Kvinnoliv i Malmberget: Inger Sundvall - Eva Alriksson, Anneli Pettersson, Annelill Weström, Anna Alriksson, Gunnel Olsson, Margareta Pohjanen och Tina Ågren

Inger Sundvall

Eva Alriksson

Anneli Pettersson

Annelill Weström

Anna Alriksson

Gunnel Olsson

Margareta Pohjanen som var politisk engagerad och varken född eller ursprungligen från Malmberget

Tina Ågren
 

Märkligt att svenska Regeringen inte gör mer för den svenska medborgaren och Ki-forskaren Ahmadreza Djalali heller.

 https://www.expressen.se/tv/nyheter/hor-dodsdomde-svensk-iranierns-egna-ord-inifran-fangelset/

Dödsdomen har fördömts av EU-parlamentet, FN-experter, Amnesty och Ahmedreza Djalalis kollegor vid Karolinska Institutet i Sverige.

Ahmadreza Djalali greps under en föreläsningsresa i Iran 2016 och anklagades för spioneri och dömdes till döden.

Han har nyligen fått veta att dödsdomen kvarstår.

När man ser bilder av hans forna jag och i nuvarande tillstånd så förs man onekligen till tankarna av bilder av fångarna i koncentrationslägren, fullständigt utarmade!

Ibland undrar jag mer än andra dagar över vilken värld vi lever i. Vad finns det för intresse att plåga ihjäl människor? Är det verkligen någons religion att ta död på en annan människa? Vilken religion förespråkar det? Handlar det inte mer om makt hos dem som tillförskansat sig makten?

Sveriges Regering visar också enfaldigt prov på makt, som dessutom värnar kriminella, företrädesvis utlänningar i vårt samhälle. Det är en enorm platsbrist i våra svenska fängelser. Redan 2019 hade vi ca 2700 personer som inte kunde avtjäna sina fängelsestraff därför att fängelserna (anstalterna) är fulla och överbelagda. Vad siffran blir i år vet nog ingen ännu, för att inte tala om alla de som ännu inte ens dömts. Bara där ligger enorma balanser eftersom även rättsvärlden rasat ihop.

Det här borde Regeringen ha hanterat för länge sedan. Framförhållning är verkligen inte den här Regeringens starkaste sida och också tydliga tecken på ett samhälle i raskt förfall.

Centerpartiledaren Annie Lööf var emot att Sverige skulle överlåta fängelsestraffen till de länder, som de dömda kommer ifrån och menade att vi har svenska medborgare som sitter fängslade i andra länder. Precis som om det skulle vara någon ursäkt för att inte förlägga fängelsestraffen till de länder där de hör hemma och ta hem våra egna medborgare så att de kunde avtjäna sina straff i svenska fängelser.

En win win situation helt enkelt, eftersom det bara skulle innebära en normalisering av de bistånd som vi redan vräker ut ur statsbudgeten. Dessutom skulle det innebära enorma besparingar på den redan hårt ansträngda statskassan p.g.a. den sedan decennier havererade migrationspolitiken, där den s.k. integrationen haft allt övrigt att önska och mer liknar en försöksstudie i jävlighet, utan varje form av hänsyn till vare sig de drabbade och Sveriges egna medborgare, som den fullständiga inkompetensen slår allt hårdare emot.

Vi är numera prisgivna åt en maffiavärld!

I andra länder använder man "den svenska modellen", som ett varnande tecken. Omvärlden pekar finger åt Sverige både när det gäller straffskalor och migrationspolitiken och den här Regeringen sitter bara handlingsförlamad och låter Sverige förblöda på alla tänkbara sätt och planerna nu dessutom, att försämra ännu mer. Det är redan i full gång genom att försämra & urholka arbetsrätten bl.a.

Svenska medborgare går med stormsteg emot riktig träldom, medan politikerna ser till att berika sig själva.

Det finns inget led längre som fungerar ute i samhället. Beklämmande är bara förnamnet, eftersom de i Regeringen värnar den egna makten framför Sveriges framtid och överlevnad.

Djävulens advokater ?

Ett fenomen som vissa tror är något nytt. Så väl är det tyvärr inte alls.
Men det har blivit aktuellt med den advokat som är involverad i försvaret av kriminella nätverk.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/flera-aklagare-anmaler-kand-advokat

Advokatsamfundet är också en maktfaktor som inte någon normal människa heller förstår vad de håller på med, dessutom har de sina tentaklar precis överallt i maktens korridorer och vad "god advokatsed" betyder det kan man länge fundera över, utan att hitta något som känns rimligt.

Nu vill jag verkligen poängtera att det gäller inte alla advokater eller jurister i domstolarna, men tillräckligt många för att jag allvarligt skall vara bekymrad över vad det är för yrkesgrupp som kan husera i stort sett fritt och efter eget godtycke, både när det gäller lag och ordning, men inte minst när det gäller överdebiteringar.

Jag kommer ihåg de väl så saltade räkningarna som jag reagerade över redan när jag var kontorsslav på tingsrätten, med en lite extravagant titel. Vid några tillfällen ägnade jag mig en stund åt att räkna ut hur rimliga de var och min lokalkännedom hur många som arbetade på advokatbyrån.

Det var få tillfällen när arvodena kapades såväl vid rättegångar som vid handläggningen av konkurser.

På nära håll har jag kunnat konstatera att t.o.m. ej färdigutbildade advokater (jur.kand) försatt sina klienter i en ohållbar situation. De har helt enkelt gett fel råd, inte känt till hur det förhåller sig och därmed förorsakat sin klient våldsam överskridning av kostnader. Ett nog så lukrativt område där man borde restriktivt infört näringsförbud för en hel del personer.

Det där med debiteringar får mig att än en gång tänka på historien om advokaten, som står inför Sankte Per, som säger:
- I vanliga fall släpper vi inte in sådana som du här, men du har tur, därför att att vi har ett speciellt erbjudande för tillfället, som innebär att du tvingas tillbringa lika lång tid i helvetet som du har levt. Men sedan får du komma hit upp till himmelriket och stanna här i all evighet.

Advokaten går med på det.

- Bra, säger Sankte Per, då skickar jag dig ner till helvetet och låter dig stanna där i 666 år.
- Vad menar du? säger advokaten, jag är bara 51 år!
- Fullt möjligt, svarar Sankte Per, men häruppe går vi efter hur många timmar man har fakturerat.

Annie Lööfs (C) återkomst i politiken - med munländret som fortsatt glappar ohämmat

 https://www.dn.se/nyheter/sverige/annie-loof-det-har-kravts-valdigt-mycket-for-att-komma-tillbaka/

Annie Lööf berättar om sin dramatiska nedkomst med dottern som föddes 12 veckor för tidigt.

Den erfarenheten har även jag, även om det var betydligt tidigare än så och något mer dramatiskt. Men precis som Annie Lööf fick jag ta del av en sjukvård som då ännu inte havererat och hade sålunda en helt underbar barnläkare, Anders Dimberg, länge vid min och min dotters sida. Han fullkomligen räddade livet på henne mer än en gång. Det räckte inte med det, utan han berättade för mig om de fattiga kvinnorna som han hade besökt, som inte hade tillgång till kuvöser och därför fick begagna sig av "fattigmanskuvöser". Något jag tog fasta på sedan min dotter kunde kopplas lös från respiratorn inne i kuvösen.

Det räckte inte där utan jag hade även en förutseende gynläkare, som förstod att graviditeten skulle sluta med en katastrof, det var bara en tidsfråga. Trots att hon själv var på fest den kvällen när det började urarta, gav hon order om till lasarettets personal vad de skulle göra. Hon förstod vad som skulle komma att hända och gjorde sig själv därför tillgänglig utanför arbetstid!

Fortfarande kommer denna känsla av tacksamhet tillbaka, när jag läser om Annie Lööfs berättelse i Dagens Nyheter om dramatiken kring hennes tumultartade förlossning, eller det kanske inte ens heter förlossning när man inte föder barn på normalt sätt.

Jag var till skillnad ifrån Annie Lööf inte vid medvetande, när min dotter gjorde entré, utan jag fick senare föras i rullstol från IVA till neonatalavdelningen när jag själv hade lyckats klara ut den värsta pärsen. Däremot hade jag min syster vid min sida under hela tiden när "lyset var nedsläckt". Enligt personalen hade hon inte ens åkt hem för att äta eller sova, utan hela tiden suttit vid min sida och även tagit del av vad som hände med min dotter.

Fortfarande kan jag slås av tanken, att hade jag inte redan befunnit mig på Gällivare lasarett, hade varken jag eller min dotter överlevt. En sådan händelse blir man tillbakakastad till så snart man möter den i någon annans skepnad.

Annie Lööfs berättelse i Dagens Nyheter var en berättelse, som människor skulle må bra av att ta del av. Jag tänker närmast på nymodigheten med Baby Shower, som importerats från USA och som verkar lovligt urspårat med tanke på, att det inte är någon självklarhet med en graviditet eller ens födelse.

Jag kunde verkligen ta del av Annie Lööfs berättelse, dvs. ända tills det samma gamla positivet halades upp igen: "främlingsfientligt parti". Då antog hon åter den där gapande, irrelevanta damen, som man får klart för sig när man hör henne skrika, att hissen inte verkar gå ända upp.

Man kan verkligen ställa sig frågan vilka som är de främlingsfientliga, de som förstår att det inte går att ha en ohämmad migrationspolitik, eller de som "öppnat våra hjärtan" och för en så oansvarlig tillika havererad migrationspolitik, som är så inhuman att man baxnar!

Ideligen får man läsa om, ta del av, historier där människor sitter fast i åratal och i slutändan blir utslängda ur det här landet, inte helt sällan p.g.a. någon byråkratisk miss och horribla handläggningstider, medan man behåller grovt kriminella "därför att man inte kan utvisa dem".

BAH!

Problemet med dessa politikerembrion är att de inte själva behöver bo i en omgivning som är fyllt av bilbränningar, våldsamma upplopp som i min värld faktiskt handlar om terrorverksamhet, skjutningar, skolor som inte klarar av sitt uppdrag, en våldsam segregation med parallella samhällen, öppen knark- och prostitutionshandel, utbredd kriminalitet, förnedringsrån, kolossal bostadsbrist, fundamentalism, dessa horder av unga män som driver runt som rovdjur och inte minst omvänd rasism!

Det är något allvarligt som har hänt i Sverige, när t.o.m. polisen måste ha eskort hem till skydd för sina liv och friheten inskränkts p.g.a. den utbredda kriminaliteten, ändå klamrar sig dessa faktaresistenta vid fixa idéer, som har föga verklighetsförankring. För dem handlar det hela enbart om makt!

Jag minns hur det var bara för ett ca 15-20 år sedan. Idag kan jag säga att jag undviker att besöka en hel del av Göteborgs vackra stadsdelar om nöden inte kräver det. Därför har jag inte heller besökt en hel del av dessa torghandlare, som jag gärna både handlade och tillbringat mycket tid i trevliga samtal med förut. Helt enkelt människor emellan.

Det hela blev synligt när jag i slutet på 90-talet blev inkallad till en skola där eleverna burit kaststjärnor & kättingar och skolans ledning satt helt handfallna över situationen. Vid mina samtal med "kanaljerna" framgick att det faktiskt bara försvarade sig, de var dödligt rädda för fraktioner ifrån andra skolor, som drev omkring. Det var fullt krig mellan högstadieskolorna!

Så sent som i höstas, när jag hämtade ut ett par biljetter i Blå Ställets kassa till en författarfrukost, pågick knarkhandeln helt öppet och ogenerat mitt emot Angeredsgymnasiet. Det pågår överallt i dagens Göteborg. Sedan kan väl de inkrökta politikerna i Göteborg & Regeringspartierna få fortsätta att sova och tro att de har gjort det som krävs i insatsväg. När de dessutom påstår att de har koll på situationen tror man knappt sina öron och ögon.

Annie Lööfs egna flickor behöver aldrig riskera att utsättas för det som vi andra inte kan undgå att se i vår närmiljö. Men det kommer väl kanske en dag när även hon inser att hennes flickor inte räknas som fullvärdiga och jämställda kvinnor, som de är födda till. Inte heller kan låta sina döttrar utsättas för den bistra tillvaron och utsatthet som råder idag i Sverige fastän de är födda i Sverige. Helt enkelt ha en inskränkt frihet.

Jag tänker på vilken enorm frihet jag själv har växt upp med, trots ett ständigt närvarande & underliggande kvinnoförakt, som med handen i backspegeln lyst igenom även i mitt liv. Men det går verkligen inte att jämföra. Dagens Sverige är en förlorad värld, det är de kriminella som tagit över den reella makten. Jag tänker på hur det var på Sicilien och speciellt tydligt i Palermo, det är ingen större skillnad faktiskt.

Man kan hyckla om mycket, men i slutändan står man inför sanningar som visar sig att man skjutit sig själv i foten!

Det borde verkligen Annie Lööf år 2020 vara medveten om, istället för att fortsätta vifta runt som den bortskämda unge hon faktiskt ännu är.

Är du en muspappa, eller är du en råttpappa?

Nu tror jag i och för sig att det även är hänförligt till "det kvinnliga könet" också.

Jag läste något mycket intressant som "vetenskapen" kommit fram till. Muspappor är bättre att ta hand som sina ungar än råttpappor. I en ny studie kan detta spåras till en gammal del av hjärnan, hypotalamus.

Musens celler frisätter längre mängder dopamin, vilket i sin tur leder till höga nivåer av prolaktin.

Prolaktin är i sin tur ett hormon som utlöser moderskapsfunktioner hos honor i många arter, inklusive människan.

Detta har framkommit i en ny studie, som utförts vid Stockholms Universitet, Karolinska Institutet i samarbete med University of Otago i Nya Zeeland, där man har kunnat konstatera att detta leder till att mushanar är mer benägna att ta hand om sina ungar.

De plockar upp dem när de kommit vilse, för dem till boet och ser till att de håller sig varma. Hos råttpapporna såg forskarna inget av dessa beteenden - förrän de behandlades med prolaktin!

På motsvarande sätt kunde forskarna få muspappan, att tappa intresset för sina ungar, genom att "sakta ned" nervcellerna som leder till höga nivåer prolaktin.

Eftersom jag nu bevittnat åtskilliga vårdnadstvister där jag mer än en gång opponerat mig hur domaren i målet resonerat. En av våra rådmän sa till mig inför en sådant beslut:

- Men Gun, vad vill du att jag skall göra? Skall jag göra som kung Salomo, hota att klyva barnet mitt itu så de får varsin halva?

- JA, svarade jag, framför den tanken till de båda föräldrarna redan i ett inledande stadium, då vet man också vem det är som egentligen har barnets bästa för sina ögon och vem som bara är den som ägnar sig åt att odla det egna egot.

En förälder som inte ger sig i kast med att utsätta sitt barn för dylika saker, är också den föräldern som har barnet bästa för sina ögon. Det är inte rimligt att föräldrar skall få strida om vem som skall ha vårdnaden och definitivt inte med den utredning som socialtjänsten gör. Det är så många gånger som socialtjänsten fullständigt har fallerat och blivit till rena katastrofen för barn.

Socialtjänsten har helt enkelt ödelagt barn och deras framtid för evigt. Barn blir fråntagna inte bara sin barndom, utan i allt högre grad även sina vuxna liv. Ibland får t.o.m. barnet plikta med sitt eget liv. Överlever de får de sår som aldrig vill läka. Inte sällan blir de dessutom konflikträdda som vuxna, som ett extra bonus.

I verkliga livet har jag upplevt så många föräldrar som verkligen inte har något "normalt beteende" till sina barn. De gör inget annat än på alla tänkbara sätt ödelägger sina barns liv, drar sig inte ens för att "sakna barnet", när de i själva verket är fullständigt likgiltiga när barnet väl är där.

Det verkar bara vara någon form av "habegär" som de drivs av.

*****

Jag tänker på en kvinna som var barnlös och satt av ett längre fängelsestraff. Hon sa något som verkligen var träffande och var en glasklar analys, efter att vi hade fått bevittna ännu en mamma som grät i högan sky efter sina barn. När jag och kvinnan blev ensamma kvar i rummet, sa hon med sammanbitna tänder:

- Jag blir så in i helvete less på alla de här som sitter och "längtar" efter sina barn, gråter över att de inte får/inte kan träffa sina barn, men när de väl kommer ut så gör de inget annat än lever sina egna liv och skiter fullständigt i sina barn. Om man nu tycker så mycket om sina barn då borde man rimligen också bete sig på ett helt annat sätt.

Hon hade helt rätt!

Det gäller även föräldrar som är på fri fot och jag önskar verkligen att samhället fått ett nytt redskap i sin hand, för att vi skall slippa ifrån alla dessa i djupet skadade barn. Det är inte bara fråga om vårdnadsutredningar, eller vem som är den mest lämpade föräldern. Det finns många andra fall där man borde kunna åberopa att ett sådant prov tas, därför att då skulle man slippa ifrån fullständiga rättshaverier i dess förlängning.

Alldeles nyss fanns ett inlägg från en person, som handlade om de här personerna som nyttjar prostituerade, huruvida de var lämpliga föräldrar. Jag riktigt hajjade till därför att jag hade sanning att säga inte tänkt i de banorna tidigare. Vad har de för värderingar som förälder? OM man nu är villig att köpa en annan människas kropp, som ett stycke kött?

I förlängningen tycker man då som förälder, att det är ok att det egna barnet, oavsett kön, kan bli föremål för samma öde att köpas, ibland t.o.m säljas som slavar?

Ännu ett steg längre, alla dessa våldtäktspersoner, våldsverkare & krigsherrar är det här lösningen - ett enkelt blodprov för att konstatera om de är i avsaknad av prolaktin?

Håller vetenskapen äntligen en lösning på ett aldrig sinande problem?

JA, jag är benägen att tro det.

Anmärkning för den som inte är uppdaterad i den Bibliska historien:

Ett känt fall som Kung Salomo dömde i var när två kvinnor påstod sig vara mor till samma barn. Då de inte kunde komma överens tog Salomo barnet och drog sitt svärd. "Om ni inte kan komma överens så hugger jag barnet i två bitar så att ni får lika stor del var".
"Nej, sa ena kvinnan, jag vill inte att barnet skall dö. Då är det bättre att den andra kvinnan får det".
Salomo gav barnet till den kvinna som gav bort med motiveringen att "man kan inte ge bort något man inte redan äger".

Idag den 27 juli är det sjusovardagen. - Är du slö slapp och likgiltig, eller firar du den dagen och i så fall HUR?

Det skulle jag gärna vilja veta.

I alla fall tycks det bara vara i Finland som man ännu uppmärksammar den här dagen. Här i Sverige verkar vi ha tappat alla former av humor, eller möjligheter till glädjetillfällen, eftersom den här dagen bara var helgondag fram till år 1901 och hur den firades då, tror jag att jag överlever utan att veta, eftersom jag kan gissa mig till hur det gick till.

Jag vet att den här händelsen omnämns i Koranen, men vet inte vad den har för betydelse, eller om den uppmärksammas på något sätt.

I Finland firas dagen i bl.a. Hangö och Nådendal, där årets sjusovare kastas i havet.  - Mao så där lite lagom uppfriskande ha ha... och eftersom nu Nådendal är Mumintrollets förlovade land, gissar att en Lilla My-typ leder ikastandet i havet.

Men sedan blir det lite smått overkligt att tro på själva legenden. Därför att det är väl ingen som på fullt allvar tror på att de där sju/sjusovarna, Maximianus, Malchus, Marcianus, Dionysius, Johannes, Serapyon och Constatin som levde i Efesos under kejsar Decius tid, verkligen kunde ha sovit i 200 år, som legenden säger, eller som det nu faktiskt är mellan kejsar Decius och Thodosius II, 372 år.

Den bakomliggande historien är att kejsaren Decius lät bygga ett avgudatempel i staden och hotade att döda alla som inte dyrkade i templet. Det hade de här sju kanaljerna ingen lust att göra, så de delade ut sina ägodelar till de fattiga i staden och gömde sig i grottan i berget Celion.

När kejsaren fick reda på det lät han mura igen grottan för att de skulle dö av hunger och törst. Men två av murarna skrev ner männens liv och martyrium och lade in skriften mellan stenarna och det var väl tur det. Därför att när stenarna för grottöppningen bröts upp för att bygga ett stall vaknade sjusovarna. De trodde att de bara hade sovit en natt.

En av dem Malchus skickades ner till staden för att köpa bröd - så gick det med den skrönan att de hade delat ut alla sina ägodelar.

Då blev det liv i luckan eftersom männen han köpte brödet av trodde att han hade funnit en skatt. Malchus fördes därför till biskopen och borgmästaren, där han berättad att han dagen innan flytt undan kejsar Decius. Biskopen och borgmästaren följde med honom upp till grottan och där fann de brevet mellan stenarna som intygade männens historia. Biskopen och borgmästaren sände bud efter kejsar Theodosius, som reste till Efesos för att själva se miraklet.

Men säg den lycka som varar, sedan sjusovarna talat med kejsaren lade de sig ner och dog, varefter Theodosius lät resa en förgylld marmorsten på stället och befallde att alla biskopar som inte erkände uppståndelsen skulle avrättas.

- Hårda bud i Mellerud - annat var det i Gällivare.

Den här dagen var det tillåtet även för vanligt folk att sova länge, men den som steg upp sist fick göra något avskytt, som straff.

Som om det inte kunde räcka, andra folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. Det sägs också att regn på sjusovaredagen betyder regn i sju veckor framåt.

Idag har det inte regnat men jag har varit vaken större delen av natten, när jag äntligen somnade på morgonkvisten vaknade jag av att mobilen surrade till.

Så då undrar jag, om tillståndet jag är i idag, kommer det att bestå i ett helt år framöver. Jag känner mig lika pigg som utskiten äppelmos.

Rysk ikon - de sju sjusovarna - O´nej, jag har inte en tanke på att göra den ikonen, även om det känns liiiiite frestande.  Den är lite rolig onekligen.
Men min tanke är att jag bara skall göra klart de jag inte ännu har lyckas fullborda, det saknas lite pill här och där. Sedan skall jag nog ägna mig åt något annat än ikoner känns det som.
Jag har så många tavlor som står där halvfärdiga, som jag skulle behöva lägga ett kol på att färdigställa och så finns det i förrådet/hobbyverkstan massor av tyger, som ärvts från en syateljé. Det kanske finns en chans nu att göra det jag vill göra, eftersom min skrivar- och målarateljé efter sju bedrövelser och åtta tvärnitar äntligen ser ljuset i tunneln.

Få förföriska läppar som du alltid drömt om - BAH! Det har inte ens hänt i min värsta mardröm.

Från: 75% rabatt [mailto:notifications-in_92@linkedin.com]
Skickat: den 8 juli 2020 14:37
Till: min maildress
Ämne: Beställ nu med stor rabatt

DGT003

Jag minns två gånger när jag fått riktigt präktiga fläskläppar, ena gången när jag stod och hängde på trappräcket upp till huset där jag växte upp. Jag hade massor av snö under skorna och halkade av räcket fortare än jag hann uppfatta, slog i munnen rakt i räcket. Blodvite uppstod förutom att läpparna pulserade något fruktansvärt och antog gigantiska former väldigt fort.

Det var bara min syster som fann någon form av glädje över mina enormt uppsvällda läppar, när hon förklarade för resten av familjen vid middagsbordet, att jag så gärna ville likna en babianrumpa i ansiktet och därför hade jag lagt mig till med sådana läppar, som liknade just röda babianrumpor.

Touché!

Mammas stränga blick sade dock allt, som inte behövde uttalas för att förstås.

Den andre gången jag begåvades med präktiga fläskläppar var när jag och äldste sonen skulle begrava vår lilla döda kanin mitt i vintern. Jag stod där och försökte hacka ett hål i marken med ett järnspett, samtidigt som snoret och gråten vällde fram i floder. Ingen bra kombination.

När järnspettet slog emot mina läppar kan jag säga, att det var allt annat jag hade drömt om. Hela situationen var så mardrömslik den någonsin kunde bli.

Jag tassade in på jobbet nästa dag och försökte dölja ansiktet så gott det nu gick, så snart jag kom i närheten av någon. Så fort någon fick syn på mina läppar tvärstannade de till och undrade:

- Men vad har du varit med om?

Jodå, vår lilla kanin blev begravd och sänkt ner i marken i den lilla vita pappkartongen vi hade lagt henne i. Där låg hon som en liten törnrosa, inlindad i min angorakofta, som hon alltid hade föredragit att krypa in i redan som mycket liten kaninunge. Hon hade hängt med oss överallt, t.o.m. på crossbanan och inte minst när hon varit liten kaninbaby, insmugglad i matvaruaffären, helt olovandes i yngste sonens jackficka, trots att han alltid bedyrade att kaninen inte fanns i hans jackficka.

Så då kommer 100 000 kronors frågan: Tycker jag ens att det liknar förföriska läppar? Så lägger vi på lite mer pengar till 1 000 000 kronors nivån, har jag alltid drömt om sådana läppar?

Vinstsumman kan utkvitteras hos den/dem som olovandes inkräktade i min mailbox!


PS. Jag har dessutom inga som helst önskemål om att göra något sådant anskrämligt i mitt ansikte. Det räcker med att inse att ungdomens fräschör redan har lämnat mig - eller det tycker jag egentligen inte heller. Jag hoppas att jag alltid kommer att kunna betrakta mig själv, som den åldrande kvinna jag nu är och att jag får livets vinstlott, att faktiskt få förmånen att få åldras. DS

När hela världen är ur led - då hittar jag på ett eget limprecept av enklast tänkbara, allt för att stänga ute all dårskap.

Den som t.o.m. går vill i köket kan göra denna enkla limpa och innehållet bestämmer du själv förutom grunden. Det tar en timma att slänga ihop den:

Recept:

210 gram vetemjöl
180 gram grahamsmjöl
1 tesked bikarbonat

Sedan står det dig fritt att välja bland:

Antingen enbart ekologiska osvavlade russin.

Men

sist blandade jag i hackade aprikoser, hackade dadlar och torkade tranbär (utan tillsatt socker och ekologiska så klart)

Mängden russin eller blandad frukt bör vara ca 1 1/2 dl -

När russin, alt. eller hackade frukten blandats i mjölen/bikarbonaten -blandar man i 3/4 dl sirap (eller så lite sötning du vill ha, smaka av "degen" så vet du själv hur söt du vill ha den) och 3 dl filmjölk.Rör därefter det hela till en jämn smet. - Enklare än så kan det knappast bli.

(Jag var lite frikostig med den finhackade frukten sist, så jag fick bättra på med  lite mer filmjölken för att det inte skulle bli en alltför stabbig röra att få ner i brödformen)

Fördela smeten i en smörad eller papprad 1 ½ liters brödform.Jag brukar ta smör och ekologisk ströbröd i botten.

Ugn 200 grader, grädda i mitten av ugnen 35-45 minuter. Du känner med sticka att det inte klibbar av sig i mitten.

Låt svalna på galler. - Vänd ur limpan direkt ur brödformen när du tagit den ur ugnen, lägg gärna en handduk eller bakdukar över medans brödet svalnar.
Det blir ca 20-24 skivor av limpan beroende på hur tjocka skivor du föredrar. Jag föredrar tunnare.

- Godast är naturligtvis nybakat men funkar även senare om man har russin, alt. frukt i limpan, som gör brödet hållbart.
Gott med bara smör om man nu föredrar det.
Ost med syrlig marmelad till är inte heller tokigt.
Min favorit är dock en liten klick crème fraiche med en dutt Kalles randiga, som jag smetar ut på limpskivan.

Väldigt mättande! - Det här föredrar jag mycket hellre en fikabröd.

Presskonferensen 10.6.2020 om mordet på Olof Palme

Krister Petersson började så bra med beskrivningen hur rättsväsendet är konstruerat och fungerar. Bl.a. formerna kring ett frihetsberövande, husrannsakan etc. och därmed möjligheter att gå vidare i utredningen under den tiden. Men sedan föll han som en sten: rakt igenom alla maskor!

Jag ger inte ett vitten för resten av "förställningen" vi fick beskåda vid presskonferensen. Det hela är ännu bara ett gigantiskt nederlag i svensk rättshistoria. Alla partiledare utom Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson köpte den föreställningen, som uppvisades av Krister Petersson, det manar också till eftertanke om naiviteten som råder i dagens Sverige.

Ovärdigt och t.o.m. tvivelaktigt att utpeka en död människa, eftersom denne varken kan försvara sig eller att vidare utredning kunde ha friat honom från mordmisstanken. Därför vägrar jag i sten att skriva ut den mordanklagades namn!

Det finns verkligen inget udda i "Skandiamannens" beteende, som nu gjorts gällande i eftersnacket. Den som befunnit sig i mordets omedelbara närhet och dessutom i media framställts som den skyldige, skakar naturligtvis inte bara av sig det oket och går vidare som om inget har hänt. Om denne varit oskyldig måste det har framkallat Post Traumatisk Stress, som i hans fall finns väl beskrivet och hur det kan yttra sig.

Jag tror inte ens att de som var närvarande på plats och blev vittne till den döde Olof Palme bara skakat av sig händelsen. Den lär nog leva med dem alltjämt. Extra ordinära händelser framkallar lätt Post Traumatisk Stress och den som väl råkat ut för det, den är för tid och evighet fångat i det tillståndet, även om man till viss del kan lära sig att leva med det.

Finns det nu någon anhörig till den mordutpekade Skandiamannen kan nog svenska staten förvänta sig ännu ett stort skadestånd att betala ut ännu en gång.
Tror t.o.m. att en nykläckt jurist hade kunna slå hål på Krister Peterssons åtal, dvs om det ens hade gått till åtal, vilket jag betvivlar starkt.

Fru Justitia är en symbol för juridik, lag och rättvisa. Hon har ögonbindel för att visa att ALLA är lika inför lagen. Hennes vågskål står för rättvisan och svärdet är en symbol för makten att döma efter lagen.

Jag tror nog det mer handlar om att Krister Petersson i januari trodde att DNA analyser skulle ge något och nu blev han tvungen att rädda ansiktet, när det visat sig att han bitit i sten. Det måste har rört sig om andra DNA analyser, knappast om mordvapnet.

Avfärda mordet på Olof Palme med att SÄPO utrett konspirationsteorierna är rätt magstarkt av Krister Petersson. Hur många gånger som SÄPO fallerat i sin verksamhet kan knappast ha undgått någon människa som är något så när påläst. När någon frågade om detta i frågestunden som följde presskonferensen viftades det snabbt bort med hänvisning till sekretess. BAH!!!

Men Krister Petersson har rätt i sin kritik av Hans Holmér, men jag tycker dock att Krister Petersson borde ha läst Hans Holmér bok om han nu har förbisett de vittnesmål som funnits i Hans Holmérs utredning, där Holmér beskriver hur det finns vittnesuppgifter om att män med walkie talkies har setts cirkulera runtomkring platsen innan mordet (avrättningen) skedde. Krister Petersson har gjort sig skyldig till det som Hans Holmér gjorde sig skyldig till.

Kronan på verket i Hans Holmérs bok blir när han själv skriver att han själv av en "ren slump råkade vid mordtillfället ha en övernattningslägenhet längs flyktvägen". Hahaha...

Ja, det finns många grejer på ett järnspett. Bara för att skriva något om den härva av tåtar som går att återfinna, utan att man behöver vara någon Rocket Science, eller som en känd kriminologprofessor brukar säga om dylika och talrika förekomster: ”Hata slumpen!”

Tiden kring mordet på Olof Palme, dog människor som hade anknytning till Boforsaffären som  flugor. Enligt säkerställda uppgifter hade krigsmaterielinspektör vid Utrikesdepartementet (UD), Carl-Fredrik Algernon informerat Olof Palme om sin utredning i Boforsaffären, ändå gjordes ingen polisutredning av Algenons död trots att det fanns vittne om att han knuffats ut på spåret. Det hela verkar närmast ha rört sig om en svårartad pandemi bland de som varit inblandade i Boforsaffären.

Sedan tillkommer sådana pikanta fakta som att Hans Holmér bevisligen inte varit där han uppgivit att han befunnit sig på mordkvällen. Det återfinns i journalisten Sven Anérs bok Affären Borlänge.
Det finns också ett vittnesmål, som lämnades in till den dåvarande moderate riksdagsmannen och ordinarie ledamoten av justitieutskottet, Jerry Martinger i slutet av åttiotalet. Vittnet Rolf Dahlgren  som vid tiden för Palmemordet var chaufför åt Länspolismästare Hans Holmér. Allt detta och synnerligen märkliga uppgifter har också gått Krister Peterssons gängs näsa förbi, eller att Hans Holmér på eget bevåg tog över Palmeutredningen redan dagen efter mordet. Det är inte heller någon smickrande personbeskrivning, som lämnas om Hans Holmér av de som arbetat tillsammans med honom.

Det som är sorgligt är att det faktiskt finns klara paralleller kring morden på både Olof Palme och Anna Lind.