onsdag 4 december 2013

Kocken smällde handuken kring mina fötter där jag satt och åt frukost.

Jag tittade förvånat upp och tänkte, jisses honom skulle jag då rakt inte anställa som fläkt vid varmt väder. Det var inte så att jag blev träffad av handduken, utan kände bara det hastiga och oväntade vinddraget.

Ända sedan jag var liten har jag tänkt på de där vackra damerna, som ligger utsträckta på schäslong och en man som står och viftar lite svalka med ett stort palmblad. Men det här påminde verkligen inte om min inre tjusiga bild. 

Sedan tillkommer den där andra lilla petitessen. Någon underskön dam är jag verkligen inte och schäslongen lyser med sin frånvaro. Även om jag de senaste åren varit alltmer inställd på, att jag skall bygga en egen schäslong. Då får jag den precis som jag vill ha den.
  
Melkers glasögonprydde ansikte hastade sig in bakom mig efter det snabba utfallet med handduken, sedan avlägsnade han sig värdigt, efter att han hade tagit sig en titt under bordet och väggsoffan.

AHA, tänkte jag, det här är som ett klipp ur Fawlty Towers, där gästerna inte skall vara medveten om vad personalen har för sig, även om så hela restaurangen håller på att falla ihop, eller brinna upp.

Det blev därför stiltje i hjärnkontoret på mig och jag stannade mitt i en tugga. Tankarna virvlade runt i mitt huvud, vad var det egentligen fråga om.... Sedan fortsatte jag att tugga, medan tankarna virvlade runt över vad det var som hade utlöst det snabba utfallet med handduken och det tysta gluttandet under bordet och väggsoffan.

Men så brast herrarna i bordet intill ut i ett rungande skratt. De visste på besked, det var en liten mus, som hade förirrat sig in på den gamla gatustenbelagda bakgården, som man bara satt ett glastak över.

Vid upplysningen om musen, lyfte jag upp båda fötterna på två röda och höll dem kvar i luften. Det var trots allt mellan mina fötter och under mitt bord, som musen helt uppenbart hade passerat. Nu vet jag inte om möss direkt klättrar på människor, eller passerar över deras fötter. Men bäst att ta det säkra före det osäkra.

Jag insåg rätt snart, att lite maggympa, medan jag intog min frukost var verkligen ett steg i rätt riktning. Man blir rätt snabbt en hösäck även om man försöker att ligga i kontinuerlig träning, när det blir för många operationer, rehabiliteringar och år dessemellan. Det går liksom inte att hälla YES över sig, även om det är effektivt fettlösande.

Nya herrar bärande på sina frukosttallrikar strömmade till, den ena av dem sa undrande:

- Det var väl ingen råtta?

Nej, intygade de skroderande herrarna, en lite mus bara. 

Det var väl för väl, att det bara var en liten mus och ingen råtta, som hade förirrat sig in genom de stora tunga dörrarna till bakgården. Lätt hänt och med det varma vädret dessutom. Var det inte ett märkligt väder egentligen, resonerade de sig fram. Inget stämmer liksom.

Mitt i allt kom dirren inglidande, bärande på en hög papper och intet ont anande över vad som hade utspelat sig sekunderna innan. Han fick sig naturligtvis en samling underfundiga ord till livs över musens existens på bakgården. Jag är inte helt övertygad, att han uppskattade musens existens på bakgården. Men spirituella herrar som startat dagen med lite morgongympa och dusch och nu satt och intog frukost, de var uppe i högvarv och tämligen bekymmerslösa över musens existens. Det är sånt som händer även i de bästa av alla världar och speciellt, när man sitter på en bakgård där dörrarna mer eller mindre står öppna ut i gränden, visste de.

Det glada gänget, som väl mest tillhör inventarierna de också, fortsatte att ordbajsa på till dirren, som nu blivit helt tyst.


Skulle det vankas ormar nästa vecka HÖ HÖ HÖ, eller vad blev det för tillskott till djurlivet i det zoologiska hägnet? HÖ HÖ HÖ....

Vore nog bättre med en katten Jansson, efter husmusens snabba inträde, tänkte jag. Men avstod ifrån några kommentarer och tänkte på Herr H, som brukar säga, att vi fruntimmer (jag och dottern) vi är så logiska, naturligtvis med ordalydelsen som är förvillande lik vid uttalet: zoologiska.

I brist på den riktiga musen får vi ta till musen, som Liza gjort av en tom toarulle.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar