Det här är början på en berättelse i bilder om ett statligt ägt gruvbolag, LKAB i Malmbergets härjningar och svenska Regeringars och LKAB:s styrelses synnerliga godtycke.

Det kommer att bli många blogginlägg om min resa och dokumentation om mitt älskade Malmberget, som mina första 40 år var mitt hem och den plats där jag fötts och verkat på under så väldigt många år.

Det vore förmätet av mig att inte också lämna LKAB i Malmbergets egen syn på sin gruvbrytning. Deras favoritkarta, där alla malmkroppar hänger och svävar fritt i luften och som verkar sakna varje form av beröring med det som finns ovan jord, det är ett strålande exempel på hur se ser på sin gruvverksamhet.
 
Gruvan i Malmberget består av ett 20-tal malmkroppar, varav tio bryts för närvarande i diverse olika nivåer (vad jag känner till, men jag kan ha marginellt fel). Bild: LKAB

Då kan naturligtvis den lite mer skarpsinnige ställa sig frågan, OM det nu är så att det här malmkropparna hänger och svävar fritt i luften, varför är det då sådan påverkan i hela Malmberget, att t.o.m. en stort hål: den s.k. "Gropen" kluvit hela Malmberget mitt itu.

Det hela tog sin början en morgon för mycket länge sedan längs Kaptensvägen, som var livligt trafikerad och hade en helt del byggnader ovan sig: Läroverket, Centralskolan, Nordan (bibliotek/biograf, danslokal etc.), kyrkan, badhus, affärer och bostäder.
På kvällen får den late brått brukar man ju säga.... och nog blev det bråttom allt, när man inte visste vad som skulle hända. Men eftersom LKAB själva rätt snart var på det klara med att hålet på Kaptensvägen ledde rakt ner i den av gruvan underminerade marken, insåg man i vart fall då konsekvenserna. Något som de i dagsläget tycks ha helt förträngt, de har väl nog med att räkna sina bonusar, styrelsearvoden och tillskottet i statskassan.

De som bor på bostadsområdet Kilen i Malmberget säger att de hör när det hela tiden rasar ner i gruvhålet där Fabiantaket brast häromåret och den utomstående inhämtade kompetensen i sitt yttrande skrev till Miljödomstolen, att det lika gärna kunde sluta med en blow out i gruvan.

Det är nog som min pappa alltid brukade sjunga när han stod och rakade sig: allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!

Hela Malmberget och faktiskt därmed även Gällivare kommun såldes ut till LKAB 2010 i de delar där kommunen ägde något i Malmberget, dock skulle det inte gälla tredje part, som gick utanför avtalet! Så långt gott, att man inte helt och hållet gjorde människorna omyndighetsförklarade, även om det var det som det i slutändan fick som konsekvens. Därför att fastighetsägare/bostadsrättsinnehavare och hyresgäster sitter fast i ett Moment 22 av dignitet gentemot gruvbolaget LKAB!

Det förskräckliga avtalet gav inte ens full kostnadsersättning för återuppförande på ersättningsmark, som skulle krävas av Gällivare kommun. Det är mao ett av de märkligare avtal jag läst och finns här på följande länk:
http://www.gallivare.se/PageFiles/7487/Avtal%20Gve%20kom%20och%20LKAB.pdf

Man kom också överens om en s.k. samhällsomvandling hur den skulle skrida framåt över angivna år, dvs. långt ovanför huvudet på 3:e part som man insett i avtalet, att man inte kunde avtala om.

Avtalet kom nog till skott av den enkla anledningen att det inte längre gick från LKAB:s sida att valsa runt med "gruvstadsparker" , dvs fylla igen det som gruvan gröpt ur. Igenfyllandet av "Gropen" var vi många som såg framemot med stort intresse, eftersom vi förstått att även grundvattnet blir påverkat i allra högsta grad av gruvbrytningens avigsidor.

-  Det där med gruvstadsparker är dock något som LKAB än en gång försöker sig på att återanvända och nu saluför i Kiruna. - Därför kan man väl bara så här långt konstatera, att: Inget vedervärdigt koncept är så dåligt, att man inte kan prova på att återanvända det en gång till för hugade, som även tror på Tomten och Påskharen.

Det här är journalisten Dan Larssons foto. På det ser man det kulturmärkta hyres och affärshuset Mabellhuset, granne med "Gropen" dvs. gruvan, där marken rämnat och införlivat sig med underjorden. Nära Mabellhuset befinner sig också höghuset: Fokushuset - 13 våningar högt.

Här är samma hyres- och affärshus Mabellhuset, som Berits Invest AB äger. Mitt foto är taget från Torget i Malmberget med ett hörn av höghuset - 13 våningar högt -
och snett inne på gården vid Mabellhuset syns även den byggnad: "gula villan", som Berits bostadsbolag också äger och där full totalrenovering pågår som bäst....
När vi, jag och Berit tagit oss genom alla våningar i "gula villan", från källare när ett gruvskalv plötsligt blir väldigt kännbart precis när vi står och begrundar den stora höjdskillnaden, som blivit pga. marksättningen: mellan källargolv och där huset egentligen borde befinna sig. När jag lotsats genom "gula villans" alla rum som är under slutrenovering, där i stort sett hela huset har blåsts ut och vi sitter i det nykaklade köket, kan jag inte låta bli att fråga Berit hur hon kan företa sig något dylikt, som ändå bara kommer att vara totalt bortkastat.

Berit suckar och säger, att hon kan ju inte sluta upp att leva under ett helt decennium, när en tänkbar inlösen skall kunna stå för dörren och precis som LKAB måste hon ju se om sitt hus. Men visst är det så medger hon, att skulle hon inte kunna resa bort, få sova igen den sömn som går förlorad, så skulle 
hon nog inte orka och visst är det tungt att leva i ovissheten, när kampen mot det gruvan slukar är så fruktansvärt ojämn och speciellt som hon också har ett ansvar för sina hyresgäster....

Jag har väldigt svårt att tro, att de båda husen skall kunna stå så länge, eftersom de redan nu vittnar om att här uppträder tydliga tecken, som visar på att det här är allt annat än bra att bo eller vistas.

Här är Mabellhuset, sett från andra sidan, dvs. från den sida som vetter mot "Gropen" och som synes börjar nu problematiken bli rätt så synlig för blotta ögat, utan mer ingående inventering. Allt hinner inte mer än möjligen lagas innan de pga, alla skalv, skjutningar och sättningar i marken åter är ett fullbordat faktum....

Det påminner mig starkt om, när jag och en väninna ett år skottade sågspån 
till hästarna medan full storm pågick....

och det här är Berit, som snabbt fångats på bild en annan dag, i en av hennes ägda fastigheter i Gällivare. Förlåt´ Berit, att det fotot inte ger dig någon rättvisa, men jag tycker att det är viktigt att man förstår, att det finns människor bakom allt det här som tillåts pågå i Malmberget och LKAB:s gruvbrytning...

Det här är parkeringen bakom det kulturminnesmärkta Mabellhuset och vy mot "gula villa", som Berit håller på att totalrenovera, som bäst.

OM du nu undrar över konen som står uppställd ute på parkeringen, så beror det bara på att Berit inte klarar av att fylla det som gruvverksamheten för med sig på parkeringen. Jag har med intresse följt hennes idoga arbete under årens lopp med att försöka få slukhålet att sluta upp att kräva mer av arbets- och kostnadsinsats av henne...

sjunkgropen/slukhålet mitt på parkeringen har hon fyllt igen med en halv kubik sand bara sedan maj månad, men det hjälper naturligtvis inte. Hålet fortsätter att sjunka och sjunka och sjunka och marken spricka upp om och om igen...

Jag måste tillstå att jag har full beundran över Berits envishet, genom årens lopp, eftersom jag vet hur det gick för LKAB med att försöka fylla slukhålet på Kaptensvägen, dvs. det som blev "Gropen"....och jag vet hur det gått för alla andra i Malmberget som fått slukhål och sättningar av tomtmarken. På gamla Elsas tomt kom tillslut inte bilarna in på uppfarten, eftersom underredet fastnade på bilarna, när marksättningarna och slukhålen hade gått för hårt åt hennes tomtmark. Själv ledde ett av dessa slukhål och de skador hon fick av det fallet i slukhålet. Hon avråddes av läkaren, att inte bo kvar hemma under dylika förhållanden. Men Elsa fortsatte sin kamp mot LKAB liksom många fler före henne tills den dagen det blev för mycket för kroppen att hantera. Det är ett sådant Sverige vi också har!

Säga vad man vill om dessa hårt prövade människorna i Malmberget, men ibland undrar jag över om hur det påverkar dem. Det kan inte bara vara det som den epidemiska undersökningen vid Umeå universitet kom fram till och som sedan fruktansvärt många år lämnades in till miljödomstolen och där Malmberget blev utdömt som lämplig boendemiljö. Tung industri och boende går inte ihop kom man fram till redan då! Det är inte utan att jag undrar hur det står till där under hatten hos LKAB:s styrelse och ledning och inte minst ägarna och Bergsstaten. De kan knappast vara omedvetna om vilket högt spel de spelar och än så länge har försynen stått på bolagets och deras sida. Men hur länge till?- Miljödomstolen då, var hade de förpassat den undersökningen och yttrandet vid domen som kom här strax innan jag åkte iväg till Malmberget. Inte ett enda andetag om den vad jag kunde se.

Jag vet åtskilliga duktiga befattningshavare, som lämnat LKAB, när de kommit fram till att det inte går att kohandla med etiken och moralen hur mycket och länge som helst.

Ovanstående och nedan följande foton

visar golvbrunnen ....

i ....

källaren i Mabellhuset. - Det är sålunda ett gjutjärnsrör, som gått av i en djup golvbrunn. Den har gått av ca på mitten. Sprickan är vid början av måttbandet. Berit måste därför se till att spola detta avlopp 2 gånger i månaden med spolbil, då det troligen är trasigt under det gjutna golvet också, vilket gör att vattnet i avloppet inte kan rinna undan.

Men det räcker inte med det...kampen mot gruvan är väldigt ojämn...

det är Mabellhuset högst upp på 3:e våningen, takstolarna lossnar från gavelväggen och bitar av hörnet ramlar ner. Det är bägge på den sydliga delen av huset.

Mark och tak är på kollisionskurs p.g.a. de ständiga markrörelserna och marksättningarna...

visar vad som händer även i det andra hörnet också.... naturligtvis!

Så mycket bättre är det inte heller i "gula villan", trots att det är en betydligt mindre byggnad. Fotot visar hur det blir sprickor, när marken sjunker under huset...

fotona ovan och nedan visar hur många centimeter marken sjunkit sen förra året på samma grund....

mellanrum: grund och sjunken mark.

Jag återkommer till den sist av allt i mina många blogginlägg om LKAB:s och gruvans framfart...

Ha den här bilden i minne av trappan har sjunkit 8cm sen lagningen för 1år sedan....

och här betraktat en bit ifrån, där perspektivet och eftertanken blir något helt annat....

Men det som sjunkit mellan två rum i källaren i Gula Villan bekymrar mig också oerhört mycket. Jag förstår helt enkelt inte hur man törs bo här....

lika lite som jag förstår hur ägaren, dvs. staten/Regeringen/Riksdagen, Bergsstaten, och LKAB:s styrelse vågar har detta på sitt ansvar...

Här visar en av de murade källarväggarna, där teglet släpper och sjunker ner en efter en.

en spricka i tegelväggen. Är då dessa hus på något sätt unika för Malmberget?

Nej, verkligen inte och jag vill verkligen inte veta i vilket skick höghuset - 13 våningar högt, det räckte gott med Berits berättelse om vad fastighetsägaren ständigt försöker att hålla jämna steg med gruvskalven och skjutningarna skador på byggnaderna. För mig räcker det att veta att min barnbarn berättade hur de kom från Topbostäder och lagade med list, när det blivit ett mellanrum mellan fönster och fönsterbräda efter ännu ett gruvskalv, eller hur alla källargolv var spruckna i hela hyresfastigheten, beläget i centrala delarna av Malmberget. Jag vet också hur resten av anhöriga och vänner har det i sina hus runt om i Malmberget och faktiskt även i Koskullskulle, som inte heller går fria ifrån vad som LKAB:s gruvbrytning för med sig.

- Konsumhallen i Malmberget, som är beläget mellan Mabellhuset och höghuset, Fokushuset, där har man nyss bytt ut golvet vid entrén för att folk inte skulle råka ut för olyckor pga det spruckna golvplattorna och ändå har ny sprucken golvplattor uppstått vid entrén, när jag och Berit går över dit... eller några av de andra husen har för beskaffenhet vid en närmare granskning....

Jag mår fysiskt illa, när jag lämnar Berit och än värre blir det, när jag talar med min äldste son via telefon. Han är uppe på jobb i Luleå. När säger till honom "men hur kan de bo kvar", svarar han bara krasst och kallt: Ja, men vad har de för alternativ?

HUR tror ägaren, svenska staten, till LKAB, Sveriges Riksdag och Regering, Bergsstaten, LKAB:s styrelse, att Berits huskroppar´ och andra huskroppar i Malmberget skall kunna stå kvar där fram till 2022 eller till 2032? - När man dessutom fått Bergsstatens godkännande nu i juni 2015, att fortsätta att påverka marken ännu mer under jord i centrala delarna av Malmberget, allt för profitens skull, trots att folk bor där ännu!

Den 9 juni har LKAB överklagat vissa slutliga villkor för verksamheten i Malmberget.

– Domen är mycket omfattande och villkoren får konsekvenser för LKAB:s verksamhet i Malmberget. Anledningen till överklagandena är att LKAB gör bedömningen att de överklagade villkoren delvis är för snävt satta, säger LKAB:s miljöchef Linda Bjurholt.

Överklagandena gäller villkor 17 (utsläpp till vatten av kväve), villkor 25 (deformationer och sättningar) samt villkor 28 (vibrationer från sprängningar). LKAB avser att lämna utförligare underlag till domstolen senast den 29 juni, står att läsa på LKAB:s hemsida.

Själv kan jag inte sluta att fundera varför LKAB inte löser in hela Malmberget, eller i vart fall för dem, som inte längre tycker att det här är acceptabel boendemiljö, då kan LKAB spränga och ha regelrätta gruvskalv hur mycket de vill och när de vill, utan att ens behöva bry sig...

- Eller är det verkligen så bedrövligt att det saknas kompetens hos gruvföretaget: hur man sköter vanligt hederlig bokföring. - Det kan t.o.m. Berit som bara har sitt Invest AB att sköta och alls inte något världsledande gruvföretag med åtskilliga miljarder i vinst så här långt.

Fortsättning följer... på mitt bilddokumenterande i Malmberget juni 2015....