men det var som att "gå in i kaklet" som de här stolpskotten säger som är helt världsfrånvarande. Inga kalla vindar längre bara kompakt och fruktansvärd värme slog emot mig.
Det var bara att kliva in igen och byta både skor och kläder.
Dessutom insåg jag när jag väl parkerat bilen och tittade på pappret att jag var en hel vecka för tidigt! Det var först nästa onsdag! - Jag satt och stirrade ett bra tag på bilens instrumentpanel där dagens datum stod och på lappen i min hand. HUR i hela fridens dar kunde jag ha tagit fel på en helt vecka?
Helt uppenbart blir man seg i huvudet av att ligga för ankar så länge och bara försöka ta sig upp och framåt här i livet. Dagarna liksom flyter ihop.
Jag inser att jag har blivit något avvänd från omvärlden med att ligga och kuckelura inomhus och invänta att hälsan och blodvärdet repar sig, ty sjukvården den kan jag ju se mig i stjärnorna efter. Det här får jag lov att klara själv eller gå under, den insikten fick jag redan när jag vaknade upp från narkosen och lyssnade på läkaren som Sahlgrenska hade skickat mig vidare till, därför att de själva inte längre bedriver någon operationsavdelning. Men efter att jag hade vaknat ur narkosen så hade den remitterade läkaren gjort sitt och skulle bara skriva ett svar, trots att jag fortfarande stod på ruta 1. Inget mer.
Det var ett eldprov att ta sig dit och hem igen men: Tack och hej! Leverpastej!
Idag på nationaldagen insåg jag redan på morgonen, att det här inte skulle bli någon rolig dag. Öppet fönster i sovrummet så gardinen fladdrat mest på utsidan av fönstret, fönstret öppet i badrummet och balkongdörren i vardagsrummet på vid galen och ändå stod luften helt stilla i huset.
+ 31 plusgrader ute i skuggan det är i det mesta laget för mig, för att inte säga rent vidrigt!
Jag inser att mitt liv som ett levande paket Frionor under 40 år i Malmberget har lärt mig, att föredra betydligt längre temperaturer. Sommar i norr före Tjernobyl var det max 17 grader, mestadels 14 grader och i undantagsfall kunde temperaturen gå upp till 22-23 grader.
Jag hade en god vän en gång i livet, som hade en teori om varför jag såg så ungdomlig ut, att jag vid fyllda 34 år var tvungen att visa leg på systembolaget! Han påstod att det var ju inte så märkligt, jag hade väl varit infryst så länge i permafrosten i Malmberget, så därför hade jag behållit ungdomens fräschör.
Vadå permafrost, protesterade jag.
Men han hade ett rappt svar som fick mig att tystna: om man bor långt ovanför odlingsgränsen så är det på ett permafrostliknande ställe man bor i, BASTA!
När jag tänker på det så inser jag att det kanske ligger någon sanning i det, därför att sedan jag 1991 blev mer eller mindre tvångsförflyttade till Göteborg så har det gått skarpt utför med utseendet! Resultatet idag är en tämligen bedagad kärring! Eller så beror det på vad livet hade i beredskap åt mig, eller rättare sagt avarterna omkring mig som hade annat i beredskap åt mig, det kan jag tänka mig att man inte blir precis någon prima ballerina av att tampas med.
Hur det nu än är med den saken så undrar jag allt oftare i vart fall över den där underliga kärringen som stirrar på mig i badrumsspegeln, när jag står där och borstar tänderna. Jag får för mig att undra om den kärringen inte har något bättre för sig än att stå och glo på mig! Jag vill vara ensam i badrummet oavsett anledningen jag är där.
Men nu skall jag bli helt ärlig, jag ger blanka i om jag blivit en gammal kärring. Hellre det än alternativet! Dessutom har jag aldrig varit speciellt brydd i mitt utseende så varför börja tjafsa nu? Är det inte lite sent påtänkt för dylika tankar i så fall?
Det enda som oroar mig egentligen är att mitt långa hår ligger i stora testar precis överallt och som min husläkare påstår, att det hänger ihop med mitt vansinnigt långa blodvärde. Det blöder någonstans i kroppen ännu...
Jag har allvarligt övervägt att be kvällsbön, men vem skulle jag be till? Mamma - kan hon höra mig när hon är död sedan 1968? Gud? Allah? Putin? Donald Trump? - Stefan Löfvén torde ju vara tämligen bortkastat att be till om att det skall finnas en sjukvård i Sverige värd namnet, finns inget annat så varför då sjukvård.
Jag får glädja mig åt att jag har en rekorderlig husläkare på Axess Vårdcentral.
Men inte ens hon kan trolla med vare sig utebliven sjukhusvård eller olidlig värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar