fredag 21 september 2012

Justitierådet Göran Lambertz roll i fallet med Thomas Quick.

Herr H kom hem häromkvällen och slängde Expressen över mig, som låg i soffhörnet i bästa flygspaningsläge.

- LÄS! sa han innan han försvann ut i hallen för att hänga av sig ytterkläderna.

Jag som trodde i min enfald, att nu kunde det inte bli värre, efter Göran Lambertzs utfall i TV-rutan och DN-debatt, om riktigheten om Thomas Quickdomarna. Är det någon som överhuvudtaget känner, att Göran Lambertz är trovärdig längre. 

Varje normalsvensk måste väl ändå undra: hur det kommer sig, att man inte ens utrett alla mord massmördaren erkänt. Men å andra sidan, är man bara normalfuntad förstår man, att den ständige åklagaren Christer van der Kwasts mättnadskänsla för att avslöja massmördaren äntligen inträdde. Kometkarriären hade redan nått oanade höjder så det var inte längre nödvändigt. Men först efter att det hade kostat svenska skattebetalare så svindlande summor, att det måste slå alla former av sanslöshet. En begäran om kvarstad måste väl i det här fallet vara rimligt hos de inblandade. Eller faller det här också under det ryggdunkande, tillika det preskriberade taket.

Hur är detta möjligt, att det ens har kunnat inträffa.


Jag tycker det hela börjar likna ungdomsboksböckerna, Fem-böckerna, som skrevs av Enid Blyton. Det hela är så dumskalligt, att man inte annat kan göra än att skaka på huvudet. 


Nu kanske du reagerar emot, att det var fyra barn och en hund i handlingen i Fem-böckerna. Dvs. att hunden var medräknad, som gängmedlem. Men det är det här också. Justitierådet Göran Lambertz flåsar runt i media, som en pinknödig hund. Han är både f.d. justitiekansler, som granskat riktigheten av massmördarens domar, justitieråd, privatspanare och debattör i svensk media!

Det slår t.o.m. de här Kinderäggen, där det bara är både godis och överraskning, allt i ett.


Hur intelligent är man, när man skickar dylika mail och faktiskt visar svart på vitt, att man ingått någon form av pakt, som måste ha utkristalliserat sig som det mest skandaliserade inom svensk rättsprocess. Personligen undrar jag över hur det kommit till Expressens kännedom om att dessa huvudlösa mail överhuvudtaget existerade. http://www.expressen.se/nyheter/las-lambertz-mejl/

Hela cirkusföreställningen Thomas Quick har så många häpnadsväckande inslag att det blir nästintill obegripligt. Som t.ex. när Quicks försvarsadvokat Claes Borgström, skickar mail till Göran Lambertz ang. hans artikel om Quicks skuld och fäller omdömet "En utmärkt artikel". Man kan undra om även Advokatsamfundet tänkt medverka i pajasgänget, som några Hangarounds dvs. om det är mycket snack och lite verksta´ för deras del också.

Om detta inte kommer att få vittgående konsekvenser för Göran Lambertz nuvarande tjänsteställning, som en av de övriga 14 justitieråden, då vet jag inte hur det här rättssamhället skall visa upp någon form av grundläggande trovärdighet i framtiden.

Nog börjar det väl bli hög tid, att justitierådet, tillika f.d. justitiekanslern tar en rejäl time out  och inser fakta:




och att den hittills tigande rättsapparaten börjar visa någon form av handlingskraft och stake.

Advokat Claes Borgströms utfall mot Leif G W Persson, ang. Perssons nykterhetstillstånd, kan inte bli något annat än ett brett leende, som är det enda som det går att le åt. Liksom Leif G W Perssons svar i Expressen om anklagelserna i de fems mailväxling. Jag förstår att det verkligen är sant, när Persson säger: De får hitta på något elakare om jag ska ta dem på allvar. 

För vem kan ta dessa personer i femgänget på allvar. Då intrigen är lika hög som i vilken Fem-bok som helst. Det är den nya sortens mediaunderhållning. 

Men Hannes Råstams bok har obönhörligen smulat sönder varje uns av tvivelsmål, även hos Göran Lambertz. Han borde därför, om inte förr så då, kapitulerat och inte skickat några uppskakade nattmail, till sina gängmedlemmar, Christer van der Kwast och Seppo Penttinen. Han borde också avstått resten av mailväxlingen, liksom torgförandet av sina gängmedlemmars oskuld, om han hade önskat förbli trovärdig. 

Den tysta diplomatin, dvs. den sedvanliga ryggdunkningen hade fungerat betydligt bättre, om han själv hade önskat förbli oantastlig.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar