Med ålderns rätt har jag blivit alltmer kritisk och hänger mig inte så snabbt åt serverade sanningar och enkla bilder, innan jag fått fundera över saken.
Vad surrar du nu om? är det säkert någon som tänker. Men själv skulle jag verkligen vilja syna osedda och påstådda kort och betydligt större sammanhang, som inte går att kringgå.
Även om den här händelsen och domen mot Persson och Schibbye i allra högsta grad aktualiserat vikten av yttrandefrihet och tryckfrihet. Skall man inte i glädjens stund förglömma den fängslande svenske journalisten Dawit Isaak, som trots att han varit fängslad sedan 2001, dvs idag i 4011 dagar, utan att ha blivit anklagad, eller ställd inför domstol för något brott. Där står fortfarande omvärlden lamslagen, trots pakter som slutits om vad som skall gälla: http://www.un.org/en/index.shtml
Det vore djupt tragiskt, om det än en gång skulle drunkna i andra händelser, som handlar om skymf av varandras religioner. En regelrätt skymf mot någon religion är inte värdig nutidsmänniskan, oavsett vilken religion, eller icke-religion, som den än må riktas emot. Alla dessa läror, skrivna av profeter och läromästare, talar alla om en grundläggande människokärlek. Det finns ingen människokärlek i att döda varandra, begå övergrepp, eller förnedra varandra. Inte heller att skymfa någon annans religion.
I den Etiopiska benådningskommittén, säger ordföranden, Mulugeta Ayalew, till Ekot, att det inte finns något förbud för journalister, att resa till Ogaden-provinsen "bara du har alla tillstånd". Det är alltså ett fall för den samlade journalistkåren från varje land, att skicka dit en samlad tropp journalister för att syna riktigheten i detta påstående och samtidigt dokumentera det uppdrag, som de fängslade journalisterna var där för att göra.
Samtidigt vore det på sin plats, att Etiopien ger en vettig förklaring till hur det kommer sig att två svenska journalister blir utsatta för skenavrättning, döms, men också hålls fängslade i totalt 14 månader. Man behöver inte vara Rocket Science för att förstå, att de svenska journalisterna inte på något sätt tillhörde den lokala gerillan ONLF. Den biten har väl också Etiopisk domstol slagit fast, att de inte tillhörde, vad jag har kunnat förstå. Även om Etiopisk domstol har utnämnt dem till terrorister, är det svårbegripligt för normalmänniskan, att förstå hur de skulle kunna utföra terrorism med penna, papper, lap-top och kamera, eftersom Agent 007-utbildning saknas i deras bagage.
Det framstår idag högst troligt, att Etiopien kommer att ta upp fråga med Sverige, att svensk diplomati förhandlar fram ett frigivande, när de fängslade Schibbye och Persson inför presskonferens meddelade, att de ingenting menade av ångern i sin nådeansökan. Är det verkligen möjligt, att Etiopien hade förväntat sig något annat. Att det bekymrar utrikesministern Carl Bildt kan jag också förstå, men inte sett enbart ur diplomati-siktet.
Bredare förklaring kommer i slutet av detta blogginlägg. Det hela påminner mer om situationen med den äggsjuka hönan. Det är alltid svårt att sitta på flera stolar samtidigt. Man hamnar så väldigt lätt mittemellan, det borde utrikesministern Carl Bildt vid det här laget ha lärt sig och varit förutseende nog att inse.
Men så finns det ett par till saker, som irriterar mina tankebanor och som jag inte kan lämna därhän, som oväsentligt.
Jag kan inte frigöra mig från tanken, att Schibbye och Persson beger sig till ONLF: kontor i London och där får erbjudande om hjälp, att komma in i Ogaden-provinsen. Det hela blir därför än märkligare, när de sitter fast och väntar i Somalia i fjorton (14) dagar innan detta kan omsättas och färden går inkognito mot Ogaden-provinsen. Jag vet inte hur Schibbye och Persson tänkte, men personligen skulle jag inte ha tagit det som något gott tecken. Utan kalkylerat för att det istället var uppenbar risk för att helt enkelt bli dödad. Men så tillhör jag också åldergruppen, som upplevt Berlinmuren och den passerade man inte heller på eget bevåg, eller utan giltiga papper.
Det finns inspelning på hur Johan Persson håller ett vapen i handen. Detta har även använts som bildbevis. Fastän det framgår helt klart av Johan Perssons pappa, att det varken skjuts, eller är något som Johan Persson kan. Vilket var syftet att detta iscensattes och spelades in. Nej, det här känns mer än minerad mark och frågorna hopar sig därför. Det är något som inte stämmer med det hela.
Man kan i det här fallet verkligen fundera över: who´s the Good Guys and who´s the Bad Guys.
Schibbye och Persson berättar samstämt vid presskonferensen, att de kommit överens med "gerillan" (?), att de skulle sprida på sig om Etiopiska armen kom på dem, för att de, journalisterna, inte skulle bli skjutna.
När de bli funna av Etiopiska armén är de två ensamma och de andra någonstans i närheten, som det får förstås. Schibbye och Persson springer inte, utan ställer sig med händerna upp i luften. Dvs. "I give up". Skottskadade blir de båda två trots detta.
Jag kan faktiskt inte bli riktigt klok över hur många ur ONLF alt. hjälpare, som egentligen fanns med. De förluster som ONLF rapporterar från det hela resulterar i två skottskadade varav en avlider senare av skottskadan/skottskadorna. Jag läser att siffran på hjälparna (vad man nu skall klassa dem som) är 15 till antalet och att alla dödades. DET spretar mao.
Den dokumentär som spelas in och som visas, när de två väl är frigivna, spretar också från det som framkommit tidigare.
Men vad som skrivs är alltid svårt att tillmäta sig värdet av, däremot går det inte att negligera det man hört uttalas.
Det finns ett filmklipp där det framgår:
Vi har hyrt beväpnade vakter, för att ta oss över gränsen illegalt...(utelämnat). Och som han sa till oss vår fixare i förrgår. Alla har ett vapen, så vi måste bara se till att ha fler vapen än alla andra. Så det är det vi väntar på, att rekrytera en mindre privatarmé i Galkacyo, som kan ta oss över gränsen.
I ett Skype- eller möjligen telefonsamtal på hotellrummet kan Johan Persson höras diskutera på svenska, om hur man ska vinkla reportaget om gerillan, när man väl kommit hem. Man kan inte undgå att förstå, att Persson är bekymrad över, att det verkar vara gerillan och inte Lundin Oil som är huvudproblemet för civilbefolkningen i området. Han konstaterar att gerillan kom till flera platser först efter att bolagen hade dykt upp under 2006, varpå stridigheterna inleddes och civilbefolkningen kom i kläm.
Det går tyvärr inte längre, att lägga upp den 3:31 långa filmlänken, eftersom det finns upphovsrättsanspråk på denna av Kontinent Agency AB.
Sedan kvarstår fakta att Lundin Oil, dvs. familjen Lundin har arbetat med prospektering och produktion av olja i över trettio år. http://www.lundin-petroleum.com/sve/history.php
Frilansjournalisten Kerstin Lundell påstod i sin bok "Affärer i blod och olja - Lundin Petroleum i Afrika", att företaget varit delaktigt i åtskilliga brott mot mänskliga rättigheter: brännande av byar, dödsskjutningar m.m. Genom att kategoriskt låta bli att svara på frågor om övergrepp och folkfördrivning i Sudan och Etiopien har oljebolaget Lundin Petroleum, och utrikesminister Carl Bild valt en vinnande strategi, menar Kerstin Lundell i boken. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170374872&gclid=CLKhuePVt7ICFcJ4cAodHD8Agg
Boken "Tystnadens triumf" finns en del också att fundera över:
http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202010/Kerstin%20Lundell%20Tystnadens%20triumf%202_10.aspx
Som om det inte kunde räcka, den 8.6.2010 publicerade European Coalition on Oil in Sudan rapporten Unpaid Debt, där man uppmanade Sverige, Österrike och Malaysia, att undersöka om företaget Lundin, OMV och Petronas brutit mot internationell lag under perioden 1997-2003.
Jag blir än mer betänksam, när jag ser dylika saker:
http://nyheter24.se/nyheter/kronikor/649970-varfor-tappar-teflon-bildt-plotsligt-humoret
Påståendet av Carl Bildt, att han skulle vara en bättre utrikesminister genom sitt globala företagande. Den teorin kan i vilken sekund vändas till det precis motsatta, med inte alltför vidlyftig argumentering.
JAG betvivlar också i allra högsta grad den tysta diplomatin, som Sverige säger sig ägna sig åt i fallet med svenske journalisten Dawit Isaak, som sitter fängslad i Eritrea sedan 2001, utan rättegång eller formell anklagelse. Besöker ambassadpersonal honom också och vad har Carl Bildt egentligen gjort i egenskap av utrikesminister och högste ansvarige för Dawit Isaaks hälsa och rättssäkerhet.
Är det inte besvärande, att Sverige säger sig ha en humaninvandring och i nästa stund låter detta ske en journalist med dubbla pass, svenskt och eritreanskt, som fortfarande sitter i dödshåla, utan att något görs. Samtidigt låter man många politiska och journalister inte få uppehållstillstånd i Sverige. Är det politiskt billiga poäng man vill plocka, eller vill man verkligen vara moraliska och etiska fullt ut.
Jag vet inte vad ni tycker om det. Men för mig känns det ungefär som:
Vad hade straffet blivit om de istället hade tagit sig in i USA illegalt och skulle skriva om något av deras "delikata" saker?
SvaraRaderaIntressant frågeställning och något för journalistkåren, att redovisa, hur varje land ser på den saken och vad straffen och mottagandet blir.
SvaraRaderaÄn intressantare är hur många, som blir slängda i en dödshåla utan anklagelser, rättegång osv. OCH utan att man befunnit sig i landet illegalt och i vilka länder sådant kan förekomma år 2012.