Helt otroligt - men nu är jag ett steg närmare!

Herre Gud, så skööööönt!

Äntligen är även alla kommentarer överförda från NSD, liksom hela mitt bloggarkiv från NSD. Men vägen dit har sannerligen varit lång och krånglig värre.

Först kom jul/nyårs/trettonhelgen efter NSD:s plötsliga besked i julmånaden om att alla externa bloggare fått respass från tidningen. Jag har egentligen inga synpunkter på NSD:s ageranden, men i de egna journalistleden har de fått rejäl kritik. I papperstidningen den 4 maj 2012 (passande nog på min födelsedag) redovisades avigsidorna av "en hårdare strid om informationen", som hade föregåtts av frilansjournalisten Lars Pekka, som gått till angrepp på NSD:s krönikörer i en insändare veckan innan. Där var det sannerligen inte små ord som han hade att säga och reaktionen uteblev inte. Konklusion: en del har uppskattat att sätta munkavel på NSD:s fria skribentkår, andra har beklagat det som de uppfattat som ett hot mot yttrandefriheten när fotfolkets bloggar försvann.

Efter jul/nyårshelgen följde för min egen räkning en till lång sjukhusvistelse. Inte blev det så mycket bättre sedan jag skrivits ut från sjukhuset. Då följde två helt oväntade dödsfall, vilket gjorde att luften mer eller mindre gick ur mig. Under våren har jag också ägnat mig åt en tentamen som krävt sitt, av de förmågor jag har och en massa annat som inte gått att förutse.

Till en början fick jag bistånd av "hushänget" med att föra över bloggarkivet från NSD, men så återstod alla kommentarer. Eftersom det inte varit möjligt att föra över alla kommentarer en och en, har de fått föras över i klump. Själv trodde jag att det skulle vara snabbt marscherat med inläggen. Men se där bedrog jag mig rejält. Det har varit en otroligt jobb! Så till den milda grad att jag många gånger övervägt att avstå. Men hade jag gjort det, hade det inte varit någon mening med att föra över hela bloggarkivet från NSD.

De få luckor jag haft att ägna mig åt att föra över kommentarerna har korsats av diverse problem. Bl.a med att den här bloggsidan ständigt har ändrat sig när jag försökt logga mig in här. Ny teknik tar tid att forcera iaf om man är ett internetpucko som jag trots allt är. Det finns viss teknik som jag helt enkelt avstår att uppdatera mig på, tar alltför mycket tid i anspråk.

Omdaningen av den här bloggsidan, DET kommer dock att ta sin tid. OCH det får ta den tid det tar. 


Bloggromanen kommer jag att publicera fortsättningen på, så småningom. Det kommer att fyllas på en hel del i Etiketten "Malmberget i mitt hjärta". Just den delen har jag en del planer, som förhoppningsvis skall korsbefruktas med min bildsvit av Malmberget. Å vem vet vilken väg det i sin tur kommer att ta. Jag är som Sickan i Jönssonligan:


"Jag har en plan!"

Men var det hela slutar det får väl tiden utvisa.


Jag har fått förfrågningar om jag kan läsa vem som gör inlägg i den här bloggen. Svaret på det är väldigt enkelt: NEJ, jag har inte en susning om vem som gör inlägg. Det är utom min kontroll.

Mitt bloggande för Norrbottens-Kuriren (NK), som blev uppföljaren från Norrländska Socialdemokraten (NSD), kommer dock att fortgå som vanligt och här är länkadressen till den NK-bloggen:  

http://www.kuriren.nu/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=6274239&entry=6274251

Vill du följa mitt bloggande kan du prenumerera på dem, så får du per automatik alla nya inlägg. 
 

Jag vet inte hur ni har det. Men själv blir jag riktigt förgrymmad över att åter finna, att nu medan jag håller på att försöka, IGEN, föra över slutkommentarerna från NSD, så går det inte att komma in i denna blogg. Det är rena rama Fort Knox. 

Jag undrar om det är Googles, Word, eller något annat skit, som vill ta över hela spacen och styra och ställa. Sålunda provar jag nu med att göra ett nytt inlägg för att se om jag M Ö J L I G E N kan komma åt mina gamla blogginlägg, där jag nu håller på att föra över kommentarerna från NSD.

Idag har jag stängt en dörr och kikar nu nyfiket in i de dörrar som står på glänt.

- den 17 maj 2012, kl 18:41

Formellt var det i mitten av december 2011 jag inte längre hade en blogg i konkurrentens tidning (NSD). Om man nu kan kalla det för konkurrent, eftersom ägarskapet är detsamma.

På ett tidigt stadium beslutade jag mig för att rädda över hela NSD-bloggen till en egen bloggsida. Vad jag inte riktigt förstod var vilket jobb det skulle innebära, eftersom mitt bloggande pågått sedan juni 2008. På hemmaplan gjorde man ett jättejobb för att hjälpa mig med den biten, eftersom mina kroppsliga möjligheter är begränsade. Men alla kommentarer och att rätta till det tekniska överläts helt och hållet till mig att klara av.

Tja, på den "långa resan" har jag befunnit mig sedan dess, medan livet delat ut rikligt av "överraskningar" under tiden.

Det är en lättnadens suck jag dragit nu på eftermiddagen, när det arbetet äntligen var till ända.

Jag instämmer i norrmännens glädjeyra över 17:e maj. Skillnaden är bara, att jag inte firar någon nationaldag, utan glädjen består i att ännu ett till synes omöjligt mål nåtts. Jag har äntligen slutfört överförandet av alla kommentarer och rättat till det tekniska från NSD-bloggen. Jag har haft åtkomst av NSD-bloggen fastän den formellt är nedlagd.

Nu återstår att se om det går att förverkliga alla de planer, som finns med "substansen" av den bloggen också, förutom att det är meningen att den skall fortsätta att leva sitt eget liv än så länge.

Nu är det säkert någon som undrar om det kan föra något med sig av bloggande. Tja, för min egen del har det gjort det och då menar jag inte dessa troll, som finns ute på nätet och som återfunnits bland inläggen. (Här på NK har jag tack och lov varit befriad ifrån dem.)

Men själva bloggandet har fört med sig, att nya dörrar öppnats upp, som jag dessförinnan inte hade kunnat ana mig till, eller ens kunnat förutspå/förutse. 

Vad fortsättningen blir av alla dessa dörrar, som nu står på glänt, det lär endast tiden utvisa.

En krusning på vattenytan och vattnet som sinnligt omger min kropp.

- den 16 maj 2012, kl 14:47

Än så länge är det bara två damer, som sitter i badcaférummet och inväntar vattengympapasset. Musiken hörs mycket svagt. Det är den musiken enligt gyllene snittet.

Jag simmar runt konstaterande med en blick mot klockan, att den där lilla pratstunden med Eva i receptionen har gjort att jag inte kommer att hinna simma runt en timma. Gårdagens träningspass hanns inte med, därför har onsdagen fått bli träningsdag istället. En dags förskjutning på varannandagstanken. Det är ett djupt avgrundshål jag än en gång skall ta mig ur. Men vattenträningen, simmandet ger mig frid och tilltro.

Visshet om att jag K A N. Än en gång till kan jag kravla mig ur det kroppsliga underläget. Jo, visst kan jag det. Självklart kan jag det. Det är så det måste vara.

Simma på, känn hur benen faktiskt hänger med, även om ena knäet smärtar våldsamt fortfarande. Befriad från kryckorna kanske rent av till midsommaren. Kan det vara så. Jo, det måste vara så. Snigel snigel på vägen där, säg vem som i landet söligast är. Skalman eller ...

Sorlet tilltar. Bassängkanten påminner tillslut om när skatorna slår sig ner på rad. Först kommer en skata, sedan en till skata, ytterligare en skata... Så fortgår det tills crescendot är ett fullbordat faktum. Nu börjar det bli svårt att kryssa sig fram mellan de som tar sig plats. Ställer sig mitt i vägen istället för vid bassängkanten. Det är svårt att föreställa sig att bara några minuter bort så var här en plats fylld av stilla harmoni. Nu studsar ljuden runt i öronbedövande styrka.

Det hinner bara bli 40 minuter, sedan går det bara inte att ta sig genom den ogenomträngliga mur av bastanta damkroppar, som inte vill släppa förbi någon som tror sig vilja simma den där timman innan hon ger upp.
Blöt och slokörad tar jag mig med stapplande steg uppför bassängtrappan med ett rejält grepp om trappräcket. Så dunlätt i vattnet, så blytung uppför bassängtrappan.

Jag snappar åt mig ett par hantlar och beger mig genom dörren till Philipssons folkbad. Där råder en avslappnad stämning. Det ligger utsmetade människor iförda vita badrockar i vilstolarna. En herre avviker från de övriga, han sitter med uppfälld stolsrygg och läser. Två av damerna har dragit vilstolarna fram mot fönsterrutan, där solens strålar förvandlar det knottriga glaset till en skimrande diamantkänsla.

Musik. Mjuk musik harmonierar ljudet av vattnet som porlar fram.

Hantlar upp, hantlar ner. Vattnets eget ljud är som en egen andhämtning. Ungefär som årorna vid en stilla rodd.

Jag avslutar med att springa i en lemiskata i det brösthöga varma vattnet. I vattnet kan jag springa, men inte på land.

Friheten finns där fortfarande helt åtkomlig bara jag själv tillåter den, att finnas på sina egna villkor.

J'aime la liberté

PS. Jag finns INTE med på bilden! DS.

Spola bajset!

- den 14 maj 2012, kl 11:30

Bara du kan rädda bajset och ge det en stilig final.

Om jag fått tics och tvångssyndrom?

Nej, knappast.

Kanske borde alla kommuner instifta denna form av slogans "Shit is life". Dvs. spola bajset.

I toalettstolen skall det bara spolas ner tre saker: kiss, bajs och toapapper.
Allt annat skall man slänga där det hör hemma. Då skyddar man havet och vår gemensamma miljö. http://skitresan.se/ här kan du läsa allt vad som spolas ner och hur hanteringen blir och vilka faror vi utsätter varandra för.

Själv minns jag en norrlandskommun, som man enligt kommunalrådet inte skall göra dålig reklam för. Därför skall jag inte skriva ut namnet på kommunen. Men i den "marknadsorten", där fanns det en stor myndighetsbyggnad. Utanför på gatan i en av rörkrökarna, där blev det en dag tvärnit i VA-ledningarna.

Anledning?

Tja, VA-folket i kommunen de hade aldrig någonsin sett så mycket nedspolade kondomer.

Lista ut hur de hade kommit dit. Då har du nog kommit på universums gåta, eller det mänskliga psykets outgrundliga vägar. De är lite annorlunda än VA-ledningarnas, enkla vinklingar och krökar.

Magnus Betnér TV 5 i fredags - Ämne: curlingföräldrar.

- den 13 maj 2012, kl 12:19

Jag tror inte att det finns något ämne i vuxenvärlden, som diskuterats så mycket som just curlingförälderns. Själv har jag varit tämligen oengagerad i debatten, eftersom jag tror starkt på sunda förnuftet.

I Magnus Betnérs program fanns fem föräldrar, inklusive han själv. Sålunda fem helt olika förhållningssätt till sina barn. Fem olika livsförhållanden och förutsättningar. Vad som är rätt eller fel, är väl någonstans upp till var och en att bestämma, både som förälder och det barn man en gång i tiden själv har varit. Det som är rätt för en förälder är fel för en annan, rätt i en tidsepok är fel i en annan.

Tiderna har onekligen förändrats med allt vad det innebär. Det går aldrig att plocka något ur ett sammanhang. Jag behöver inte gå längre än till jämförelsen vilket rörelsemönster och tillåtande jag själv hade som barn, till hur mina egna barn har haft det och ytterligare ett steg hur barnbarnen i den nya tidsandan har det.

När jag lyssnade ett tag på vad man egentligen menade med curlingföräldrar, förstod jag att jag alltid varit och alltid kommer att vara en curlande förälder, hur gamla mina barn än blir. Därför att det är stor skillnad på att uppfostra sina barn till att bli odrägliga och fostra sina barn till största möjliga trygghet och med den största omtanke, som man som förälder kan erbjuda.

Det som finns i begreppet curlande förälder, anser jag inte vara något curlande alls. Det är normal omvårdnad och omtanke. Som förälder står man på något underligt sätt ändå alltid med en underlåtenhetsskuld och hoppas att det skall gå vägen ändå.

Istället borde omvärlden vara betydligt mer oroade över alla dessa barn, som inte har curlande föräldrar. Barnet som har förälder som inte kan, inte får, eller orkar ta ansvar. Förälder som har så fullt upp med sig själv, att den inte kan fylla uppgiften.

Alla dessa ocurlade barn som är ensamma, osedda, vilsna och saknar fast förankring i livet. Barn som får vara förälder till sin egen förälder. Det är dessutom inget nytt fenomen.

Inte sällan möter man barn och föräldrar där det gått över styr och där den ömsesidiga respekten inte finns. Vem som i det fallet är mest odräglig, eller skyldig det kan var och en fundera en stund över.

Vara mamma, det är min viktigaste "titel" jag någonsin har fått och någonsin kommer att få. Den skulle jag under inga som helst omständigheter kunna tänka mig, att inte försöka leva upp till. Inte ens idag när de är vuxna skulle jag kunna tänka mig, att inte finnas där, när helst de behöver mig, eller vill att jag finns där.

Det är en genomgående ömsesidighet och den saken förstår man med handen i backspegeln, när man har ett längre perspektiv att blicka tillbaka på. Barn föds som små livsfilosofer och man kan verkligen fundera över vem som egentligen fått mest utbyte i slutändan, barnet eller föräldern.

Jag tänker fortsätta curla mina barn och barnbarn. En sak till: jag tänker dessutom fortsätta, att njuta och uppskatta curlandet.

Vad väger du själv in i ordet curlingförälder? När är det curlande och när är det bara självklart sunt förnuft?

Tider av missräkningar.

- den 12 maj 2012, kl 07:22

Den traditionella och årliga fotbollsmatchen mellan regeringen och oppositionen har orsakat ett politiskt bråk i bästa sandlådeanda. Något som jag tycker har blivit rätt signifikativt för politiken i Sverige.

Vad saken gäller?

Ja, Sverigedemokraterna får inte vara med S. V och MP hävdar att de utgör ett ”rödgrönt” lag.

SD:s Per Ramhorn säger till svd.se:

- Man tar sig för pannan. Det är sandlådementalitet. Men vi vill inte göra stor sak av detta, för vi har viktigare saker att hålla på med.
Den som tror att det skulle räcka med det uttalandet, tror fel.

S:s Christer Adelsbo, säger att det vore mer naturligt att SD spelar med regeringen, eftersom de oftare stödjer den i riksdagen.

- Det är en hittpålösning. Det blir ett löjets skimmer över det hela, kontrar M:s Anders Hansson. (Allt enligt TT)

Det som är så förunderligt är, att en hel del förvånas över att extrema nationalistiska partier vinner mark runt om i Europa. Jag tror inte ens att det handlar om sandlådeanda, utan det är en genomgående brist att förstå och se att se orsak och verkan. Vi lever i en märklig tidsanda.

Parken av vindsnurror har blivit en missräkning, man kan inte göra sig av med elen. Nu är många av dem med vindsnurrepark konkursmässiga. Något som får mig att nästan dåna av, med tanke på att elräkningarna rakat i höjden och snart tangerar lånekostnaderna på ett helt hus per månad! Trots att man anlitar samma elbolag, skojarbolaget Göteborgs Energi, så vill de ha betalt inte bara för elleveransen utan även för elöverföringen!

Det finns mer missräkningar i dessa tider.

Den som tänker sig äventyret att köpa färdiglagad fisksoppa, kommer troligtvis hemdragande med en fisksoppa med en nästintill obefintlig andel fisk, som innehåll och namnet till trots. Och är man så bottenlöst korkad att man till äventyrs skulle satsa på att köpa hem citronmuffins. Ja då kan man vara tämligen övertygad om att det är en citronmuffins vars citroninslag lyser med sin frånvaro. Det är liksom ingen hejd på matmarknaden. Å snart så äter vi kött utan kött, utan att förstå att det är köttklister. Tur att jag är fisk och grönsaksälskare – fingers cross!

I oktober 2011 hölls i Professor Etzel Cardenas regi en föreläsning i Lund med rubriken ”Kejsarens nya droger”. Gästföreläsare var Professor Irwing Kirsch. Enligt honom består effekten av anti-depressiva mediciner till 82% av placeboeffekten. En anmärkningsvärt hög siffra, som dock inte är speciellt förvånande. Vi är många som delar den uppfattningen och erfarenheten. Men det hindrar dock inte kriminalvården, att bevilja både det ena och det andra och mest av allt, helt motbjudande och vämjeligt lufthålspermission, tämligen omgående för livstidsdömde för ett synnerligt rått mord.

Väl nere i det värsta av bottenslam, gäller det ta sats och vända det uppåt och då får man underlåta, att kommentera varför Gunillaskolan i Malmberget tömdes och varför skolskandalen på Tallbackaskolan är ett faktum.
Jag har börjat få väldigt svårt med uttalade lögner och valser.

Engelsmän semestrande i Sverige anser, att sommaren i Sverige är den varmaste dagen på året och väljer av naturliga skäl därför sydligare breddgrader. Där de brukar sitta på sandstranden i upprullade kostymbyxben. Lakansbleka med uppknäppta skjortor.

Medan jag kan tycka, med fog, att det är något som jag mer räknade till sommaren i Malmberget. Det var däremot den varmaste dagen på året. Hade man oturen att fortfarande lida av de nyutslagna björkarna i en väl mixad Molotovcoctail med gruvans utsläpp, då missade man hela sommaren för det året.

Men det är historia nu och nu skall jag gå och lägga mig och dra täcket över huvudet. Strunta i allt vad Göteborgsvarv och jippon heter. Det lär inte bli någon missräkning. Jag känner redan hur ögonen går i kors av trötthet. Huvudsaken är att jag har vaknat till liv innan GP Speedwayen kör igång ikväll.
Medusa forsätter väl ändå sin huvudlösa vandring på vår jord. 

Ryktet om hennes död var nog tämligen överdrivet... zzzzzzZZZZZZZZ.

Bedrövligt agerande av LKAB, igen. Trots en hel stab av informatörer blir det inte till det bättre

- den 8 maj 2012, kl 23:48

och nog börjar det kännas som om måttet är mer än rågat. Så här lät det i en nyhetsutsändning i både SVT och i Nord Nytt idag:

http://svt.se/2.126179

Skall man inte ha högre svansföring än så om man vill framstå som seriöst statligt företag.

2009 försökte sig LKAB på ännu en omskrivning av sanningen. Det har varit många under årens lopp. Men då år 2009, försökte man åter sätta munkavel på människor, som ville ha tid för öppen debatt med LKAB och/eller kommunpolitikerna. Det hade hänt alltför mycket i kulisserna, som inte på långa vägar var bra och som krävde möten på lika villkor. Man ville inte att samma sak än en gång skulle upprepa sig.

Innan dess hade det skett en hel del innan LKAB:s kommunikationsdirektör Lotta Fogdes inträde på spelplanen, som hon uppenbarligen saknade insikt om då, år 2009. Sålunda visste hon inte mycket om den press som sattes på husägare boende vid Elevhemsområdet.

Vi kunde bl.a. under lång tid i lokalpressen läsa om: hur folk på Elevhemsområdet vägrade finna sig i att bolaget skulle bestämma om de skulle byta bort sitt billiga boende för en spottstyver i förhållande till vad ett likvärdigt boende skulle kosta. En del husägare hade betalat av sina huslån, dvs. planerat för en trygg ålderdom, för att bara konstatera att helt plötsligt befinna sig i en situation där de förväntades sälja sina villor till priser, som inte stod i relevans till verkligheten.

Idag vet vi att många faktiskt också blev grundlurade av LKAB! Anders Furbecks försvar till det var år 2009 i pressen: att "det inte går att backa bandet", vilket var fullständiga rena floskler och hans uttalande i radion var också anmärkningsvärt om vad LKAB har för skyldigheter.

Historien låter sig dock inte lika lätt omskrivas, även om många länkar syns vara ej åtkomliga:

http://www.dn.se/ekonomi/man-kanner-sig-blast-av-dem?rm=print
http://www.nsd.se/nyheter/gallivare/artikel.aspx?ArticleId=4070416

Vad har då politikerna i Gällivare kommun gjort?

Av de dryga 14 000 personer som en gång bodde i Malmberget är det inte många tusen som återstår. Vill minnas att jag hörde en siffra på ca 3 000 sist.
Robsam, Tingvallskulle, Dennewitz etc. är i det fallet oräknade.

Människor har under väldigt lång tid funnit sig i att bli bortkörda från sina hem, när gruvan tagit plats. Den tysta fördrivningen från kommunen har skett under ansenlig tid. Det är en bedrövlig syn som möter varje återvändare, som varit borta ett tag. Det är ungefär likvärdiga omdömen: dött samhälle och passiv inställning till LKAB.

Inte sällan deltar man i gruvvisning med proffsig föreläsning, man är uppenbarligen numera stolta över att jobba i bolaget. 30 miljarder i omsättning och 15,5 i vinst. Man kan då undra hur det kommer sig att det aldrig från kommunalt håll propsats på att få behålla en miljard för samhällsomdaning, istället för att idka fördrivning.

Det har aldrig slagit politikerna att människor behöver få välja sitt boende och sina liv själva. Stå i kommuns tomtkö för att t.ex. kunna bygga eget hus i egen regi, har varit och är i stort sett en utopi för den vanliga människan. Det har varit vikt för ”få utvalda”, trots att det är det billigaste sättet för människor att få ett eget hus, efter eget tycke, smak och behov.

Valmöjligheterna har varit i det allra närmaste obefintliga för övriga. Man kan väl kalla det vad man vill, men en fördrivning är det trots allt fråga om. Hur gärna man än vill skriva om historien så att den blir mer rumsren.
Än en gång har LKAB slagit an taktpinnen, utan att lyssna till dem som är berörda. De drabbade vill ha garantier om att själv bestämma, när de anser att boendet skall lösas in av bolaget, inte tvärtom.

För att inte tala om de som inte ens kom med i den långa tidsplanen.
Man kan undra hur mycket tondöv man i egenskap av statligt ägt bolag kan göra sig, med tanke på att boendemiljön i Malmberget är utdömd av både forskarna, Boverket m.fl.

Jag kan inte sluta att förundras, hur illa skött det här är.

Vettlösheten som breder ut sig i Sverige. Vilken av dem är du - Duktig slav, eller överhöghet?

- den 6 maj 2012, kl 12:39

En (1) hockeybiljett Ryssland - Sverige, i Globen kostar 1 540:-
En (1) fotbollsbiljett mellan IF Elfsborg - IFK Göteborg i Borås Arena 350:-
En (1) biljett till FIM Swedish Speedway Grand Prix, Ullevi i GÖTEBORG, kostar 845:-

Då har inget påslag lagts för själva inköpet av biljetterna!

Vi skattebetalare betalar dessutom miljoners miljoner i poliskostnader, när de här s.k. fotbollsfansen drabbar samman, slår varandra i huvudet och beter sig allmänt vidrigt åt. Det ger en signal om att samhällets resurser är det här som är viktigt att lägga pengar på. Medan fotbollsklubbarna själva inte behöver stå för dessa kostnader, trots att det är deras evenemang, som drabbar den enskilda skattebetalaren och befolkningens rättssäkerhet. Fotbollsklubbarna kan själva håva in vinsterna och hålla pengavärldens absurditeter i gång, där miljonerna rullar fritt och hämningslöst.

Fenomenen är ändlösa, fler än den här bloggen kan ta upp.

Läser man t.ex. Göteborgs-Postens uteätare, vad de tuggar i sig och vad det kostar, när de är ute och proväter krogarnas menyer, inkl. vinlista. Då kan man inte annat än skaka på huvudet. Vilka normalpersoner har råd med detta?
Läser man hur mycket de här sanslösa personerna tjänar i frivilligorganisationerna, som de själva klassar som "marknadsmässiga löner".
Vad är då en marknadsmässig lön i det här nya vettlösa Sverige?

Tja, tillhör man:

Cancerfonden och är generalsekreterare tjänar man 94 500:-/månad.
Röda Korsets generalsekreterare tjänar 86 000:-/månad.
Rädda barnen generalsekretare tjänar 80 000:-/månad.
BRIS generalsekreterare cashar in 75 000:-/månad.
Majblommans generalsekreterare 60 000:-/månad.

Så fortsätter eländet i frivilligorganisation efter frivilligorganisation.
I samtliga fall avgår dessutom en knippe procent (procentsats) till insamling och administration! Inte blir det så himla mycket kvar och hur sker egentligen redovisningen av vad man gjort för insatser?

Vill man bli riktigt mörkrädd av den nya tidsandan skall man läsa http://www.charityrating.org/ hemsida.

Sedan alla dessa U-landsbidrag, som det blivit separata affärsverksamheter av och som i de allra flesta fall går direkt i diktaturers egensyften.

Bolagens skatteplanering och "målvaktssystemet", som går helt i fil med de vettlösa regler och lagar vi har och där man utan vidare kan undandra sig miljarder. Medan den lilla pensionären skall betala fullt ut, till sista kronan!

Det är då som uttrycket: "här är skillnad på skit och pannkaka" får sig en riktig genomkörare under hårfästet och man på allvar blir varse vilken grupp man tillhör: Duktig idiot, dvs. slav och ingalunda någon överhöghet, som bara armbågar sig fram till vilket pris som helst och på andras bekostnad.

Idag, 6 maj, är första gången sedan valet som det är en direktsänd TV-debatt med samtliga partiledare. - Vem skall stå bredvid Jimmie Åkesson och sitta i samma sminkrum som han, i detta land som har yttrandefrihet i "demokratisk anda". - Det är nu vi kommer att få höra om Stefan Löfvens röst är ljus eller mörk, något som vi är många som funderat över. - Om Löfven har några tänder, som Faktumredaktionen (tidningen för Göteborgs hemlösa) vid en snabbgoogling kunde svara ett rungande NEJ på. Något som de dock konstaterade helt krasst, att det kanske skulle kullkastas i Agendas studio idag.

Eftersom vi nu även tar emot anhöriginvandring i stora mått. Hur blir det även i fortsättningen med alla svenska barn, som förvägras rätten till sina anhöriga genom statsapparatens flathet och rättslöshetens lagar. Och hur blir det då i fortsättningen med alla hemlösa i Sverige, som för regeringen varit så länge osynliga för? Skall de hemlösa svenskarna fortfarande vara hänvisade till trappuppgångar, toaletter och pappkartonger direkt på marken, som slaf för natten och hela det portabla bohaget i bästa fall i en Svensson-attache´-portfölj (=plastkasse)?

Suck, säger jag bara och betvivlar att jag ens vill tillhöra den här världen, som utkristalliserat sig.

Eller är det så, att jag bara håller på att bli den där "tanten", som åter blivit på högsta mode och dammats av, när man upptäckt att hon är ett utrotningshotat fenomen.

Ungefär som något urtidsdjur i bästa Jurassic Park-modell, trots uteblivit kakbak, snusbrun kappa/hatt och handväska i i högsta beredskap i handen. Beredd att slå till, första bästa väskryckare!

Björnanfall eller enbart ett infall?

- den 5 maj 2012, kl 22:27

Där är det är långt till den sotiga kaffepannan på den öppna elden i skogsgläntan, medan långkalsongernas korviga benlängder förstulet stoppas ner i skoskaften. Doften av röken sprider sig lustfyllt i den svala luften, medan fingrarna trevar sig ner i ryggsäcken, efter den där knövliga limpskivan med osten på.

Elden sprakar till och korvskivan, som ligger vid glöden måste åter vändas. Två sekunder bort, så har ena kanten av korvskivan blivit lite för svart. Kniven åker fram och det sotsvarta skavs bort, innan korv möter mun. Smaken når de inre regionerna av medvetande och blicken är långt bort i fjärran, när kaffedoften breder ut sig.

Det är lustigt hur länge dofter, smaker och känslor kan sitta kvar i sinnesvärlden.

Ibland längtar jag väldigt mycket efter det simpelt enkla i tillvaron. Men omgiven av eldningsförbud och inhägnade områden låter sig inte saken så enkelt göras. Det är väl priset man får betala när färdriktningen blivit inställd på söder istället för norr. Storstadsregion istället för vildmark.

Den där stilla lunken i vildmarken har också ersatts av surrande motorljud och doften av avgaser. Sålunda är inte vildmark längre synonymt med den stilla lunken i min sinnesvärld.

En som däremot inte haft någon stilla stund ute i naturen, är han som imorse påstod sig ha blivit anfallen av en björn i Gävletrakten. Det var en vådlig historia som först berättades av mannen och som kablades ut i media.

Det var en rolig felskrivning till att börja med på Text-TV. Det stod att det var hustrun till björnen, som berättade hur björnen hade blivit riven och biten. Då undrade vi förstås samstämt hur björnen mådde efter sammandrabbningen. Sedan kom ändringstexten och helt plötsligt var det inte längre fru Björn, som uttalat sig, utan frun till den rivna och bitna mannen.

Men så har det tagit sig allt eftersom timmarna gått. Nu har sakkunniga granskat fotografier av skadorna på den rivna och bitna mannen. De sakkunniga har kommit fram till att skadorna inte har orsakats av björn, inte heller av något annat djur.

Nu råder stor förvirring, vad var det han stötte på där i skogen om det nu inte är skador från något djur?

Förvirring tycks också råda om det är så, att någon har blivit bötfälld för att ha kört omkring med dubbdäck i det vinterväglag, som fortfarande råder i norr. 

http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6405999
Kanske är det så att vi just nu är inne i förvirringens tid och inte i sedvanliga hänryckningens tid.

I den vackra Greta Garbosviten hade tiden stannat.

- den 1 maj 2012, kl 13:46

Jag och Greta Garbo var de enda gästerna på det gamla, stora vackra Gästgiveriet i Gränna.

Fastän, handen på hjärtat, Greta hade nog sanning att säga checkat ut för länge sedan och jag var den enda gästen på Gästgiveriet.

Men Gretas själ hade dröjt sig kvar i de vackra rummen, salongerna, matsalen och innergården. Det var inte svårt att förstå varför detta var platsen, som hon brukade återvända till.

De spröjsade fönstren med spetsgardiner och prunkande pelargonior i full blom, stod där som klippt och skurna ur en svensk sommardröm, som bara hade tagit paus. Borta var glammet och sorlet, humlesurr och vindens sus genom trädkronorna och klirret från svala champagneglas.

De gamla antika möblerna och inredningen i övrigt fick mig att känna en känsla av, att jag just precis stigit in i Gretas privata hem. De höga klätterrosorna utanför de stora spröjsade fönstren, höll som bäst på att tvekande sticka fram sina små ljusgröna, spröda blad.

Magnolian stod i en full bedövande blomning på bar kvist och aprilsolen glimmade ut över vattnet. Över himmelen strävade sig en skock fåglar fram, högt högt upp. I fjärran låg Visingsö i en tunn rest av dimslöja, som färjan tagit kurs emot.

Tiden gjorde åter ett vingslag i mitt medvetande.

För den vänliga norskan som stod i receptionen, fanns inga önskningar som var omöjliga att uppfylla. Känslan av att vara enda gästen var dock påtaglig och märklig.

Efter två nätter som ensam gäst, kände jag mig så hemtam och lyxigt ensam, att jag till frukostrummet på lördagsmorgonen anlände med duschhandduken fortfarande virad runt om mitt huvud. Till min häpnad satt där en man med ryggen vänd emot mig vid ett av frukostborden. Jag stängde tyst dörren efter mig. Återvände till rummet för att göra mig respektabel och åter göra entré för frukost.

På söndagskvällen när jag körde upp efter E 4:an och snart skulle passera skylten till Kolmården, lyftes slutet på ängen upp av den ”ordträffsäkre bondens” nya budskap, som brukar handla om livet och företeelser i mellanmjölkens förlovade land: Sverige. Han måste vara den i Sverige mest läste plakatuppsättaren i hela landet. Det är helt omöjligt att inte läsa hans vidsträckta budskap.

Den här gången brast jag ut i ett hjärtligt och högt skratt, trots att jag satt helt ensam i bilen. På plakatet stod det denna gång: ”Stefan Löfven har han ljus eller mörk röst?”

Huvudet på spiken, igen! Den bonden han förstår nog lika lite som jag ”Stefan Löfveneffekten” och socialdemokraternas uppsving. Snacka om masspsykos!
Lika lite som jag förstår den här besserwissern advokaten Peter Althin. 

Tidigare riksdagsledamot i KD och nu ordförande i Republikanska föreningen, som tyckte, att det var passande, att ge kung Carl Gustaf en lika smaklös som sanslös 66 års födelsedagspresent igår. Dvs. bad kungen att avgå så att vi här i landet kan få en-kostsam-grisen-i-säcken-president, vars enda egoistiska syfte är att sno åt sig pengar och makt!

Jag har ingen mark, där E 4:an passerar, att sätta upp ett första maj plakat, denna plakatens dag 1 maj. Men väl en blogg och jag utbrister i emfas:
Gud bevare konungariket Sverige från fler narcissister med en fallenhet för maktfullkomlighets utövande!

Det verkar vara fel på skruvanpassningen till topplocket, som öronen utgår från.

- den 24 april 2012, kl 00:02

Det finns politiker och så finns det P O L I T I K E R.

Mitt i all tentamensläsning och annat som pockar på själslig närvaro, upptäcker jag plötsligt hur rent ut sagt skitförbannad jag är.
Vad är det med politiker som saluför rena rama lögner, som någon form av högsanning. Det verkar som om de tror, att ju fler gånger de upprepar en lögn, desto mer sanning kommer det att bli.

Det som blir allra värst är när de har ett drev av dräglande småmopsar, som öppnar munnen utan att ens ha en enda egen tanke formad.

Jag tror sanning att säga, att de allra flesta människor i själ och hjärta inser, när de har blivit grundlurade och förda bakom ljuset. Men det är väl kanske inte alltid så lätt att erkänna ett dåligt bilköp, likväl som att man hoppat rakt ur askan i elden. Stora människor medger sina misstag, små människor tar till släggan. Konklusion: i vissa fall är det bättre att tiga, än att visa sin småskaliga ynklighet.

Jag brukar inte tänka på mig själv som förträfflig, eftersom jag är varken sämre eller bättre. Men ställd inför spe, inser jag att självklart är jag förträfflig, när jag ser till vem som står och uttalar de orden in spe.

Ja, helt plötsligt inser jag, att jag är i många stycken förträfflig. Därför att fortfarande kan jag skilja på rätt och fel, moral och moralens förfall och upplösning. Än är inte min själ till salu. Jag säljer inte heller ut andra människor för en spottstyver och för att behaga eliten.

Fö ber jag att få påpeka, att jag är en hon och då heter det inte den förträfflige. Dessutom står jag fortfarande kvar, jag valde inte att använda reservutgången, när det körde ihop sig. Men så är jag inte heller någon:
P O L I T I K E R.

http://www.youtube.com/watch?v=zOsuigKJiq0&feature=related

"Vi som vill att LKAB löser in ALLT i Malmberget"- grupp, har skapats på Facebook

- den 21 april 2012, kl 11:45

Någon större begåvning behöver man inte vara för att inse, att det är långt ifrån alla som tycker, att kommunens accepterande av zonindelning, tidsplan och lämnade av Östra Malmberget, som "Bamses farmor på höga berget" (öde och isolerat för sig) är bra. Det är inte bara Östra Malmberget, som hamnat utanför kartan och avtalet, som har tecknats mellan LKAB och Gällivare kommun. Tiden och glappet till verklighetens krasshet, blir så övertydlig bland inläggen.

Trots det så förstår inte kommunalrådet i Gällivare vitsen med den här skapade gruppen, trots inläggens innehåll och hur många medlemmar det redan finns. Fortfarande tror han att det går bra, att sticka huvudet ner i sanden och då försvinner problemen. De här problemen kommer inte att försvinna, det tidevarvet är sedan länge passerat.

Själv garderar sig kommunalrådet i sina inlägg i "Facebookgruppen". Han garderar sig med: om ni har några andra förslag så låt kommunfullmäktige höra det.

Ekewae???

Är det undra på att beslutsprocessen är alldeles uppåt väggarna. Först beslutar man och tecknar avtal. Sedan när man inser att man står där med tvättad hals och fått opinionen mot sig och har en drös med obesvarade frågor, att konfronteras med (förutom ovanstående). DÅ blir man ödmjuk för ett ögonblick och vill höra vad de drabbade människorna har för förslag. Men några konkreta svar, eller förslag finns inte från kommunalrådets sida bland de här inläggen. Istället försöker han att ta fokus från debatten genom ett taffligt personangrepp. Nice try old men! Men det dröjde inte många sekunder innan ett så billigt och känt utlärt "härska genom att söndra" knep, föll handlöst till marken.

Vad som redan framförts i den här Facebookgruppen borde kommunalrådet & Co, sätta sig ner och analysera. Verkligen BEGRUNDA om de vill framstå som seriösa och ansvariga rorsmän! Det är väldigt många och kloka inlägg och tankar som finns i text. Helt lättillgängliga för den som gitter bry sig i vad som framförts och ta det på största allvar.

Men det finns där också i en hel del direktställda frågor till kommunalrådet, som på ett illavarslande sätt gjort sin stämma hörd genom att tillslut tro, att anfall är bästa försvar. Så fungerar dock inte livet. Saker och ting som man inte gjort på ett bra sätt, det återkommer och för varje gång som det återkommer, blir det allt svårare att reda upp. Det är en av livets svåra lärdomar, som varje människa oavsett status måste lära sig.

Två röster ur denna Facebookgrupp:

* Förresten. Är någon utanför politiken Tommy? Det är en demokrati där folket röstar och du råkade bli folkvald. Av en del bland oss alla som röstar. Ingen av oss är utanför politiken. En del av oss har det inte bara som yrke.

* ...det finns konkreta förslag här på sidan, förslag som åtgärdar det sidan handlar om. Om jag förstått saken rätt kom sidan till för att hushåll lämnats åt sitt öde, ensamt och isolerat för mer än 20 år fram i tiden, inte för att bygga en ny kommun eller ha visioner om ett framtida Gällivare. Sidan kom nog till för att rädda människor i nöd och det finns flera fungerande förslag angivna som politiken måste ta till sig om man värnar om sina kommunmedlemmar....som faktiskt äger denna kommun

Oj, det var visst en sån´ här dag, när t.o.m. skorna tycktes ha hamnat på fel fot.

Jag förstår att min första ingivelse var helt rätt, i morse.

Jag skulle aldrig gått ur sängen idag, utan legat kvar och lekt Motala (För dig som nu inte är tillräckligt mogen, vill jag bara tala om att "på min tid" gjorde man motstånd i Motala, eller rättare sagt tillverkade motstånd i Motala.)

Men det kunde jag inte. Ligga kvar. Därför att ett mobilsamtal med bilreparatören igår, gjorde det helt uppenbart, att det var alldeles nödvändigt att komma in med bilen på stört. Igår gick det bara inte. Hela gårdagen gick i ett svep ända fram till kvällen, som avslutades med dikter av Peter Nilsson på Café Hängmattan. Han läste dem otroligt bra och det fanns lite vackert pianoklink till, som blev en bra ram till hans uppläsning. Du kan gå in och lyssna på och läsa om hans begåvning här från hans hemsida, Glöm inte att lyssna till Helge Skoogs förkortade uppläsning av en av Peters noveller: http://www.peternilssonskriver.se/index.html

Gud så trött jag var i huvudet och kroppen, när vi ramlade in innanför ytterdörren igårkväll. När jag lade ner huvudet på huvudkudden kändes det som om hela huvudet var uppkopplat till något strömförande surr.....zzzzzz


Jag skyndade till bilreparatören på morgonen, bara för att finna att det var fler som tycktes ha fått två vänsterskor tillgodo denna dag. Stackars de på bilverkstan! Jag fick återvända hem och komma åter kl. 13.00. Med tanke på att de skulle stänga kl. 14.00, så verkade det inte som om deras dag heller var helt lyckad. Till råga på allt regnade det. Inget skyfall men lagom blötande regn.


Kl. 11 satte jag mig och hade tänkt tända ett ljus och vara ett med min lille Sockernasse, som begravdes idag. På dagen exakt 44 år sedan min egen mamma begravdes och min lille Sockernasses älskade moster "Bisse". Men "hushänget" ringde då, prick kl. 11.00 från sjukhuset. Han hade vaknat vid 5-snåret av att han hört mig säga hans namn och undrade vad jag ville. Det kanske var meningen, att vi skulle pratas vid den här stunden istället. Jo, jag tror det. Det känns som om det blev en bra lösning på det hela. Klumpen i magen kändes betydligt bättre av att höra hans röst i telefonluren.


Så här långt hade jag hunnit med två kompletta klädbyten sedan imorse. Det skulle bli fler. När jag väl satt och väntade på bilen, passade jag på att läsa lite kurslitteratur. Men det var svårt att koncentrera sig. Telefonerna ringde i ett i ett, folk stod och stampade och ville så mycket...


Ett gott omen infann sig slutligen! Bilen blev fixad. Den här verkstan är precis lika bra som min gamle goe Klas i Gällivare på macken. Numera är Klas Guds härskaras lille politiske bilreparatör, han och sankte Per har nog ett och annat att diskutera om. I alla fall blev det en massa pengar TACK och bilen klar några minuter över 14! Ytterdörren låstes efter mig...

Slurk vad pengar har en tendens att försvinna snabbt... men vad skönt det är, när en sten faller från ens bröst och man inte behöver oroa sig mer.


Dessvärre hade jag fått på mig ett par långbyxor, som var exakt 1 cm för långa för de här skorna. Vet ni vad som händer, när ett par byxor suger åt sig vatten från varenda vattenpöl, som marken är täckt av?


Det är liksom inte enbart byxbenen som blir blöta och T U N G A! Sockorna blir blöta och det kippar vatten inne i skorna tillslut. Blöt som en dränkt katt återvände jag hem. 

- Sätt på kaffe, sa jag till dottern, så åker jag på tappen och hämtar ut det här rek:et som har kommit sedan jag bytt kläder. När vi fikat skall jag gå och lägga mig och vara i fullständig komaläge.


Trodde jag ja... ett telefonsamtal ändrade på mina planer om sängen - paulun...

Nya kläder och ut igen för att jaga reda på kattsand och kattmat, men då vägrade jag stiga ur bilen. Jag satt kvar i bilen och väntade och såg hur regnet fyllde hela tillvaron med dripp dropp i en snabb takt.


Det är inte så tokigt att vara hemma i ett varmt hem, även om det är rätt stökigt p.g.a. den frenesi som råder i huset. Många bollar i luften. Dottern på fest hos klasskompis som fyller år. Jag ensam hemma. Men det är inte så tokigt livet ändå, fastän det fortfarande är regntungt och grått ute. Löven håller på att spricka ut och det luktar vår i luften. Liljorna, tulpanerna och alla de andra blommorna och rabarbern håller på att sticka fram rejält, sina trotsiga själar ur jorden.

Ge rum jag vill opp, sa rabarberknopp. Han sprängde av styrka han glödde av hopp...

Orangutanghona, kom till mig!

- den 19 april 2012, kl 23:22

Det är en av de kortare dikter jag någonsin hört, skriven av Peter Nilsson. Kort men snärtig, som ställer tanken på givakt. Det gäller att ha sinnena vidöppna, i annat fall är det över innan tanken ens tröskat igång.

Det blev avrundningen av dagen, som var fyllt av allt som hade med hjärnan att göra.

Först ett populärvetenskapligt föredrag på Chalmers med Prof. em Annica Dahlström, Medicinsk kemi och cellbiologi, Göteborgs universitet: ”När osynliga nerver blev synliga - 50 år efter Falck-Hillarp-metoden.”

Därefter Tommy Kaså från Kasa-Lord med musiker, som kom till Hagabadet med föreläsningen: "Så påverkas du av musiken". Det hela började för hans del med att han kontaktades av vår egen guru på den mentala fronten Lars-Eric Uneståhl leg. Psykolog och fil.dr i psykologi. Uneståhl tillhör de psykologer i Sverige, som introducerat mental träning för idrottare och andra. Tillsammans med ett ryskt forskarteam kom han fram till oanade resultat när det gällde musik, det gyllene snittet: http://kasa-lord.com/unestahl-om-gs/
Båda föredragen handlade om hur man kan förändra och påverka hjärnan på ett konstruktivt sätt.

Kvällen avrundades på Café Hängmattan med en annorlunda poesiafton med Peter Nilsson, bördig från Kalix. Han läste sina egna dikter och Christian Jormin improviserade på piano. Jag kan inte annat än gilla Peters underfundiga och ibland rakt på dikter.

Peter har jag träffat under ett par års tid i ett vetenskapligt sammanhang/studie, där vi båda varit delaktiga.

Lyssna på Peters egen uppläsning av sin dikt ”Heminredning”: 
http://se.myspace.com/music/player?sid=85693093&ac=now
och även hans dikt ”Real Life”: http://www.myspace.com/music/player?sid=85626073&ac=now

Vill du veta mer om Peter Nilsson, som rest runt i landet med sin diktläsning m.m. fångat och inspirerat många, unga som gamla: 
http://www.peternilssonskriver.se/index.html

Snillrika mail droppar det in mellan varven: Stöd en grek! Precis så här är det och då förstår man ju deras protester!!!!

Stöd en grek - bli fadder idag!

Hjälp Kostas, Dimitrios och Georgiosodupulopululosos att få det fortsatt bra hemma i Grekland, de riskerar nämligen hemskheter i sitt hemland som t.ex. 

- betala skatt
- behöva gå till jobbet varje dag

- jobba längre om dagarna än 09-15
- inte få sina 14 månadslöner om året 

- inte få gå i pension vid 50 år ålder med 96 % av lönen

(Här skulle det ha varit en vacker fladdrande grekisk flagga som blogger nobbade.)

Ge din gåva redan idag.

SMS Souvlaki till 72 500
Sms: et kostar 16 000 kr + ev operatörsavgifter.

Ja, det är ju behjärtansvärt

werner

 

Fanatismens fula tryne, Anders Behring Breivik.

Innan lunchpausen grät Breivik, när Holden i sin sakframställan visade Breiviks egna propagandafilm. Filmen som handlar om hur Europa islamiseras. I slutet visas bilder på Breivik i uniform blandat med bilder på tecknade tempelriddare och annat ur hans fantasis värld.


"Goddag, mitt namn är Anders Behring Breivik. Jag är kommendör i den norska motståndsrörelsen. Med tanke på att operationen har fullföljts tänkte jag överlämna mig", säger Breivik till polisen.

Tydligen ansåg han att operationen var slutförd med de totalt dödade 77 personer i Oslo och på Utöya. (119 namn finns i åtalet, men är i själv verket ännu fler, eftersom det på ön befann sig 564 personer den 22 juli i fjol och inne i Oslo betydligt fler.) Själv åberopar Bredivik nödvärn - Mot vadå? Obeväpnade intet ont anande människor?


Det hindrar dock inte advokat Peter Althin, att fälla omdömen av kalibern: att det är farligt om domstolen drar slutsatser av vilken attityd en misstänkt visar upp i rättssalen.


-Man ska nog inte lägga något i det. Hur ska man se ut i en sådan situation? Det som ser ut som känslokyla kan i själva verket vara stor nervositet.


Fråga är i slutändan vem som är farligare i det långa loppet. Kompletta galningar, eller brottmålsadvokater, som förhärligar klientelet och leker amatörpsykologer i media.


För Breiviks del finns egentligen bara ett enda straff, som inte finns inskrivet i straffskalan. Han skulle behöva möta det vi andra från TV-soffan fick möta vid minnesstuden, som direktsändes: Bild, namn och ålder på vartenda av offren. Dygnet runt, tills polletten trillade ner. De hade säkerligen egna drömmar om sina liv och framtid, innan en galning korsade deras spår.

Nunnorna som kommit till Nattavaara,

- den 17 april 2012, kl 10:33

är glädjande att läsa om.

Än mer fascinerande är berättelsen om hur det är Gud, som hittat Nattavaara och sänt dit sina nunnor genom klara tecken och helt plötsligt.

http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6386345#forum
Det får vara hur det vill med den saken, men en riktigt rörande och mänsklig och hoppingivande berättelse blir det i slutändan. Därför att det är inte bara Gud och nunnorna, som Nattavaarabergets utsikt fascinerat.

Guds gudomliga finger har nog hittat rätt, som håller på att återupprätta byarnas skamfilade rykten, som värdiga platser att bo på. Något som den politiska makteliten gjorde allt för att lägga ner på 50-talet, när landsbygdsdöden härjade som mest. Det är inte utan att jag undrar över hur Sverige hade sett ut idag och hur människorna hade mått, om maktfolket inte hade stoppat in sina giriga händer i folkets egen historia än en gång.

Som ickereligiös har jag alltid funnit kloster, kyrkor och katedraler på min väg. För mig är de ovärderliga platser för konstens & själens boning. En plats för kontemplation även om man som jag är icke-religiös. Det är platser där det blir så synligt och uppenbart vad värdet av stillhet, tid för begrundan och eftertanke betyder för oss människor.

Jag och min dotter har målat ikoner och bott hos Dominikansystrarna på Västmannagatan i Stockholm, ett fridfullt själsligt hantverk, liksom allt konstutövande till 100 % är. Det är nog stunder i människans inre där fullständig frid existerar och man är sig själv som allra närmast. Det som konsten och naturen skänker.

Det känns märkligt att tänka, att dryga fem mil bort från Nattavaara, där existerar och rasar en fullständig och ovärdig boendemiljö. Där pengars makt och ej transparanta maktstrukturer fått fritt spelrum. Där Nattavaara betraktas som en Gudsförgäten och tärande plats, trots att det i en storstadsbos ögon är ett tämligen normalt pendelavstånd, både i sträcka och tid. I dylika stunder är det glädjande att tänka på, att envetna nattavaarabor och nu även Guds utsända lilla härskara, inser byns fulla värde.

Det skall också till en bys befolkning för att förstå värdet av tre tillresta Guds sändebud. Nu har de kämpande boende fått någon på sin sida, att kämpa tillsammans med och ha glädje och utbyte av. En av dem är beväpnad med huggmejsel och utför Guds skapelse genom sina fingrar. Ja, sannerligen: "Herrens vägar äro outgrundliga".

Själv undrar jag vad detta lilla Guds sändebud kommer att kunna tillföra med sitt hantverk. En nunna visar med sin huggmejsel vägen för bybor och andra intresserade och kanske ännu slumrande konstnärssjälar. Kanske det är nu som en korsbefruktning är på väg att äga rum. En korsbefruktning som skall sätta Nattavaara på världskartan. Kropp och själ, lugn och frid, konst och natur. Det är dyrbara handelsvaror i dagens andfådda tidevarv och borttappade själar.

Kan man hoppas på att ljuset även skall tändas i dessa förhärdade politikers och maktsfolks själar.

Det är nästan så jag kan bli religiös vid blotta tanken, om DET undret skulle ske.

Icon of The Virgin "Tenderness"

Kommunalrådet Tommy Nyström han skäms,

- den 16 april 2012, kl 10:20

men inte över det vackert uppmålade avtalet, mellan kommunen och LKAB, som har mycket övrigt att önska.

Nej, han skäms över de sammanträdeslokaler som finns. Han skäms så mycket att han är villig att på ett bräde lägga ut minst 3,5 miljoner.

Lite svårt att andas har han också i de nuvarande sammanträdeslokalerna.
Det sistnämnda måste man ta på allvar, att kunna andas är en rättighet.
Detsamma tycker de som bor i Malmberget. Fast i ett Moment 22.

Nåja, inte alla, en del av dem tycker det är ok, att bo mitt i ett tungt industriområde med diger problematik, där inget dessutom kommer att bli till det bättre.

Skammen för lokalerna är dock så svår för kommunalrådet, att han anammar sparbeting på allt övrigt utan att blinka.

Det verkar vara lätt hänt med män, som fått upp farten och hunnit bli fartblind under tiden. Alla de gamla goda föresatserna är sedan länge bortglömda och den solidariska andan, ett minne blott.

Man kan undra hur det kommer att gå med den knutna handen i byxfickan och mycke snack å lite verkstadsfolket, kommer de att göra gemensam sak och överklaga det slutna avtalet mellan Gällivare kommun och LKAB. Finns den solidaritet kvar människor emellan, som fanns under gruvstrejken i kommunen, eller har narcissismen gjort sitt fulla inträde.

Den matematiska ekvationen i köpeavtalet, som Gällivare kommun tecknat med LKAB,

- den 14 april 2012, kl 02:16

det är en förunderlig historia.

Jag känner verkligen inget större behov av att göra vågen åt det avtalet av flera anledningar.

Nog hade det varit på sin plats, att Gällivare kommun, såsom ansvarig för kommunmedborgarna hade presenterat en reell kostnadskalkyl för allt som skall ersättas/flyttas, innan man klappat i händerna för köpesumman om 430 miljoner. Men de hade väl kanske inte tänkt sig något mer vidlyftigt än när gruvbrytningen i Malmberget tog sin början för dryga 120 år sedan. Då halkade man runt på upptrampade markytor i de centrala- och bebodda delarna och bodde i patentlösningar.

Jag kan inte förstå vilka beräkningsgrunder, som har använts av de faktiska kostnaderna. I vart fall verkar det inte vara någon form av normala beräkningsgrunder som finns att tillgå. Det här verkar precis lika illa som kommunens eget fastighetsbolags ruljans.

Om LKAB räknar att bidra med 3 miljarder, kan jag inte förstå annat än att det är kommunmedborgarna, som skall stå mellanskillnaden för LKAB:s härjningar. Avtalet är dessutom utformat så att det är LKAB, som håller i taktpinnen. Sålunda ingen större skillnad från det som redan är.

Ser man då till prognosen för hur befolkningen ser ut, en trend som man får förmoda inte kommer att förändras till det bättre, ser det än mer dystert ut för den åldrande populationen. Med den bostadsbrist som redan är, är det inte utan att jag funderar över om avtalet genomsyras av en tanke om att man skall driva ännu fler människor på flykten.

Östra sidan av Malmberget, som skall bli kvar enligt LKAB. Där har bolaget skjutit sig själva i foten och visat prov på höjden av arrogans. Redan samma dag som avtalet tecknades saluterades det hela på morgonen av ett mycket kraftigt SKALV (det är bara i LKAB:s värld, som det heter "skakning"). Ett skalv som vida överskred det som är acceptabelt, trots att man uppenbarligen har stor diskrepans i sina mätningar. Skall man då lägga till damning, sprängningar, vibrationer/stötvågor och det faktum, att det finns en 200 meters gräns och som inte går att snacka bort.

Då behöver man inte vara raketforskare för att kunna räkna ut var gränsen går för att inse, att bolagets Östra Malmbergets fantasiplaner, saknar alla former av verklighetsförankring. LKAB har själva fått svart på vitt, vad som gäller i fråga om Leveäniemi dagbrott och där gällde det industri, inte bostadsområde som närmast granne. Det går väl an att låtsas som om det regnar om småsaker, men så allvarliga saker som människors hälsa, där är det inte Mammon som är högsta instans.

Det är något som ansvariga inom Gällivare kommun borde ha beaktat, innan man klappade händerna och skrev på ett avtal, som inte harmonierade med gällande regler. Tanken om att Östra Malmberget, som varit avskuret så länge, skulle kunna få någon form av återupplivningsförsök med utvecklingsmöjligheter, omgivet av den ena gruvbrytningsfyndigheten efter den andra, det är en vacker tanke.

Dock ej något för andra än verkliga drömmare, som tappat fotfästet i verkligheten. Eller så är det så, att det finns en kategori, som låter sig förföras av vackra drömmar och en kategori, som febrilt vill slippa undan så billigt som möjligt.

Silar du snacket?

Det får mig att undra, du som läser det här: 

Är du ett "skåp", eller känner du någon som betecknas som ett "skåp"?

Eller trodde du nu rent av, samma sak som jag, att ett "skåp" var ett förvaringsställe.

Nej, riktigt så var det inte. En, ofta solariebrun, kvinnlig 50+ som ofta frekventerar krogen och som tror hon är 20 vad gäller klädsel och sminkning.

- Äh, vi går till ett annat ställe, det är bara skåp här i kväll. 

Undra just vad en manlig fåfänga får för omdöme, om sig. Vilket möbel är han månntro?  Eller räknas han som en Ferrari, som är defekt i karossen och har halvtaskig motor.

Stefan Löfven-effekten måste vara ett tecken på självhypnos bland svenska folket.

- den 11 april 2012, kl 06:56

Helt plötsligt slår den nye S-ledaren Stefan Löfven, statsministern Fredrik Reinfeldts i varenda undersökning. Media spår nu mer eller mindre en jordskredsseger för socialdemokraterna tycks det som.

Med Stefan Löfven, som ny partiledare, istället för traverklamparen Håkan Juholt, lyfte Socialdemokraterna ur kvicksandseffekten. Det som nu basuneras ut i media är, att nästan varannan väljare har nu stort, eller mycket stort förtroende för Löfven.

Vad jag har kunnat konstatera, är att även socialdemokraterna fortsätter i stor stil att sälja ut folket, för en billig penning, helst ingen alls.

Nyss sålde ett socialdemokratiskt kommunalråd ut en hel kommun för godispengar till ett statligt ägt bolag. Enligt tidningsrubrikerna var det ett svårt val, men det var glädjande, när det villkorslösa avtalet undertecknades. 

Mao rött och grönt ljus igen i samma andetag. Dessutom hade karbonpapper åter tagits i bruk från gemensamma uttalanden, utan mening och innehåll, som gjordes redan 2008. Så vari förändringen låg kan man verkligen undra. Mer än att det är bara en ny indikation för att ingenting har förändrats. Fortfarande är det staten som skövlar privatpersoners väl och ve. Det är den omvända Robin Hoodpolitiken som begagnas. Vad det skulle vara för storstilat med den, är jag inte människa att förstå.

Sverige verkar gå på tomgång och lida av storebrors komplex.

Vad jag förstått av det lilla som kramats ur hälleberget är att den nya tystnadens S-ledare har liksom sittande regering stor förståelse för konkurrenskraft och behovet av vinster. Svenskt Näringsliv och de här storföretagen, som väljer att anamma det sunkiga skattesystemet, som öppnat upp för att inte skatta sina miljoners, miljarder i Sverige, kunde knappast önska sig någon bättre kandidat.

Samtidigt som Greenwashingen når förnyade och svindlande höjder med ett tyst gillande från Mammonälskarna. En tvättorgie som inte når de här arma människorna, som lämnas åt sitt öde och som får ligga i sin egen avföring, pga. utebliven människovärdig tillsyn. Hur många som dött inom vårdens tak är svårt att ens gissa sig till, men att människor dör pga. uttorkning, vanvård och felbehandling är ingen nyhet. Eländet sprider sig utomlands.

 Biståndsprojekten, som bara är till för att kunna snora till sig egen Greenwashing, eller bistår diktaturer är en regel istället för undantag.
Den otillbörliga och högst oetiska reklamen för svensk politik, oavsett "blomsort", börjar för mitt eget vidkommande bli rätt magstark.

Det får mig att undra, är svenskt media så himla pinknödiga, att de måste konstruera något eget, när inget slipper ur dessa förseglade läpparnas klubb, som Stefan Löfven definitiv står för och har varit Fredrik Reinfeldts strategi från allra första början. Det har mao varit lite snack och vad som egentligen sker i "verkstan" det vetet gudarna. Det har övergått till, att det får svenska folket upptäcka själva, när de väl står där inför ett ännu mer kringskuret personligt liv.

Det enda som röjts från dessa herrars förseglade läppar är deras högst privata häng på den här sidan av året. Den ene har separerat och den andra talar om att frun bytt arbete och hur man håller kärleken vid liv. Om det är signifikativt för någon politisk debatt överskrider dessvärre än en gång mitt förstånd. I min tankevärld handlar det hela mer om vad som normalt förekommer inom skvallerpressen.

När det gäller den nerkörda handen, som grävt sig ordentligt ner i syltburkens nedersta regioner, med att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien, är det mer osammanhängande text att tillgå. Textremsan verkar helt enkelt gått av. Där har pajkastningen istället infunnit sig mellan de olika falangerna.

Den falang som satt vid makten, när det hela tog sin början, vill nu inte kännas vid något. Man kan nästan tro att de är vittne i en rättegång. De brukar inte heller ha sett eller hört något, trots att de befunnit sig mitt i smeten. Sedan att det finns ett beslut från 2007, ser man som en färdbiljett ur problematiken från den ena falangens sida.

Vad som tycks ha glömts bort i diskussionen, är det som framkommit i media, att främmande makt varit inbjudna och även besökt Sveriges allra topphemligaste vrå. Det kan jag som vanligt svensk inte tolka på annat sätt än att:

här måste värsta graden av högförräderi ha gått av stapeln, mitt framför ögonen på den svenska Regeringen, som inte torde ha saknat insikt om det hela.

Härvan med den spiondömde Stig Wennerström får helt plötsligt den, att hamna på en storm i ett vattenglasnivå i jämförelse med allt detta.
Så länge man i det här landet prioriterar den egna makten och Mammon före en värld utan krig och maktmissbruk, borde man ha vett att åtminstone fortsätta att tiga.

Sedan undras det varför det finns ett så utbrett politikerförakt. Ja, hur kan det nu komma sig...

Av alla mystiska nysvenska ord, tror jag nog ordet "pimpa" tar priset.

- den 8 april 2012, kl 07:59

Hur i hela fåglarna kan det hänga ihop med ursprunget: det engelska ordet "pimp"?

Språkfascisterna lär nog ha ett och annat att säga om den saken. Själv ser jag mest ut som ett livs levande frågetecken. Men så är det också länge sedan jag förstod mig på nutidsreklamens slutledningsförmågor.

Hur jag än bär mig åt, gissar jag alltid fel.

När det i själva verket kan handla om en ny bilmodell med en massa finesser, sitter jag där och gissar friskt:

"Ett nytt hårshampoo … En ny köksinredning… Ett semestermål…"
När slutscenen på reklamfilmen avslöjar hemligheten, sitter jag där med den Pomperipossa-långa näsan och undrar:

”Hur i hela friden fick de allt det där till att bli en ny bilmodell?”

Efter att ha trillat på ordet "pimpa" i tid och otid, blev jag tillslut tvungen, att ta reda på vad ordet egentligen betydde. Jag kan inte alltid vara den där, som vet/förstår sist av alla vad de nya orden egentligen handlar om.

Pimpa betyder tydligen, att göra det snyggare/bättre. Dvs. "tillrättalagd yta", om nu denna utgåva från Jurrasic Parktiden inte helt har fått det hela om bakfoten.

Idag, när man skall vara så fruktansvärt "på" hela tiden, överväger jag starkt, att "pimpa" mitt torftiga fäjsbokkonto, som en motvikt till så mycket välpolerad ”yta", som skall bevisa att man är uppdaterad och rätt:

http://www.stevecarter.com/albumcovers.htm

Jodå, jag är fortfarande en obstinat typ!

Men i själv verket är jag nog bara frustrerad över, att jag nu har väntat in i det sista med att skriva ner min ”självbild”, till en tentamen. Den skall dessutom vara minst fyra sidor lång i visst snittstorlek och helst av allt även innehålla en metafysisk diskussion kring frågan ”Vem är jag och var är meningen med mitt liv”. 

För min egen del hade det nog räckt med åtta ord, utan detta pimpande. För hur skall jag egentligen säkert veta vad som format mig till den jag är.

Om konsten att efterlikna Jesus, så här i påsktider.

- den 6 april 2012, kl 12:46

Jag har läst att sömnproblemen blir alltmer uttalade bland befolkningen.

Anledning till sömnproblem är naturligtvis väldigt många, beroende på vad det är som triggat sömnproblematiken. Det finns hela skalan från de mer lättåtgärdade, till de som inte lika lätt låter sig påverkas och som kan leda till för tidig död, eller allvarlig sjukdom.

Det måste vara ett helt helsicke, att ligga i sin säng 15 timmar i sträck och tänka på, att man inte kan sova. För att övergå till att tänka "Nu måste jag sova!"

Jag hade en gång en kollega, som klagade över sina enorma problem med att inte kunna sova om natten. Utmattningen gick inte att ta miste på, den var absolut inte påhittad. Efter att ha hört denna evighetslånga ramsa i så många år, slog jag mig slutligen ner en dag och tänkte för mig själv: "Nä, nu får jag ta tjuren i hornen. Det här går inte längre, jag står helt enkelt inte ut att höra den här jamsramsan längre."

Efter en mycket kort intervju visade det sig, att den halvtidstjänst som arbetades innebar, att efter intagen lunch bar det raka vägen till sängs för att sova middag ett par timmar!

- Men herre Gud, du har ju gjort av med stora delar av din nattsömn under dagen. Inte undra på att du inte kan sova på natten. Du har ju vänt på dygnet! utbrast jag helt häpen.

Det är med skammens rodnad på mina kinder jag nu berättar detta. Man skall inte vara så framfusig med mindre bemedlade slutledningsförmågor, även om det blev ett tvärt slut på det eviga klagandet över utebliven nattsömn.
Men om man gjort av med flera timmars nattsömn under dagtid, då är det väl inte att undra på, att man släpar skorna efter sig ständigt och låter som Kajsa Anka, med 14 nummer för stora skor på fötterna. Mer raketforskare än så behöver man trots allt inte vara.

Samma problem har det här unga gardet. De sitter och hänger nätterna igenom, framför sina PC, spel, nedladdade filmer och har ständigt handen placerad på sina mobiler, Ipods och allt vad det nu heter. Dvs. hjärnan är inställd på högtryck och ständig flykt. Inte sällan går de och lägger sig, när andra är på väg till jobbet och sover större delen av dagen. Sedan undrar de skarpsinnigt, på fullt allvar, dessutom, varför i hela fridens dar´ de har så ont i huvudet och är så hängiga och håglösa. Orkar inte företa sig något.

En första åtgärd borde vara, att dra upp persiennen och få lite dagsljus innan kvällsmörkret infinner sig. Sluta knapra i sig värktabletter, som om det vore någon form av sockerpiller och inte något som kommer att innebära en total organkollaps.

Själv vet jag i alla fall varför jag är intill utmattning trött. Jag har lyckats med konststycket att vända på dygnet, igen! Ingen ursäkt, men det är lätt hänt, att trilla dit titt och tätt, när man lever med en smärtproblematik pga. digra kroppsskador. Man blir lite som en dagsslända, utfluten, och får anpassa sig efter kroppens villkor.

Nu gäller det att vara idog, släpa sig omkring hela dagen och försöka ställa om den mentala klockan. I annat fall lär det bli en tung dag imorgon, när påskharen skall göra sin entré redan kring lunchtid, för småttingarnas skull. 

Till dess skall det på morgonen ha hunnits med att bakas "Theas marängtårta" i långpanna, något från Malmberget måste ju finnas med.

I övrigt vara som Jesus - det är ju han som är anledningen till att vi firar Påsk. Han klarade av att utspisa femtusen människor med fem bröd och tre fiskar. Då skall väl jag också ro iland denna enkla påskfamiljelunch, även om det här också blir trångt om saligheten. Dock inte tillnärmelsevis några femtusen att utspisa kring matbordet.

Några som så här i påsktider tycks ha tagit Jesus på allvar, är dock det statsägda LKAB med sitt nya samhällsomvandlingsavtal med godtrogna Gällivare kommun. Där kan man verkligen snacka om att utspisa 5 000 med fem bröd och tre fiskar.

Insändarsidan i en facktidning om manliga kontra kvinnliga löner.

- den 5 april 2012, kl 10:18

Allmänhetens åsikter om våra löneskillnader:

Ibland säger några rader mer än vilken mastodontutredning- och analys som helst. Lönediskriminering är än så länge påbjuden i lag. Till det skall läggas att det finns massor av annan diskriminering, som vi också väljer att se under lugg med.

All förändring börjar med oss själva.

Vilket får mig att tänka på den historia, som blivit som en vandringssägen:
CIA hade en ledig tjänst som lönnmördare. Efter all bakgrundskontroll, intervjuer och tester, var där tre personer kvar. Två män och en kvinna. För sluttestet, tog CIA agenterna en av männen till en stor dörr av metall och gav honom en pistol:

-Vi måste veta om du följer dina instruktioner, oavsett omständigheter. Inne i rummet, kommer du hitta din fru sittandes i en stol. Döda henne.
Mannen sa:
- Du skämtar, jag skulle aldrig kunna skjuta min fru.
Då sa agenten:
- Då är du inte rätt man för jobbet.
Den andre mannen fick samma instruktioner. Han tog en pistol och gick in i rummet. Allt var tyst i ungefär fem minuter, sen kom mannen ut med tårar i ögonen.
- Jag försökte, men kan inte döda min fru.
Då sa agenten:
- Du har inte vad som krävs, gå du hem med din fru. 

Slutligen, var det kvinnans tur. Hon fick samma instruktioner, att döda sin man. Hon tog pistolen och gick in i rummet. Skott hördes, det ena efter det andra, de hörde skrik, slammer, smällar mot väggarna. Efter ett par minuter, blev allt tyst. Dörren öppnades långsamt och där stod kvinnan. Hon torkade svetten ur sin panna och sa:

- Pistolen är ju laddad med blanka skott, jag var tvungen att slå ihjäl honom med stolen.

Sensmoral: Kvinnor är onda, jävlas inte med dem.

PS. Vi syns i Blåkulla! DS.