Årsdagen av bomben i Oslo och dödsskjutningarna på Utöja.

- den 22 juli 2012, kl 11:06

Våldet som metod har jag aldrig begripit mig på, ändå är historien fylld av just dylika personer och händelser.

Än mindre kan jag förstå dem, som villigt gör sig till dessa maktlystna & maktfullkomliga personers hantlangare. Jag kan inte annat än tolka det så, att dessa hantlangare tillåtit sig att hjärntvättats till att lyda blint. I mina ögon är de bara ömkans- och beklagansvärda personer.

Lika svårt är det att förstå dem, som dödar i Guds namn, det faller på sin orimlighet, att någon skulle stå i direktkontakt med en eventuell Gud. Finns det någon Gud, torde det inte vara någon, som förespråkar våld och maktmissbruk mot andra människor. Så, tyvärr, dessvärre har de bara blivit grundlurade av någon högst mänsklig person, som varit betydligt smartare än de själva är. Någon som vet hur man nyttjar situationen för egen vinning och egen dolda agenda. All makt berusar.

Men svårt är det att förstå människor, som inte ens drar sig för att döda andra människor för att driva sin egen vilja och sina egna tankar igenom.
Där förståndet och kommunikationen tar slut, där tar våldet vid.

Dessvärre så tror jag inte, att vi i framtiden kommer att se mindre av dessa dysfunktionella, extremmänniskor. Deras låtsasvärldar där de ser sig själva som krigare. Ungefär som småbarn leker. Men naturligtvis på en helt annan förödande nivå, därför att i barnens lek kommer ingen till skada, även om de har varit kungar för en liten stund. Så är det värre inte i det verkliga livet.