Vanlig husmanskost en bristvara i Sverige?

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 12 juli 2008, kl 22:00

De mest märkliga saker kan hända när man minst anar det.

Vi hade i vår resa kommit fram till det väldigt idylliska Nora. En stad som i mångt och mycket påminner om gamla försvunna Malmbergets utseende, med de små trähusen, de små affärerna och miljön.

"Så liten stad, så mycket smak". Orden är Anna Maria Lenngrens, författarinnan som bättre än någon annan har sammanfattat vad Nora står för. Det är svårt att förklara exakt vad hon menade. Smak är inte bara sådant man ser. Det sitter lika mycket i miljön, i stadens atmosfär.

Atmosfär är i mångt och mycket en känsla. Den måste upplevas för att förstås. Nora har en unik kulturmiljö med bebyggelsen av 1700- och 1800-tals hus, kullerstensgatorna, de tidstypiska gårdarna, de gammeldags affärsskyltarna och massor av små små detaljer som förstärker stadens karaktär.

Vi hade kommit underfund med att vi ville ha vanlig husmanskost till lunch.

Fanns det något sådant månntro i Nora?

Jag kunde läsa mig till att tidens tand inte ändrat på hemgjord glass. För dagen i tre olika smaker och så naturligtvis Norakaffe. Allt serverades fortfarande i samma anda, sedan början av 1900-talet. Gott lät det onekligen men långt ifrån husmanskost.

Därför blev jag stående framför en meny som stod uppställd ute på trottoaren. Vanlig pytt i panna har aldrig attraherat mig, om den inte varit hemlagad och jag tror inte detta alternativ på menyn skulle ha blivit till det bättre. Dock måste jag tillstå att denna variant dock väckte en del funderingar hos mig, om den rättens innehåll, tillblivelse och utseende. Det kanske var detta som Anna Maria Lenngrens så kryptiskt hade menat.

Vi valde dock att traska vidare till stadshotellet, där fick vi höra att det var pepparrotskött, som fanns till lunch under genren husmanskost. Oh....nej, jag vågar inte ens gissa mig till hur pepparrotskött stavas till i Nora...

Jag undrade när vi satt där på stadshotellets uteterrass i solskenet bland korpfåglarna, som intelligent plockade ut hela glaset med tandpetare, en efter en vid grannbordet, hur gamla VM:s Matsalar i Malmberget skulle ha salufört sin husmanskost anno 2008. På samma sätt som i Nora för att ge ett nytt och pittoreskt inslag i tidens utsvävande anda.

Kunde det rent av vara så att nutidens Nora hade inspirerats av deckardrottningen Maria Langs anda, som också är ett huvudinslag i staden Nora? Vad och vem var nedskuren i pytten?

Ja, jag undrade verkligen VAD hade Björn Erik Höjer kontrat med i Malmberget månntro, han med sina "djävulens kalsonger."

Om Björn Erik Höjer kunde jämföras med Anna Maria Lenngren, vem hade då kunnat svara upp till Maria Lang? Stig Järrel? Roffe Bengtsson? Eller hade det rent av blivit en kackafonia av Bo Nilsson.

Men VAD hade det stått på menyn över husmanskost i gamla Malmberget om Malmberget hade haft kvar sina fornstora glansdagar.

Några konkreta förslag, vad skulle den rätten hetat och vad hade ingått? Knappast samma sak som i Noras variant av "pytt i panna" eller som det nu stod "pitt i panna", i ett enda långt ringlande ord, som trillade glatt runt i våra munnar.