Är det något ställe här i världen jag inte skulle bo på, så är det ett ställe som alltid är snöbelagt. Jag kan helt enkelt inte se mig bland snödrivor året runt, kallt och jävligt. Däremot ett litet gammalt vackert pittoreskt samhälle uppe bland höga berg däremot, det skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bo i. Det är nog faktiskt ett önskeställe, det eller vid havet:
Vacker utsikt så långt ögat når och vackra mer öppna omgivningar heter lösenordet för mitt önskemål. Det finns ett par hållhakar dessutom: jag är rätt kär i att kunna använda mitt svenska språk också och på något ställe med någon "ansamling med svenskar i utlandet" skulle nog vara det allra sista jag överhuvudtaget skulle välja.
Hade jag inte haft alla de här småttingarna runtomkring mig, hade jag redan bott halva året utomlands och bara varit i Sverige under de vackra svenska sommarhalvåret, maj - till max oktober.
USA det går bara bort helt och hållet, eftersom det inte är något land för mig av många olika anledningar. Men det där med människorna, vänliga, lugna och humoristiska, det låter väldigt trevligt och lockande - sådana miljöer växer verkligen inte på träd. - Här skall man ha inbjudningskort för att kunna kvista över på en kopp kaffe för att inte tala om egoismen som växt sig starkt, burr.
Det är bara att inse, att är man som jag född i övre delen av Lapplands fjällvärld är man som eljest... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar