I Ystad fortsätter de anlagda bränderna. Oron har återvänt och de boende fruktar ny ”gryningspyroman” efter fjärde branden på tolv dagar.
Det kanske är dags för Henning Mankells litterära figur poliskommissarien Kurt Wallander, att börja lösa anlagda bränder istället för mordfall. Eller saknar deckarfiguren en levande motsvarighet till karaktärsdragen. Det vore i så fall otroligt märkligt.
Det råder för närvarande rekordlågt elpris. Sista elräkningarna syns det ingen som helst skillnad på. De är lika välsaltade som vanligt. Man tar också betalt för elöverföring, trots att ledningarna tillhör samma elbolag! Det kan man verkligen kalla för smarta drag i en insynsfri marknad. I alla fall den vi får dras med här i Göteborg, trots wisselblowern Karin från Malmberget, vars enda tack blev en spark i baken och ut i kalluften redan år 2010!
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/karin-vagade-sla-larm
Men så har vi också här en sossekultur, som dessvärre är rätt så synonym för resten av Sverige av idag. Även om regeringspartiet är något annat och i själva verket är lika goda kålsupare, bara lite ärligare, eftersom de talar om hur det skall bli. Säga vad man vill, men de håller sina löften om Matteuseffekten: "Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." Gammal hederlighet är en lågförbrukningsvara i alla dess former.
Vattenmagasinen är överfulla, förbrukningen är låg, kärnkraften går som den skall, som omväxling och kronan är stark. Men trygghet kostar. Tecknar man ett fast kontrakt idag innebär inte, att man kan binda sig på det spotpriserna är på elbörsen idag.
I Malmberget fortsätter i god och föredömlig anda den kosmetiska uppiffningen, utförd av ungdomen tillsammans med konstnärer. Medan huvudproblematiken kvarstår för alla, som inte längre kan stoppa huvudet ner i sanden.
Det kanske är hög tid att LKAB: s styrelse och ledning flyttar till Malmberget och delar det öde, som de själva anammat för så oerhört många tusen.
Själv så står jag i köket och funderar hur många skopor kaffe jag lagt på till det bubblande kaffevattnet. Skall nu kaffet vara så svagt att kaffekoppen viker sig och trillar omkull helt av egen förmåga, eller skall det bli så starkt kaffe, att skeden står för sig själv i kaffekoppen.
Men jag har i ett meddelande på FB fått diagnosen, att jag är helt förvirrad, eftersom jag helt uppenbarligen inte begriper, att man faktiskt kan börja göra sig drömmar om en gammal skrotbil, som ”lånats ut” för åtminstone 44 år sedan. Obekväma frågeställningar besvaras inte av diagnosställaren och han som ”lånat bilen” har själv enligt egen utsago då allt hände, sålt den vidare till en bilfantast i Överkalixtrakten. Biltransaktionerna hände fö på förra stenåldern för den som nu mot förmodan undrar.
Men skrotbilen som slukade mer olja och vatten än bensin och hade en lack som påminde om sandblästrad, har uppenbarligen tagit sig med åren och är numera värd en miljon, enligt samma tillförlitliga sagesman, som t.o.m. gjort efterforskningar hos polis och övriga myndigheter. Det är till att sakna kon när båset varit tomt i kanske rent av 50 år. Men vad vet jag. Jag vet inte hur transaktionerna kring bilen gått till, har bara fått dem återberättade, av två inte helt tillförlitliga uppgiftslämnare, säger mig min egen magkänsla.
Jag har bara blivit indragen pga. vissa felval av umgänge och bostadsort tidigare i mitt liv. Det är som vanligt, går det inte att skylla på vädret, eller inrikespolitiken, så finns jag ju alltid till hands.
Någon mer som kanske har behov av att ställa ännu fler diagnoser på mig, än jag redan i etern har behängts av? Jag är en fullfjädrad återvinningsperson nu för tiden. Jag återanvänder alla former av skit, i mina manus, som jag sitter och plitar på, när ork och lust infaller samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar