kirschsteiger står för:

Ernst Kirschsteigers underfundiga uttryck

Det fick det att åter börja rycka i Herr H: s ena ögonbryn. Han har lite svårt för inredningsguruns alla självgoda uttryck typ "Jag önskar att någon kunde stoppa mig ibland". Det säger Herr H att han önskar, att någon verkligen kunde göra. Grymtar högt gör också Herr H när Ernst förnöjt snor ihop saker och ting, i bästa Kajsa Varg stil: Lampskärmar av gamla snörstumpar m.m. Vi andra skrattar gott och undrar om han inte bara i själva verket är lite avundsjuk på lång-Ernst.