lördag 14 februari 2009

"Gräv ner" din blogg för framtidens människor...

- den 14 februari 2009, kl 10:41


Sajten Space Collectives avdelning "Personal Timecapsules" är en slags begravningsplats för idéer och tankar, tänkta att bevaras för framtida generationer och varelser. Här skapar man en webbsida med det innehåll man tycker är värt att bevara. Fler än 2 000 personer har redan gjort det. Vill man så kan man också delta i en rad andra "smarta tankesmedjeprojekt" från vart människan, som varelse kommer att ta vägen evolutionärt till en plats för "plötsliga uppenbarelser och insikter."

Tja, mycket skall man läsa innan ögonen trillar ur! Men nog tillhör det här väl ändå det mer snurriga sakerna ändå?

Jag hoppas verkligen att mina bloggar går det öde till mötes, som de förtjänar, eller alla mina USB-minnen och handskrivna böcker och funderingar om livet och tillvaron. I annat fall blir det oerhört pinsamt för denna kulturepoks intellektuella klassificering, när framtidens människor skall bedöma den här s.k. "kulturepoken".

Jag brukar ibland tänka, när jag ser hur arkeologerna m.fl. gräver fram allt möjligt jox och påstår, att det och det har de använts till och så här fungerade det och det. Ibland är de t.o.m. så träffsäkra på saker och ting hur det har varit och fungerat, att de med bestämdhet talar om att:

- JOJO... så har det varit. Så har de tänkt, tyckt och gjort.

MEN hur katten kan de ens påstå sig veta allt det där? brukar jag tänka. Jag är nog i själ och hjärta en fullständig ifrågasättare. Kanske är det min mentor, en av de handfulla som livet har begåvat mig med, lagmannen Fredrik Rekke, som haft viss inverkan? Fredrik brukade ofta säga:

"att tro, är att icke veta."

Ibland brukar jag tänka vad framtidens arkeologer skulle tänka, om de kunde se detta prickmönster, som uppstår av alla tuggummiblaffor, som bara ramlar ur munnen på lortgrisarna. Det är helt OTROLIGT hur det ser ut på mer frekventa trottoarer, eller gångstråk. De här partierna får mig att inse, att det egentligen inte finns några slumområden, det finns bara slummänniskor, sedan spelar det ingen roll om det gäller tuggummiblaffor, skrotbilar, sopor i största allmänhet, eller det som de t.o.m. är kapabla att lämna efter sig VID återvinningsstationerna.

Man kan undra hur de här glappkäftarna tänker, eller har de aldrig själv råkat ut för sitt eget äckelbeteende? Dvs. trampat rakt i en dagsfärsk tuggummiblaffa, eller en ännu värre variant:

en som värmen har förvandlat till någon form av det-här-kan-du-inte-befria-dig-ifrån-i-första-taget. 

DE tankarna man tänker då, det får ramsan om "må öknens alla kamelloppor hemsöka dina armhålor" att framstå som ljuv musik!

Men i "normalfallet" dvs. helt intorkade toy-blaffor tänker jag:

Är det nu någon förstå-sig-påare dvs. arkeolog, som en vacker dag kommer att stå där och lägga ut texten om x-antal år, av varianten:

- Ja, ungefär någonstans mellan 1900-2050-talet, fanns en märklig art djur, som lämnade än märkligare fotspår efter sig. De var beklädda med en svårartad kemisk lösning på fotsulorna och så här ser den fossilen ut ... och så presenterar arkeologen en tekannesamling för framtidens människor, som tänker "det var tur att man inte levde då, de ser rent vanskliga ut. Undra om de sög in sina offer med den där snabeln och bajade ut dem genom det där stora hålet, som går att lyfta på?"

Eller de här som påstår att "det och det arkeologiska fyndet" är ett offerkärl, där det offrades människor till Gudarna. Dvs. arkeologiska fynd från kulturer, som man inte har en susning om hur, eller ens varför de försvann spårlöst. Vad har framtidens arkeologer att säga om våra toalettstolar t.ex.

Kommer det att låta ungefär så här:

- Ähum... ja, så har vi det här speciella offeraltaret, som är återfunna i rikliga mängder och har funnits i stort sett överallt världen över. Det finns lite olika färgsättningar och lite olika utformningar beroende på om offerguden hette "Ifö" eller "Gustafsberg". Det förekom en hel del olika Gudar, världen över. Men oavsett det, tycks det vara samma sak, som den här lågt stående kulturen offrade. Fyndplatserna har varit fyllda av en massa E-tillsatser, tungmetaller, hormoner etc. Detta materia ligger lagrade i de fragment, som visar att digra naturfenomen inträtt i slutet av den här kulturepokperioden.

Det där ordspråket "om det kliar i rumpan, blir det gott smör-år i år", det lär de väl också kunna länka ihop med toastolarna, men säkert kommer att tolka det som en "bön till Guden Ifö", eftersom de här personerna på "Personal Timecapsules", säkert ansett att det "ordspråket" är väl värt att bevara.

Ja, jag menar om de nu anser att bloggar kan vara det.

Det hade väl i det fallet varit bra om det funnits ett krav om att alla dylika saker (inkl. bloggar) skulle skrivas på toapapper, ja, jag menar så att de kunde återanvändas till något vettigt och det bästa av allt, inte röjt vad vi människor håller på i den här s.k. "kulturepoken".

1 kommentar: