Samer, askspridning , Sverigedemokrater, hybris

Ändra inlägg | Ta bort inlägg

- den 12 juli 2008, kl 22:26

Jag har varit bortrest ett par dagar och därför inte sett debatte," som är en följd av min blogg. Eftersom nu själva bloggen har en beklaglig ordbegränsning när det gäller kommentarer, från ömse håll, väljer jag att skriva en ny blogg med tanke på det som anförts.

Rent tekniskt är det totalt omöjligt att ens förstå vart det kan finnas döda människor, det faller på sin orimlighet och på den punkten är jag orubblig. Jag är också fortfarande benägen att tro att det handlar om helt andra saker än just själva askspridningen. Det handlar inte om sådana mängder, att det skulle kunna innebära några egentliga problem och för det fall att det skulle bli det, går det rent tekniskt att ordna minneslunder eller områden även i fjällvärlden. Finns viljan, finns också möjligheterna.

Jag tänker gjuta olja på vågorna, men antagligen kommer det att innebära, att jag samtidigt kommer att kasta in nästa brandfackla.

Ett parti, eller partimänniskor som uppger sig förespråka "demokrati", som anför dylika uttalanden undrar jag i mitt stilla sinne: Vad är det för slags "demokrati" de förespråkar, som inte tillåter andras åsikter att finnas, dvs. i det här fallet Sverigedemokraternas. Vad jag erfarit har de på rent lagenligt sätt nu tagit sig till förnyade höjder, oavsett vad var och en må tänka eller tycka om deras eller någon annans politik.

Den som kan sin historia, vet också att svenskarna under kriget varit tämligen nazistvänliga. Det pågick en allmän och accepterad förföljelse av människor och vi hade också arbetsläger i det här landet för dem med en viss sorts åsiktsyttring och vi har fört och för fortfarande regelrätta register. Eftersom jag nu är konstintresserad skall jag ge ett typiskt exempel på hur och vad som kunde ske under denna tidsperiod i Sverige. Den som inte förstått vad denna kovändning helt plötsligt handlar om, bör läsa på Isaac Grünewalds biografi och Sigrid Hjerténs sorgsamma historia. De är en nutidshistoria ur många perspektiv.

Den rasbiologi som Hitler använde sig av var också sprungen ur den svenska myllan. Jag innehar Nordisk Familjebok från 1951 dvs. encyklopedi och konversationslexikon, där står en hel del tänkvärt att läsa om just samer dvs. om den svenska rasforskningen, som är en rätt halsbrytande läsning och även en förlängd kurs i nutidshistoria. Vi har duktigt slagit ihjäl samer därför att de inte delat våra "svenska" åsikter om saker och ting. Det ligger fortfarande bl.a. en massa kranier på olika institutioner. Det är inte bara samer som varit föremål för dylika suspekta saker. Likväl fortsätter vi att gräva upp likdelar och t.o.m. förevisa dem i museer, kyrkor etc. jorden runt.

Jag tror knappast jag behöver fortsätta för att vem som helst skall kunna förstå min åsikt om det hela. Jag finner det totalt obegripligt, att hålla på att gräva upp döda människor! Den som vill stå "lik" skall själv ha bestämt det, i annat fall är det totalt oetiskt i mina ögon. Detsamma gäller likplundringen som är väldigt omfattande och fredas med att det är någon form av räddande av kulturarv!?

Jag har också kunnat följa den uppblossande och tillika rätt hätska debatten om kväner kontra samer och har även där naturligtvis gjort mig en egen uppfattning, eftersom jag också är inläst på vad bl.a. den gode Tacitus skrivit i ämnet.

Eftersom jag nu är född 1951 har jag hunnit med att själv uppleva motsättningarna på ort och ställe och den något bekymmersamma problematiken sett ur två olika perspektiv. Men även exploateringen, som varit i samband med vattenkraften. Mina insikter från mitt arbete vid tingsrättens IM har gjort, att jag tycker mig fått se en annan bild av Sverige, än den som undsluppit mina egna duktiga historielärare/rinnor från skoltiden, där det i mångt och mycket antingen varit svart eller vitt.

Den dogmskolan fortsätter dessvärre i dess ursprungliga form, man sätter hellre upp vilken åsikt man skall ha, än att sakligt diskutera saker och ting. Jag kan inte ens påminna mig om att man i min egen historieundervisning från skoltiden, ens satte fokus på de förödande krigsskadestånd efter första världskrigets slut, som också blev anledningen till ett andra världskrig och att saker och ting kunde få den utveckling som den trots allt fick. Vi människor har mao lite svårt att se orsak- och verkansammanhangen och vi tycker uppenbarligen om att slå varandra i huvudet, än att grundligt granska saker och ting och dra lärdom av tidigare sorgesam utveckling i människans historia.

Jag lika lite som någon annan står i något specialförbund med Gud, eller det som anses vara Gud. Däremot är jag fullt övertygad om att människan är betydligt större än hon själv förstår och borde därför handla därefter.

Jag bjuder nu alla en sekvens ur något tänkvärt, som vi alla borde dra lärdom ur oavsett etnisk tillhörighet http://www.youtube.com/watch?v=bKrTuAWlugY