torsdag 15 april 2021

Den 105:e dagen år 2021 - Det har utbrutit strid mellan Göteborgs-Postens underfundige Kristian Wedel och den strandade Malmska Valens kaféeanhängare.

Det har blivit lite av en förnöjsam och stundtals rätt halsbrytande följetong, som Kristian Wedel tror att han kommer att bli kvitt, med kafé, eller inte kafé, inne i den strandade Malmska valen.

Riktigt så där enkelt blir det nog inte, det har redan så här långt varit rätt många turer med den valen och Kristian Wedel. Det hela låter som ett eko eko eko eko.... ur valens ihåliga innanmäte där den ligger och stirrar med glasartad blick:
"
To be, or not to be, that is the question: Whether 'tis nobler in the mind to suffer".👀”  

Har nu Hamlet släpat på det gamla citatet ur William Shakespeares gåspenna sedan tidigt 1600-tal, så kan det här nog bli tangenternas göteborgska uppföljare. Den här staden släpar omkring på en 400 årig historia, med ännu en gång uppskjutet firande i stadens historia. Kanske inte i samma styrka som den Hamletfeber som drabbade Sverige på 1800-talet, men i göteborgsk tappning måhända, som vi ifrån norr klassar "som eljest".

Jag som arbetat med människor i alla möjliga och omöjliga situationer anar mig till fortsättningen. Inte ens ett önsketänkande och ivriga kvällsböner kommer att rädda Kristian Wedel från ett öde sammanlänkat med den strandade Malmska valen. 

https://www.gp.se/livsstil/v%C3%A4rldens-g%C3%A5ng/sanningen-om-kaf%C3%A9et-i-malmska-valen-1.44194115

Kristian Wedel, kåseriernas krönte mästare:
Sanningen om kaféet i Malmska valen -Frågan är så känslig att jag har utsatts för mordhot som journalist.....

Då ringde en man.

Han lät mycket gammal. Det kändes inledningsvis inte orimligt att han personligen hade deltagit vid bärgningen i Askimsviken i oktober 1865. Han sa:

- Min far gick på kafé i valen sommaren 1923. Och det är tur för dig att jag är 89 år och bor i Värmland. För annars hade jag åkt till Göteborg och slagit ihjäl dig.

Det är mitt yrkeslivs enda mordhot.

Och nu är det alltså igång igen.

**********
Jag ligger till sängs, läser Världens gång och skrattar så sängen, trots att den är både motorförsedd och enormt tung, rister i sin bastanta konstruktion.

När morgonen gryr bestämmer jag mig därför, att skriva ett mail till Kristian Wedel trots att jag både inser och förstår att mailboxen i det allra närmaste kommer att likna en norrländsk vårflod av värsta sort hos Världens Gång och telefonvågorna sannolikt kommer att ha varit snarlika monstervågor ute till havs.

Från: Gun
Skickat: den 8 april 2021 07:02
Till: 'vg@gp.se'
Ämne: att Kristian Wedel om "Sanningen om kaféet i Malmska valen"

 Hö hö hö… nej jag tänker inte gå i den 89 årige uppringarens fotspår: citat
 - Min far gick på kafé i valen sommaren 1923. Och det är tur för dig att jag är 89 år och bor i Värmland. För annars hade jag åkt till Göteborg och slagit ihjäl dig.

Du må ursäkta mig, men jag skrattade så hela sängen hoppade (låg i sängen och läste detta innan nattmötet med John Blund). Ler fortfarande men kunde för mitt inre se hur 89 åringen stapplande försökte ta sig fram till GP-huset eller var du nu huserar.

Här skall du få lite till hemsökelse att bearbeta ang. kaféet i Malmska valen.

Sommaren 1961 var jag en av alla kolloungar på Åsa koloni. Vid det tillfället var jag 10 år, min mamma hade varit långvarig sjuk, det var av den anledningen jag av nåder blivit antagen att få åka på kollo. Vi gjorde en resa in till Göteborg och naturligtvis skulle vi få en dos kultur. Vi besökte sålunda detta museum. Där vi fick åse siamesiska tvillingar på burk. Det var onekligen något nytt! Vi norrlänningar är som bekant bara van att lägga in fisk på burk, dvs. surströmming. Sålunda blev detta ett förskräckligt bildminne, som fortfarande så här 60 år senare lever kvar inom mig.

Följaktligen brukade jag säga till mina tonårsgrabbar, när de blivit inbjudna av bekantskapskretsens pappa (med dåligt vuxenomdöme) att åse diverse våldsamma filmer på VHS, att jag behövde inte se Motorsågsmassakern mm. jag hade upplevt dem på riktigt på museum och inte minst i mitt jobb, där det fanns med foton av den döde med den sedvanliga lappen som var knuten runt stortån, samt en beskrivning om vikt, konsistens etc. på alla inre organ osv. Liksom den konstaterade dödsorsaken förstås, i bästa fall.

Men jag är rätt övertygad om att det var där och då, 1961, min avsky inför gravplundring, även benämnt historiska utgrävningar m.m. där man släpar med sig liken och placerar dem på museum till allmän beskådan. Jag är sålunda sedan 10 års åldern en anhängare av åsikten att varje individs oinskränkta rätt till gravfrid.

Jag funderar fortfarande över alla de här ”jägarna” som skall ha sina troféer hängandes på väggarna. Vad är det för utfall av? I min rätt livliga fantasi brukar jag tänka hur det vore om det vore det ombytta. Dvs. djuren har jakttroféer hängandes hemma i lyan/idet, eller var de nu kan tänkas ha någon form av rastplats i tillvaron där de beskriver för sina andra artfränder:
- Där hänger huvudet av Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou, jag fällde honom med en baksving när han kom tassande med sitt gevär i högsta hugg…

Sedan dess har jag tragiskt nog också förstått, att den likplundringen varit och är rätt omfattande, eftersom man häromåret efter en segdragen kamp fick tillbaka de samiska skallarna, som arkiverats på s.k. kulturella institutioner. – Nog om den stora utvikningen.

När vi kolloungar kom till den Malmska valen fick vi veta att i valen funnits eller möjligtvis fanns ett kafé. Vilket det nu var kan jag inte med exakthet säga, eftersom jag fann tanken så absurt groteskt att överhuvudtaget gå in i valen. Jag höll mig på utsidan och betraktade hela spektaklet, med en stigande misstro på den vuxna s.k. kulturella världen. Dittills hade mina föräldrar enbart vallat mig och min syster på diverse konstmuseer och museer med ting. Aldrig en formidabel liksamling!

Kolloungarna inkl. ledarna som allihop utom jag, tog sin in i valens innanmäte hade att berätta rätt samstämt, att det var en märklig lukt därinne.
- Luktar som när morfar tjärat ekan, minns jag att en sa.
- Luktar som något ruttet, sa en annan.
- Jag blev illamående av lukten och höll för näsan hela tiden, sa en tredje osv.

Lukten var det samlade omdömet. Men vad de gjort därinne så pass länge, det står alltjämt skrivet i stjärnorna, medan jag själv satt där uppflugen på något och betraktade det uppspärrade ögat på valen. Eller förhöll det sig på samma sätt med valens öga, som farbror Ragnars emaljöga, det var svårt att bestämma i en 10 årings värld.

Kristian Wedel, du kommer att få leva med den Malmska valen till döddagar, den kommer för evigt förfölja dig. Även om du nu trodde att det var det sista du skrev om den. Vem vet du kanske blir ihågkommen som den där mannen som hade en strandad val i släptåg genom det vuxna livet.

Allt Gott!
Gun Ek

Jag undrar om jag inte skall ta anställning som spåkvinna istället. Därför att nu körde den strandade Malmska Valens kaféeanhängare igång på allvar! - Dessutom lade sagda fortsättning ut på Facebook, ur askan i elden mao 😂
https://www.gp.se/livsstil/v%C3%A4rldens-g%C3%A5ng/jag-%C3%A4r-allts%C3%A5-en-jubel%C3%A5sna-1.44504008

Ur GP:s Världens Gång, Kristian Wedel, som jag tar mig friheten att citera ur hans kåseri, eftersom jag själv bidragit med det kursiva citatet hämtat ur mitt mail:

Jag sitter i halvtimmeslånga telefonsamtal medan aprilvindarna dånar över Hisingen och grälar med främmande människor om vad ett kafé är. Det är kuriöst.

Några dagar in i det förlopp som internt på redaktionen numera går under beteckningen Valrörelsen kom ett mycket långt och välskrivet mejl. Det låter sig inte sammanfattas, men jag citerar avslutningen:

Kristian Wedel, du kommer att få leva med den Malmska valen till döddagar, den kommer för evigt förfölja dig. Även om du nu trodde att det var det sista du skrev om den. Vem vet du kanske blir ihågkommen som den där mannen som hade en strandad val i släptåg genom det vuxna livet.

Jag måste medge att dessa utsikter ter sig skrämmande, men jag vidhåller att kaféet inte har existerat. Jag tror att förklaringen är att många göteborgare har haft picknick i valen.

*********
Sista gången jag kollade hur många inlägg som gjorts på FB, som John Hedlund delat en länk över kåseriet i Facebookgruppen "Det gamla Göteborg", om den strandade Malmska valen, då hade det svingat upp till 275 inlägg och 11 delningar. Inlägget i Göteborgs-Posten är låst och kan bara läsas av prenumeranter, men vi verkar vara många i den den FB-gruppen:
https://www.facebook.com/groups/7081806098/?multi_permalinks=10158012000501099&comment_id=10158014830591099&notif_id=1618381517970792&notif_t=feedback_reaction_generic&ref=notif


Nej, inte nu kunde jag heller avstå ifrån att kommentera men nu i Facebookinlägget:

Jag undrar om inte GP kommer att öppna ett fik i GP-huset när pandemin är över.🤣
Undra hur det tidningsfiket kommer att se ut och heta? 😎
Hur många valbara namn finns det? 🤣🥴🙈
De kan ju sälja lite nischade prylar till något behjärtansvärt ändamål.🙄

Malmska valen på väg ut ur Ostindiska huset år 1918. Bild: Göteborgs stadsmuseum

När pandemin är över och man förhoppningsvis slutat att ha hela byggnaden där Naturhistoriska museet är inhyst, i samma skick som övriga Göteborg ser ut dvs. direkthämtat från en svårartad underjordisk exkursion, där man inte riktigt vet vad det är man gräver efter, eller var man skall gräva och där det inte ens räcker med att spänna BH:n ett par extra hack, eller ta på njurbälte för att köra omkring i. Sist jag passerade Naturhistoriska museet efter att ha försökt ta mig fram till Linnégatan via Götatunneln och insåg att jag var på väg ut mot Tysklandterminalen, såg det ut som om de möjligen höll på att försöka förlägga valen i en utomhusbassäng av utgrävningarna utanför museet att döma.

Citatet under de av mig egenhändigt olovligt kapade bilderna lyder - Kristian Wedel: "Jag är alltså en jubelåsna".
- Nog ser han allt lite olycklig ut på fotot, sa jag.
- Inte då, sa Hallsbergaren, han ser ut som en liten skolpojke, som blivit vattenkammad, efter att ha blivit påkommen med halva handen på väg ner i syltburken.
- Med insikten som trillat ner, att han kommer att ha den strandade Malmska Valen på släp genom hela vuxna livet, tillade jag.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar