- den 13 februari 2009, kl 08:14
Sankt Valentin, eller Sankt Valentinus, är åtminstone tre personer som led martyrdöden på 200 eller 300 talet. Det är också oklart vilken av dem som gett upphov till denna minnesdag, Valentindagen.
Spelar ingen roll vilket som, men köpmännen jublar numera även i lilla Sverige. Något som inte skedde bara för något år sedan, då den dagen passerade tämligen obemärkt förbi. Men det kanske var så att den romersk-katolska kyrkans utresning 1969, fick den tröge svensken att sakta vakna till liv och ta Valentindagen i anspråk.
Jasså? Romersk-katolska kyrkan vill inte ha dessa helgon längre? Jaha... men då kanske vi istället skulle ta och lägga rabarber på ... Få se... Vi tar den där Valentindagen, typ.
Eller var det den glöd, som den italienska skådisen och sexsymbolen Rudolph Valentino, tänt i alla kvinnohjärtan, som aldrig falnade. Överlevde glöden i alla dessa kvinnohjärtan, som han stack i brand?
- EKEWAE? Så fasen heller, gubben dog ju 1926! Det kan omöjligen ha pyrt så länge!
Strunt samma vad hela "Valentinfenomenet" beror på, men jag upplever, att den här dagen bara blir större och större. Här i stadsdelen Haga i Göteborg, finns sedan något år tillbaka en permanent Året-Runt-Affär, med just "hjärtan" i alla dess varianter och inslag. Minst sagt en "hjärtlig historia".
Jag väljer att ta Valentindagen, 14:e februari, som den universella kärleksmanifestationsdagen, som behövs alldeles förskräckligt väl!
Det är solklart ett reningsbad, att både läsa om och känna av. Tänk alla dessa hjärtehälsningar, som går som ett korsdrag tvärs genom människors relationer och länder. Det kan sannerligen behövas efter alla kärlekslösa nyheter övriga dagar.
Göteborgs-Posten brukar bjuda på gratis kontaktannonser till "Alla hjärtans dag", det är sida upp och sida ner. Jag har sparat en både rörande, högst personlig och tankeväckande sådan annons. Den återkom år efter år, under säkert 10 års tid, texten lät ungefär så här:
"jag är en liten, liten, liten, liten man på 76 år (sista gången jag såg den, vill jag minnas att han hade hunnit bli 76 år), som önskar en liten, liten, liten, liten, liten, liten kvinna, att bilda en liten, liten, liten, liten familj med".
I sluttrudelutten, som var ungefär en spaltkilometer lång, där krav och allt innehåll av större muntrationer för läsaren, framgick även att utläsa:
att det där "lilla lilla lilla lilla" innebar, att han själv var 152 cm lång och helst ville ha en kvinna, som var decimetern kortare än han själv var. Jag undrar fortfarande: FICK han något svar? Någonsin?
Ja, jag menar förutsättningar, att någon i den längden, i fertilålder och med en fascination av Elsa Beskows "Sagan om den lilla lilla gumman", skulle läsa Göteborgs-Posten, hur stor var den rent matematiskt egentligen?
Jag tänkte spara den frågan till nästa gång något mattesnille infinner sig på "vuxendagis" dvs. föreläsningarna på Chalmerstorsdagarna, som jag brukar besöka. Fasen vad jag har grubblat på den här frågan, utan att bli speciellt mycket klokare av det hela. Hur jag än försökt räkna ut det hela har jag gått bet.
Själv älskar jag att fullkomligt "bada" i alla kärlekshälsningar, som finns i tidningarna, dylika dagar. Det är härlig läsning! En del är fyllda med tvåsamhetens mystik och koder, andra är härligt rakt på sak:
"Hilda vad du är bra!" - "Ångvälten, vad vore livet utan dig?" - "Du gör mig knäsvag Rutger" - "Min gullesnutt" - "Mitt rivjärn" - "Min pussgurka!"
De här hälsningarna, de går från gammal till ung, från människa till djur, från människa till motorcykel och gammal bil! Ja, du läste rätt. Det är mycket som man kan bli knäsvag av och få hjärtat att slå glädjeskutt av!
Har ni tänkt på att bakom de här rubrikerna döljer sig i övrigt "välstädade" och högst "seriösa" personer. Vem kan vid normalmötet tänka sig att den stele pressvecks-byrådirektören är någons "Tiger...grrr..." eller "Bamse-bubben", eller den prudentliga damen i snabbköpskön är någons "Snuffi-snuttan", eller "Duvan...kurr...kurr". För att inte tala om MACHO-TYPEN, som är någons "snutti-snutt-plutt"!
Men alla ni, Snutti-snuttor, Duvor, Gullesnuttar, Pussgurkor, Tallkottar, Tigrar etc. VAD världen behöver på Alla hjärtans dag är lite mer Snutti-snutt och pullinutt och kurr...kurr...kurr.
Glöm inte bort Alla hjärtans dag och glöm inte att tala om för dem, som betyder mycket för dig, hur mycket de betyder/betytt för dig, även om det inte är Alla hjärtans dag!
Men jag är allt bra nyfiken på vad ditt hjärtats kär heter bakom ridån? Törs du?
Jag törs!
Mitt hjärtats kär kallas för "Lille Puh", inte för att han är någon björn, med liten hjärna, som gillar honung, utan för att han brukar somna framför TV:n och då låter han så här... "Puuuuuhhh". Ett väldigt litet försynt ljud... "Puuuuuhhh"... därav "lille Puh". Det passar honom dessutom väldigt bra, eftersom han är en omtänksam, anständig man, som aldrig höjer sig själv över skyarna.
Nejdå, det är inte alla dagar jag är snäll när han somnat in där framför TV:n. Det händer att jag sticker in två fingrar i vardera näsborren på honom och säger med överförtjust och hög röst:
- Dags att VAAAAKNAAA lille Puh!
Hmmm... han är inte lika överförtjust!
Undra just varför?
Spelar ingen roll vilket som, men köpmännen jublar numera även i lilla Sverige. Något som inte skedde bara för något år sedan, då den dagen passerade tämligen obemärkt förbi. Men det kanske var så att den romersk-katolska kyrkans utresning 1969, fick den tröge svensken att sakta vakna till liv och ta Valentindagen i anspråk.
Jasså? Romersk-katolska kyrkan vill inte ha dessa helgon längre? Jaha... men då kanske vi istället skulle ta och lägga rabarber på ... Få se... Vi tar den där Valentindagen, typ.
Eller var det den glöd, som den italienska skådisen och sexsymbolen Rudolph Valentino, tänt i alla kvinnohjärtan, som aldrig falnade. Överlevde glöden i alla dessa kvinnohjärtan, som han stack i brand?
- EKEWAE? Så fasen heller, gubben dog ju 1926! Det kan omöjligen ha pyrt så länge!
Strunt samma vad hela "Valentinfenomenet" beror på, men jag upplever, att den här dagen bara blir större och större. Här i stadsdelen Haga i Göteborg, finns sedan något år tillbaka en permanent Året-Runt-Affär, med just "hjärtan" i alla dess varianter och inslag. Minst sagt en "hjärtlig historia".
Jag väljer att ta Valentindagen, 14:e februari, som den universella kärleksmanifestationsdagen, som behövs alldeles förskräckligt väl!
Det är solklart ett reningsbad, att både läsa om och känna av. Tänk alla dessa hjärtehälsningar, som går som ett korsdrag tvärs genom människors relationer och länder. Det kan sannerligen behövas efter alla kärlekslösa nyheter övriga dagar.
Göteborgs-Posten brukar bjuda på gratis kontaktannonser till "Alla hjärtans dag", det är sida upp och sida ner. Jag har sparat en både rörande, högst personlig och tankeväckande sådan annons. Den återkom år efter år, under säkert 10 års tid, texten lät ungefär så här:
"jag är en liten, liten, liten, liten man på 76 år (sista gången jag såg den, vill jag minnas att han hade hunnit bli 76 år), som önskar en liten, liten, liten, liten, liten, liten kvinna, att bilda en liten, liten, liten, liten familj med".
I sluttrudelutten, som var ungefär en spaltkilometer lång, där krav och allt innehåll av större muntrationer för läsaren, framgick även att utläsa:
att det där "lilla lilla lilla lilla" innebar, att han själv var 152 cm lång och helst ville ha en kvinna, som var decimetern kortare än han själv var. Jag undrar fortfarande: FICK han något svar? Någonsin?
Ja, jag menar förutsättningar, att någon i den längden, i fertilålder och med en fascination av Elsa Beskows "Sagan om den lilla lilla gumman", skulle läsa Göteborgs-Posten, hur stor var den rent matematiskt egentligen?
Jag tänkte spara den frågan till nästa gång något mattesnille infinner sig på "vuxendagis" dvs. föreläsningarna på Chalmerstorsdagarna, som jag brukar besöka. Fasen vad jag har grubblat på den här frågan, utan att bli speciellt mycket klokare av det hela. Hur jag än försökt räkna ut det hela har jag gått bet.
Själv älskar jag att fullkomligt "bada" i alla kärlekshälsningar, som finns i tidningarna, dylika dagar. Det är härlig läsning! En del är fyllda med tvåsamhetens mystik och koder, andra är härligt rakt på sak:
"Hilda vad du är bra!" - "Ångvälten, vad vore livet utan dig?" - "Du gör mig knäsvag Rutger" - "Min gullesnutt" - "Mitt rivjärn" - "Min pussgurka!"
De här hälsningarna, de går från gammal till ung, från människa till djur, från människa till motorcykel och gammal bil! Ja, du läste rätt. Det är mycket som man kan bli knäsvag av och få hjärtat att slå glädjeskutt av!
Har ni tänkt på att bakom de här rubrikerna döljer sig i övrigt "välstädade" och högst "seriösa" personer. Vem kan vid normalmötet tänka sig att den stele pressvecks-byrådirektören är någons "Tiger...grrr..." eller "Bamse-bubben", eller den prudentliga damen i snabbköpskön är någons "Snuffi-snuttan", eller "Duvan...kurr...kurr". För att inte tala om MACHO-TYPEN, som är någons "snutti-snutt-plutt"!
Men alla ni, Snutti-snuttor, Duvor, Gullesnuttar, Pussgurkor, Tallkottar, Tigrar etc. VAD världen behöver på Alla hjärtans dag är lite mer Snutti-snutt och pullinutt och kurr...kurr...kurr.
Glöm inte bort Alla hjärtans dag och glöm inte att tala om för dem, som betyder mycket för dig, hur mycket de betyder/betytt för dig, även om det inte är Alla hjärtans dag!
Men jag är allt bra nyfiken på vad ditt hjärtats kär heter bakom ridån? Törs du?
Jag törs!
Mitt hjärtats kär kallas för "Lille Puh", inte för att han är någon björn, med liten hjärna, som gillar honung, utan för att han brukar somna framför TV:n och då låter han så här... "Puuuuuhhh". Ett väldigt litet försynt ljud... "Puuuuuhhh"... därav "lille Puh". Det passar honom dessutom väldigt bra, eftersom han är en omtänksam, anständig man, som aldrig höjer sig själv över skyarna.
Nejdå, det är inte alla dagar jag är snäll när han somnat in där framför TV:n. Det händer att jag sticker in två fingrar i vardera näsborren på honom och säger med överförtjust och hög röst:
- Dags att VAAAAKNAAA lille Puh!
Hmmm... han är inte lika överförtjust!
Undra just varför?
Det finns 4 kommentarer.
SvaraRaderaTommy, jag önskar dig och Din älskade "DET-bulle" en skön kryssning!
Anmäl >Gun (2009-02-14 11:55:49)
Det var du som startade "kriget"! Hur kul är det att få ett finger instucket i munnen JUST precis när man håller på att gäspa? Gäspen kommer av sig och man blir "ogäspad". Hela gäspsystemet kommer i olag!
Hämnden? haha....det blir väl "kul" för dig att få stiga upp i arla morgonstund och MOTIONERA regelbundet med mig, du som "gillar" att motionera.
Anmäl >Gnu (2009-02-14 08:33:05)
Törs väl jag med ...!
Jag och min älskade "DET-bulle" kommer att åka på kryssning ikväll och äta en Alla hjärtans middag, med Champagne och "hela kitet!" ;)
Önskar alla en kärleksfull dag! /T
Anmäl >Tommy (2009-02-14 07:41:21)
Vadå undrar just varför? Alltså hur kul skulle du själv tycka det vore att få fingrar eller något annat uppstucket i din näsa när du sover? Men, hämnden är, eller snarare kommer att bli ljuv för mig, men kanske inte för dig...
Anmäl >puh (2009-02-13 18:10:34)