Tidig morgon. Klockan 05.50 hämtade jag upp honom.

Så mörkt det plötsligt blivit i tidig morgon. Strålkastare i det strilande regnet förstärker inte precis sikten, allt läggs i ett glittrande blänkande ljus, som blir svårorienterat. Färden gick ut till Arendal. Bortom stora vita oljecisterner längs Nordatlanten släppte jag av honom vid jobbyssan, glad över att jag aldrig behövt ha utomhusjobb i ur och skur, sommar som vinter. Så olika yrkesval mina barn själva valt. Ändå finns en gemensam länk i deras val. Friheten att vara konstruktiv. 

Men hur kommer framtiden att se ut, för alla dem som tillhör framtiden, när allt fler arbetstillfällen i rasande fart blir genom bemanningsföretag och inhyrd arbetskraft genom andra företag. Där alla arbetstagare, hög som låg, får allt mindre att säga till om på sin arbetsplats. I alltför många fall får också säkerheten stryka på foten. Stora företag urskuldar sig med att de förutsatte, att arbetstagarna var insatta i säkerheten. De allvarliga arbetsplatsolyckorna blir allt fler, men eftersom det hela tiden är någon annans fel, någon annans ansvar, uteblir säkerheten på arbetsplatsen. Det hela handlar i slutändan om förtäckt lönedumpning och en ansvarslöshet, som går utanför alla rimliga gränser. Människor blir till siffror i den alltmer dystra statistiken.

Jag läste att självaste Arbetsförmedlingen begagnar sig av bemanningsföretag. Själv undrar jag hur mycket utarmat och utnyttjat det skall bli innan tvärniten och den verkliga baksmällan inträder. Slavsystem kan helt uppenbart bli ett snabbsystem, som lika snabbt accepteras, avtrubbas i våra medvetanden, eftersom tanken om vad det egentligen handlar om, inte kommer smygande förrän det redan är försent. Men det är väl så det är: Business as usual

Solen lyser sedan några timmar och morgonens mörker och regn har gett vika. Ute i trädgården har 4-åringen plockat ner päron från päronträdet. Famnen full av päron, som han kommer springande med.