Konsten att freda sina egna handlingar.

Ibland slås jag av hur enkelt det är, att freda/rättfärdiga sig själv från konsekvenserna av sina egna handlingar. 

I morse satt jag vid frukostbordet och läste om en av våra rikskändisar, som jag av olika anledningar har kunnat få en stor glimt av in i det allra sköraste privatlivet. Det känns lite främmande att se, att tåtarna inte har nått någon kontakt, som de passar in i. Utan det istället klistras en plattityd för att freda de egna handlingarna. Vilket gjorde mig rätt upprörd. Så upprörd att jag nu sitter och skriver det i min blogg.

Jag vet inte om det är så, att jag är ovanligt behängd/tyngd över de konsekvenser, som drabbat dem som står mig närmast. Mina barn. 

Jag tror ärligt och uppriktigt inte, att jag någonsin har missat hur mina egna handlingar och val på något sätt drabbat mina barn. Inte heller hur andra människors handlingar drabbat dem. 

Sedan är det en helt annan sak, att ibland har inte valmöjligheterna varit de mest optimala i livet. Utan jag har själv ur det vuxna perspektivet försökt, att göra de val, som förhoppningsvis skulle vara den mildaste/bästa vägen i slutändan. 

Som förälder har man alltid den skyldigheten, att hålla sina barn så skadefria som möjligt. Men också att ta sina barn på största allvar. Lyssna in vad de säger, när de säger något, uttrycker något. Därför att barn är ett unikum av att vilja skona sina egna föräldrar, hur jäkla taskiga de än må vara.