Vilda Västernläget i Sverige tar inte rättsvärlden och lagstiftarna på allvar.

- den 21 juli 2012, kl 06:00

Bedrövligt är det med alla dessa hot, som är ämnade att offren/våra yrkeskårer och vittnen skall känna allvarlig fruktan för sina liv, utan att vårt rättssystem reagerar. För att inte tala om alla dessa vapenbrott. De som borde veta bättre, besitter en sådan aningslöshet, att man nästan baxnar.

Tydligen går det också att valsa runt i media med det som är relevant precis som man vill, bara därför att man är brottsmålsadvokat. J Urban Rogers är det. Igår hade han en insändare bland Göteborgs-Postens "fria ord", under titeln "Därför blev det ingen häktning." Inte för att jag är det minsta förvånad, men nog börjar det väl ändå tangera ribbnivån för vad som är "god advokatsed." Det sistnämnda är visserligen ett tämligen töjbart uttryck. Där var och en kan tolka det fritt, som tycks behaga, eftersom det varken finns angivet i rättegångsbalken, eller i stadgarna för Sveriges advokatsamfund, vad "god advokatsed" innebär.

Advokat J Urban Rogers företrädde för ett tag sedan en 19-åring vid en häktningsförhandling vid Göteborgs tingsrätt, i ett mål som fick den mest garvade medborgaren att lyfta rejält på ögonbrynet, inte enbart poliskåren. Trots allt talar vi om Göteborg, de skjutgalnas stad. Men det är inget problem, som är isolerat till Malmö eller Göteborg. De illegala vapnen finns överallt i Sverige och allt eftersom maktkampen bland de kriminella utvidgas och i övrigt Vilda Västernstilen slagit igenom i landet, desto farligare blir det för allmänheten. Det behövs bara att någon är på fel ställe vid fel tidpunkt.

Den här gången rörde det sig inte ens om någon uppgörelse mellan kriminella.
Brottet, en synnerligen allvarlig historia: En 19-åring som hållit en fulladdad pistol mot tinningen på en polisman. Jag vet inte hur tingsrätten resonerat, men det tycks finnas en allt högre tolerans inom domarkåren, mot alla former av personhot och bara där har ett allvarligt och problematiskt läge uppstått.

Sannolikheten att detta skulle vara fråga om någon engångsföreteelse i brott för 19-åringens del, det är fullständigt uteslutet. Hade så varit fallet hade han knappast haft anledning, att lägga fötterna på ryggen och försökt att undkomma polis, sålunda kan man befara fortsatt brottslighet. Det finns inte heller något normalt i att en 19-åring går omkring med ett fulladdat vapen mitt ibland folk, än mindre sticker det fulladdade vapnet i tinningen på en polisman! Ett vapen som 19-åringen dessutom har saknat licens för. Enbart i den delen borde det hela klassas som grovt vapenbrott. Då har jag helt utelämnat pistolen i tinningen mot polismannen. En kriminell handling, som sannerligen inte går av för hackor!

Det som blir synnerligen allvarligt är att 19-åringen haft för avsikt, att framkalla allvarlig fruktan för sitt liv hos polismannen och det bortser tingsrätten från! Domarkårens nya linje tycks vara, att "det skall man tåla, att bli hotad till livet." Bara där kan det inte ha varit fråga om något ringa brott, som både tingsrätt och brottsmålsadvokaten tycks ha förminskat det till. Sammantaget lär det sålunda ha funnits skäl för häktning och då allmänprevention i det här fallet har varit av överordnad betydelse.


Polisen i Göteborg kan inte fortsätta att jobba i motvind, inte med den skjutstatistiken som finns. Här krävs en samverkande insats inom rättsordningen.

Det minsta man hade kunnat begära är, att tingsrätten hade låtit inhämta kunskap om 19-årings personliga förhållanden, innan man överhuvudtaget fattade något beslut i häktningsframställningen. Hänvisningen och "fredandet" till att 19-åringen nu skulle vara på en två månaders "utlandssemester" från advokaten J Urban Rogers sida är inte bara löjeväckande. Den är dessutom fullständigt oacceptabel och tecken på att advokaten själv saknar basala kunskaper om hur dessa kriminella element fungerar. Att som advokat dessutom bravera i media om sina juridiska kunskaper i förhållande till poliskåren, medan advokaten själv tycks sakna fullständig insikt om hur kriminella fungerar, är djupt tragiskt för samhällets del och skadar det svenska rättssystemet allvarligt.

På intet sätt har vare sig brottmålsadvokaten, eller tingsrätt förstått allvaret i de signaler man skickar ut i samhället, när man efter två dagar släpper ut 19-åringen ut i samhället igen, utan åtgärder. En del yrkesgrupper tycks inte vakna till liv förrän de själva en vacker dag måhända har en skarpladdad pistol riktad mot tinningen.

Än allvarligare blir händelsen eftersom Doris Högne Rydheim, som leder utredningen av vapenlagen uppger: "Vi utreder bland annat om vapenmagasinen eventuellt skall bli tillståndspliktiga och om man ska begränsa antalet kulor i magasinen". 

Är det verkligen fullvuxna och yrkeskunniga människor, som uttalar sig på sådant sätt? En enda kula dödar precis lika bra som ett helt magasin. Är det dessutom en massa vapen i omlopp på den illegala marknaden är läget mycket allvarligt. Tar man inte problemet med skjutningarna bland allmänheten och gränserna för vad man inom de kriminella kretsarna har som regel att inneha, istället för att det är ett undantag: illegala vapen, är samhället allvarligt ute på glid.

Man kan inte vakna till liv och sakta börja fundera på vad man skall göra, när hela byggnaden redan står i lågor.
Bilden, ett av mina privata foton av:
“Non Violence” eller “Den knutna revolvern” skapades 1980 av Carl Fredrik Reuterswärd av skäl som beskrivs enligt följande:

Det var när Carl Fredrik Reuterswärd fick veta att hans vän, John Lennon, blivit mördad. Han blev så upprörd och arg över denna meningslösa död och många andra utbrott av onödigt våld, att han gick till sin ateljé och började arbeta på “Non Violence” projektet.